Bokblomma

Etikett: Finland

  • Skymning 41: Roman från en krigstid av Kjell Westö

    Skymning 41: Roman från en krigstid av Kjell Westö

    Skymning 41, av Kjell Westö, handlar om två människor mitt i livet och deras tvivel kring både relationer och yrkesval. Boken utspelar sig under Vinterkriget och vid inledningen av Fortsättningskriget, och ger en berörande bild av liv och vardag i krigstid.

    Betyg: 5 av 5.

    I Skymning 41, av den finlandssvenske författaren Kjell Westö, skildras Vinterkriget och Fortsättningskrigets inledning genom två Helsingforsbors ögon. Molly och Henry är sambos och behöver ofrivilligt skiljas åt under Vinterkrigets inledning: Molly är skådespelare och hennes teater ska på turné i Sverige, Henry är journalist och skriver reportage från fronten. Det Henry ser och upplever stämmer inte överens med den bild hans överordnade vill att han förmedlar. Han återvänder stukad och nedtyngd till Helsingfors. Molly inser dessutom omedelbart att det finns saker Henry döljer. Framför allt inser hon att han har träffat en annan kvinna under tiden de har varit ifrån varandra. Det blir inte lätt att återförenas.

    Skymning 41 är en fin berättelse om kärlek och livsval. Det är på många sätt en relationsroman, som vilken som helst, men den är förlagd till en väldigt skakig tid i Finlands historia, vilket adderar ett extra lager. Nog har jag läst många böcker som utspelat sig under Andra världskriget, eller andra krig, men sällan har en bok lyckats ge en sådan känsla för hur kriget kan te sig för vanliga civila, där och då, mitt uppe i händelser som ingen vet hur de ska utveckla sig. Det är en tid där dödsbud lämnas till förtvivlade anhöriga och en tid där vardagen präglas av den ständiga bristen – bilarna står, i avsaknad av drivmedel, och gemene man har lärt sig att aldrig äta sig riktigt mätta. Och över allt detta: ovissheten. Hur länge till kommer friheten behållas? Till vilket pris?

    Mitt i denna omtumlande krigstid står bokens huvudpersoner inför vägskäl i livet. Dels smyger sig tvivlen in när det gäller deras framtid tillsammans. Dels har både Molly och Henry grubbel som rör deras yrken. För Mollys del handlar det om en ungdomlig skönhet som falnat och en tuff verklighet på teatern och på filmen. Det kommer nya stjärnor och konkurrensen är mördande. Molly drömmer om större roller, men känner att hon står och stampar. För Henry finns en längtan efter att skriva från hjärtat, att vara sann mot sig själv och läsaren och skildra livet och kriget så som det är. Istället hamnar han i onåd hos redaktionschefen och blir inte längre tillfrågad om att ta sig an de mer prestigefyllda skrivjobben.

    Kjell Westö är fenomenal på att göra sina huvudpersoner levande och det gäller även Skymning 41. Jag kan verkligen se Molly och Henry framför mig och jag känner med dem, som om de vore verkliga personer. Sympatierna finns dock inte alltid där, hela tiden. Henry kan verkligen bete sig som en idiot och som läsare blir man galen på hans supande och barnsliga beteende. Kanske är det det som gör att alla personer i Skymning 41 känns så verkliga: de har många sidor, även mindre smickrande sådana. Dessutom är både Molly och Henry personer på varsin inre resa. Det är fint att få följa med. På bokens dryga 400 sidor hinner båda utvecklas, landa i sina tankar och hitta en riktning, mitt i denna krigstid som när som helst kan stjälpa allt på ända.

    Skymning 41 är en fantastisk bok om att vara mitt i livet och en berörande bok om vardagen mitt under brinnande världskrig: ett stort omvälvande krig och små människors bryderier. Det är inte självklart att det går att få ihop en sådan här bok, men Westö lyckas i vanlig ordning. Det här har varit en riktigt fin läsning.

