Kategorier
Boye, Karin

Omläsning: Kallocain: Roman från 2000-talet

Kallocain av Karin Boye är en skrämmande dystopisk roman om ett samhälle där staten betyder allt och där till och med invånarnas tankar kan övervakas. Betyg: 4 injektioner av 5.

Kallocain av Karin Boye är en klassiker som säkert många med mig har läst i skolan. Jag minns att jag blev berörd av läsningen redan då, men när den nu blev vald som månadens bokcirkelbok kändes det verkligen som en bok värd en omläsning. Med lite mer livserfarenhet och läserfarenhet i bagaget blir det såklart en annan läsning.

Boken handlar om Leo Kall, medarbetare i Kemistaden, i en underjordisk, totalitärt styrd stat. Här har ingen människa något särskilt värde: alla är blott och bart kuggar i det stora maskineri som utgör staten. De är alla skyldiga att tjänstgöra och tjäna staten. Barnen tillhör också staten och lämnas bort vid en viss ålder. Alla lever sina liv under övervakning av “polisöron” och av hembiträden som övervakar dem i deras hem.

I sitt arbete har Leo Kall uppfunnit det som ytterligare kan bli ett sätt att för staten att utöva sin kontroll över invånarna: han har uppfunnit “kallocain”, en substans som får den som tar det att tala sanning och avslöja sina innersta tankar. Leo Kall ser att hans uppfinning kommer att leda till snabbare rättegångar och skapa bättre ordning. Han är stolt över sin uppfinning, samtidigt som han i slutändan inte kan avhålla sig från att använda den själv, mot sin fru. Det hans fru berättar läggs till berättelser från de försökspersoner som tvingats ta kallocain under utvecklingsprocessen och Leo Kall blir plötslig ångerfull.

Kallocain är en verkligt tankeväckande roman. När jag läste den i tonåren tror jag att jag främst tänkte på den som en kommentar till nazismen och kommunismen i Sovjetunionen. När jag läser den idag känns den på en del plan skrämmande nära. Demokrati och frihet är ingenting att ta för givet. Bokens undertitel är “en roman från 2000-talet”. Det är nu. De “polisöron” och angiveri som beskrivs i boken finns på sätt och vis idag. Kallocain är verkligt berörande och skrämmande och en mycket läsvärd klassiker.

Utgivningsår: 1940 (första utgåvan, Bonnier), 2020 (den här e-boken, Litteraturbanken).
Antal sidor: 285.

Karin Boye

Karin Boye (1900–1941) var en svensk författare, känd för sin odödliga poesi och för sina romaner, där Kallocain förmodligen är hennes mest kända. Du kan läsa mer om Karin Boye hos Karin Boye Sällskapet.

Kategorier
Söderberg, Hjalmar

Martin Bircks ungdom

Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg är en klassisk uppväxtskildring, en berättelse om ett liv som kanske inte blev som tänkt och en berättelse om att det viktigaste av allt trots allt är kärleken. Betyg: 4 operor av 5.

Martin Bircks ungdom, som följer huvudpersonen Martin Birck genom livet, brukar betraktas som Hjalmar Söderbergs genombrottsroman. Boken anses ha en hel del självbiografiska inslag, vilket man också förstår om man läser just den här utgåvan från Lind & Co, som innehåller rikligt med noter och kommentarer av Hjalmar Söderberg-vetaren Bure Holmbäck. Här får man veta stort och smått om det dåtida Stockholm, vilka politiska frågor som stod på agendan och vilka personer och händelser som Söderberg har tagit inspiration från i berättelsen. Efter själva romanen följer en gedigen genomgång av tillkomsten och mottagandet.

I bokens början är Martin Birck ett barn som leker med grannflickan och ser årstiderna komma och gå. På sommaren lämnar familjen staden och bor i ett sommarhus på landet. I övrigt utspelar sig hela tillvaron längs “Den gamla gatan”, syftande på Majorsgatan, väster om Östermalmstorg, där Hjalmar Söderberg själv växte upp. Martin Birck börjar så småningom i skolan, som följs av elementarskolan. Sådant som var viktigt för några år sedan överges plötsligt helt, så som det blir när ett barn blir äldre. I bokens andra del har Martin Birck hunnit ta studenten och familjekonstellationen har ändrats något: storasystern har gift sig och flyttat. Martin umgås med vänner, grubblar över förälskelser, grubblar över tron & religionen. Det är en svårmodig tid. Drömmen är att bli diktare, men han kommer inte längre än till ett ämbetsverk, där han ägnar dagarna åt att kontrollräkna andras beräkningar. I bokens tredje och sista del har åren gått och Martin Birck arbetar på samma verk. Han har träffat en kvinna och de drömmer om att kunna gifta sig, men ekonomin tillåter det inte och de delar sina liv i hemlighet, båda märkta av det livet tidigare gett och tagit.

