Kategorier
Gyasi, Yaa

Vända hem

Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande roman som vandrar genom generationerna – från 1700-talets slavhandel till idag. Det är många berättelser att hålla reda på och ibland blir det helt enkelt för hemskt, men det är hur som helst en viktig bok. Betyg: 3+ kolgruvor av 5.

Vända hem av Yaa Gyasi är en imponerande skildring av slaveriet och dess konsekvenser, konsekvenser som brännande sträcker sig ända fram till idag. Boken tar sin början i 1700-talets Ghana, där två unga kvinnor går helt olika liv till mötes: den ena gifts bort med en engelsman, den andra fängslas och packas ihop med andra slavar i ett stinkande utrymme för att skeppas iväg över havet.

I kapitel efter kapitel fortsätter Gyasi att berätta om livet för kvinnornas ättlingar. Varje kapitel blir nästan som en fristående berättelse, en novell, som löst kopplar till de tidigare genom blodsband. På ett sätt tycker jag att det är ett briljant sätt att få berättelsen att växa fram, men samtidigt måste jag erkänna att formatet bjöd en del motstånd. Det var inte alltid så lätt att förstå vem det nya kapitlet egentligen handlade om, på vilket sätt dens historia hör ihop med föregående. Samtidigt spelar det inte så stor roll att boken kändes lite rörig. Faktum är att varje tid och varje person har sin vinkel och står på egna ben. Det fascinerande är också just det som består genom alla kapitel: rasismen, ojämlikheten, förtrycket. Slaveriets fruktansvärda konsekvenser löper som en röd tråd genom boken och genom århundradena ända fram till idag. Det är verkligen en brännande och berörande bok!

Ibland tycker jag att boken blir “för mycket”, men jag vet egentligen inte om man får tänka så. Slaveriet är och var precis det det är och om en författare ska skriva om det så blir det kanske precis som i den här boken: för jobbigt, för mycket, för plågsamt att ta in. Jag tycker i alla fall att boken har några fruktansvärda partier som var svåra att ta sig igenom. Kanske just därför är det här en viktig bok att läsa och jag tycker helt klart att den är ambitiös och har en intressant form. Gyasi lyckas verkligen göra tydligt hur slaveriet och kolonialismens spår än idag ger sig uttryck i form av rasism och utanförskap.

Vända hem av Yaa Gyasi
Vända hem av Yaa Gyasi

Han hade på sig en rock som hade en rad blanka guldknappar i mitten och stramade över magen. Han var röd i ansiktet, som om halsen hade varit en brinnande stubbe. Han var fet överallt och svettades i väldiga droppar i pannan och på överläppen som var renrakad. Effia började tänka på honom som ett regnmoln: gulblek och våt och oformlig.

“Han vill gärna se sig omkring i byn, om det behagar er”, sa tolken, och så började alla gå.

Först stannade de till vid Effias egen gård. “Här bor vi”, sa Effia till den vite mannen som log enfaldigt med dimmiga gröna ögon.

Han förstod inte. Inte ens när tolken hade förklarat förstod han.

Ur Vända hem av Yaa Gyasi

Originalets titel: Homegoing (amerikanska).
Översättare: Inger Johansson.
Utgivningsår: 2016 (första amerikanska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 366.
ISBN: 978-91-1-307096-4.
Andra som läst: Carolina läser, Litteraturkvalster & småtankar.

Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.

Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna.

(förlagets beskrivning)

Yaa Gyasi

Yaa Gyasi (född 1989) är en amerikansk författare, född i Ghana. Den bästsäljande romanen Vända hem är hennes debutroman.

Kategorier
Atwood, Margaret

Tjänarinnans berättelse

Tjänarinnans berättelse är en tänkvärd och skrämmande berättelse om en framtid där kvinnor har fråntagits sina rättigheter och utnyttjas sexuellt i en värld där fertiliteten har sjunkit. En plågsam och fantastisk bok. Betyg: 5 själarullar av 5.