    Skymning 41

    Skymning 41 gavs ut av Albert Bonniers förlag 2023. ISBN: 978-91-0-080141-0.

    Kjell Westö

    Kjell Westö är en finlandssvensk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.

  • En oförglömlig bilderboksklassiker: Hur gick det sen? av Tove Jansson

    En oförglömlig bilderboksklassiker: Hur gick det sen? av Tove Jansson

    Jag och dottern har spenderat några lediga dagar hos hennes mormor och morfar och vi har haft anledning att plöja högvis av min egen barndoms mest vällästa bilderböcker. En del favoriter har jag redan bloggat om i ett inlägg om böcker jag återupptäckt med dottern, men jag känner att jag missade en helt central bok i sammanhanget: Hur gick det sen? av Tove Jansson.

    Hur gick det sen? är en bilderbok som känns så dyr att när jag nu återsåg den, tänkte jag omedelbart att den knappast kommit i nyutgåva sedan mina föräldrars exemplar från 80-talet. På varje sida finns konstfullt utskurna hål, som leder läsaren vidare till nästa sida. Vad kostar inte detta att få till? Till min förvåning såg jag att den senast utkom så sent som 2019 (utgiven av Förlaget). Den verkar till och med finnas i lager hos nätbokhandlare. Vilken välgärning!

    Boken handlar om det som undertiteln, ”boken om Mymlan, Mumintrollet och lilla My”, skvallrar om: Mymlan (lilla Mys storasyster) och Mumintrollet är på jakt efter den försvunna Lilla My. De hinner passera en storstädande Hemul, ett gäng sprakande hattifnattar och en hel del annat innan allt ordnar sig i tryggheten hos den ständigt trivselskapande Muminmamman. Jag kan inte påstå att jag mindes något av berättelsen när jag nu läste boken på nytt. Men bilderna! Bilderna!

    På något sätt är det som att illustrationerna och de effektfulla hålen gör mer intryck på mig nu än vad de kanske gjorde när jag var liten. Jag minns så väl bilderna: inte minst de mörka, läskiga trädstammar som sträcker sig mot skyn när Mumintrollet skyndar genom skogen. De väckte känslor redan då. Nu ser jag dem igen och träffas av Tove Janssons otroliga kraft som illustratör. Det här är bilder med stämning och känslor, sannerligen. När jag fick boken läst för mig som barn tyckte jag garanterat att det var 100 % otäckt när Hemulen dammsuger upp både Mumintrollet och Mymlan: jag ser på bilden som mitt barndomsjag och tycker att Hemulen är döläskig och att färden genom dammsugarslangen är mardrömsframkallande. Nu ser jag den också som vuxen och ler åt Hemulens förvånande min, för att inte tala om Mumintrollets förskräckta uppsyn. Jag noterar också den uppenbara räddningen – i fönstret, som avslöjar en glimt av nästa sida, finns en helt annan färgskala. Den här boken är inte alltigenom läskig, som jag kanske mindes den. Här finns humor och roliga detaljer – betydligt fler nyanser än jag såg som barn.

    Mitt eget barn? Hon är uppenbarligen av ett helt annat virke än jag själv. Hennes roligaste är sidan där ”filurer har kaffekalas”. – Älskade barn, det är hattifnattar som trängs i ett hus och sprakar av elektricitet, så att det luktar bränt, medan åskan går för fullt! Fast nu ser jag lite mer av det hon själv ser: hur knäppa hattifnattarna ser ut med sina långsmala kroppar och spretande fingrar, och hur extra knasiga de ser ut med små kaffekoppar i knäna.

    Man kan se lite olika saker, helt enkelt, men något ser man. Jag vet just ingen som kan förmedla så mycket i sina illustrationer som Tove Jansson. Hålen gör verkligen sitt till. De låter en skymta något annat (ljus, hopp!), ger ett imponerande djup (lager på lager av trädstammar), eller är rätt och slätt skojiga, som när man vänder blad, lämnar hattifnattarna bakom sig, och i hålet till föregående sida ser en förskräckt hattifnatt som sitter på dass med öppen dörr.

