Kategorier
Norlin, Annika

Jag ser allt du gör

Jag ser allt du gör av Annika Norlin är en både sorglig och rolig novellsamling, skriven med Norlins finurliga och härliga språk som känns igen från hennes musik. Betyg: 4 aliens av 5.

Jag ser allt du gör är Annika Norlins skönlitterära debut och en riktigt vass novellsamling. Att Norlin kan skriva vet alla som någon gång har lyssnat på hennes musik (som hon gör under artistnamnen Hello Saferide och Säkert!), där texterna allt som oftast är poetiska små betraktelser eller berättelser som man vill lyssna på om och om igen. Att Norlin är väldigt intresserad av litteratur vet alla som någon gång har varit på Littfest, där hon brukar vara en återkommande moderator på författarsamtal. Det är närmast märkligt att hon inte har debuterat som författare förrän nu.

I Jag ser allt du gör känns Norlins finurliga texter igen; Hon skriver med finess och underfundig humor. Det finns i stort sett alltid humor och värme i novellerna i den här samlingen, trots att de samtidigt kan handla om den stora sorgen att förlora ett barn, eller det hemska i att bli utnyttjad, hotad och förföljd av en vidrig man. Det är en ren njutning att läsa hennes texter, samtidigt som det också finns mörker och svärta. Jag gillar den balansen! Jag gillar balansen, språket, humorn, allt. Jag tycker även om att många av berättelserna rör sig i Norrland, från Östersund till Piteå, Umeå och Nordmaling. Som umebo blir jag alltid lite extra glad när en berättelse utspelar sig i min stad; Det händer ju inte ofta.

Är du sugen på att läsa noveller i höst så är Norlins fina novellsamling mitt tips. Jag valde att läsa e-boken, men noterade att den också finns inläst som ljudbok av den tidigare umebon Olof Wretling. Det känns som en perfekt matchning mellan röst och bok och jag kan inte tänka mig något annat än att ljudboken är kanonbra, så välja gärna att lyssna!

Nä, men det var ju med Mikael det började. Han dök upp på kvällen, utan att ringa innan som vanligt, och jag hade som vanligt inte låst dörren heller, så jag satt i köket och åt uppvärmda vårrullar från frysen.

“Nu har jag hittat den!” gastade han. “Kan du fatta! Hon den där i basker som var på filmklubben förra veckan hade den och skickade över den!”

“Vad har du hittat”, sa jag. Jag var klädd i strumpor med kul figurer på, tvättdagstrosor och ett linne som var så urtvättat att trycket på det inte längre gick att urskilja. Jag satt i skräddarställning, och satt kvar så när han kom in.

“Filmen”, sa han.

Ur novellen Aliens vid Piteälven i Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Jag ser allt du gör av Annika Norlin

Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Weyler förlag).
Antal sidor: 218.
ISBN: 9789127167353, 9789127167360.

Hur långt måste man gå för att gå bort en sorg?

Kan man köpa en komplimang?

Varför är spelningar så långa i Tyskland?

Vem älskar Sylt Järvinen?

Det här är en novellsamling om människor på skav mot tillvaron. Det handlar om vänskap och sorg, om framgångar och grämelse och om aliens vid Piteälven.

Förlagets beskrivning

Annika Norlin

Annika Norlin (född 1977) är en svensk artist, journalist, författare och psykologstudent, som gör musik under artistnamnen Hello Saferide och Säkert!. Jag ser allt du gör är hennes debutbok. Annika Norlin har ett instagramkonto.

Kategorier
Beijer, Sandra Billgren, Elsa Plath, Sylvia Sundström, Gun-Britt

Noveller: Juan-les-Pins, Man kan vinka till varandra från balkongerna, Början, Johnny Panic och drömbibeln

Ursäkta på förhand att det råkade bli världens längsta rubrik idag, men jag har alltså läst fyra noveller med lite varierande längd på titlarna. 😉 Här kommer fyra mini-recensioner.