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är en dystopisk roman som utspelar sig i ett USA som tagits över av kristna fundamentalister. Kvinnor har förlorat sina rättigheter, fråntagits sina pengar och tvingats från sina arbetsplatser. De är, bland mycket annat, förbjudna att läsa och en överträdelse straffas med att de får en hand avhuggen. Landets invånare hålls under förtryck genom fundamentalisternas idéer om vad som är den rätta tron och de hålls också under strikt kontroll av militär och genom angiveri. Samtidigt har fertiliteten dalat på grund av miljökatastrofer som lett till utsläpp av farliga ämnen. Det har gjort fertila kvinnor till något dyrbart och de kvinnor som visat något tecken på att vara fertila kan därför komma att bli tjänarinnor, vilket innebär att de utsätts för rituella våldtäkter av de av maktens män som är barnlösa. Huvudpersonen i Tjänarinnans berättelse är just en sådan tjänarinna. Hon har fråntagits sitt egentliga namn och kallas numera för Offred, ett namn bildat från Fred, namnet på den mäktiga man, så kallade anförare, i vars hushåll hon lever och av vilken hon blir våldtagen varje månad.

Offreds tillvaro är enormt avskärmad och hon har ytterst få möjligheter att göra sig en bild av vad som händer i samhället. Livet är fyllt av begränsningar och de enda gångerna hon kan lämna sitt spartanska rum, tömt på allt, särskilt allt som skulle kunna användas som redskap vid ett självmordsförsök, är när hon emellanåt kan lämna huset för att göra inköp. Promenaden ned till stan sker i den speciella dräkt som rent fysiskt är avskärmande genom den skygglappsliknande hätta som alla tjänarinnor ska bära och promenaden får dessutom bara ske i sällskap av någon annan tjänarinna, med vilken det inte är säkert eller tillåtet att prata på något fritt sätt. Offreds promenader till stan styrs förr eller senare alltid mot den plats där alla offentligt avrättade människor hänger för beskådan och hennes sällskap på promenaden verkar vilja göra samma omväg. Alla fruktar att de ska ha gjort ytterligare en förlust. För Offreds del handlar det om hennes pojkvän, som hon fruktar kan vara näst på tur att hängas.

Boken består av en klaustrofobisk skildring av Offreds instängda och begränsade tillvaro och av Offreds egna återblickar och skildringar av sin situation. Berättelsen drivs hela tiden av en sällsynt kraft, av Offreds förtvivlan och hennes frustration över att inte kunna berätta, inte ha tillåtelse att skriva, inte ha någon som lyssnar. Bit för bit klarnar bilden över vilka förluster Offred har lidit, det kanske mest smärtsamma: en dotter som tagits ifrån henne, och hur samhället ser ut. Det är skrämmande och förtvivlat och oerhört starkt berättat. Det var länge sedan en bok väckte så mycket känslor och tankar. Här är en bok som bland mycket annat tar upp frågor om religiös fundamentalism och hur snabbt ett samhälle kan raseras, om feminism och mänskliga rättigheter och om förtryck.

Jag blev helt tagen av den här berättelsen. Jag brukar inte vara så flitig på att läsa dystopier, fantasy eller science fiction och en stor del av anledningen till detta är att jag ofta föreställer mig att sådana böcker lätt blir överlastade med långa beskrivningar av hur samhällena ser ut i dem. Det här är dock något helt annat. Boken är skriven helt ur Offreds perspektiv och både revolutionen som har lett fram till diktaturens bildande, samhället som det ser ut och den motståndsrörelse som anas, är något som får mer och mer konturer genom Offreds berättelse. Trots att Offreds tillvaro främst kännetecknas av att den är avgränsad och tömd på allt som kan betraktas som livets glädjeämnen – till stor del sitter hon bara på sitt rum och har inte en aning om vad som händer och sker i världen – så ger den verkligen en knivskarp bild av hur den diktatoriskt styrda staten ser ut och hur människorna i den lider. Alla lider, alla är offer, även den anförare som Offred lever hos. Det framstår inte som att man genom staten har lyckats med något, inte ens männen på toppen verkar tillfreds med vad de har skapat.

Den här boken var verkligen svår att lägga ifrån sig och jag kommer inte att kunna lämna den på länge. Offreds berättelse är svår att släppa och förtvivlat inser jag just det: att rasera en demokrati kan gå fort och på många platser har det redan hänt. Delar av boken skulle kunna avfärdas som osannolikt, men det räcker att dröja kvar vid tanken en liten stund så inser man snart att ungefär såhär ser det redan ut på somliga håll i världen. Hjärtat går sönder.

Citerat ur Tjänarinnans berättelse

“En stol, ett bord, en lampa. Ovanför, i det vita taket, ett reliefornament i form av en blomsterkrans, och i dess mitt ett tomrum, igenfyllt med puts, liksom det ställe i et ansikte där ögat har blivit borttaget. Där måste ha suttit en takkrona, förr. De har tagit bort allt som man skulle kunna fästa ett rep i.

