Kategorier
-

Bok på film 2020: filmatiseringar att hålla koll på

Bra böcker blir ofta tolkade som film (eller som serie), med blandat resultat. I år har vi i vanlig ordning en hel del att se fram emot av den varan. Här är några filmatiseringar att hålla koll på.

Pelle Svanslös-böckerna har fått ett nytt liv på senare år tack vare att det har gjorts nya, moderniserade berättelser. Redan nu i januari (17/1) är det premiär för en ny filmversion, något för de minsta. Jag kommer knappast att gå och se, men om jag hade haft barn i lämplig ålder hade jag absolut släpat med dem till bion. Pelle Svanslös är supermycket nostalgi för mig och jag älskar att berättelserna om honom utspelar sig i Uppsala, som ligger i mina hemtrakter, kan man väl säga.

Doktor Dolittle är en karaktär i 100 år gamla barnböcker, skrivna av Hugh Lofting. I år kommer en film som kretsar kring läkaren och veterinären dr Dolittle. Jag kommer förmodligen inte att gå och kolla, mest för att den här filmen beskrivs som en familjefilm och det brukar inte båda gott (sorry!). I teorin låter det ju dock supermysigt med en excentrisk man som omger sig av en väldig massa djur. Premiären är redan nu i januari (24/1) och filmen heter kort och gott Dolittle i Sverige.

Det blir många barn- och familjefilmer i den här listan, inser jag, men det verkar vara ett sådant år. I år kommer ytterligare en film baserad på Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå. Den 7:e februari kommer LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet. Återigen: ingenting jag kommer att gå och se, men säkert en mysig film för familjen.

På Alla hjärtans dag, 14:e februari, är det, lämpligt nog, premiär för den senaste filmatiseringen av Jane Austens klassiska kärlekskomedi Emma.

Jag tror att jag skrev om den här filmen redan förra året, men ibland tar filmproduktioner oväntat lång tid. Under 2020 lär det i alla fall bli premiär för den senaste filmversionen av Jack Londons klassiker Skriet från vildmarken (Call of the wild). Det här är alltså en spelfilmsversion med Harrison Ford i rollen som John Thornton. Sverigepremiären planeras till den 21:a februari.

H.G. Wells klassiska skräckis The Invisible Man har filmatiserats förut, men i februari är det premiär för en ny version. Jag har faktiskt inte läst boken och jag kommer nog inte se filmen heller. Skräck är inte min genre (eftersom jag är mörkrädd). Premiär den 28/2.

I år väntas en ny Bondfilm. Nu kanske man inte direkt tänker på böcker när man tänker på James Bond, men någonstans i begynnelsen så kommer ju faktiskt huvudpersonen från Ian Flemings romaner. Den 3:e april är det premiär för No Time to Die.

Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett är en klassiker som många har läst. Nu kommer den i en ny filmversion. Svenskt premiärdatum är lite oklart, men förmodligen bli det i april någon gång, för då går den upp på bio i många andra länder. Med kändisar som Colin Firth m.fl. tror jag absolut att den kommer att gå på bio även i Sverige.

Har du läst bestsellern Kvinnan i fönstret (The Woman in the Window) av A. J. Finn? Jag är förmodligen den enda personen i världen som inte har läst Finns hyllade deckare. I år kommer den i alla fall i filmversion med Amy Adams (en av mina favoriter!) i huvudrollen. Det verkar inte vara helt klart med svenskt premiärdatum, men världspremiären är i alla fall i maj.

Filmatiseringarna av Agatha Christies klassiska deckare fortsätter! Kanske har du sett Mordet på Orientexpressen, som kom för några år sedan? Jag tyckte att den var riktigt snyggt gjord och därför är jag såklart sugen på att se årets Christie-deckare: Döden på Nilen. Premiärdatumet är den 9/10.

Roald Dahls Häxorna blir film (igen). Kul! Hans böcker är så fantasifulla, roliga och samtidigt tänkvärda. Kalle och Chokladfabriken är ju helt otrolig, både som bok och film, så det känns helt klart spännande med nyfilmatisering av Häxorna. Det är inget premiärdatum satt i Sverige än, men den kommer att gå upp på bio i oktober på många andra håll, så den kommer säkert även till Sverige i höst.

Normala människor av Sally Rooney blev en av förra årets mesta snackisar. Jag har inte läst (ännu), men det är hur som helst en väldigt hyllad relationsroman. Under 2020 blir den till TV-serie. Var och när den kan ses i Sverige vet jag inte, men tids nog kommer den säkert att nå hit.

