Tritonus av Kjell Westö är en vemodig roman om ensamhet och vänskap i ett litet skärgårdssamhälle. Det är också en fin bok om att inte längre vara ”ung och lovande”.
Tritonus av Kjell Westö handlar om dirigenten Thomas Brander, som har en lång, framgångsrik karriär bakom sig. Musiken har tagit honom ut i världen, men resorna har också tagit på krafterna. Nu satsar han allt på en överdådigt lyxig sommarstuga i skärgården. Ett ställe att finna ro? Allt är dock inte så idylliskt som man kan förledas att tro. Sommarstugan må vara stor, men Brander har ingen stor familj att fylla ut den med. Faktum är att han sedan en tid tillbaka är frånskild och hans före detta har helt klart gått vidare. De där resorna verkar också på väg att upphöra. Han är inte längre den efterfrågade och populäre dirigent han varit. Det anas att han varit föremål för metoo-diskussioner, men kanske lider han mest av att inte längre vara en ungdom. Nu blir han omsprungen av andra, nya stjärnor. Det finns någonting sorgligt och vemodigt i Branders ensamma liv i lyxkåken, som gör det så tydligt att lycka inte kan köpas för pengar och att ingen kan göra något åt tiden som går och obönhörligt förpassar ”ung och lovande” till ”gammal och passé”.
Bland de bofasta i det lilla samhället i skärgården bor Reidar Lindell, en änkeman och hobbymusiker, vars vägar korsar Branders. Trots att de är ett mycket omaka par blir de vänner och berättelsen följer de båda männen, deras vänskap och livet i byn. En av förra årets litterära höjdpunkter för min del var Hägring 38, av samma författare, en underbar roman där jag för kanske första gången(?!) kom på mig själv med att läsa om en sårbar man. Han kan skriva om män, Westö: människor med alla sina förtjänster och brister. I hans romaner blir huvudpersonerna verkliga och levande.
Jag håller nog Hägring 38 för snäppet vassare – det är en roman med fler lager. Men Tritonus är en oerhört läsvärd och fin skildring av vänskap och livets toppar och dalar. Författaren lyckades också få den att kännas helt aktuell och här och nu. I boken pågår en pandemi, bara en sådan sak. Det kommer säkerligen komma en uppsjö av pandemiböcker vad det lider, men här är det första jag läser som utspelar sig mitt i den speciella tid som vi fortfarande befinner oss i. Ett intressant grepp!
Tritonus
Uppläsare: Reine Brynolfsson. Förlag: Albert Bonniers förlag (2020), Radioföljetongen i Sveriges radio (2021). ISBN: 9789100182182.
Kjell Westö
Kjell Westö är en finlandssvensk, prisbelönt författare. För romanen Hägring 38 tilldelades han Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris.
Blindheten av José Saramago är en obehaglig berättelse om när samhället faller samman på grund av en epidemi där folket drabbas av blindhet.
I Blindheten av nobelpristagaren José Saramago drabbas mänskligheten av en plötslig blindhet. Epidemin startar med att en man fastnar i trafiken – från det enda till det andra ser han inget annat än ett vitt ljus och han kan inte köra vidare. Nästa offer är en man som hjälper den förste blinde hem och sedan passar på att stjäla hans bil. Därefter drar den oförklarliga sjukdomen fram från den ena till den andra. Det uppstår omedelbar panik och skräck. Alla drabbade isoleras snart i ett nedlagt mentalsjukhus, vaktade av soldater, och blir lämnade åt sitt öde. Det kommer matleveranser, men ingen ser om de blinda, ingen är beredd att hjälpa dem i händelse av sjukdom, olycka eller brand. Däremot är skräcken för dem enorm. Ingen vill bli smittad av deras olycka. Obönhörligen drabbas dock allt fler och i takt med det blir tillvaron i isoleringen allt bedrövligare.
En enda av de isolerade är seende. En kvinna väljer att ljuga om att hon drabbats av blindhet för att kunna följa med sin man till isoleringen. Hon väntar sig att det eviga ljuset ska drabba även henne, men det sker inte. Istället blir hon den som får se misär, skräck, nöd och lidande i det samhälle som alltmer löses upp och faller samman.
Blindheten är en riktigt jobbig bok att läsa. Det är svårt att inte beröras av nöden och misären. Saramago har också en förmåga att skildra äckel och smuts på ett sätt som gör att det känns verkligt. Att läsa den här boken är att vara i den dystopiska och mörka värld som författaren skildrar. Att vi alltjämt lever i en pandemi i det verkliga livet adderar ett extra lager och väcker tankar kring hur skört vårt samhälle faktiskt är. Det kan krävas så lite för att inskränka folks rättigheter, eller som i den här boken: förtrycka människor.