Ett fönster, två vita gardiner. Under fönstret en fönsterbänk med en liten dyna. När fönstret står på glänt – det går inte att öppna mer än på glänt – kan luften komma in och få gardinerna att röra sig. Jag kan sitta i stolen, eller på fönsterbänken, med knäppta händer, och betrakta detta. Fönstret släpper in solljus också, och det faller över golvet, som är av trä, i smala tiljor, blankbonat. Jag känner lukten av bonvaxet. Det ligger en liten matta på golvet, oval, av flätade trasor. Det är sådana detaljer de gillar: folkkonst, arkaisk, utförd av kvinnor, på lediga stunder, av saker som inte längre går att använda. En återgång till traditionella värderingar. Den som intet förslösar skall intet sakna. Jag blir inte förslösad. Varför saknar jag?”

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse

Originalets titel: The handmaid’s tale (engelska).
Översättare: Maria Ekman.
Utgivningsår: 1985 (första kanadensiska utgåvan), 1986 (första svenska utgåvan, Prisma), 2018 (den här pocketutgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 364.
ISBN: 978-91-1-308290-5, 978-91-1-308123-6.

Margaret Atwood

Margaret Atwood (född 1939) är en kanadensisk författare. Sedan debuten 1961 har hon utkommit med över 40 romaner, diktsamlingar och noveller. Flera av hennes verk har filmatiserats eller dramatiserats som teater eller opera. Några av hennes mest kända verk är Tjänarinnans berättelse, som också har gått som en omåttligt populär TV-serie på HBO, och deckaren Den blinda mördaren, för vilken hon bland annat har belönats med Bookerpriset. Margaret Atwood har en hemsida, twittrar under @MargaretAtwood och har en Facebook-sida.

Förlagets beskrivning

“I Atwoods klassiska dystopi från 1985 ges en bild av ett framtida USA, som förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead. I kampen mot sjunkande födelsetal rekryteras kvinnor i fruktsam ålder och utnyttjas hämningslöst som Tjänarinnor när de befruktas mot sin vilja av härskarklassens män, Anförarna. ­Offred är en Tjänarinna som lever under strikt övervakning, men som drömmer om att ta sig bortom Muren och bli fri igen.”

Kategorier
Correa, Armando Lucas

Den tyska flickan

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa är en intressant och berörande bok om livsöden under Andra världskrigets Berlin och revolutionens Kuba. Det är kanske en lite väl rörig bok, men ändå klart läsvärd. Betyg: 3 cyanidkapslar av 5.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correra
Den tyska flickan av Armando Lucas Correra

Den tyska flickan av Armando Lucas Correa tar sin början i Berlin 1939, där 12-åriga Hannah lever med sin familj. De är judar och deras tillvaro blir allt mer hotad och de utsätts för allt mer förföljelse och trakasserier. Kriget är precis på väg att bryta ut, men det vet såklart inte Hannahs föräldrar. De är ändå smärtsamt medvetna om att de inte kan stanna i Berlin. Hannah spenderar dagarna med att fota och leka med sin kompis Leo. Hon förstår att de lever i en svår och orolig tid, men hon är för liten för att helt förstå innebörden av vad som sker omkring henne. Plötsligt är det dags att ge sig av. Hennes föräldrar har redan blivit fråntagna hus, hem och det mesta av sina tillhörigheter, men nu har de också spenderat enorma summor för biljetter till oceanångaren St. Louis och för de dokument som krävs för att få gå iland i det som de hoppas ska bli deras nya hemland: USA. Resan kommer först gå mot Kuba, där de kommer att stanna helt kort innan allt är klart för deras fortsatta resa.

Det som skulle bli de 900 passagerarnas räddning blir dock en tragedi. Under resans gång springer Hannah fortfarande omkring och leker med sin vän. Det finns mycket att utforska på fartyget och om kvällarna kan det fortfarande ordnas tjusiga middagar och danser, som om de vuxna verkligen kämpar för att hålla kvar vid det som var deras tidigare societetsliv. Men bakom kulisserna utspelar sig desperata förhandlingar. Kubas regering har tvärt svängt om och vill inte längre acceptera att fartygets passagerare går iland. Ingen vill låta passagerarna gå iland. St. Louis kommer till Havanna, men får inte närma sig hamnen. Läget blir allt mer desperat.