    Hur gick det sen? är en barndomsklassiker, illustrerad av en sann konstnär. Boken är en njutning, för treåringar som petar i hålen och upptäcker ”hur det gick sedan”, och för den konstintresserade mamman som fängslas av Janssons bildvärld.

    Den mest minnesvärda bilden? Ja, det är den som är mot bokens slut, där Muminmamman sitter bland sina rosor och rensar vinbär i en hatt. Jag vet inte varför den gjort sådant intryck, men nu när jag ser den påminns jag om att delar av uppslaget är det som liksom alltid flimrar till en kort stund när vinbären är i säsong och de vackra, röda klasarna har mognat och är som godast. Ibland vet man inte varför, men en del böcker kan verkligen fastna i minnet.

    Hur gick det sen?

    Hur gick det sen? gavs ut första gången 1952 av Schildts. Jag har läst en senare utgåva, utgiven av Nordisk bok (Alla barns bokklubb) 1989. ISBN: 9179041574.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.

  • Kometen kommer av Tove Jansson

    Kometen kommer av Tove Jansson

    I Kometen kommer, av Tove Jansson, väntar sig Mumintrollen jordens undergång. En komet är på väg och Mumintrollet och Sniff ger sig iväg för att ta reda på mer.

    Betyg: 4 av 5.

    Kometen kommer är Tove Janssons andra bok om Mumintrollen. Mumintrollet och hans föräldrar har nu slagit sig ner i Mumindalen, där även det lilla djuret Sniff håller hus. Tillvaron består av utflykter, skattletande och drömmar om en alldeles egen katt. Så kommer Bisamråttan och sprider oro omkring sig. Det ligger något i luften – han anar en katastrof.

    Mumintrollet och Sniff får för sig att en komet närmar sig och de reser iväg mot ett observatorium för att ta reda på mer om detta ödesdigra som hotar att förgöra dem. Längs vägen kommer välbekanta karaktärer som Snusmumriken och Snorkfröken in i bilden.

    Kometen kommer är en mysig och rolig barnbok med ett visst mörker, naturligtvis. De små trollen väntar sig trots allt jordens undergång. Det jag främst tar med mig är dock den underfundiga humorn, som bygger mycket på figurernas alla små egenheter. Till skillnad från den första Muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, tycker jag verkligen att karaktärerna här får utrymme utvecklas på ett spännande sätt: Muminmammans hysteriska iver att skapa trivsel, Snusmumrikens lugn och bohemiska livsstil, Hemulens fixering vid sina samlingar, Snorkens viktigpetter-sidor, Sniffs barnsliga intresse för att ha och ha (i stark kontrast till Snusmumriken…), Snorkfrökens förtjusning i vackra ting… Det blir lite extra kul när man påminns om att Tove Jansson i hög grad använde folk i sin närhet när hon skrev fram dem.

    Det här är en trevlig bok, helt enkelt! Många har nog, liksom jag, främst fått till sig Mumintrollen via TV, Pixiböcker och diverse prylar med Muminmotiv. Det förhöjer verkligen att också få berättelserna serverade så som de började – som böcker – och lära känna Mumindalens invånare i den takt de dyker upp i berättelserna. Jag har lyssnat i Tove Janssons egen uppläsning. Kan rekommenderas!

    Kometen kommer

    Kometen kommer är en omarbetad version av Kometjakten (1946) och gavs ut av Schildts 1968. Jag har lyssnat på en inläsning av Tove Jansson själv, utgiven av Sony music entertainment och Moomin Characters 1985. Övriga böcker om Mumintrollen är Småtrollen och den stora översvämningen, Trollkarlens hatt, Muminpappans memoarer (Muminpappans bravader skrivna av honom själv), Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.

  • Småtrollen och den stora översvämningen av Tove Jansson

    Småtrollen och den stora översvämningen av Tove Jansson

    I Småtrollen och den stora översvämningen, av Tove Jansson, letar Mumintrollet och hans mamma efter Muminpappan. Det är den första boken om Mumintrollen.