Det är en berättelse om ett liv som blir vad det blir, men det är också en förhållandevis kort roman, 165 sidor. Söderberg broderar inte precis ut sig – allt berättas genom korta scener som sällan vävs ihop. Mycket utspelas på så sätt mellan kapitlen, men står osagt. I en bisats kan man plötsligt läsa att Martins mamma har gått bort – något som naturligtvis är en oerhört svår händelse, för både Martin, hans syster och hans far. Jag är övertygad om att Söderberg har komponerat romanen och gjort den precis som han ville ha den men för mig är det en del som flyger över huvudet och urvalet i vad som skrivs ut och vad som utelämnas känns inte helt klart. När jag läser om tillkomsten, som finns detaljerat beskriven i den här utgåvan, förstår jag att boken skrevs under flera år, vilket kanske bidrar till att boken kan upplevas som lite splittrad. Dessutom finns Martin Bircks ungdom tydligen i form av flera tidiga utkast och delar har publicerats i andra sammanhang. Kanske kunde boken i princip läsas även på det sättet; Vissa kapitel skulle vara fantastiska noveller.

Martin Bircks ungdom brukar som sagt betraktas som ett genombrottsverk, men för mig är det lite förvånande att just den här kortromanen blev så väl mottagen och hyllad när den kom. Förmodligen säger det mycket om vad som tidigare har betraktats som kontroversiellt och provocerande och vad som numera passerar som vardag. Det är lätt att sitta idag och tycka att Förvillelser, Doktor Glas, Historietter och Den allvarsamma leken har långt mycket mer än Martin Bircks ungdom, men när det begav sig fanns det tydligen konservativa recensenter som tyckte att Förvillelser var närmast pornografisk. För en nutida publik är förmodligen hans mer provocerande verk mer lättlästa än just Martin Bircks ungdom. Ironiskt nog är det i stort sett bara det som påminner om att boken är över 100 år gammal. Söderberg har en fantastiskt förmåga att skriva avskalat, precist och helt tidlöst och det finns ingenting i boken som känns speciellt föråldrat eller daterat (även om den såklart utspelar sig i en annan tid).

Jag tyckte att det var väldigt intressant och kul att läsa Martin Bircks ungdom, även om jag personligen inte håller den för Söderbergs bästa. Det som berörde mig mest är egentligen inte Martin Birck och hans liv, utan ödet för hans älskade, som förblivit ogift trots att åren gått, hon som inte lyckats balansera riktigt rätt mellan att vara lockande och att hålla på sig, hon som sett tåget gå och vid 30-årsåldern upplever sig vara dömd till ofrivillig barnlöshet eftersom hennes älskade inte har råd att gifta sig. Var det här någonting som recensenterna diskuterade vid Söderbergs tid? Skrev de om kvinnans villkor och vilket ansvar det fanns att bära (långt innan preventivmedel) i den här tiden, när sex utanför äktenskapet var så tabu? Ingenting i redogörelsen av bokens mottagande skvallrar om det, men Söderberg skrev åtminstone om det och det var en drabbande läsning, tycker jag. Kanske är det ett av många tillfällen när Söderberg har varit lite före sin tid i sitt skrivande.

Martin satt ännu länge vid fönstret.

Här hade tiden stått helt still, hade Henrik Rissler sagt. Ja, han hade rätt. Här stod den stilla, tiden. Det är med förändringarna man mäter tidens gång, jag har ingenting att mäta den med. Jag skulle inte ens veta att det är lördag i dag, om jag inte hörde det på trampet där nere.

Ur Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg
Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg

Redaktör: Bure Holmbäck.
Utgivningsår: 1901 (första utgåvan, Bonnier), 2012 (den här utgåvan, Lind & Co).
Antal sidor: 288.
ISBN: 978-91-85801-39-8.

”Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och drömde. Det var sommarafton och skymning, och Martin gick vid sin moders hand genom en stor och underlig trädgård, där skuggan låg mörk i alléernas djup. På båda sidor om vägen växte sällsamma blå och röda blommor, på smala stänglar vajade de av och an för vinden. Han gick och höll sin moders hand och såg förvånat på blommorna och tänkte på ingenting.”