Juan-les-Pins

Juan-les-Pins är det första skönlitterära jag läser av bloggaren Sandra Beijer. Hennes blogg har jag däremot följt under flera år (i perioder); jag tycker faktiskt att hon är en av de bästa livsstilsbloggarna i Sverige. Beijer lyckas hålla kvalitén uppe i både text och bild, har en röd tråd i sitt innehåll och lyckas hålla en lagom balans vad gäller det personliga. Dessutom anar man att hon är lite av en nostalgiker, precis som jag! Hon har liksom inte glömt bort sitt tonårsjag eller vad som kändes viktigt när man var sexton. Det här är något som också är lite av ett tema för den här novellen, som kretsar kring ett tjejgäng som drömmer om sommarens resa till Frankrike och hur allt ska bli helt annorlunda mot vad det är idag, där störiga killar hela tiden är i vägen och där skolmiljöerna är allt annat än inspirerande.

Juan-les-Pins av Sandra Beijer
Juan-les-Pins av Sandra Beijer

Betyg: 3+ soppluncher av 5.

Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 24. ISBN: 978-91-7589-199-6.

Man kan vinka till varandra från balkongerna

Jag har läst en till favoritbloggare: Elsa Billgren! Även Billgren är skicklig med pennan och även hon blickar bakåt emellanåt. Har man följt henne ett tag känner man förmodligen till något om hennes uppväxt i konstnärshemmet på Östermalm och hur svårt det var för henne när hennes föräldrar gick skilda vägar (när Elsa var i vuxen ålder). Det är några av de saker som går igen i den här novellen, där Elsa till och med har lånat ut sitt eget förnamn till en av huvudpersonerna. Novellens Elsa är tretton år och semestrar i Italien med sina konstnärsföräldrar och en vän till familjen som har en dotter ungefär i Elsas ålder. Hon heter Sabrina och är precis så mogen och världsvan och erfaren som bara en trettonåring kan få för sig när de träffar någon som växt upp lite snabbare än de själva. Sabrina som också längtar efter sin pappa. Jag tycker att Billgren har lyckats fånga hur liten och stor man kan vara på samma gång i tonåren. Fint!

Man kan vinka till varandra från balkongerna av Elsa Billgren
Man kan vinka till varandra från balkongerna av Elsa Billgren

Betyg: 3 stringtrosor av 5.

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-008-1.

Början

Början av Gun-Britt Sundström är en väldigt fin berättelse om att få ett barn som “inte är som andra”. Redan som spädbarn gör huvudpersonens son på sitt eget sett, betraktar världen på sitt sätt. När han börjar förskolan och skolan sticker han ut direkt och har svårt att få vänner. Den vän han plötsligt får i grannpojken försvinner snart när grannpojken lärt sig i skolan vad som gäller, vem man ska leka med. Att vara annorlunda kan vara svårt, men kan på vissa plan också vara en gåva, som att pojken redan på huvudfotingstadiet kan rita bilder med rörelse och kroppsspråk. Jag tyckte verkligen att Början var en berörande bok om att vara annorlunda, men kanske framför allt om en förälders vånda när dess barn har svårt att smälta in i klassrummet.

Början av Gun-Britt Sundström
Början av Gun-Britt Sundström

Betyg: 5 datorer av 5.

Utgivningsår: 2004 (första publiceringen, i tidningen Amelia), 2013 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 18. ISBN: 978-91-7589-010-4.

Johnny Panic och drömbibeln

Sylvia Plath har skrivit Glaskupan, en av mina största läsupplevelser genom tiderna, så kanske var förväntningarna för höga när jag började läsa Johnny Panic och drömbibeln. Jag kände i vart fall att mycket flög över huvudet i den här skrämmande berättelsen om en kvinna som arbetar med att renskriva journaler på ett sjukhus. I hemlighet ägnar hon sig också åt ett privata samlande: hon skriver ned vad patienterna drömmer om nätterna. Hon går mer och mer in i projektet och snart blir allt diffust. För egen del zonar jag ut omedelbart om folk börjar berätta om sina drömmar. Jag vet ingenting mer meningslöst att prata om, ärligt talat. Det kanske bidrog till att jag inte blev helt frälst av den här novellen, även om den i och för sig handlar mer om psykisk sjukdom än drömmar. Vill man läsa om psykisk sjukdom rekommenderar jag dock alla gånger att läsa Glaskupan istället!

Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath
Johnny Panic och drömbibeln av Sylvia Plath

Betyg: 3 arkiv av 5.