Jag tyckte att Blindheten var en stor läsupplevelse. Med det sagt måste jag också säga att den var rätt tung att ta sig igenom, inte bara för att den är riktigt ”feelbad”. Texten är tät och styckena är så långa att de ibland löper över flera sidor. Jag har alltid uppskattat lätta och luftiga texter och känner ett motstånd för den här typen av böcker där texten anfaller, så att säga. Jag blev alltså inte helt lyrisk över den här boken. Berättelsen är dock så stark och gripande att det väger upp. Jag kommer inte att glömma den här boken i första taget.
Blindheten
Portugals sorg: Två romaner om ordning och kaos av José Saramago (samlingsvolym innehållandes romanerna Blindheten och Alla namnen).
Portugisisk titel: Ensaio sobre a cegueira. Översättare: Hans Berggren. Förlag: Modernista (2021). ISBN: 978-91-7893-463-8.
José Saramago
José Saramago (1922–2010) var en portugisisk författare. Han belönades med nobelpriset i litteratur år 1998.
En sekund i taget av Sofia Nordin är en ungdomsroman om en tjej som är enda överlevaren sedan samhället slagits ut av en febersjukdom. Intressant upplägg, men det är inte de dystopiska inslagen som funkar bäst.
En sekund i taget är en dystopisk ungdomsroman av Sofia Nordin. Läsaren kastas rakt in i handlingen – när boken tar sin början har huvudpersonen, den 13-åriga Hedvig, förlorat sin familj i en febersjukdom. Hela samhället som vi känner det har faktiskt rasat samman: Hedvig förefaller vara den enda överlevande i en värld där elen har slutat fungera, radiostationerna har tystnat och hela samhällen har stillnat. Det ges inga detaljer om sjukdomen eller förloppet. Istället får läsaren följa Hedvig på hennes flykt från all död och elände. Flykten leder till en liten gård med några djur: kor, hästar. Nu börjar Hedvig sitt nya liv, som går ut på att överleva. Hur mjölkar man en ko? Hur slår man i en spik? Hedvig tar sig an smått och stort hon aldrig behövt göra i sitt tidigare liv.
Efter en tid dyker det upp en jämnårig överlevare: Ella. Nu är de två om att hantera den speciella situationen. Stark vänskap uppstår, men efter hand kommer också konflikterna. Vad är viktigast: förbereda sig inför vintern och kommande år – hugga ved, spara sättpotatis, se till att maten räcker – eller att ge sig iväg och hoppas på att hitta fler överlevare?
En sekund i taget är en spännande bok som jag tror kan vara fängslande för många i ungefär samma ålder om Hedvig och Ella. Boken är inte bara en postapokalyptisk berättelse utan också en bok om första mensen, första pojkvännen/flickvännen, skavande vänskapsrelationer och annat som kan vara aktuellt i 12- och 13-årsåldern. Själv kände jag dock att någonting saknades. Jag hade behövt mer bakgrund, mer inramning, någon förklaring som gör det hela mer intressant. Det känns lite för enkelt att nöja sig med att konstatera att ”alla” har dött och att samhället har fallit samman. Det blev rent av svårt för mig att köpa att Hedvig ger sig iväg och kallt räknar med att vara den enda överlevande i världen. Varför tror hon det? Det känns inte helt trovärdigt skildrat, känner jag. Här spökar det väl lite att jag tyckte att Slutet av Mats Strandberg, en bok som också följer ungdomar (i och för sig flera år äldre ungdomar) i en värld som är på väg att gå under, var så otroligt bra och där bleknar En sekund i taget i jämförelse.
Vad jag förstår är En sekund i taget första delen i en serie och det kan ju hända att berättelsen byggs på och utvecklar sig i senare delar. Som fristående bok tycker jag dock att En sekund i taget saknar något.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en mycket spännande och fängslande roman om korruption och politiskt spel när en pandemi drabbar världen. Betyg: 5 pizzor av 5
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en roman där händelser och personer är helt hämtade ur fantasin, men där det samtidigt finns spår som ligger obehagligt nära verkligheten. Det har nu gått drygt tio år sedan världen höll andan och fruktade att den så kallade svininfluensan skulle orsaka en pandemi och lamslå världen. Det blev inte riktigt så. Det togs snabbt fram ett vaccin och massvaccinationer startade. Många människor räddades på så sätt från att drabbas av en potentiellt dödlig influensa. I efterhand visade det sig också att det prototypvaccin som användes i Sverige mångdubblade risken att drabbas av narkolepsi. Idag är det många som ser tillbaka på svininfluensan och tänker att larmet var onödigt och orsakade mer skada än nytta. Just därför är det också många som inte förstår allvaret med en ny influensa eller förstår poängen med en massvaccination. I Som pesten är läget helt annorlunda. Här drabbas människor av en ny influensa, men det finns ingen direkt beredskap och risken är överhängande för att spridningen ska bli enorm. Det blir inga massvaccinationer eftersom att ett korrupt big pharma på ett cyniskt sätt förhalar processen för att kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Först finns inget vaccin. Sedan finns det alldeles för lite. Danmark är det land som drabbas först. Smittspridningen går enormt fort och en stor del av befolkningen blir sjuka. Tusentals unga människor dör och lämnar sörjande anhöriga efter sig. Hela samhället påverkas. Människor går helst inte ut och det mesta håller stängt eller är överbelastat. Det finns inte kapacitet att ta hand om alla sjuka människor som behöver intensivvård. Allt befinner sig i något slags undantagstillstånd.
