Kategorier
Broberg, Maria

Bakvatten

Bakvatten av Maria Broberg är en väldigt fin släktberättelse om oförenliga livsval och familjehemligheter, fantastiskt bra inläst på dialekt! Betyg: 4 kastspön av 5.

Bakvatten av Maria Broberg följer några livsöden i ett västerbottniskt inland från 50-talet till nutid. Läsaren får följa Assar och hans olyckliga kärlek till Margareta. Margareta är gift med Hebbe och har ett äktenskap som i och för sig är fyllt av musik och glädje, men som ändå verkar ha ingåtts av rent praktiska skäl. Ett barn finns i bilden, Håkan, men det är inte Hebbe som är pappan, även om Håkan och Hebbe har en väldigt fin fader-son-relation. Det blir inte Margareta och Assar, trots deras starka förälskelse. Inte ens när Hebbe oväntat går bort kan Assar och Margareta leva ihop. Istället träffar hon Lars och de skaffar sonen Nilas, trots att de inte är gifta. Det höjs på ögonbrynen över detta. Fördomarna flödar i den lilla byn. Livet med Lars blir ensamt. Lars slits mellan sina två liv: livet med Margareta och barnen och livet med renarna. Som same är inte livet enkelt. Även här finns fördomar. Fördomar och förtryck. Alla i boken är trängda i olika roller och snäva ramar, alla slits mellan olika livsval och vägar ut. En svår vändpunkt i livet kommer också när Nilas plötsligt försvinner, som ett mysterium. Det blir en sorg som följer genom livet och läsaren får inte veta förrän alldeles mot slutet vad som egentligen hände.

Jag tycker om den här boken. Det finns en spänning och laddning hela tiden, trots att det inte alls är en deckare. Det är nog berättandet som gör det, att berättelsen bärs av de olika huvudpersonerna och förflyttar sig i tid och rum. Allt vecklar ut sig på ett elegant sätt till det kommer fram på slutet vad som egentligen hände. Längs vägen är det en berörande bok med intressanta livsöden. Jag fastnar verkligen för Assar och hans kärlek till den äldre Margareta. Jag fastnar också för Margareta, som är så sliten mellan sina liv – det liv hon faktiskt lever och det liv hon drömmer om, i den mån det kan uppnås. Jag tänker mycket på hennes liv som ensam med sina barn och de fördomar som riktas mot henne och pappan till det yngsta barnet, en same som hon inte är gift med. Det är svårt att förstå att det kan vara något kontroversiellt med det, men i den här boken skildras verkligen hur smärtsamt det kan vara att sticka ut. Det gäller inte bara Margareta. Det finns oerhört otrevliga mobbingscener i den här boken.

Bakvatten är verkligen en stark roman med många lager. Jag tyckte väldigt mycket om den och jag kan särskilt rekommendera att lyssna på ljudboken, som är trevligt inläst på dialekt av Elias Dahlgren. Språkliga finesser faller ofta bort i ljudboksversionen, men här kommer berättandet och språket verkligen till sin rätt.

Bakvatten av Maria Broberg

Uppläsare: Elias Dahlgren.
Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts).
Antal sidor: 270.
ISBN: 9789113098593, 9789113098470.

Bakvatten är berättelsen om de människoöden som knyts ihop av pojken Nilas försvinnande i Västerbottens inland i mitten av sextiotalet, om före och efter.

Alla tror att Nilas har drunknat, att han har försvunnit i Vindelälvens vatten. Men Nilas ligger gömd under mossan med isblommor på kinderna, bredvid sugande myrmarker och ilande små skogsbäckar, på platsen där Hebbe dog. Det ska dröja många decennier innan vårfloden avslöjar vad som egentligen hände.

Bakvatten handlar om Assars förbjudna kärlek till Margareta, om Håkan som vill ha en pappa men som får en lillebror, och om Håkans sambo Petra som många år senare inte står ut längre utan vill att han berättar sanningen.

Det är en roman om ensamhet, längtan, byskvaller och hur långt samvetet kan sträcka sig.

