Visst har ni sett att Björnstad har haft premiär som TV-serie på HBO nordic? Björnstad är alltså Fredrik Backmans finfina berättelse om den lilla småstaden där allt kretsar kring hockey. Nu har den filmatiserats i regi av Peter Grönlund, som också står bakom två av mina favoritfilmer: Tjuvheder (belönad med fem Guldbaggar!) och Goliat (fyra Guldbaggar!).
I både Tjuvheder och Goliat har Grönlund lyckats rollbesätta och regissera så att det känns helt autentiskt och äkta. Inte vet jag mycket om vad det kan innebära att vara langare och leva i en illegal bosättning (några inslag i Tjuvheder) eller att försöka få livet att ta en annan riktning än den som leder mot yrkeskriminalitet (som i Goliat), men när jag såg filmerna lyckades Grönlund verkligen få mig att känna det som att jag var där, att jag tittade rakt in i några andra människors verklighet. Kanske var det just skådespelarna som gjorde det – flera av skådespelarna är amatörskådespelare med personliga erfarenheter av sådant som berörs i filmerna.
I Björnstad har Grönlund också letat lokalt och det har varit casting runt om i Norrland i jakt på hockeyspelande ungdomar och andra unga talanger. Det är fint. I Björnstad är det liksom inga skådespelare som har helt fel dialekt (ingen jag har tänkt på i alla fall). Flera av de unga skådespelarna är också riktigt duktiga hockeyspelare på riktigt. Inspelningen har förresten utgått från Gällivare och det är ett otroligt vackert foto därifrån, måste jag säga. Det känns verkligen sådär bitande kallt, så som det bara kan göra i norra Norrland.
Svenska dagbladet kallade Björnstad för ”En av årets starkaste svenska dramaserier” i helgen och den har överlag fått riktigt fina recensioner. Jag är ingen stor serietittare, men kunde naturligtvis inte motstå det här! Jag har redan sett de två första avsnitten och tycker att serien är vansinnigt snyggt gjord, samtidigt som man såklart alltid riskerar att känna att något saknas när man redan har läst boken… Min sambo tyckte att karaktärsbyggandet lämnade en del i övrigt att önska, men det är nog rätt typiskt för TV-serier att man måste se några avsnitt för att lära känna huvudpersonerna. Vi lär fortsätta att se, hur som helst. Jag tycker att Björnstad är riktigt bra (och att boken är snäppet bättre, än så länge :)).
I samband med att TV-serien har haft premiär så har det också kommit en ny pocketutgåva av boken. Ett vanligt drag när något sådant händer är att man tar en stillbild från filmen och har den som framsida. Jag har aldrig gillat det! Den här gången har man uppenbarligen tänkt annorlunda. Eller nja, framsidan pryds säkert av en bild tagen från filmen, men det är inget porträtt av någon av skådespelarna och ingenting på framsidan lånar egentligen speciellt mycket från serien ändå. Snygg bok! Jag fick både bok och en del Björnstadprylar från förlaget. Jag tackar sällan ja till recensionsexemplar och andra utskick, men den här gången kunde jag inte motstå. Tack Älska pocket!
Bra böcker blir ofta tolkade som film (eller som serie), med blandat resultat. I år har vi i vanlig ordning en hel del att se fram emot av den varan. Här är några filmatiseringar att hålla koll på.
Pelle Svanslös-böckerna har fått ett nytt liv på senare år tack vare att det har gjorts nya, moderniserade berättelser. Redan nu i januari (17/1) är det premiär för en ny filmversion, något för de minsta. Jag kommer knappast att gå och se, men om jag hade haft barn i lämplig ålder hade jag absolut släpat med dem till bion. Pelle Svanslös är supermycket nostalgi för mig och jag älskar att berättelserna om honom utspelar sig i Uppsala, som ligger i mina hemtrakter, kan man väl säga.
Doktor Dolittle är en karaktär i 100 år gamla barnböcker, skrivna av Hugh Lofting. I år kommer en film som kretsar kring läkaren och veterinären dr Dolittle. Jag kommer förmodligen inte att gå och kolla, mest för att den här filmen beskrivs som en familjefilm och det brukar inte båda gott (sorry!). I teorin låter det ju dock supermysigt med en excentrisk man som omger sig av en väldig massa djur. Premiären är redan nu i januari (24/1) och filmen heter kort och gott Dolittle i Sverige.