Till slut kan Hannah och hennes mor ändå gå i land, som några av de fåtal passagerare som får sina visa accepterade, men Hannahs pappa och hundratals andra påbörjar den långa resan tillbaka till Europa, där kriget bryter ut och där någon framtid inte finns.

Hannah och hennes mamma blir kvar på Kuba. De kommer aldrig till USA och de kommer heller aldrig att komma över sina förluster och saknaden efter pappan. Hannahs mamma är dessutom gravid och föder snart Hannahs lillebror, en pojke som i den stora sorgen kanske inte riktigt får den uppmärksamhet han skulle behöva och som så småningom växer upp och blir en ung man med drivkrafter som sliter honom ifrån sin familj. Han kommer nämligen att ansluta sig till revolutionärer och tar en aktiv roll i att omkullkasta ordningen i samhället. Hannah själv är en av de som drabbas när den kommunistiska revolutionen är ett faktum. Plötsligt förföljs hon och hennes mor igen och de blir fråntagna det de har.

I Den tyska flickan väver Correa ihop förföljelserna under Andra världskriget med förföljelser under den kubanska revolutionen. Om det är helt rimligt vet jag inte, men det är verkligen smärtsamt att läsa om människor som fortsätter att förföljas, gång på gång, i en värld som aldrig tycks lära sig av historien. Skildringen av tillvaron i Berlin, precis innan krigsutbrottet, är klaustrofobisk och obehaglig, svår att läsa eftersom man som läsare hela tiden fruktar det värsta. Händelserna berättas dock från Hannahs ögon och är därför filtrerade genom en barns föreställningsvärld och de också ganska röriga. Jag vet inte om det är ett bra grepp. Jag tycker att en av bokens problem, om man får kalla det så, är att boken är just det, rörig. Ibland byggs det upp en stämning, som  inte följs upp med något mer, som när Hannah förtvivlat frågar efter sin Leo, när avfärden med St. Louis närmar sig:  Allt är uppbyggt för att Leo ska bli kvarlämnad i Berlin, men i nästa kapitel springer de två omkring på däck som om inget hänt. Det är mycket i boken som är hoppigt och ibland svårt att hänga med i.

Att både skildra Andra världskriget, överfarten med St. Louis och situationen på Kuba är intressant, men det blir också lite splittrat. Författaren har försökt att få med många olika aspekter och levnadsöden och det blir på vissa punkter lite framhastat och ytligt. Det finns mycket i den här boken som är berörande, smärtsamt och intressant, men i mitt tycke nådde inte berättelsen riktigt ända fram.

Den tyska flickan av Armando Lucas Correra
Den tyska flickan av Armando Lucas Correra

Citerat ur Den tyska flickan

“Middagen var serverad. Matsalen hade blivit vårt fängelse, med sina mörka träpaneler som ingen längre polerade. Taket, med sitt tunga, fyrkantiga listverk, såg ut som om det kunde falla ned över våra huvuden i vilket ögonblick som helst.

Vi hade inget tjänstefolk i huset längre: alla hade gett sig i väg. Inklusive Eva, som var med när jag föddes. Det var inte säkert för henne och hon ville inte se oss lida. Fast jag trodde att hon egentligen hade lämnat oss eftersom hon inte ville behöva ställas inför valet att kanske bli tvungen att ange oss.”

Den tyska flickan

Originalets titel: La niña alemana (spanska).
Översättare: Jessica Hallén.
Utgivningsår: 2016 (första utgåvan på spanska), 2017 (första svenska utgåvan, LB förlag).
Antal sidor: 349.
ISBN: 9789188447210.
Andras röster: Bokprinsessorna, Dagensbok.comDen läsande kaninen, Johannas deckarhörnaJust nu – just här.

Lucas Armando Correa

Lucas Armando Correa (född 1959) är en kubansk-amerikansk författare och tidningsredaktör. Den tyska flickan är hans debutroman. Armando Lucas Correa har en hemsida.

Förlagets beskrivning

“Unga Hannah Rosenthal levde ett sorglöst liv innan allt förändrades. Men nu, 1939, är Berlins gator draperade med röd-vit-svarta flaggor, hennes familjs ägodelar fraktas bort och de är inte längre välkomna på platser som tidigare känts som hemma. Hannah och hennes bästa vän Leo Martin sluter en pakt: vad framtiden än har i sitt sköte, så ska de möta den tillsammans.