Förlagets beskrivning

Maria Broberg

Maria Broberg (född 1977) är en svensk författare, kommunikatör och politiker. Bakvatten är hennes debutroman. Maria Broberg har en hemsida.

Kategorier
Svensson, Amanda

Ett system så magnifikt att det bländar

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl roman om trillingsyskon som plötsligt nås av en familjehemlighet som får allting att rasa samman – eller som kanske är den pusselbit som får allt att falla på plats. Betyg: 3 hamstrar av 5.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl tegelsten som följer de tre trillingsyskonen Sebastian, Clara och Matilda under en märklig tid i deras liv. Clara har rest till Påskön under förevändning att hon ska skriva ett reportage om en grupp klimataktivister och deras bohemiska ledare, men kanske har hon snarare rest dit för att komma bort från sin familj och sitt liv. Sebastian befinner sig i London där han tjänstgör på en klinik där man bedriver forskning på ovanliga neurologiska tillstånd. Samtidigt är kliniken så mystisk och dess chef så excentrisk att man kan undra om Sebastian i själva verket är utsatt för ett socialt experiment och mot sitt vetande är ett av studieföremålen på kliniken. Matilda reser till Västerbotten för att semestra med sin sambo och bonusbarn och ökar på så sätt avståndet ytterligare till syskonen.

Plötsligt hör deras mamma av sig. Deras pappa har försvunnit, men det finns också ett större avslöjande, en hemlighet som verkligen rör om i grytan och förändrar förhållandena i familjen. Det som uppdagas får på sätt och vis hela familjen att gå sönder, men det är också den pusselbit som kanske har saknats hela tiden. Alla trådar börjar så sakteliga vävas ihop och lager läggs till lager och fogas ihop ett intressant sätt. Det är verkligen en imponerande roman, ett gediget bygge som rymmer spännande karaktärer, klimatfrågan, vetenskap, kultur och dramatik.

Ett system så magnifikt att det bländar är en tjock bok och det finns många sidohistorier. Här finns det mycket som är överraskande, överdrivet, osannolikt och knäppt i en skön blandning. Man kan läsa boken och bara svepas med och bli underhållen. Förmodligen kan man också läsa, tolka och lägga mycket möda på att förstå alla nyanser och symboler. Det sistnämnda är något jag sällan känner att jag har lust att lägga energi på, särskilt inte när jag lyssnar på en ljudbok och inte kan gå tillbaka eller läsa i min egen takt. Det känns som att mycket helt enkelt flyger över huvudet. Jag kan också tycka att det trots allt blir lite för mycket, lite för svulstigt och för många bitar. Jag imponeras verkligen över romanen som sådan, men känner ändå att det blev lite för mastigt för min smak. Kanske hade jag uppskattat den mer om jag hade läst den själv istället för att lyssna på ljudboken.

Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.

Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.

Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.

Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris — och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.

Förlagets beskrivning.

Uppläsare: Gizem Erdogan.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts).
Antal sidor: 548 (ca 19 h lyssning).
ISBN: 9789113083216, 9789113103433.

Amanda Svensson

Amanda Svensson (född 1987) är en svensk författare, kulturskribent och översättare som numer är bosatt i Storbritannien. Hon debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.

Kategorier
Audur Ava Ólafsdóttir

Den sista kvinnan

Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir är en skickligt berättad och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som blir lämnad. Betyg: 4+ korpar av 5.

Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton i Reykjavik. Marías man sedan elva år har precis meddelat att han har träffat en man och att han tänker lämna henne. Plötsligt är María lämnad ensam med parets två tvillingar, 2,5 år gamla, och tusen frågor. Hon kastas mellan hopp och förtvivlan, föreställer sig att maken ska återvända. Minnen från äktenskapet börjar rullas upp. Plötsligt hamnar alla makens sena kvällar på jobbet i ett annat ljus och hon börjar försiktigt närma sig tanken att vänner och bekanta kan ha varit något mer för hennes man. Samtidigt måste hon hålla sig samman och ta hand om barnen, oroa sig över barnen: den försigkomna flickan och den blyga och försiktiga pojken. Hur ska det egentligen gå för pojken, som ligger så långt efter i utvecklingen jämfört med sin syster och som nu kommer att sakna sin pappa?