Det blir många barn- och familjefilmer i den här listan, inser jag, men det verkar vara ett sådant år. I år kommer ytterligare en film baserad på Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå. Den 7:e februari kommer LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet. Återigen: ingenting jag kommer att gå och se, men säkert en mysig film för familjen.
På Alla hjärtans dag, 14:e februari, är det, lämpligt nog, premiär för den senaste filmatiseringen av Jane Austens klassiska kärlekskomedi Emma.
Jag tror att jag skrev om den här filmen redan förra året, men ibland tar filmproduktioner oväntat lång tid. Under 2020 lär det i alla fall bli premiär för den senaste filmversionen av Jack Londons klassiker Skriet från vildmarken (Call of the wild). Det här är alltså en spelfilmsversion med Harrison Ford i rollen som John Thornton. Sverigepremiären planeras till den 21:a februari.
H.G. Wells klassiska skräckis The Invisible Man har filmatiserats förut, men i februari är det premiär för en ny version. Jag har faktiskt inte läst boken och jag kommer nog inte se filmen heller. Skräck är inte min genre (eftersom jag är mörkrädd). Premiär den 28/2.
I år väntas en ny Bondfilm. Nu kanske man inte direkt tänker på böcker när man tänker på James Bond, men någonstans i begynnelsen så kommer ju faktiskt huvudpersonen från Ian Flemings romaner. Den 3:e april är det premiär för No Time to Die.
Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett är en klassiker som många har läst. Nu kommer den i en ny filmversion. Svenskt premiärdatum är lite oklart, men förmodligen bli det i april någon gång, för då går den upp på bio i många andra länder. Med kändisar som Colin Firth m.fl. tror jag absolut att den kommer att gå på bio även i Sverige.
Har du läst bestsellern Kvinnan i fönstret (The Woman in the Window) av A. J. Finn? Jag är förmodligen den enda personen i världen som inte har läst Finns hyllade deckare. I år kommer den i alla fall i filmversion med Amy Adams (en av mina favoriter!) i huvudrollen. Det verkar inte vara helt klart med svenskt premiärdatum, men världspremiären är i alla fall i maj.
Filmatiseringarna av Agatha Christies klassiska deckare fortsätter! Kanske har du sett Mordet på Orientexpressen, som kom för några år sedan? Jag tyckte att den var riktigt snyggt gjord och därför är jag såklart sugen på att se årets Christie-deckare: Döden på Nilen. Premiärdatumet är den 9/10.
Roald DahlsHäxorna blir film (igen). Kul! Hans böcker är så fantasifulla, roliga och samtidigt tänkvärda. Kalle och Chokladfabriken är ju helt otrolig, både som bok och film, så det känns helt klart spännande med nyfilmatisering av Häxorna. Det är inget premiärdatum satt i Sverige än, men den kommer att gå upp på bio i oktober på många andra håll, så den kommer säkert även till Sverige i höst.
Normala människor av Sally Rooney blev en av förra årets mesta snackisar. Jag har inte läst (ännu), men det är hur som helst en väldigt hyllad relationsroman. Under 2020 blir den till TV-serie. Var och när den kan ses i Sverige vet jag inte, men tids nog kommer den säkert att nå hit.
Jag tyckte inte att Celeste NgsSmå eldar överallt var riktigt så bra som jag kanske hade hoppats (med tanke på alla hyllningar!). Den kändes lite övertydlig och sökt, men visst hade den också mycket tänkvärt. Det är en bok som vrider och vänder på moderskap från alla möjliga håll. Nu blir den till miniserie med Reese Witherspoon och Kerry Washington som producenter. Även här vet jag inte när den kan tänkas komma till Sverige.
Liane MoriartysBig little lies (Stora små lögner) blev ju minst sagt en succé när den filmatiserades och gick som tv-serie. Nu gör man, föga förvånande, ett försök med en annan av Moriartys romaner: Nio främlingar. Även denna gång är t.ex. Nicole Kidman inblandad. Svenskt premiärdatum har jag ingen koll på just nu.
Snabba cash har redan filmatiserats men det räckte tydligen inte. Nu blir den även till TV-serie på Netflix, en spinoff, om jag förstår det rätt. Och varför inte? Jag förstår absolut att man vill mjölka lite mer ur Jens Lapidus kittlande berättelse som bland annat rör sig bland knarkhandlare i Stockholm. Efter succén med Störst av allt finns det förmodligen mer sug efter berättelser om folk om rör sig bland den absoluta gräddan i samhället, precis som JW i Snabba cash. Serien kommer att spelas in under 2020, så jag vet inte om den också hinner lanseras hos Netflix under året, eller om den börjar läggas ut först 2021.