    Betyg: 3 av 5.

    Småtrollen och den stora översvämningen är den första av Tove Janssons böcker om Mumintrollen. Här introduceras Mumintrollet, Muminmamman, Det lilla djuret (Sniff) och en del andra välbekanta figurer. Muminpappan finns med i bakgrunden – han har försvunnit för att ordna ett hus åt den lilla familjen.

    Det är kul att följa med från början i Janssons klassiska Muminberättelser och jag förstår också att boken skrevs under Vinterkriget och att man kan hitta vissa paralleller mellan berättelsen, om flykten och letandet efter Muminpappan, och situationen under kriget. För mig är det ändå mest en saga med fantasifulla miljöer, som kanske hade passat att läsa för dottern.

    Jag har lyssnat på berättelsen i uppläsning av Tove Jansson själv. Hennes berättande är väldigt behagligt att lyssna på. Samtidigt blir jag såklart nyfiken på hur boken ser ut. För nog är Tove Janssons illustrationer en stor del av Muminböckerna?

    Småtrollen och den stora översvämningen

    Småtrollen och den stora översvämningen gavs ut av Söderström 1945. Jag har lyssnat på en inläsning av Tove Jansson själv, utgiven av Sony music entertainment och Moomin Characters 1985. Övriga böcker om Mumintrollen är Kometen kommer (Kometjakten), Trollkarlens hatt, Muminpappans memoarer (Muminpappans bravader skrivna av honom själv), Farlig midsommar, Trollvinter, Det osynliga barnet, Pappan och havet, Sent i november.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finlandssvensk konstnär och författare.

  • Älven av Rosa Liksom

    Älven av Rosa Liksom

    Älven, av Rosa Liksom, är en bok om flykt och flyktingläger under Lapplandskriget. Och en kärleksfull berättelse om kor.

    Betyg: 3 av 5.

    Älven är roman om flykt, skriven av Rosa Liksom. Flykten går från finska Lappland och över gränsen till Sverige. Året är 1944 och Lapplandskriget pågår: tyskar bränner ner de gårdar där kvinnor, barn och äldre lever medan männen är inkallade.

    Det finns minst tre anledningar till att verkligen minnas den här boken: den berättar om ett krig som många inte känner till, den berättar om det ur en trettonårig flickas perspektiv och den låter djuren, boskapen, ha en stor roll. Aldrig har jag väl läst en bok där månandet om djuren, korna, tagit så stor plats. Sällan har jag väl läst en bok där flykt och krig skildrats genom en flickas ögon. Lapplandskriget? Aldrig hört talas om innan!

    Det här var helt klart en upplysande och medryckande bok. Rosa Liksom skriver intressant om den tuffa flykten och om livet i flyktingläger, där de möts av skräck för tuberkulos och varken får arbeta eller röra sig fritt. Det här är händelser som ligger 80 år bort, men där många garanterat upplever liknande händelser idag.

    Allt är skrivet med Rosa Liksoms alldeles speciella stil, med drastisk humor och opolerat språk. Jag tycker att Rosa Liksom är fantastisk på att komponera sina berättelser, men jag måste erkänna att jag inte är helt övertygad om varför det måste strösslas med så mycket könsord och vulgära uttryck? Det är inte det att jag är pryd; Jag förstår bara inte vad det tillför berättelsen eller beskrivningen av huvudpersonen. Med det sagt: det här är verkligen en annorlunda och viktig bok, väl värd att läsas.

    Älven

    Väylö översattes av Janina Orlov och gavs ut av Wahlström & Widstrand 2023. ISBN: 9789146239642. Jag har lyssnat på boken som Radioföljetong, i uppläsning av Cecilia Nilsson.

    Rosa Liksom

    Rosa Liksom är pseudonym för Anni Ylävaara, en finsk konstnär, författare, dramatiker och seriemakare. Hon har belönats med ett flertal prestigefyllda priser, däribland Svenska Akademiens nordiska pris.