Boken utspelar sig inte under speciellt många dagar, men María håller sig verkligen sysselsatt. Hon drar iväg på en vansinnig tur till deras avlägsna stuga. Hon målar om i hemmet. Hon städar undan julen. Livet pågår i ett stadigt tempo samtidigt som hon rasar ihop invändigt. Jag är verkligen imponerad över hur författaren skildrar detta mellan raderna. Det finns inte många passager där det ges utrymme för Marías tankar och känslor på ett direkt sätt. Oron och de sömnlösa nätterna framgår ändå genom allt hennes ivriga görande, allt hon gör för att hålla sig sysselsatt. Ständigt tittar också grannen Perla in, en excentrisk kvinna som påstår sig spökskriva deckare samtidigt som hon arbetar som terapeut. Är hon en omtänksam vän och granne, eller är det lika mycket hon som behöver sällskap och lite stöttning? Mitt i allt detta dyker Marías biologisk pappa upp, en man hon inte har någon relation till; Det är fler som har familjehemligheter.

Jag fastnade verkligen för den här boken. Den är speciell. Berättelsen om kvinnan som blir lämnad av sin man hade kunnat bli en dussinberättelse bland tusen liknande, men Audur Ava Ólafsdóttir gör något mer tack vare det finurliga berättandet, de excentriska karaktärerna och alla sidospår. Det borde inte ens hålla ihop, det är för många ingredienser, men det blir verkligen bra! Jag älskar också humorn och att berättelsen allvarligt talat är lite skruvad och overklig. Det ger en skön balans till det sorgliga ämnet, att bli lämnad.

– Pappa kommer snart, säger jag och ser snabbt på mobiltelefonen för att kolla efter viktiga meddelanden som helst ska handla om ånger och längtan.

Min dotter har lätt för att uppfatta mönster och sätter ihop ett tjugo bitars dalmatiner på nolltid och med stor entusiasm. Kanske har hon ärvt sin fars matematiska sinne. Hennes bror ser villrådigt på och funderar fortfarande på var svansen ska sitta när hon river den sista pusselbiten ur handen på honom och fullbordar verket.

Ur Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir (översättning av Arvid Nordh)
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir

Originalets titel: Undantekningin (isländska).
Översättare: Arvid Nordh.
Utgivningsår: 2012 (första isländska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Weyler förlag).
Antal sidor: 279.
ISBN: 978-91-7681-063-7.

Nyårsafton i Reykjavik. Flóki (maken) till Maria (makan): ”Du är kvinnan i mitt liv.” Sedan lämnar han henne och flyttar ihop med en man. Maria, som fallen från alla skyar, söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island – för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.

Audur Ava Òlafsdóttir och hennes romaner har erövrat en världspublik med sin blandning av ironi och djup känsla för familjer och deras hemligheter. Hon är konsthistoriker och författare, har länge levt i Frankrike men bor nu åter på Island.

Förlagets beskrivning

Audur Ava Ólafsdottir

Audur Ava Ólafsdóttir (född 1958) är en isländsk författare och konsthistoriker.

Kategorier
Krusenstjerna, Agnes von Lindberg, Stefan Stig, Oline Woolf, Virginia

4 noveller: Förlorade sonens återkomst, Hägring, Lappin och Lapinova, Till havet

Här kommer några rader om några av de noveller som ingick i Novellix julkalender 2019. 🙂

Förlorade sonens återkomst

Förlorade sonens återkomst av Agnes von Krusenstjerna handlar om ett äldre och förmöget par som får besök av sitt barnbarn. Det lider mot jul och förberedelserna pågår för fullt: det bakas och lagas mat så att alla skafferier och källare ska bli fyllda. von Krusenstjerna lyckas verkligen levandegöra herrgårdslivet och julkänslan. Det finns dock något som kastar en skugga över tillvaron: sonen, barnbarnets pappa, har inte varit välkommen i huset på många år och kan därför inte komma på besök. Barnbarnet påminner dock starkt om den förlorade sonen och även det mest frusna hjärta börjar tina. En riktigt hjärtvärmande och fin berättelse!