Samtidigt tickar tiden på och det är bara en tidsfråga tills fler länder, fler kontinenter, dras med och drabbas av influensan. Konsekvenserna skulle bli ofattbara. Här kommer nästa lilla fiktiva händelser som också har likheter med verkligheten: det är mitten av 10-talet och människor flyr över havet, vandrar genom Europa och medmänskligheten är hos många satt på paus. Högervindar blåser i Europa, i USA förbereder Trump sin kampanj med förhoppning om att ersätta Obama i Vita huset och i Danmark står det snabbt klart att de som flytt sina hemländer och har sitt ursprung i andra länder inte står först i kön att få vård eller vaccination.
I romanen arbetar världshälsoorganisationen, WHO, intensivt för att följa förloppet och få igång massvaccinationer. Danskan Karoline Branner, som är förhållandevis ny på jobbet, kastas direkt in i hetluften och jobbar hårt med att bekämpa pandemin. Hon drivs av sin uppfattning om rätt och fel och känner starkt att världen måste visa sin solidaritet. Det blir extra komplicerat när det börjar visa sig att människor med ursprung från den afrikanska kontinenten verkar vara extra mottagliga för smittan och dessutom verkar löpa en betydligt högre risk att dö. Insikten är svår att ta till sig och väldigt kontroversiell, men många observerar samma sak som Karoline och det bedrivs enkla studier som påvisar sambandet. För Karoline känns det självklart att den här nya kunskapen bör följas upp med stora studier och om sambandet kan bekräftas är det givet för Karoline att människor med afrikanskt ursprung måste få gå före i vaccinationskön. Det visar sig dock snart att Karolines inställningen är naiv. Människors liv spelar mindre roll när det i bokens verklighet finns andra faktorer som väger tyngre. Politiskt spel, korruption och maffia försöker dribbla bort Karoline och en av de största hoten mot henne finns i hennes absoluta närhet.
Det är på sätt och vis svårt att tänka sig att en bok om arbete på WHO kan vara spännande, men faktum är att Som pesten är en riktig bladvändare, svår att lägga ifrån sig. Hanne-Vibeke Holst skriver med ett sällsynt driv. Den här boken är nära 850 sidor och ändå hamnar den aldrig på tomgång. Genom att berättelsen drivs framåt av många sidohistorier så hålls tempot uppe hela tiden och perspektivet växlar snabbt mellan bokens olika huvudpersoner, där Karoline är den mest centrala, men där det också finns många andra som engagerar lika mycket. Varje nedslag hos en huvudperson är kort, ungefär som en scen i en TV-serie. Jag gillar verkligen berättarstilen, som passar utmärkt för den här romanen. Jag blev verkligen helt fast i den här boken och hickar till lite varje gång morgontidningen har någon liten notis om influensa eller andra smittsamma sjukdomar och med det nya coronaviruset kändes boken plötsligt extra läskig. Det här är verkligen en bok att leva sig in i.
Man måste se den för att förstå den. Fasan. Den belägrade staden.
Under normala omständigheter, i fredstid, skulle Köpenhamn vara i julstämning så här nära advent. Gatorna skulle befolkas av glada, medelålders väninnor i grupp, glögg och äppelskivor skulle säljas i de trånga gränderna i Indre By, och trängseln i de upplysta varuhusen skulle även bland de mest jäktade, för vilka julen varje år kommer som en överraskning, framkalla en barnslig glädje över dekorationerna och prakten.
I år däremot är stämningen i botten. Det känner Karoline så snart hon har kommit ut från sitt hotell på Nansensgade för att promenera bort till sitt möte på Sundhedsministeriet på Holbergsgade. De få Köpenhamnsbor som över huvud taget vistas ute på verkar kuvade och inåtvända, som om de vore instängda i det vintermörker som har lagt sig över staden.
Ur Som pesten av Hanne-Vibeke Holst, i översättning av Margareta Järnebrand.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Originalets titel: Som pesten (danska). Översättare: Margareta Järnebrand. Utgivningsår: 2017 (första danska utgåvan), 2018 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag). Antal sidor: 846. ISBN: 9789100177188.
Läkaren Karoline Branner flyttar med sin familj till Genève för att arbeta med pandemibekämpning för WHO. Men på kontoret möter hon oväntat motstånd i den politiska organisationen, och hemma blir hennes man allt mer rastlös. Och så kommer signaler om en ny influensapandemi.
”Som pesten” är en bladvändare med både emotionellt djup och politisk udd. Det är Hanne-Vibeke Holst när hon är som allra bäst.
Förlagets beskrivning
Hanne-Vibeke Holst
Hanne-Vibeke Holst (född 1959) är en dansk författare, bland annat känd för trilogin om TV-journalisten Therese Skårup.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