Jag tyckte inte att Celeste Ngs Små eldar överallt var riktigt så bra som jag kanske hade hoppats (med tanke på alla hyllningar!). Den kändes lite övertydlig och sökt, men visst hade den också mycket tänkvärt. Det är en bok som vrider och vänder på moderskap från alla möjliga håll. Nu blir den till miniserie med Reese Witherspoon och Kerry Washington som producenter. Även här vet jag inte när den kan tänkas komma till Sverige.

Liane Moriartys Big little lies (Stora små lögner) blev ju minst sagt en succé när den filmatiserades och gick som tv-serie. Nu gör man, föga förvånande, ett försök med en annan av Moriartys romaner: Nio främlingar. Även denna gång är t.ex. Nicole Kidman inblandad. Svenskt premiärdatum har jag ingen koll på just nu.

Snabba cash har redan filmatiserats men det räckte tydligen inte. Nu blir den även till TV-serie på Netflix, en spinoff, om jag förstår det rätt. Och varför inte? Jag förstår absolut att man vill mjölka lite mer ur Jens Lapidus kittlande berättelse som bland annat rör sig bland knarkhandlare i Stockholm. Efter succén med Störst av allt finns det förmodligen mer sug efter berättelser om folk om rör sig bland den absoluta gräddan i samhället, precis som JW i Snabba cash. Serien kommer att spelas in under 2020, så jag vet inte om den också hinner lanseras hos Netflix under året, eller om den börjar läggas ut först 2021.

Apropå Netflix. Efter succén med filmatiseringen av Störst av allt har Netflix fortsatt att satsa på ännu mer svenskt. Nästa svenska bok att förvandlas till serie är Fredrik Backmans sorgliga feelgood-berättelse Folk med ångest (ja, det är en mörk bok fylld av humor, så jag vet inget bättre sätt att beskriva den). Det kan bli hur pajigt sm helst, eller hur bra som helst, känner jag. Backman har fyllt boken med en brokig blandning människor och det kan nog lätt bli lite överspelat och konstigt på film, men vi får väl se! Felix Herngren regisserar och även den här gången sker alltså inspelningen nu under 2020, så jag vet inte när den börjar visas.

Har jag missat något? Tipsa mig! 🙂

Kategorier
-

Jag hörde att…

Alexander och Alexandra Ahndoril, paret bakom pseudonymen Lars Kepler, har skrivit en ny version av sin 10 år gamla debutroman, Hypnotisören. Ett intressantare sätt att fira ett jubileum, eller bara väldigt märkligt? Nu ska i alla fall tempot ha skruvats upp och Joona Linna ha fått en större roll. Kommer fansen att läsa den nya versionen av Hypnotisören, eller kommer den kännas som en onödig omläsning? Vi får se!

Marie Hermansons klaustrofobiska roman Himmelsdalen har blivit TV-serie på C More. I boken blir en man förväxlad med sin tvilling och inspärrad bland psykopater. I TV-serien är det en kvinna i huvudrollen. Undrar om serien är lika nagelbitande spännande som boken? Och om även serien väcker den störande tanken “varför säger han inte bara som det är och åker därifrån?”? 😉 Någon som sett?

HBO-serien Chernobyl är den stora snackisen just nu. Alla verkar följa den här serien och hyllar den till skyarna. Vill någon läsa om Tjernobylkatastrofen tar jag därför chansen att tipsa om en av mina absoluta favoritböcker: Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj.

… Förlaget Novellix har tagit över försäljningen av “Svenskt litteraturstöd”, Jan Landqvists tjusiga bokstöd i form av siluetter av kända författare. Och det här får jag alltså inte betalt för att skriva, utan jag tipsar eftersom jag vet att många tycker att de här bokstöden är tjusiga och kanske inte har vetat var de finns.

Kategorier
-

Fredrik Backmans Björnstad blir TV-serie

Tidigare i år postade jag ett inlägg där jag tipsade om ett gäng böcker som blivit film och som går upp på bio under året. Några TV-serier räknade jag dock inte upp, bland annat för att jag sällan följer några serier och därför inte har så bra koll, men jag måste säga att till och med jag blev väldigt förväntansfull när jag här om veckan läste att Fredrik Backmans Björnstad är på väg att bli TV-serie.

