Kategorier
Balzac, Honoré de Becevic, Zulmir Folkhammar, Kristoffer Åkestam, Nina

4 noveller: Du och jag mot världen, Jiroekonomi, En gata i Paris och dess invånare, Eller: Problemet är att han älskar honom

Här kommer mini-recensioner av ytterligare fyra av de noveller jag läste i julas.

Du och jag mot världen

Du och jag mot världen av Zulmir Becevic är en smärtsam liten berättelse om en ung man som kämpar med att hitta sin plats i sitt nya land, Sverige, och samtidigt hantera att pappan är borta. En drabbande berättelse om psykisk ohälsa och att fly från krig.

Betyg: 4 vattenglas av 5.

Du och jag mot världen av Zulmir Becevic

Utgivningsår: 2010 (Novellix). Antal sidor: 26. ISBN: 978-91-7589-154-5.

Jiroekonomi

Jiroekonomi av ekonomen och skribenten Nina Åkestam är en liten essä där Åkestam delar med sig av sina tankar kring tillväxt och hållbarhet. Jiro Ono, den kände sushikock, som också är huvudperson i en populär dokumentärfilm om hans passion för att göra riktigt bra sushi, lyfts fram som ett exempel på någon som arbetar hårt för att bli riktigt, riktigt bra på något, snarare än att få maximal avkastning och tillverka maximalt mycket. Kan kvalitet vara den aspekt som gör att vi trots allt kan kombinera tillväxt och en hållbar utveckling? Med endast en planet till vårt förfogande har det blivit uppenbart att våra resurser inte räcker för att ha ett samhälle där vi skapar och prånglar iväg allt fler prylar. Kanske är det heller inte bra för vår hälsa med arbetslivets alla krav på snabbhet och effektivitet. Åkestam, som förresten har skrivit en hel bok om sin tid som utmattad (Meningen med hela skiten) lyckas väva in många kloka tankar kring hållbarhet, både ur hälso- och miljöperspektiv, i den här lilla texten. En mycket tänkvärd bok! Lika aktuell nu, som då den först gavs ut för sex år sedan. Det börjar bli bråttom att hitta sätt att säkerställa välstånd och utveckling och samtidigt göra det på ett hållbar sätt.

Betyg: 5 sushirestauranger av 5.

Jiroekonomi av Nina Åkestam

Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-7589-044-9.

En gata i Paris och dess invånare

En gata i Paris och dess invånare av Honoré de Balzac är en novell som utspelar i ett Paris där det fortfarande finns gropiga gator och små hus med grindar. Här bor en tankspridd professor, som ska på middag hos sin svägerska. Det blir en lång väg dit. En mysig och smårolig liten berättelse där det charmiga Paris blir levande.

Betyg: 4 boklådor av 5.

En gata i Paris och dess invånare av Honoré de Balzac

Originalets titel: Une rue de Paris et son habitant (franska). Översättare: Alan Asaid. Utgivningsår: 1845 (första franska publiceringen, i Le Siécle), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-308-2.

Eller: Problemet är att han älskar honom

Eller: Problemet är att han älskar honom av Kristoffer Folkhammar är en novell om att gå på högstadiet, en plats och en tid då det kan vara fruktansvärt att vara annorlunda. Det finns strikta hierarkier och snäva ramar för hur man får vara. Att exempelvis bryta normen genom att vara homosexuellt kan kännas svårt. Folkhammars novell är en stark och berörande berättelse om detta.

Betyg: 4 makaroner av 5.

Eller: Problemet är att han älskar honom av Kristoffer Folkhammar.

Utgivningsår: 2016 (Novellix). Antal sidor: 25. ISBN: 978-91-7589-165-1.

Kategorier
Haag, Martina

Livet går så fort. Och så långsamt.

Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag är en bok som kastar läsaren tillbaka till högstadiet. Det finns nostalgi och humor, men främst är det en sorglig bok som påminner om vilken ensam och tuff tid högstadiet kan vara. Betyg: 5 Eagle-tröjor av 5.

Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag är en bok som kastar läsaren tillbaka till högstadiet. I Haags roman är det tidigt 80-tal och det strösslas generöst med referenser till den tidens musik, mat och mode, men även den som har gått på högstadiet under något helt annat decennium kommer förmodligen att känna igen sig i boken, kanske inte genom identifikation med huvudpersonen, men genom att både personer och situationer känns exakt inringade och går att känna igen på ett mer generellt plan eller genom att känna igen andra från högstadietiden.