Nytt hopp anländer när familjerna Rosenthal och Martin lyckas få visum till Kuba och avseglar med lyxångaren M/S St. Louis mot Havanna. Men snart börjar det gå illavarslande rykten om Kuba. Från ena dagen till nästa verkar det fartyg som varit deras räddning förvandlas till deras undergång.

Sjuttiofem år senare, i New York, får tolvåriga Anna Rosen ett egendomligt paket från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma beslutar sig för att resa till Havanna för att ta reda på sanningen om familjens mystiska och tragiska förflutna.

Den tyska flickan är en mästerlig roman baserad på verkliga händelser. En berättelse som sträcker sig från Berlin vid tiden för andra världskrigets utbrott till Kuba på revolutionens rand, till New York efter den 11:e september, och når sin upplösning i vår tids Havanna.”

Kategorier
Manea, Norman

Huliganens återkomst

Huliganens återkomst är prisbelönta memoarer från rumänen Norman Manea, som både har upplevt förtryck i koncentrationsläger och, senare i livet, behövt lämna sitt hemland för förtrycket från den diktaturregim han återvänt till vid Andra världskrigets slut. Manea har tveklöst mycket att berätta och han väljer att göra det via ett återvändande till Bukarest vid 90-talets slut. Hans upplevelser när han är tillbaka varvas med olika episoder från hans liv.

Naturligtvis är det intressant, men tyvärr finner jag boken otroligt tungläst. Dels är det svårt att hänga med när man inte är särskilt påläst om situationen i Rumänien och dels väljer Manea att hoppa fram och tillbaka i tiden på ett sätt som gör att jag har svårt att hänga med. Boken är angelägen och har fått fin kritik, men den kräver förmodligen mer koncentration och energi än vad jag kunde lägga ned den här gången.

Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om boken: SvD och DN.

Kategorier
Shafak, Elif

Bastarden från Istanbul

Bastarden från Istanbul är inte bara Elif Shafaks första bok översatt till svenska, utan också förlaget 2244:s första utgivna bok. Förlaget är specialiserat på litteratur från området runt Röda havet, ett område som för mig är närmast en vit fläck på den litterära kartan. Faktiskt är väl Orhan Pamuk just den enda jag har läst från det här området. Shafak rör sig i en annan genre än Pamuk, men Bastarden från Istanbul säger, precis som Pamuks böcker, något om det turkiska samhället och livet i Istanbul. Liksom Pamuk har Shafak för övrigt åtalats för att genom sitt skrivande ha förlolämpat republiken Turkiet (åtalet är nedlagt för Shafak, Pamuk blev till slut dömd).

Jag tycker väldigt mycket om Pamuk och nu tycker jag också väldigt mycket om Shafak. Boken är både humoristisk och intelligent och kretsar kring två unga kvinnor: Asya, som bor i Istanbul med ett helt gäng excentriska, kvinnliga släktingar, och Armanoush, en amerikanska vars pappa är armenier. Vägarna korsas när Armanoush bestämmer sig för att resa till Istanbul för att lära sig mer om sina rötter. Hon reser till Istanbul med vaga idéer, delvis baserade på de åsikter som armeniska vänner på ett internetforum har delat med sig av om turkar och deras förtryckt mot armenier, om hur staden och dess invånare kommer att vara. Förvånat kommer hon till ett land och en familj där somliga bär slöja och talar med djinner, somliga har kortkort kjol och jobbar som tatuerare. Allt och alla tycks rymmas här. Frustrerat inser hon dock att ingen tycks känna till något om folkmordet av armenier och turkarnas förtryck, men hon inser också att det inte bara handlar om att Istanbulbor förnekar det som skett, utan också om en önskan att gå vidare.

Boken kretsar inte bara kring frågorna om hur minoriteter behandlas och har behandlats i Turkiet, utan också om vad som kan förnekas inom en familj. Boken är både smärtsam och glad om vartannat och den är väldigt välskriven. Trots att den behandlar viktiga frågor och handlar om mörka hemligheter är den förvånansvärt rolig och lättillgänglig. Shafak är en av Turkiets största författare och jag kan bara hoppas att fler av hennes titlar kommer att översättas till svenska. Jag hoppas också att många kommer att läsa boken och att den kommer att väcka ett större intresse för litteratur som har ett annat ursprung än skandinavisk eller amerikansk. Jag är i alla fall oerhört nyfiken på vad 2244 kommer att ge ut härnäst.