Betyg: 4 julgranar av 5.

Utgivningsår: 1933 (första utgivningen, i Delat rum på Kammakaregatan, Bonniers), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-7589-331-0.

Hägring

Hägring av Oline Stig får mig att tänka på uttrycket “OK boomer”, som förmodligen peakade nu under hösten. Novellen kretsar nämligen kring ett gäng, ur baby boomer-generationen, som fumligt rör sig på sociala medier. De har alla en gemensam Facebookvän, en ung kvinna som de alla lyckas ha väldigt mycket gemensamt med, men vem är hon egentligen? Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt, trots att den också är förutsägbar. Det är sällan lätt att hålla ihop ett kompisgäng, särskilt om det rör sig om rätt ytligt bekanta som försöker att träffas regelbundet och hålla sams. Oavsett ålder och livssituation verkar det alltid uppstå slitningar, svartsjuka och skrattretande tjafs. Den här boken skildrar detta med humor och värme.

Betyg: 4 pizzerior av 5.

Hägring av Oline Stig

Utgivningsår: 2013 (Novellix). Antal sidor: 26. ISBN: 978-91-7589-025-8.

Lappin och Lapinova

I Lappin och Lapinova av Virginia Woolf har en ung kvinna precis gift in sig i en tjusig familj. Det finns bara ett problem: hon vet inte hur hon ska känna sig hemma i sitt nya sammanhang och hur hon ska vänja sig vid att vara makens fru. Det verkar över huvud taget inte finnas någon kärlek och passion. Räddningen blir en barnslig lek, där den unga frun och hennes make är de två kaninerna kung Lappin och drottning Lapinova. Jag tycker att det här är en riktigt berörande berättelse om att försöka hitta sin plats i en ny klass, i ett nytt sammanhang. Det kan inte ha varit lätt att vara kvinna under den tid då en kvinna var sin makes fru snarare än en egen person.

Betyg: 4 svärmödrar av 5.

Lappin och Lapinova av Virginia Woolf

Originalets titel: Lappin and Lapinova (engelska). Översättare: Alva Dahl. Utgivningsår: 1938 (första brittiska utgivningen, i tidskriften Harper’s Bazaar), 2019 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 17. ISBN: 978-91-7589-128-6.

Till havet

Till havet av Stefan Lindberg kretsar kring Stina och hennes tre systrar. Stina lider av kronisk smärta och längtar till ett vilohem vid havet, men det är något hon bara kan drömma om. Hennes man är som en karikatyr från Lyxfällan och pengarna finns helt enkelt inte. Så är det någon i staden som vinner en stor Lottovinst och spekulationerna börjar, inte minst bland systrarna. Jag tycker att den här novellen bygger på en intressant och kul idé, men kände samtidigt att den var rätt krångligt berättad och förvånansvärt svår att hänga med i.

Betyg: 3 routrar av 5.

Till havet av Stefan Lindberg

Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-041-8.

Kategorier
Smirnoff, Karin

Vi for upp med mor

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff är den andra boken om Jana, som nu reser med sin bror till deras moders gamla hemby, en väldigt oromantiskt beskriven by där Församlingen betyder allt. Betyg: 4 lerfigurer av 5.

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff är den andra boken om Jana och hennes bror i den lilla byn Smalånger. Jag skulle säga att det är en helt fristående bok, för den tar inte vid direkt där den första boken, Jag for ner till bror, slutade. Nu har det istället gått en tid och mycket verkar ha fallit på plats, både för brodern, som i den första boken behövde hjälp att ta sig ur missbruk, och för Jana själv, som blivit kvar i Smalånger och som trevande bygger upp en relation till sin vuxna dotter, som vuxit upp hos sina adoptivföräldrar.