I huvudrollen finns Sonja, som går i nian och inte har någon större förhoppning om att gå ut med betyg som räcker för att komma in på gymnasiet. Boken berättas mestadels av Sonja själv, med hennes naiva och barnsliga syn på tillvaron, och ibland i tillbakablickar från en vuxen Sonja. Delarna med tonårs-Sonja känns fenomenalt bra formulerade och påminner mig om den där åldern, då man är på väg att bli vuxen, men samtidigt är ett barn och saknar livserfarenhet. Mycket av det Sonja gör och säger är ogenomtänkt och dumt, ibland rent farligt. Som läsare håller jag nästan andan ibland, vill säga åt henne att gubben på hennes prao-plats är en pedofil, som hon ska passa sig för, att hon inte ska lita på skolans mesta högstatustjej, för hon kommer bara att lura och såra henne, och att den där killen hon suktar efter är en idiot.

Sonja verkar känna sig så himla ensam, en känsla som jag tror att många (de flesta?) känner någon gång på högstadiet. Det är viktigt att passa in, att säga rätt saker, att klä sig rätt, att umgås med rätt personer, att bli bjuden på rätt fester – det är många koder, oskrivna regler och maktstrukturer att förhålla sig till. Det gör också att det snabbt kan svänga om. Den som ena dagen var en bästis, kan nästa dag vända en ryggen. Sonja har det dessutom riktigt trassligt hemma, där föräldrarna är på väg mot separation och där psykisk ohälsa och alkoholism inte direkt bidrar till att skapa en lugn och trygg plats för Sonja och hennes lillasyster. När inte heller skolan är en speciellt bra plats för Sonja så är det svårt att inte känna med henne. Jag vill helst bara ge henne och kram och berätta att det kommer att bli bättre.

Martina Haag har ett antal feelgood-berättelser och underhållande krönikor i bagaget, men fick verkligen stort genomslag med sin senaste roman, Det är något som inte stämmer, som skickligt skildrar en sårig separation och djup ångest. Jag fick för mig att Livet går så fort. Och så långsamt. skulle bli något av en tillbakagång till feelgood-genren, 80-talsnostalgin talade för det. Visst finns det många roliga scener, snärtiga formuleringar och roliga referenser i den här boken, men den är faktiskt en långt mer allvarlig och mörk berättelse än vad jag hade trott. Som tur är finns det också en del hopp och ljus.

Den här boken har fått ett blandat mottagande, av det jag har sett, men jag tycker att det är en väldigt stark läsning. Jag älskar Haags rena språk, pricksäkra liknelser och hur hon hittar den helt perfekta rösten åt Sonja. Det känns äkta och på riktigt. Det är svårt att inte beröras av det här.

Citerat ur Livet går så fort. Och så långsamt.

“Det fanns så många fällor. Och råkade man svara fel så var det kört, man hade liksom bara en chans. Jag minns när jag var hemma hos Susse med Mia och Micke Almlöf och vi satt och lyssnade på nya Scorpionsskivan, och Susse plötsligt frågade:

– Hur ofta tvättar du öronen, Sonja?

Och jag tänkte, om jag svarar: En gång i veckan då är det så konstigt, som att man har sin speciella örontvättardag. Och om jag svarar: Nej jag tvättar liksom inte öronen sådär med tvål och vatten, som man tvättar händerna, då är man ju skitäcklig. Nu måste jag svara, men vad jag än kommer att säga blir jag antingen en örontvättarprofessor eller en äckelmänniska, som har hela huvudet fullt med vax och jag tänkte det fortaste jag kunde på vad fan jag skulle säga, det bara rusade i huvudet och Micke och Mia och Susse tittade på mig och det var som om musiken tystnade och helvete, vad jag än svarar kommer det att bli en sägning som förstör för mig, något som dom kan kasta ur sig lite närsomhelst, när det är andra viktiga med. Så plötsligt kom jag på det, jag sa:

– Det gör jag automatiskt, varje gång jag tvättar håret.

Jag klarade mig, precis i sista sekunden. Jag var helt lättad resten av kvällen.”

Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag
Livet går så fort. Och så långsamt av Martina Haag

Livet går så fort. Och så långsamt.

Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Piratförlaget).
Antal sidor: 177.
ISBN: 978-91-642-0491-2.
Andras röster: Emilia Westerström, Enligt O, Sandra Beijer.

Martina Haag

Martina Haag (född 1964) är en svensk författare, krönikör och skådespelare. Hon slog igenom som författare med debutromanen Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) som kom ut 2005. Efter det har hon gett ut en lång rad uppskattade krönikesamlingar och feel good-romaner. En del av de har filmatiserats, som t.ex. Glada hälsningar från Missångerträsk, som hade biopremiär 2015 och där Martina Haag själv spelade huvudrollen. Livet går så fort. Och så långsamt. är Haags senaste bok. Martina Haag har en Facebooksida.

Förlagets beskrivning

“Mer än trettio år har gått, men jag kan än idag ta ett klassfoto från högstadiet och på mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin. Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppåt, men om man gjorde fel sak, eller hade på sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en sån där som ingen pratade med.

Den där tiden. Den där skolgården. Som var hela ens universum. Med alldeles egna regler och lagar. Ett helt kungarike, utan några vuxna överhuvudtaget.

Livet går så fort. Och så långsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.”