Apropå Netflix. Efter succén med filmatiseringen av Störst av allt har Netflix fortsatt att satsa på ännu mer svenskt. Nästa svenska bok att förvandlas till serie är Fredrik Backmans sorgliga feelgood-berättelse Folk med ångest (ja, det är en mörk bok fylld av humor, så jag vet inget bättre sätt att beskriva den). Det kan bli hur pajigt sm helst, eller hur bra som helst, känner jag. Backman har fyllt boken med en brokig blandning människor och det kan nog lätt bli lite överspelat och konstigt på film, men vi får väl se! Felix Herngren regisserar och även den här gången sker alltså inspelningen nu under 2020, så jag vet inte när den börjar visas.
… Alexander och Alexandra Ahndoril, paret bakom pseudonymen Lars Kepler, har skrivit en ny version av sin 10 år gamla debutroman, Hypnotisören. Ett intressantare sätt att fira ett jubileum, eller bara väldigt märkligt? Nu ska i alla fall tempot ha skruvats upp och Joona Linna ha fått en större roll. Kommer fansen att läsa den nya versionen av Hypnotisören, eller kommer den kännas som en onödig omläsning? Vi får se!
… Marie Hermansons klaustrofobiska roman Himmelsdalen har blivit TV-serie på C More. I boken blir en man förväxlad med sin tvilling och inspärrad bland psykopater. I TV-serien är det en kvinna i huvudrollen. Undrar om serien är lika nagelbitande spännande som boken? Och om även serien väcker den störande tanken ”varför säger han inte bara som det är och åker därifrån?”? 😉 Någon som sett?
… HBO-serien Chernobyl är den stora snackisen just nu. Alla verkar följa den här serien och hyllar den till skyarna. Vill någon läsa om Tjernobylkatastrofen tar jag därför chansen att tipsa om en av mina absoluta favoritböcker: Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj.
… Förlaget Novellix har tagit över försäljningen av ”Svenskt litteraturstöd”, Jan Landqvists tjusiga bokstöd i form av siluetter av kända författare. Och det här får jag alltså inte betalt för att skriva, utan jag tipsar eftersom jag vet att många tycker att de här bokstöden är tjusiga och kanske inte har vetat var de finns.
Tidigare i år postade jag ett inlägg där jag tipsade om ett gäng böcker som blivit film och som går upp på bio under året. Några TV-serier räknade jag dock inte upp, bland annat för att jag sällan följer några serier och därför inte har så bra koll, men jag måste säga att till och med jag blev väldigt förväntansfull när jag här om veckan läste att Fredrik BackmansBjörnstad är på väg att bli TV-serie.
Jag tycker så himla mycket om Fredrik Backmans romaner. Jag brukar i och för sig alltid varna lite för att hans romaner brukar vingla farligt nära kanten till att falla över till det outhärdligt sentimentala, men jag tycker faktiskt att han håller sig på rätt sida: jag blir bara glad av Backmans berättelser, som allt som oftast rymmer en väldigt fin mix av människor med olika bakgrunder. Det gäller inte minst Björnstad, där Backman skildrar livet på en mindre ort som präglas starkt av stadens stolthet: hockeylaget. Här finns en salig blandning med människor från olika klasser, olika bakgrunder, olika erfarenheter. Och det blir så bra! Det är också en bok med en hel del svärta och mörker, som säkert också gör sig bra i en TV-version.
Vad som gör mig jätteglad och som jag tycker rimmar väldig väl med boken Björnstad och dess persongalleri är att det är Peter Grönlund som regisserar den kommande serien. Grönlund har gjort två av mina favoriter från de senaste årens skörd av svenska dramafilmer: Tjuvheder och Goliat (som ju förresten vann fyra guldbaggar i år!). I båda filmerna är castingen i en klass för sig (vilket man i och för sig kanske ska tacka Pauline Hansson för, eftersom det är hon som har stått för castingen) och man har hittat de perfekta (amatör)skådespelarna för rollerna. Skådespelarna i både Tjuvheder och Goliat är så trovärdiga att det är svårt att tänka sig något annat än att de har gott om egna erfarenheter i närheten av det deras rollfigurer bär på (så behöver det förstås inte vara, men de är otroligt bra!). Jag är alldeles säker på att Grönlund kommer att lyckas göra en fin och klysch-fri småstadsskildring, förmodligen med lokala stjärnskott och trovärdiga skådespelare.