Så intagande börjar Hjalmar Söderbergs genombrottsroman från 1901. Martin Bircks ungdom är en av den svenska litteraturens mest klassiska och mest levande uppväxtskildringar. Den har tydligt självbiografiska drag och följer huvudpersonen Martin Birck genom barn- och ungdomsåren i det oskarianska Sverige. I beskrivningen av den lille Martins möte med ”det stora, tomma hålet som kallas världen” har Söderberg fångat mycket av den livskänsla som skulle komma att prägla honom själv.

Som ingång till Söderbergs författarskap är Martin Bircks ungdom särskilt värdefull – och som bildningsroman tillhör den de omistliga verken i vår litteratur med sina skickligt fångade stämningar och precisa iakttagelser av den tid i livet då vi formas till både individer och samhällsvarelser.

Martin Bircks ungdom är den tredje volymen i Lind & Co:s utgivning av Hjalmar Söderbergs samlade verk. Alla titlar förses med utförliga kommentarer och noter.

Förlagets beskrivning

Hjalmar Söderberg

Hjalmar Söderberg (1869–1941) var en svensk författare, skribent och översättare. Han har skrivit flera av vår tids mest omtyckta klassiker, däribland Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Debuten, Förvillelser, kom ut 1895. Söderberg växte upp och levde under många år i Stockholm och han är också mycket uppskattad för just sina skildringar av staden. Senare i livet kom Söderberg också att bo tidvis i Köpenhamn. Vill du läsa mer om Hjalmar Söderberg kan du exempelvis besöka Söderbergsällskapet.

Kategorier
Boye, Karin Enquist, Per Olov Hedensjö, Björn Persson, Malte

Noveller: De är vi, Ella gör sig fri, Fantasy, Öknens alla blommor

Jag har läst ett gäng noveller och här kommer några minirecensioner:

De är vi

De är vi, av Björn Hedensjö, är en facknovell, en liten essä, om tolerans och medmänsklighet. Hedensjö börjar med att berätta om diplomaten Chiune Sugihara, som under Andra världskriget skrev ut japanska visum, dag som natt, för att rädda judar undan förföljelsen i Litauen. Han gjorde det utan någon egen vinning, för att han stod upp för det som kändes rätt. Så önskar vi att alla vågade göra, men verkligheten ser inte ut så. Vad är det som gör oss hjälpsamma? Vad är det som gör oss fördomsfulla? Kan man göra något åt det? Detta diskuterar Hedensjö på ett enkelt och ändå intresseväckande sätt. Den kom ut första gången 2014, en tid då jag föreställer mig att den här boken var ännu mer aktuell än vad den är idag. Som jag minns det var det vid den här tiden som tiggare började bli en vanlig syn i svenska städer. Det var också året då den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt höll sitt berömda “Öppna era hjärtan”-tal och Sverigedemokraterna fortfarande var ett parti som just såpass hade kommit in i riksdagen. Det är mycket som har hänt sedan dess, tycker jag. Tiggare har blivit vardag, flyktingar tas inte emot med öppna armar på samma sätt som tidigare. Fortfarande känns De är vi aktuell och intressant.

Betyg: 3+ tågperronger av 5.

De är vi av Björn Hedensjö

Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-7589-046-3.

Ella gör sig fri

Ella gör sig fri av Karin Boye är en klassisk novell om en kvinna som lever i en tärande relation. Hon beklagar sig för sin väninna, berättar om en livssituation där hon själv sliter och tar extraarbeten för att finansiera hennes karls festande. Han är otrogen och otrevlig, hånfull. Det är svårt att förstå varför hon stannar. Hennes moder är upptagen med sitt egna ältande. Till slut måste Ella fatta ett beslut om hur hon ska gå vidare med livet, hur hon ska bli fri. Novellen slutade inte som jag trott och på något sätt gjorde det mig faktiskt lite besviken! Men det var helt klart en novell som väckte många tankar och känslor. En rik liten berättelse.

Betyg: 3+ skjortor av 5.

Ella gör sig fri av Karin Boye

Utgivningsår: 1940 (första publiceringen, i Ur funktion), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 22. ISBN: 978-91-86847-42-5.