Jag tycker så himla mycket om Fredrik Backmans romaner. Jag brukar i och för sig alltid varna lite för att hans romaner brukar vingla farligt nära kanten till att falla över till det outhärdligt sentimentala, men jag tycker faktiskt att han håller sig på rätt sida: jag blir bara glad av Backmans berättelser, som allt som oftast rymmer en väldigt fin mix av människor med olika bakgrunder. Det gäller inte minst Björnstad, där Backman skildrar livet på en mindre ort som präglas starkt av stadens stolthet: hockeylaget. Här finns en salig blandning med människor från olika klasser, olika bakgrunder, olika erfarenheter. Och det blir bra! Det är också en bok med en hel del svärta och mörker, som säkert också gör sig bra i en TV-version.

Vi mot er av Fredrik Backman
Vi mot er av Fredrik Backman

Vad som gör mig jätteglad och som jag tycker rimmar väldig väl med boken Björnstad och dess persongalleri är att det är Peter Grönlund som regisserar den kommande serien. Grönlund har gjort två av mina favoriter från de senaste årens skörd av svenska dramafilmer: Tjuvheder och Goliat (som ju förresten vann fyra guldbaggar i år!). I båda filmerna är castingen i en klass för sig (vilket man i och för sig kanske ska tacka Pauline Hansson för, eftersom det är hon som har stått för castingen) och man har hittat de perfekta (amatör)skådespelarna för rollerna. Skådespelarna i både Tjuvheder och Goliat är så trovärdiga att det är svårt att tänka sig något annat än att de har gott om egna erfarenheter i närheten av det deras rollfigurer bär på (så behöver det förstås inte vara, men de är otroligt bra!). Jag är alldeles säker på att Grönlund kommer att lyckas göra en fin och klysch-fri småstadsskildring, förmodligen med lokala stjärnskott och trovärdiga skådespelare.

Inspelningen påbörjas nu i början av 2019. Jag har inte sett något datum för när den är tänkt att börja visas, men serien kommer att finnas på HBO Nordic och ska man tro DN så kommer det att bli fem entimmarsavsnitt.

Kategorier
-

Bok på film: nya filmatiseringar 2019

I januari brukar jag blicka framåt och spana in vilka filmatiserade böcker som kommer på vita duken under året. I år kan jag börja med ett par titlar som jag skrev i ett sådant här inlägg för redan ett år sedan: Britt-Marie var här och Aniaria. Båda filmerna var tänkta att komma ut under 2018, men får premiär nu under 2019.

Britt-Marie var här kändes som en given “juldagsfilm”, men lite snopet insåg jag senare att den inte får premiär förrän nu i januari (25/1). Det är i alla fall en film som jag är väldigt sugen på att se! En man som heter Ove, av samma författare, är ju kanonbra, både som bok och film, så mycket talar för att även Britt-Marie-filmen blir succé. Tuva Novotny regisserar och Pernilla August gör rollen som Britt-Marie.

Aniara, filmatiseringen av Harry Martinsons rymdepos, kommer i februari. Jag misstänker att det kan bli en kritikerälskling eller en flopp, något av det. För visst känns det lite tveksamt med en filmatisering av ett diktverk, eller? Eller förlåt, det har jag såklart ingen aning om, men det känns inte som en bred familjefilm direkt, så mycket kan jag väl säga.

Skräck är ingenting för mig (jag är så fruktansvärt mörkrädd). Lite mer modiga tittare kanske ser fram emot att Stephen Kings klassiker Jurtjyrkogården kommer i en ny filmversion i april. Och apropå Stephen King… Det (It) blev film så sent som för något år sedan, men i år kommer “kapitel 2”, en uppföljare som har premiär i september.

I maj kommer en spelfilmsversion av Aladdin. Aladdin är ju en av många berättelser i Tusen och natt, men de flesta ser nog den här nyversionen som en uppdatering av den tecknade Disneyfilmen från 90-talet. Jag är precis rätt generation för att känna nostalgi till 90-talets Disneyfilmer (jag ÄLSKADE spelfilmsversionen av Skönheten och Odjuret, som kom för några år sedan). Nu verkar det som att Disney matar ut nya versioner av deras tecknade “klassiker” på löpande band (Lejonkungen <3 <3 kommer till exempel i nyinspelning med datorgenererade bilder i juli), lämpligt så att min generation kan släpa med sina ungar till biograferna och återuppleva berättelserna på nytt.