Inspelningen påbörjas nu i början av 2019. Jag har inte sett något datum för när den är tänkt att börja visas, men serien kommer att finnas på HBO Nordic och ska man tro DN så kommer det att bli fem entimmarsavsnitt.
I januari brukar jag blicka framåt och spana in vilka filmatiserade böcker som kommer på vita duken under året. I år kan jag börja med ett par titlar som jag skrev i ett sådant här inlägg för redan ett år sedan: Britt-Marie var här och Aniaria. Båda filmerna var tänkta att komma ut under 2018, men får premiär nu under 2019.
Britt-Marie var här kändes som en given ”juldagsfilm”, men lite snopet insåg jag senare att den inte får premiär förrän nu i januari (25/1). Det är i alla fall en film som jag är väldigt sugen på att se! En man som heter Ove, av samma författare, är ju kanonbra, både som bok och film, så mycket talar för att även Britt-Marie-filmen blir succé. Tuva Novotny regisserar och Pernilla August gör rollen som Britt-Marie.
Aniara, filmatiseringen av Harry Martinsons rymdepos, kommer i februari. Jag misstänker att det kan bli en kritikerälskling eller en flopp, något av det. För visst känns det lite tveksamt med en filmatisering av ett diktverk, eller? Eller förlåt, det har jag såklart ingen aning om, men det känns inte som en bred familjefilm direkt, så mycket kan jag väl säga.
Skräck är ingenting för mig (jag är så fruktansvärt mörkrädd). Lite mer modiga tittare kanske ser fram emot att Stephen Kings klassiker Jurtjyrkogården kommer i en ny filmversion i april. Och apropå Stephen King… Det (It) blev film så sent som för något år sedan, men i år kommer ”kapitel 2”, en uppföljare som har premiär i september.
I maj kommer en spelfilmsversion av Aladdin. Aladdin är ju en av många berättelser i Tusen och natt, men de flesta ser nog den här nyversionen som en uppdatering av den tecknade Disneyfilmen från 90-talet. Jag är precis rätt generation för att känna nostalgi till 90-talets Disneyfilmer (jag ÄLSKADE spelfilmsversionen av Skönheten och Odjuret, som kom för några år sedan). Nu verkar det som att Disney matar ut nya versioner av deras tecknade ”klassiker” på löpande band (Lejonkungen <3 <3 kommer till exempel i nyinspelning med datorgenererade bilder i juli), lämpligt så att min generation kan släpa med sina ungar till biograferna och återuppleva berättelserna på nytt.
Ska man tro IMDB så kommer Projekt Rosie (The Rosie project), Graeme Simsions charmiga feelgoodroman om en autistisk man som söker kärleken, på bio redan i maj. Samtidigt står det att filmen är ”under produktion” och det finns just ingen information om den. Så… Man får kanske ta premiärdatumet med en nypa salt, men ändå. Spännande att den är på gång att bli film!
Kostymdrama, någon? Louisa May Alcotts klassiker Unga kvinnor (Little women) har blivit film för åttonde gången. Det som får hjärtat att banka lite extra denna gång är att Greta Gerwig, stjärnan i min favoritfilm Frances Ha och regissör till kritikerrosade Lady bird, regisserar. Svensk premiär tycks bli på juldagen.
Roslund & Hellström-deckaren Tre sekunder är på väg att bli film, men under titeln The informer. Det verkar vara lite oklart när/om den får svensk biopremiär, men det finns premiärdatum satta i mars och april för lite olika länder, så den kommer säkert även till Sverige där omkring.
Populära deckaren Kvinnan i fönstret (The woman in the window) är också på väg att bli film (med underbara Amy Adams i huvudrollen!). Det är oklart när den kommer till Sverige, men den får premiär i USA i oktober i år.
Även Steglitsan (The Goldfinch), Donna Tartts (lite för långa, men ändå väldigt fängslande) tegelstensroman, är på väg att bli film och kommer på amerikanska biografer i oktober. Även här är det oklart med svensk biopremiär.
Jack Londons äventyrsklassiker Skriet från vildmarken (The call of the wild) är på väg att bli film på nytt. Amerikansk premiär blir på juldagen och förmodligen kommer den väl till Sverige där omkring.