Fantasy

Fantasy av Malte Persson består av en kvinnas återberättelse av det ofullbordade filmprojektet Hemligheten, en berättelse där fantasy ska möta Stureplan. Här finns Den sorgsne prinsen och Dvärgen, karaktärer i filmen eller män hon faktiskt dejtar? Fantasy är verkligen en annorlunda berättelse med mycket lek med metafiktion. Det är ett intressant bygge, men ärligt talat föll det mig inte i smaken. Det här blev rörigt och svårt att följa, tyvärr ingen novell som berörde mig speciellt mycket.

Betyg: 2 barer av 5.

Fantasy av Malte Persson

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 28. ISBN: 978-91-86847-95-1.

Öknens alla blommor

Öknens alla blommor av Per Olov Enquist är en novell som verkligen överraskade mig. Jag tänker på Enquist som en författare fast förankrad i Sverige (och Västerbotten), men här är huvudpersonen en amerikan, som ger sig iväg mot Nevadaöknen. I baksätet sitter hans två bonusbarn. Han har precis blivit lämnad av deras mamma, som ska komma och hämta barnen dagen därpå. Det blir en inre resa och en ödesdiger resa där ingenting dramatiskt egentligen händer i klartext, men där man förstår att det inte kommer att sluta speciellt bra. Jag blev verkligen berörd av den här berättelsen och jag sögs verkligen in i miljön och handlingen. En riktigt bra novell!

Betyg: 5 blommor av 5.

Öknens alla blommor av Per Olov Enquist

Utgivningsår: 1974 (första publiceringen, i Berättelser från de inställda upprorens tid, utgiven av Norstedts), 2017 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-227-6.

Kategorier
-

5 läsvärda klassiker

Idag tänkte jag tipsa om några klassiker jag gillar. Vad som är en klassiker kan man kanske diskutera, men jag väljer att vara generös och räkna in det mesta som har överlevt över tid. Det fina med klassiker är just det: att de har något som gör att läsare återvänder år efter år och att de aldrig blir riktigt inaktuella. Det tråkiga är att de heller aldrig blir riktigt aktuella. De bara finns och därför glöms de lätt bort. Man hittar liksom inte nätbutiker totalt tapetserade av reklam för en klassiker och man hittar dem sällan i apparnas topplistor. Därför kan man behöva en påminnelse då och då.

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Många har läst Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit i skolan. Jag läste dem på gymnasiet (eller om det var högstadiet) och älskade dem. Har du inte läst Utvandrarna så kan du se det som ett bonustips, för jag tänkte tipsa om den bok Vilhelm Moberg skrev efter sin uppmärksammade serie om Karl-Axel, Kristina och de andra som lämnade sin hembygd för att söka lyckan på andra sidan Atlanten. Efter succén med Utvandrarna skrev han nämligen Din stund på jorden, som är en otroligt fin och tänkvärd bok om vad vi väljer att göra med våra liv. När man läser boken förstår man att även författaren har tittat bakåt och funderat över sitt verk. Kanske just därför känns boken så nära och berörande.

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Väggen av Marlen Haushofer

Väggen av Marlen Haushofer handlar om en kvinna som befinner sig i en alpstuga med en hund som enda sällskap. Plötsligt inser hon att hon har blivit instängd bakom en vägg och att allt liv på andra sidan verkar ha dött. Hon fortsätter sitt liv, i sällskap med sin hund och så småningom med en katt och en ko. Det är ingen enkel tillvaro: det är hårt och krävande att leva och överleva med av det lilla hon har. Det är en bok som verkligen väcker många tankar om livet och på vad vi väljer att lägga vår tid.

Väggen av Marlen Haushofer
Väggen av Marlen Haushofer

Glaskupan av Sylvia Plath

Det finns många böcker som beskriver psykisk ohälsa ur olika vinklar och aspekter, men ingen har väl lyckats skriva så drabbande om depression som Sylvia Plath i Glaskupan. Läsaren får följa huvudpersonen på hela resan ned i mörkret. Ironiskt nog slår sjukdomen till precis när hon är på väg att veckla ut vingarna och ge sig ut i ett spännande ung vuxen-liv i en ny stad. Istället för spännande fester och bjudningar och en spirande journalistkarriär i storstaden börjar allt krackelera omkring henne och hon finner livet allt mer hopplöst. Det är omöjligt att inte bli berörd av den här boken. Det märks att författaren har egna erfarenheter av denna folksjukdom, som vid den här tiden inte kunde behandlas speciellt effektivt med läkemedel, om man säger så.