Originalets titel: Johnny Panic and the Bible of Dreams (amerikanska). Översättare: Erik MacQueen. Utgivningsår: 1977 (första amerikanska publiceringen, i novellsamlingen Johnny Panic and the Bible of Dreams), 2013 (den här utgåvan, Novellix).

Kategorier
Sandgren, Lydia

Samlade verk

Samlade verk av Lydia Sandgren är en underbar roman om vänskap, skapande och familjehemligheter. Årets favoritbok? Betyg: 5 löparskor av 5.

Samlade verk är det lite förvirrande namnet på Lydia Sandgrens hyllade debutroman som så otaktiskt kom ut mitt under coronapandemins mest hysteriska veckor i Sverige (hittills). Jag ser framför mig att Sandgren i annat fall hade rest runt, runt på författarsamtal och varit frekvent gäst på litteraturfestivaler. Nu blev det knappast så, men jag hoppas att jag får lyssna på henne i något sammanhang framöver, för det här är verkligen en av årets favoritböcker för min del.

Under nära 700 sidor får läsaren följa Martin, en förläggare i övre medelåldern, och hans närmaste. Berättelsen rör sig i tid och rum, från uppväxten till idag. Det blir en resa genom vuxenblivande, författardrömmar, karriärkris, småbarnsår och – som ett oläkligt sår – separationen. Utan förvarning tog Cecilia sina saker en dag och lämnade Martin och de två barnen utan att någonsin höra av sig igen. Några tafatta försök att dejta och gå vidare leder ingen vart. På ringen sitter vigselringen fortfarande kvar och Cecilia finns kvar som en skugga. Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Frågan ställs också av dottern Rakel, som var tillräckligt stor för att minnas sin mamma. Nu blir hon också ofta påmind om henne. Trots Cecilia korta tid innan försvinnandet hann hon göra ett avtryck i akademien, miljöer där även Rakel rör sig.

När Rakel åtar sig uppdraget att läsa ett manus åt sin pappa blir det ännu en påminnelse. Manuskriptet, skrivet av en inte relativt okänd, tysk författare, verkar ha kopplingar till Rakels mamma. Bakom Martins rygg börjar Rakel översätta och tränga djupare. Vad hände med Cecilia? Varför lämnade hon? Var tog hon vägen? Lillebror Elis, numera en ung vuxen i jakt på sig själv, blir också indragen, men pappan hålls utanför. Pappa Martin som jobbar, dejtar oengagerat och hela tiden försöker ringa Gustav utan att någonsin få ett svar.

Gustav är en viktig pusselbit i berättelsen. Som Martins barndomsvän har han alltid funnits med i bilden. Det var Martin och Gustav som umgicks så intensivt under gymnasietiden att ingen annan riktigt fick plats i deras liv och det var de som nästan bodde ihop och som sedan åkte till Paris tillsammans: Martin för att skriva på sin roman och Gustav för att måla. Det är dock Gustav som sitter på talangen. Vid det här laget är han en framgångsrik konstnär som kan leva på sitt måleri, medan Martins roman fortfarande är en massa lösa papper som aldrig kommer att bli något. Nu stundar en stor utställning, en retrospektiv, där Gustavs samlade verk ska visas upp i Göteborg, och han väntas komma på besök till stan där han inte längre bor. Svarar i telefonen gör han dock inte, men Martin tänker att Gustav är som han alltid har varit. Alla i den här romanen går lite om varann, pratar förbi varann, döljer saker för varann. Utan att på något sätt vara en spänningsroman finns det verkligen en intressant spänning i berättelsen. Det är fängslande och lockande. Huvudpersonerna är dessutom underbart ofullkomliga, mänskliga och härliga. Det finns någonting befriande att läsa om författaren som blev förläggare. Gustav har också sina fläckar, som kanske inte är lika lättsamma, men som adderar ett intressant lager. Mitt i allt finns Cecilia, en huvudperson som aldrig själv kommer till tals, men som genom alla andra ändå blir högst levande, högst obegriplig och ändå helt begriplig.