Ytterligare en film som kommer på svenska biografer i slutet av året (inget premiärdatum är satt ännu) är en filmversion av Wicked. För många är nog Wicked synonymt med den populära Broadway-musikalen med samma namn, men båda är baserade på boken Wicked av Gregory Maguire. Det är också en spinoff på L. Frank Baums underbara böcker om landet Oz. Eftersom Oz-böckerna hör till min barndoms stora favoriter så är jag såklart peppad på den här filmen (och musikalen har jag redan sett på Broadway 🙂 ).
Några svenska filmer som är under produktion och där jag faktiskt inte vet om de kommer ut redan under 2019 är den nya filmatiseringen av Utvandrarna (regi av Danièl Espinosa) och en filmversion av En komikers uppväxt (regi av Rojda Sekersöz). Båda känns i alla fall väldigt spännande, samtidigt som de ju redan finns i utmärkta filmatiseringar, kan jag tycka (En komikers uppväxt har dock gått som TV-serie). Får se vad de nya regissörernas blick kommer att addera i de nya film-versionerna!
Som ni ser så finns det en hel del spännande att se fram emot i filmväg! Vid sidan av Britt-Marie var här finns det en film jag ser fram emot särskilt mycket under 2019. Det är ingen filmatisering, men… I februari kommer en uppföljare på min favorit bland de animerade filmerna: Röjar-Ralf. Röjar-Ralf kraschar internet! Oh, my god. 30+, men jag kan inte motstå Röjar-Ralf.
Har du någon film du ser fram emot lite extra, filmatisering eller ej? Kanske har jag missat någon bra bok som kommer som film under 2019? Tipsa!
Här om veckan var jag på bio och såg Unga Astrid, filmen som är baserad på Astrid Lindgrens liv innan hon blev en känd författare. Vi var nog många som blev berörda och som fängslades av Kristina Lindströms Astrid Lindgren-dokumentär som sändes i tre delar julen 2014 (den finns för övrigt på SVT Play just nu). När jag såg dokumentärserien blev det också första gången jag fick höra berättelsen om hur Lindgren som ung mor blev tvungen att lämna ifrån sig sin lille son, Lasse, till fosterföräldrar i Danmark. I Lindströms dokumentär blev den här traumatiska tiden i Lindgrens liv en nyckel som satte många av hennes verk i ett nytt ljus. Det var nog fler än jag som blev väldigt berörda av att lära känna den delen av Astrid Lindgren, så det är inte konstigt att någon har velat gå djupare och skapa en hel film om det. Unga Astrid fokuserar alltså på just den här tiden i Astrid Lindgrens liv. Vad jag har förstått har Unga Astrid, regisserad av Pernille Fischer Christensen, fått en del kritik, inte minst av Astrid Lindgrens dotter, Karin Nyman, för att den berättar om den här tiden som Astrid Lindgren själv inte gärna ville prata om. Att veta att filmen använder sig av en persons liv, och att den personen samtidigt var väldigt mån om att skydda just de här delarna ur sitt privatliv, gör såklart att filmupplevelsen grumlas något, men med det sagt så tycker jag att det verkligen är en fin och väldigt stark film.
Filmen, som alltså inte är en dokumentär, men som ligger nära verkliga händelser i Astrid Lindgrens liv, berättar om den unga Astrids liv i Vimmerby och hur allt ställs på ända när hon inleder en romans med lokaltidningens redaktör, en cirka 30 år äldre man som precis ligger i en komplicerad skilsmässa med sin fru. Astrid, i filmen spelad av fantastiska Alba August, är bara runt 16 år och är en slags praktikant på tidningen. När hon inleder en relation med sin chef blir hon också gravid och självklart blir det uppståndelse. Barnets far kan dömas för otukt och få ännu större problem med den skilsmässa han är mitt uppe i. Astrids föräldrar oroar sig stort för sin dotters framtid och vad alla ska tycka, särskilt oroliga blir de eftersom att de arrenderar sin mark från kyrkan. Astrid måste helt enkelt (enligt den tidens logik) lämna Vimmerby under graviditeten och hon hamnar då i Stockholm, där hon går en sekreterarutbildning. När förlossningen närmar sig åker hon till Danmark, eftersom att hon inte behöver uppge barnets fars namn där. Ung och ensam föder hon sin älskade lilla son, Lasse, som hon inte kan ta med sig hem, utan måste lämna hos en fostermor.
Det gör ont i hjärtat när man ser Astrid kämpa för att få hem sin son och hur hon krigar för att få tillvaron att få ihop och att hitta och utveckla sin mammaroll under de fåtal besök hon kan göra hos sin pojke. Det kan förmodligen vara nog så jobbigt att vara ensamstående idag, men filmens Astrid Lindgren hade dessutom mycket lite pengar att röra sig med, väldigt få skyddsnät runt omkring och hon var ju själv bara ett barn. Jag blev verkligen berörd.