Allt ställs dock på ända när Jana och brodern plötsligt åker norrut, till deras mammas hemtrakter. Modern har dött och ska begravas där uppe. I hennes hemby, som är något så annorlunda som en norrländsk by med en viss inflyttning, har en församling ett starkt grepp om hela samhället. Alla är med i församlingen och de som på minsta vis stöter sig med den eller bryter mot uppfattningen om hur man ska vara, blir utstötta. Jana och hennes bror har ärvt ett hus där uppe, men väl på plats visar det sig att någon har flyttat in och inte är särskilt sugen på att flytta ut. Det blir en av många konfrontationer med verkligheten i mammans gamla hemby och snart visar det sig också att mamman utsatts för oerhört tuffa händelser som en gång i tiden drivit henne därifrån.

Att själva ta sig därifrån visar sig dock vara svårare än Jana trott. Snart har hennes bror sugits in i gemenskapen i församlingen och Jana måste stanna för att försöka rädda honom därifrån.

Liksom Jag for ner till bror, skildrar Vi for upp med mor udda människor i en väldigt oromantiskt beskriven glesbygd. Här föds barn med fetalt alkoholsyndrom och många bär på bagage med misshandel och övergrepp. Någon har mist hela sin familj i en skoterolycka. Det finns med andra ord rikligt med död och elände, men samtidigt skriver Smirnoff roligt, träffsäkert och med värme. Huvudpersonerna i Smirnoffs Jana-romaner är verkligen annorlunda mot de flesta i dagens romaner, men de är också mångbottnade och lätta att känna med.

Jag blev väldigt förtjust i Jag for ner till bror och det är alltid en viss risk att läsa en uppföljare tätt inpå. Visst kan man lätt bli mätt, särskilt när det är en roman med ett egensinnigt språk, men i det här fallet blev jag inte besviken. Jag tycker att Vi for upp med mor är minst lika bra som den första Jana-boken. Vad jag förstår kommer böckerna om Jana att bli en trilogi. Om den första boken om Jana slutade i mys och gemyt så kan man lugnt säga att Vi for upp med mor slutar på ett annat sätt. Hur ska trilogin sluta? Jag längtar verkligen efter att få veta!

Vi for upp med mor. Packade en väska och backade ut jeepen från garaget.

Bror låste dörren. Hängde nyckeln på sin spik.

Lukas hoppade och for. Kände att något var på gång. Bror kopplade honom och gick ner till hundgården. Stängde nätdörren och satte sig på huk.

Jag hörde inte vad de pratade om. Lukas satte sin tass i hans hand.

När bror gick ut ur buren satt lukas kvar innanför och hängde med huvudet. Bror stack in handen. Lukas tittade bort.

Modren kommer efter i likbilen, sa jag. Nordin kör henne.

Modren dog och bror tystnade. Han blev ett mähä. Orkade inte jobba knappt prata. Modren blev mor. Av respekt. Det var ingen stor eftergift men ändå. Mor lämnade en eftersmak av söt gumma på torp som uthärdat livet för att plötsligt dö.

Ur Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

Uppläsare: Lo Kauppi.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Polaris), 2019 (den här ljudboken, Polaris).
Antal sidor: 349.
ISBN: 9789177951407, 9789177951483.
Andra som läst: Boklysten, Kulturkollo.

Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna jana och bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena. Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, samtidigt som hon kämpar för att få ett avslut på den destruktiva relationen med john. När hon blir vän med sin jämnåriga kusin marta ser hennes man, som är pastor, inte med blida ögon på deras relation.

Vi for upp med mor är en uppföljare till den hyllade debuten Jag for ner till bror. På ojämförlig prosa fortsätter Karin Smirnoff låta oss stifta bekantskap med glesbygdens olika gestalter, och återvändaren janakippo.

Förlagets beskrivning

Karin Smirnoff

Karin Smirnoff (född 1965) är en svensk författare med en bakgrund som bland annat fotograf, journalist och ägare till en trävarufirma. Hon debuterade 2018 med Jag for ner till bror, en bok som blev Augustprisnominerad samma år.