Glaskupan av Sylvia Plath
Glaskupan av Sylvia Plath

Alberte-böckerna av Cora Sandel

Alberteböckerna av Cora Sandel är en trilogi som kan hittas i samlingsvolym (för den som vill ge sig på en riktig tegelsten). Den första boken, Alberte och Jakob, är bäst. Alberte är bokens huvudperson, en ung kvinna som lever i kyliga Nordnorge i en familj som är på väg nedåt men som försöker hålla skenet uppe av att fortfarande vara välbärgade. Jakob är sonen i familjen och den som blir bekostad en utbildning. Vad kan en ung kvinna drömma om i en sådan här tillvaro? En helt otroligt fin bok om att inte passa in och om att gå sin egen väg.

Alberte av Cora Sandel
Alberte av Cora Sandel

Historietter av Hjalmar Söderberg

Hjalmar Söderberg är en av mina favoritförfattare. Hans språk är lätt och elegant och hans berättelser om liv och kärlek är helt tidlösa. Jag skulle kunna tipsa om någon av hans romaner, men jag tänkte faktiskt lyfta fram hans noveller som bland annat kan hittas i samlingsvolymen Historietter. Söderberg gör sig verkligen bra i novellformatet där hans precisa språk verkligen kommer till sin rätt. Missa inte Pälsen och Kyssen.

Historietter av Hjalmar Söderberg
Historietter av Hjalmar Söderberg

Har du någon klassikerfavorit du vill tipsa om?

Kategorier
Camus, Albert

Främlingen

Främlingen av Albert Camus är en tankeväckande klassiker om en man som mördat och nu ställs inför rätta för både mordet och för sin likgiltighet. Betyg: 4 komedifilmer av 5.

Främlingen av Albert Camus är en bok som verkligen väcker känslor. Jag läste med den ständiga frågan: “vad är det jag läser?!”. I huvudrollen står en man som får reda på att hans mor har gått bort och att det stundar en begravning, men han har inte haft någon speciellt tät kontakt med modern och blir inte särskilt berörd. Därefter startar en serie händelser som leder till att han mördar en man. Den mördade mannen är bror till en kvinna som blivit svårt misshandlad av huvudpersonens granne. Det uppstår bråk mellan grannen och brodern, men bokens huvudperson hamnar i konflikten mer av en händelse och när mordet sker är han till och med ensam med offret. Det är svårt att förstå motivet och att känna några sympatier.

Även rätten har svårt att se något förmildrande och snart sker en rättegång där han anklagas både för gärningen och för sitt allmänt usla beteende. Varför brydde han sig inte om sin moders bortgång? Hur kom det sig att han gick på bio med en tjej efter gärningen? Och hur kunde han sedan bekymmerslöst gå hem och ha sex med henne?

Under hela tiden är huvudpersonen lika likgiltig och allt leder rakt mot det oundvikliga straffet, som han även tycks bemöta med samma axelryckning.

Läser jag om en psykopat? Eller är det en person som blivit offer för omständigheterna och är lika förbryllad som alla andra? Boken väcker både tankar och känslor. Allt i boken känns ovisst och öppet, provocerande och störande i en spännande blandning. Jag kan tänka mig att den är den perfekta bokcirkelboken, en bok som verkligen bjuder till diskussioner.

Mersault är en vanlig människa som slumpen gör till mördare. När han ställs inför rätta vänds alla hans tidigare handlingar mot honom och han blir föremål för hat och förakt. Men han upplever allt som händer med likgiltighet, ser tillvaron som ett spel av tillfälligheter. Han är en främling för både andra och för sig själv.

Med betydelsemättad precision och säker stilkonst gestaltar Albert Camus (1913–1960) här den moderna människans livssituation.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: L’etranger (franska).
Översättare: Jan Stolpe.
Uppläsare: Shanti Roney.
Utgivningsår: 1942 (första franska utgåvan), 1946 (första svenska utgåvan, i översättning av Sigfrid Lindström), 2009 (den här nyutgåvan, i översättning av Jan Stolpe, Albert Bonniers förlag), 2020 (den här Radioföljetongen, producerad för Sveriges radio).
Antal sidor: 169 (ca 5 h lyssning).
ISBN: 9789100163549.

Albert Camus

Albert Camus (1913–1960) var en fransk författare, bosatt i Franska Algeriet. Han har skrivit flera uppmärksammade klassiker, exempelvis Pesten, och belönades med Nobelpriset 1957.