Unga Astrid är en både sorglig och känslosam film, men samtidigt är den också en härlig film, full av liv. I filmen lyfts det fram en skämtsamt och spexig Astrid, som har svårt att sitta still och som varken håller igen när hon blir arg eller glad. Det är stora känslor och stor livskraft som lyser igenom hela tiden. Ibland blir det lite övertydligt, men det märks att regissören har velat hitta kopplingar till Lindgrens böcker och karaktärer. Filmens Astrid Lindgren är som en kraftfull Pippi Långstrump: stark, självständig, handlingskraftig. Ibland ger hon ifrån sig rena Ronja Rövardotter-skrik. Framför allt är hon en inspirerande och stark ung kvinna och det är jäkligt skönt att sitta och se en hel långfilm som fokuserar på just detta: en film om moderskap och mod.
En del har kritiserat att filmen handlar om Astrid Lindgren och moderskapet och inte om Astrid Lindgren och karriären. Jag är benägen att tycka att det är just detta som gör filmen så intressant. Alla vet redan vilken enastående författare Astrid Lindgren var och vilken fantastisk spridning hennes berättelser har fått. Filmen berättar något annat och kanske är det förminskade och synd att den gör det, men jag tycker verkligen att sådana här starka kvinno-berättelser behövs. Såhär kunde en kvinna liv se ut på 20-talet.
Det är komplicerat att Unga Astrid handlar om Astrid Lindgren, med tanke på att hon själv troligast aldrig hade accepterat att den här filmen hade gjorts, men ska man se filmen som det den är: en film inspirerad av Astrid Lindgren, så kan man kanske också det positiva i att ett stycke kvinnohistoria tack vare Lindgren får den här uppmärksamheten. Filmen hade förmodligen inte väckt samma intresse eller engagemang om den hade handlat om en helt fiktiv person, men nu får många svenskar chansen att se en riktigt fin och berörande film som berättar om kvinnliga erfarenheter som sällan fått utrymme på vita duken tidigare. Jag tycker i alla fall att det är en väldigt sevärd film.
Här om veckan var jag på bio och såg Gräns, Ali Abbasis filmatisering av John Ajvide Lindqvists novell/kortroman med samma namn. Berättelsen finns i Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar, men har också kommit i nyutgåva i samband med att filmen har gått upp på bio. Filmen har fått ett enormt fint mottagande och vann tidigare i år priset Un certain regard på filmfestivalen i Cannes. Nu är Gräns aktuell som Sveriges Oscarsbidrag (den tävlar alltså om att bli nominerad i kategorin Bästa icke engelskspråkiga film). Fantastiska framgångar med andra ord!
Jag tycker helt klart att filmen är värd all uppmärksamhet och hyllningar. Det är en intressant och engagerande berättelse och filmatiseringen har verkligen lyckats ta med sig novellen till vita duken. Jag kan ju börja med att säga att jag tycker att Ajvide Lindquist är exceptionellt bra på att skildra ensamhet och utanförskap. När han sedan väver in detta i sina skräckberättelser så blir det verkligen rejält läskigt, berörande och träffande på samma gång. Det blir verkligen otäckt när det i botten finns rädslor och skräck som är rent allmänmänskliga. Det här är också något som går fram i filmatiseringen.
I Gräns är det tulltjänstemannen Tina som står i centrum. Hon har ett exceptionellt luktsinne med vilket hon kan lukta sig till skam och rädsla. Det hjälper henne också att identifiera alla som försöker passera gränsen med smuggelgods eller annat otillbörligt. Luktsinnet är inte det enda som gör Tina annorlunda, hon har också ett speciellt utseende och verkar på många sätt höra mer hemma i naturen än någon annanstans. Hemma har hon en urtrist karl, med vilken hon inte direkt känner någon gnista. Han sitter framför TV:n eller pysslar om sina ”muskelhundar” – hon går barfota ut i skogen. När hon plötsligt träffar Vore, en man som på många sätt liknar henne själv, förändras allt och hon kommer till insikt med varför hon aldrig har känt sig riktigt som alla andra och dessutom alltid har känt sig ful och annorlunda: både hon och Vore är troll. När de träffas så uppstår en stark passion och på många sätt är filmen faktiskt en ren kärleksfilm, fast på sitt väldigt annorlunda sätt. Det är både annorlunda och starkt och det är svårt att inte beröras när allt plötsligt verkar falla på plats för Tina. Hon hittar ett sammanhang där hon kan vara precis den hon är och där hon också kan vara åtrådd och älskad. Fast naturligtvis är det inte så enkelt och när Vores mörkare sidor dyker upp så ställs Tina inför svåra val.