  • Fyra kvinnliga pionjärer

    Fyra kvinnliga pionjärer

    Fyra kvinnliga pionjärer är en tjusig ask med korta texter från fyra författare, beskrivna som förgrundsgestalter och banbrytande.

    Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman

    Betyg: 4 av 5.

    Huvudpersonen i Den gula tapeten är en kvinna som drabbats av depression. Maken är läkare och ordinerar vila på ett lantgods, där meningen är att huvudpersonen ska andas frisk luft och hålla sig stilla. Sängen placeras i ett rum med spår av barns vilda lekar – delar av tapeten, med sitt förskräckliga och obegripliga mönster, är bortriven. Huvudpersonen avskyr tapeten och hon trivs inte med den passiva tillvaron hon tvingats in i. Boken är en resa ned i sjukdom och en deppig berättelse om hur kvinnor med psykisk ohälsa behandlades vid den här tiden. Jag tyckte den var riktigt bra – elegant skriven, där tillvaron för huvudpersonen till slut blir lika rörig som tapeten, och berörande.

    Den gula tapeten

    The Yellow Wall-paper publicerades första gången i New England Journal 1892. Den här utgåvan, i översättning av Amanda Svensson och med förord av Ebba Witt-Brattström, gavs ut av Novellix 2022. ISBN: 9789175895345.

    Charlotte Perkins Gilman

    Charlotte Perkins Gilman (1860–1935) var en amerikansk författare. Hon är bland annat känd för sina böcker om feminism och ekonomi, men skrev också romaner.

    Milda Lena av Gertrude Stein

    Betyg: 2 av 5.

    Milda Lena är en novell om en tysk tjänsteflicka som på alla sätt är ordentlig och sparsam, men också en person som är lätt att göra sig lustig över och driva med. En faster har hjälpt henne till USA och till jobbet. Nästa projekt är att se till att Lena blir gift. Lena är snäll, men ofta långt borta i drömmar och tankar. Det ligger inte för henne att själv ha något engagemang i frågan. Så stakas livet ut och ingenting blir lyckligt eller bra. Milda Lena är en novell som väcker känslor, absolut, men det är på många sätt en berättelse där budskapet går mig förbi. Jag vet faktiskt inte riktigt vem jag ska sympatisera med och jag hakar ofta upp mig i det styltiga språket, som garanterat är valt med allra största medvetenhet, men som inte faller mig i smaken.

    Milda Lena

    The Gentle Lena publicerades första gången i Three Lives 1909. Den här översättningen, av Alva Dahl, gavs ut av Novellix 2022. ISBN: 9789175895321.

    Gertrude Stein

    Gertrude Stein (1874–1946) var en amerikansk författare.

    Pyrrhussegrar av Stella Kleve

    Betyg: 3 av 5.

    Pyrrhussegrar handlar om tuberkulossjuka Märta, som befinner sig på sanatorium i Alperna. Hon är illa däran, har anledning att tänka tillbaka på livet. Vad kunde hon ha gjort annorlunda? Tankarna rör sig mot män, män, män och allt hon gått miste om när hon hållit tillbaka sin åtrå. Att den här novellen betraktades som radikal när det begav sig är inte svårt att tänka sig. Än idag känns Pyrrhussegrar väldigt egen: här finns en blick som kvinnor sällan har i litteraturen. En tankeväckande, och naturligtvis ganska knäpp, liten berättelse.

    Pyrrhussegrar

    Pyrrhussegrar publicerades första gången i tidskriften Framåt 1886. Jag har läst en utgåva med förord av Ann Lingebrandt, utgiven av Novellix 2022. Novellen i denna utgåva är hämtad från Synd. Noveller av det moderna genombrottets kvinnor, utgiven av Ordfront 1993. ISBN: 9789175895338.

    Stella Kleve

    Mathilda Malling (1864–1941) var en svensk författare som även gav ut romaner under pseudonymen Stella Kleve.