Ska man tro IMDB så kommer Projekt Rosie (The Rosie project), Graeme Simsions charmiga feelgoodroman om en autistisk man som söker kärleken, på bio redan i maj. Samtidigt står det att filmen är “under produktion” och det finns just ingen information om den. Så… Man får kanske ta premiärdatumet med en nypa salt, men ändå. Spännande att den är på gång att bli film!

Kostymdrama, någon? Louisa May Alcotts klassiker Unga kvinnor (Little women) har blivit film för åttonde gången. Det som får hjärtat att banka lite extra denna gång är att Greta Gerwig, stjärnan i min favoritfilm Frances Ha och regissör till kritikerrosade Lady bird, regisserar. Svensk premiär tycks bli på juldagen.

Roslund & Hellström-deckaren Tre sekunder är på väg att bli film, men under titeln The informer. Det verkar vara lite oklart när/om den får svensk biopremiär, men det finns premiärdatum satta i mars och april för lite olika länder, så den kommer säkert även till Sverige där omkring.

Populära deckaren Kvinnan i fönstret (The woman in the window) är också på väg att bli film (med underbara Amy Adams i huvudrollen!). Det är oklart när den kommer till Sverige, men den får premiär i USA i oktober i år.

Även Steglitsan (The Goldfinch), Donna Tartts (lite för långa, men ändå väldigt fängslande) tegelstensroman, är på väg att bli film och kommer på amerikanska biografer i oktober. Även här är det oklart med svensk biopremiär.

Jack Londons äventyrsklassiker Skriet från vildmarken (The call of the wild) är på väg att bli film på nytt. Amerikansk premiär blir på juldagen och förmodligen kommer den väl till Sverige där omkring.

Ytterligare en film som kommer på svenska biografer i slutet av året (inget premiärdatum är satt ännu) är en filmversion av Wicked. För många är nog Wicked synonymt med den populära Broadway-musikalen med samma namn, men båda är baserade på boken Wicked av Gregory Maguire. Det är också en spinoff på L. Frank Baums underbara böcker om landet Oz. Eftersom Oz-böckerna hör till min barndoms stora favoriter så är jag såklart peppad på den här filmen (och musikalen har jag redan sett på Broadway 🙂 ).

Några svenska filmer som är under produktion och där jag faktiskt inte vet om de kommer ut redan under 2019 är den nya filmatiseringen av Utvandrarna (regi av Danièl Espinosa) och en filmversion av En komikers uppväxt (regi av Rojda Sekersöz). Båda känns i alla fall väldigt spännande, samtidigt som de ju redan finns i utmärkta filmatiseringar, kan jag tycka (En komikers uppväxt har dock gått som TV-serie). Får se vad de nya regissörernas blick kommer att addera i de nya film-versionerna!

Som ni ser så finns det en hel del spännande att se fram emot i filmväg! Vid sidan av Britt-Marie var här finns det en film jag ser fram emot särskilt mycket under 2019. Det är ingen filmatisering, men… I februari kommer en uppföljare på min favorit bland de animerade filmerna: Röjar-Ralf. Röjar-Ralf kraschar internet! Oh, my god. 30+, men jag kan inte motstå Röjar-Ralf.

Har du någon film du ser fram emot lite extra, filmatisering eller ej? Kanske har jag missat någon bra bok som kommer som film under 2019? Tipsa!

Kategorier
-

Unga Astrid (film inspirerad av Astrid Lindgrens liv, innan hon blev författare)

Här om veckan var jag på bio och såg Unga Astrid, filmen som är baserad på Astrid Lindgrens liv innan hon blev en känd författare. Vi var nog många som blev berörda och som fängslades av Kristina Lindströms Astrid Lindgren-dokumentär som sändes i tre delar julen 2014 (den finns för övrigt på SVT Play just nu). När jag såg dokumentärserien blev det också första gången jag fick höra berättelsen om hur Lindgren som ung mor blev tvungen att lämna ifrån sig sin lille son, Lasse, till fosterföräldrar i Danmark. I Lindströms dokumentär blev den här traumatiska tiden i Lindgrens liv en nyckel som satte många av hennes verk i ett nytt ljus. Det var nog fler än jag som blev väldigt berörda av att lära känna den delen av Astrid Lindgren, så det är inte konstigt att någon har velat gå djupare och skapa en hel film om det. Unga Astrid fokuserar alltså på just den här tiden i Astrid Lindgrens liv. Vad jag har förstått har Unga Astrid, regisserad av Pernille Fischer Christensen, fått en del kritik, inte minst av Astrid Lindgrens dotter, Karin Nyman, för att den berättar om den här tiden som Astrid Lindgren själv inte gärna ville prata om. Att veta att filmen använder sig av en persons liv, och att den personen samtidigt var väldigt mån om att skydda just de här delarna ur sitt privatliv, gör såklart att filmupplevelsen grumlas något, men med det sagt så tycker jag att det verkligen är en fin  och väldigt stark film.