Det finns många lager i den här filmen och den lämnade mig verkligen inte oberörd. Det känns så fånigt att beskriva en film om troll, men Gräns är verkligen fantastiskt fin och säger verkligen någonting allmänmänskligt om att vara annorlunda och vilket högt pris det kan komma att kosta att få höra till, ett pris som kanske faktiskt gör att utanförskapet blir ett bättre alternativ.
Både Eva Melander och Eevo Milonoff, som spelar huvudrollerna, gör helt otroliga rollprestationer och Göran Lindström, som har gjort masken förtjänar också ett särskilt omnämnande. Jag vet inte om jag någonsin har försökt föreställa mig ett troll, men Tina och Vore känns helt rätt. De är helt klart troll, samtidigt som de berättar en väldigt mänsklig historia, på sätt och vis.
Jag tyckte att filmen var riktigt, riktigt bra. Hade du tänt gå på bio någonting framöver är det här helt klart ett filmtips!
Det var inte länge sedan jag postade ett långt inlägg med årets filmatiserade böcker, men den behövde snabbt påfyllning, inser jag. Framför allt har jag missat att Fredrik Backmans feelgoodroman, Britt-Marie var här, får biopremiär till jul. Det brukar alltid komma någon lämplig familjefilm till jul (eller med premiär på juldagen), som man kan gå tillsammans och se på bio i mellandagarna om man vill och kan prioritera sådant. Årets ”juldagsfilm” ser ut att bli Britt-Marie var här. Filmen har inte börjat spelas in ännu, men enligt DN planeras premiären redan till december i år. Regisserar gör Tuva Novotny och det är Pernilla August som kommer att spela Britt-Marie.
För några år sedan var det en annan filmatiserad Fredrik Backman-bok, En man som heter Ove, som fick folk att vallfärda till biograferna (den är en av de mest sedda svenska filmerna i historien!). Det återstår att se om Britt-Marie gör samma succé som den godhjärtade surgubben Ove, men jag hoppas på det! För visst vore det väl roligt om en tant-film skulle gå hem på samma sätt som Ove-filmen?!
Jag älskar för övrigt Fredrik Backmans böcker och jag lyssnar faktiskt just nu på en av hans senaste, Vi mot er. Jag är helt fast i den och vill inte att den tar slut! Just Britt-Marie var här har jag dock inte läst, men det borde jag göra, såklart.
Jag gillar att se film på bio och därför kommer här ett inlägg med filmatiserade böcker som kommer på svenska biografer 2018. 🙂 Har jag missat någon? Tipsa mig gärna!
Jag bloggade om Wonder redan förra året, men det är först nu i februari som den har svensk biopremiär. Det här är alltså filmatiseringen av barnboken Undret, som handlar om en alldeles speciell pojke och om att välja att vara snäll – ett lämpligt budskap i dessa tider.
I februari kommer också boken En sista semester på bio (The Leisure Seeker som den heter på amerikanska). Jag skrev faktiskt upp den här boken på min ”att läsa”-lista här om dagen för den dök upp som boktips i en tidning jag bläddrade i och jag tyckte att boken hade en så härlig framsida (en husvagn i genomskärning). Haha. Den handlar i alla fall om ett äldre par som åker på en sista semester tillsammans. Den ena har drabbats av cancer och den andra av Alzheimers sjukdom. Jag tror det är en väldigt värmande berättelse!
Jag har inte läst den själv, men Jason Matthews spionthriller Red sparrow får biopremiär i mars. Jag vet inte om jag är så sugen på att se. Först tänkte jag att den kanske handlade om en balettdansare (då jag själv dansar balett så önskar jag ju alltid att få se lite klassisk dans…), men spionen är alltså en ”sparv” i betydelsen förförerska och det känns ju rätt ointressant egentligen, men ändå. Det är Jennifer Lawrence som spelar sparven och jag tycker att hon är en oerhört skicklig skådespelare, så filmen kanske ändå blir sevärd.
En annan bok som jag inte har läst är Ready Player One av Ernest Cline. Den här SciFi-boken har i alla fall blivit film och kommer på vita duken i mars. Berättelsen utspelar sig i en virtuell värld, dit människor har sökt sig för att få lite trygghet eftersom världen är på väg att gå under.