    Valda dikter av Edith Södergran

    Betyg: 4 av 5.

    Valda dikter innehåller tjugo av Edith Södergrans dikter, i urval av Marit Lindqvist, från Edith Södergran-sällskapet. Det här är min första bekantskap med Södergrans poesi, även om vissa dikter har blivit bevingade och jag har läst & hört några rader innan (”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.”). Den här lilla boken känns verkligen som en underbar liten introduktion till detta författarskap som inspirerat så många och fått ett sådant genomslag.

    Valda dikter

    Valda dikter gavs ut av Novellix 2022. Dikterna i den är i urval av Marit Lindqvist och är hämtade från Samlade skrifter I. Dikter och aforismer av Edith Södergran, Holger Lillqvist (redaktör) och Svenska litteratursällskapet i Finland (Wahlström & Widstrand, 1992). Ursprungligen har dikterna publicerats i Dikter (1916), Septemberlyran (1918), Rosenaltaret (1919), Framtidens skugga (1920), Landet som icke är: efterlämnade dikter (1925), samtliga utgivna av Holger Schildts förlag. ISBN: 9789175895352.

    Edith Södergran

    Edith Södergran (1892–1923) var en finlandssvensk poet.

  • Bildhuggarens dotter av Tove Jansson

    Bildhuggarens dotter är en självbiografisk berättelse av Tove Jansson. Den ger en spännande inblick i konstnärshemmet där hon växte upp.

    Betyg: 3 av 5.

    Bildhuggarens dotter är Tove Janssons självbiografi där hon med små berättelser och anekdoter från barndomen berättar om sin uppväxt i ett bohemiskt konstnärshem i Helsingfors. Det är ett hem med hippor – fester som ska framstå som spontana, men som trots allt involverar en hel del planering, och ett ständigt skapande. Mamman illustrerar, pappan skapar skulpturer. Tove ser på allt med sin blick, barnets blick, där allt är magiskt och självklart på samma gång.

    Jag tyckte väldigt mycket om att få resa tillbaka i tiden och hälsa på hos Tove Jansson. Jag läste och önskade att jag kunnat vara en fluga på väggen när festligheterna pågick och konstverk arbetades fram. Man förstår att Tove Jansson själv blev en skrivande och skapande människa.

    Jag lyssnade på Bildhuggarens dotter som Radioföljetong med Tove Jansson själv som uppläsare. Det gav extra känsla att få höra henne egen röst berätta.

    Bildhuggarens dotter

    Bildhuggarens dotter gavs ut av Schildts & Söderströms 1968. Jag har lyssnat på den (i något förkortad version) som Radioföljetong, i en författaruppläsning.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finsk författare, illustratör och konstnär.

  • Pappan och havet av Tove Jansson

    Pappan och havet av Tove Jansson

    Pappan och havet, av Tove Jansson, är en vemodig berättelse om när Muminfamiljen lämnar Mumindalen och beger sig till en enslig ö.

    Betyg: 4 av 5.

    I Pappan och havet, av Tove Jansson, börjar Muminpappan känna sig onödig. Ingen tycks behöva honom, ingen behöver hans beskydd. Pappans längtan efter att känna sig behövd leder till att muminfamiljen lämnar Mumindalen och beger sig ut till havs. De slår sig ner vid en fyr, på en avlägsen ö, där Muminpappan ser framför sig att de ska kunna påbörja sitt nya liv. Utöver att ta hand om familjen tänker sig pappan att han ska skriva. I kulisserna är det naturligtvis Muminmamman som ordnar och skapar trivsel, sprider sin positivitet och puffar Muminpappan i rätt riktning, samtidigt som hon innerst inne längtar tillbaka till Mumindalen, något hon uttrycker genom att påbörja en gigantisk väggmålning med motiv från deras gamla hem. Mumintrollet och Lilla My utforskar ön på sitt sätt. Mumintrollet blir snart varse att Mårran har följt efter dem.