Filmen, som alltså inte är en dokumentär, men som ligger nära verkliga händelser i Astrid Lindgrens liv, berättar om den unga Astrids liv i Vimmerby och hur allt ställs på ända när hon inleder en romans med lokaltidningens redaktör, en cirka 30 år äldre man som precis ligger i en komplicerad skilsmässa med sin fru. Astrid, i filmen spelad av fantastiska Alba August, är bara runt 16 år och är en slags praktikant på tidningen. När hon inleder en relation med sin chef blir hon också gravid och självklart blir det uppståndelse. Barnets far kan dömas för otukt och få ännu större problem med den skilsmässa han är mitt uppe i. Astrids föräldrar oroar sig stort för sin dotters framtid och vad alla ska tycka, särskilt oroliga blir de eftersom att de arrenderar sin mark från kyrkan. Astrid måste helt enkelt (enligt den tidens logik) lämna Vimmerby under graviditeten och hon hamnar då i Stockholm, där hon går en sekreterarutbildning. När förlossningen närmar sig åker hon till Danmark, eftersom att hon inte behöver uppge barnets fars namn där.  Ung och ensam föder hon sin älskade lilla son, Lasse, som hon inte kan ta med sig hem, utan måste lämna hos en fostermor.

Det gör ont i hjärtat när man ser Astrid kämpa för att få hem sin son och hur hon krigar för att få tillvaron att få ihop och att hitta och utveckla sin mammaroll under de fåtal besök hon kan göra hos sin pojke. Det kan förmodligen vara nog så jobbigt att vara ensamstående idag, men filmens Astrid Lindgren hade dessutom mycket lite pengar att röra sig med, väldigt få skyddsnät runt omkring och hon var ju själv bara ett barn. Jag blev verkligen berörd.

Unga Astrid är en både sorglig och känslosam film, men samtidigt är den också en härlig film, full av liv.  I filmen lyfts det fram en skämtsamt och spexig Astrid, som har svårt att sitta still och som varken håller igen när hon blir arg eller glad. Det är stora känslor och stor livskraft som lyser igenom hela tiden. Ibland blir det lite övertydligt, men det märks att regissören har velat hitta kopplingar till Lindgrens böcker och karaktärer. Filmens Astrid Lindgren är som en kraftfull Pippi Långstrump: stark, självständig, handlingskraftig. Ibland ger hon ifrån sig rena Ronja Rövardotter-skrik. Framför allt är hon en inspirerande och stark ung kvinna och det är jäkligt skönt att sitta och se en hel långfilm som fokuserar på just detta: en film om moderskap och mod.

En del har kritiserat att filmen handlar om Astrid Lindgren och moderskapet och inte om Astrid Lindgren och karriären. Jag är benägen att tycka att det är just detta som gör filmen så intressant. Alla vet redan vilken enastående författare Astrid Lindgren var och vilken fantastisk spridning hennes berättelser har fått. Filmen berättar något annat och kanske är det förminskade och synd att den gör det, men jag tycker verkligen att sådana här starka kvinno-berättelser behövs. Såhär kunde en kvinna liv se ut på 20-talet.

Det är komplicerat att Unga Astrid handlar om Astrid Lindgren, med tanke på att hon själv troligast aldrig hade accepterat att den här filmen hade gjorts, men ska man se filmen som det den är: en film inspirerad av Astrid Lindgren, så kan man kanske också det positiva i att ett stycke kvinnohistoria tack vare Lindgren får den här uppmärksamheten. Filmen hade förmodligen inte väckt samma intresse eller engagemang om den hade handlat om en helt fiktiv person, men nu får många svenskar chansen att se en riktigt fin och berörande film som berättar om kvinnliga erfarenheter som sällan fått utrymme på vita duken tidigare. Jag tycker i alla fall att det är en väldigt sevärd film.