Sarah Waters är en författare jag gillar. Hon skriver böcker i skärningen mellan historiska romaner, spänning, romance och skräck och hon har också den goda smaken att frångå heteronormen i många av sina berättelser. 2018 kommer en filmatisering av Främlingen i huset (The Little Stranger), som faktiskt var den första Waters-romanen jag läste. I september kommer den på bio.
Om inte Disneys tidigare Djungelboken-filmer (den senaste från 2016) kändes tillräckligt så kan vi nu se fram emot ytterligare en version som kommer i oktober (den här gången är det Warner Bros som distribuerar). Jag tror att den kommer att heta Mowgli, men berättelsen är såklart baserad på den vanliga storyn av Rudyard Kipling.
Stig LarssonsMillenniumtrilogi har ju återuppstått tack vare att David Lagercrantz har skrivit flera nya deckare med Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander i huvudrollerna. Självklart fortsätter också filmskapandet. I oktober ska Det som inte dödar oss komma på bio (eller The Girl in the Spider’s web som den väl kommer att heta som film). Huvudrollerna spelas av Sverrir Gudnason och Claire Foy.
En annan svensk deckare som kommer på bio i år är Three Seconds, som kommer i augusti. Det är en filmatisering av Roslund & Hellströms thriller Tre sekunder. Den har jag inte läst, men det känns kul såklart att en svensk deckare blir film utomlands. Jag hade ingen aning om att Roslund & Hellström var stora utanför Sverige.
I december kommer en ny Mary Poppins-film. Det har gått 50 år sedan Disneys senaste Mary Poppins, så det kanske är dags för en ny! En annan välkänd barnboksfigur som kan ses på bio under 2018 är Pelle Kanin (från Beatrix Potters böcker). I februari är det biopremiär för Pelle Kanin.
Martin Widmark är författaren vars barnböcker brukar dominera utlåningsstatistiken på svenska bibliotek. Det är framför allt LasseMaja-böckerna som lånas ut, men han har också skrivit andra böcker, däribland böcker om Halvdan Viking, som kommer att visas i filmversion vintern 2018.
Novellen Gräns, som finns i skräckförfattaren John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar har blivit filmatiserad och kommer på bio nu i år. Jag vet inte något datum faktiskt, men jag tror helt klart att det blir en sevärd film. Ajvide Lindqvists berättelser har ju nått framgång som film tidigare. Låt den rätte komma in, har ju t.ex. blivit två hyllade filmer tidigare.
Den kanske märkligaste/mest oväntade filmatiseringen är Aniara. Man har alltså gjort en film av Harry Martinsons klassiska rymddikt. Jag har ingen aning om vad vi kan vänta oss, men jag gissar att man får gå till Folkets bio för att se den (obs: jag älskar Folkets bio). 🙂
Det här är ingen filmatisering av en bok, men jag tycker att det här filmtipset passar här ändå. I september kommer filmen Unga Astrid, som handlar om Astrid Lindgren <3 som ung. Det här är en av de filmer som jag längtar efter mest!
Ytterligare en film som inte är en bok (än) är Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott, som är nästa del om Newt Scamanders äventyr i Harry Potters universum. Jag tyckte att den första filmen var superhärlig och jag kommer helt klart se uppföljaren på bio i december! Den kommande filmen kommer att utspela sig i Paris, så miljöerna är säkert fantastiska.
En film jag inte vill se är The Bell Jar (filmatisering av Glaskupan av Sylvia Plath) som verkar komma ut nu i år (jag hittar inget premiärdatum dock). Boken utsåg jag till min favorit bland böckerna jag läste 2017. Det är faktiskt en helt fantastisk skildring av tillvaron för en ung kvinna som blir psykiskt sjuk. Jag har ändå ingen lust att se filmen. Av den enkla anledningen att jag inte vill riskera att få den här läsupplevelsen förstörd… Dakota Fanning kommer i alla fall att spela Esther Greenwood (huvudrollen) och det är Kirsten Dunst som regisserar.
En till film som kommer 2018 är Fifty Shades Freed, den sista delen i Femtio nyanser av honom-trilogin. Den kommer ut lagom till Alla hjärtans dag, för alla som tycker att det är en bra dag för lite BDSM-fantasier. Själv är jag inte så intresserad, främst för att allt jag vet om böckerna är att de är taffligt skrivna.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.