    Pappan och havet är en vemodig liten berättelse om livet och att försöka förverkliga sina livsdrömmar. Här finns Tove Janssons välkända karaktärer och speciella humor, men framför allt ett allvar, som gör att boken förmodligen passar bäst för den vuxna läsaren. Här ryms frågor och tankar om livet och vår plats i naturen, stoff som den yngre läsaren troligen inte hittar till lika lätt. Karaktärerna känns som sagt igen; För min del är Muminpappan den svåraste att känna sympati med. Hur kan han ta med sig hela familjen på en så ogenomtänkt resa? Jag ryser av hela situationen och förundras över hur Muminmamman håller sig positiv, trots att allt, inklusive den älskade trädgården, har lämnats till förmån för en karg och ensam ö, som verkar leva sitt eget liv.

    Det här är verkligen en bok som väcker både tankar och känslor. Och frågor! Vad hände sedan? Det här är den sista boken om Muminfamiljen, men vissa svar ges i romanen Sent i november, som utspelar sig i den Mumindal som familjen har lämnat, parallellt med att familjen är ute till havs. Den vill jag läsa!

    Pappan och havet

    Pappan och havet gavs ut av Schildt 1965. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong, i uppläsning av Alma Pöysti.

    Tove Jansson

    Tove Jansson (1914–2001) var en finsk författare, illustratör och konstnär.

  • Hjärtat av Malin Kivelä

    Hjärtat av Malin Kivelä

    Hjärtat, av Malin Kivelä, är en kort och drabbande roman där både liv och död känns obarmhärtigt nära: huvudpersonen har precis blivit mor till ett hjärtsjukt barn.

    Hjärtat, av Malin Kivelä, är en roman om att bli mor till ett svårt sjukt barn. Det finns någonting alldeles speciellt i att just den kombinationen: ett nytt liv välkomnas till den här världen samtidigt som döden hotar och ställer allt på ända. Den alldeles speciella tiden, när band knyts till ett nytt liv, när en nyförlöst kropp börjar sin långa återhämtning och när allting liksom håller andan – så kände i alla fall jag när jag blev förälder och hela livet blev annorlunda i ett slag – blandas här med obarmhärtig väntan på en helt nödvändig hjärtoperation. Det lilla barnet, så nytt och främmande, kommer inte att överleva utan operationen .

    Det är ingen lång bok, men den skapar en fantastisk känsla av den bubbla som huvudpersonen hamnar i under dessa långa, lågintensivt dramatiska, dagarna på sjukhuset. Samtidigt pågår en slags lunk på det sjukhus som bär upp det lilla barnets liv. Det är en miljö där modern till ett dödssjukt barn kan låna ett lakan, men inte fler, och en värld där läkare utför totat avgörande kirurgi för att sedan sluta för dagen och glömma alltihop. Det finns någonting både skrämmande och fint i Kiveläs berättelse om att spendera tid på sjukhus.

    Fast alla mest drabbar Hjärtat naturligtvis som en roman om att bli mor och om att få ett barn som riskerar att ryckas ifrån en. Min dotter har hunnit bli drygt ett år, men graviditeten och hennes födelse finns som outplånliga och levande minnen. Det gör det otroligt drabbande att ta de av Kiveläs berättelse. Jag läser och tar del av Kiveläs förberedelser, däribland gravidyoga, som liksom inte hjälpte. För så obarmhärtigt är det. Jag tänker på hur jag själv omedelbart efter hennes födsel kunde hålla i min helt vakna, pigga flicka och jag inser att långt ifrån alla har en sådan upplevelse. Jag känner de som omedelbart skilts från sitt barn, som behövt förflyttas till intensivvårdsavdelning – en risk jag själv inte ens tänkt på inför förlossningen.

    Hjärtat väckte mycket känslor hos mig. Det är en fint berättad bok och en oerhört drabbande berättelse. Liv och död.

    Hjärtat

    Förlag: Förlaget (2019).
    ISBN: 9789523332157.

    Malin Kivelä

    Malin Kivelä (född 1974) är en finlandssvensk författare och journalist.