Det här är en underbar bok. Jag älskar den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den kärleksfulla skildringen av det omöjliga/nödvändiga skapandet, berättelsen om svårigheterna att hålla ihop en familj och gå åt samma håll, skildringen av hur ett liv liksom bara blir medan åren går. Och vilken bok det är om vänskap! Martin och Gustavs symbiotiska förhållande gör mig avundsjuk och lite klaustrofobisk på samma gång. Framför allt är det nog den bästa och varmaste skildring jag läst om vänskap. Har du tid och lust att läsa en tegelsten så kan jag varmt rekommendera den här boken. Det är en underbar berättelse att vara i. Dessutom får man vara i Göteborg och det är faktiskt härligt som kontrast till alla Stockholmsskildringar. Det finns många små och stora anledningar att gilla den här boken. Jag saknar den redan.

Medan resten av klasslistan lästes upp steg besvikelsen i honom. De personer han skulle tillbringa de följande tre åren med uppvisade samtliga välfönat hår och strukna skjortkragar vikta över v-ringade jumprar. Vid bänken bredvid satt visserligen en ganska snygg tjej, med skidbacksnäsa och tunga ögonlock som förlänade henne ett drömskt, dåsigt utseende. Så vitt Martin kunde avgöra var hon den av hans framtida klasskamrater som bäst motsvarade hans vaga bild av en flicka som mötte honom utanför skolan, kanske en kylig septembermorgon, en sådan när det fortfarande var varmt mitt på dagen, och träden sprakade i rött och gult – i alla fall, där kom hon gående med böcker (i skinnband?) varsamt tryckta mot sitt bröst, hon vinkade…

Hon märkte att han tittade på honom och log snabbt; han log tillbaka. Han hade för sig att hon svarat med namnet Christine.

Sedan sa fröken Gullberg “von Becker, Gustav?” och en kille på raden näst längst fram vägde på stolen och sa: “det är bara Becker.”

Ur Samlade verk av Lydia Sandgren
Samlade verk av Lydia Sandgren

Utgivningsår: 2020 (första utgåvan, Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 689.
ISBN: 9789100180409, 9789100180416, 9789100186487.

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

“Samlade verk” är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Förlagets beskrivning

Lydia Sandgren

Lydia Sandgren (född 1987) är en svensk författare och psykolog. Samlade verk är hennes debutroman.

Kategorier
-

5 böcker om vänskap

Jag har precis läst Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk, som blivit så omtalad nu under våren. Det kommer såklart ett inlägg så småningom, men jag kan redan nu säga att jag sögs in i boken direkt och aldrig ville att den skulle ta slut! Samlade verk är en bok med många lager, men just vänskapsskildringen tyckte jag var särskilt fin. I boken får läsaren följa Martin och Gustav – två riktiga bästisar sedan skolåren, en oskiljaktig duo, två riktiga parhästar. Det hinner bli många sena övernattningar hos varandra, för att inte tala om efterfester och resor. Martin ocg Gustav delar upplevelser och erfarenheter som gör att de aldrig riktigt kan vara utan den andre. Sedan kommer vuxenlivet. Jag vill verkligen tipsa om den här boken!

Men jag tänkte också tipsa om ytterligare fyra bra vänskapsböcker. Av alla ämnen i skönlitteraturen tycker jag att vänskap är ett av de mest intressanta. Vänskapsrelationen är intressant, för den kommer utan några löften och det går inte att ställa krav på samma sätt som i en parrelation. Samtidigt betyder vänskap så himla mycket och vi kan inte leva utan den; Det finns en intressant spänning i hela upplägget: hur något som betyder så mycket också kan vara så skört.

Här kommer resten av tipsen:

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante känns som en helt nödvändig bok på en lista över fina böcker om vänskap. Boken är första delen i en kvartett om Elena och Lila och deras vänskap i Neapels råa kvarter, där maffian styr. De båda vännerna är duktiga i skolan båda två, men deras liv kommer ändå att gå i olika riktningar: Elena utbildar sig och blir författare, Lila gifter sig mycket ung med en man med kopplingar till maffian och blir kvar i Neapel. Vänskapen ä dock ett starkt band som följer dem genom livet.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante (den tredje boken om Elena och Lila)

Allt jag inte minns är kanske Jonas Hassen Khemiris bästa bok. Det märks att den är sprungen ur en personlig tragedi för Khemiri själv, för sorgen är verkligen närvarande. Boken kretsar kring Samuels nära och kära. Samuel har gått bort i något som kan ha varit en olycka, men som troligen inte var det. Boken berättas omväxlande av exflickvännen Laide och av rumskompisen och vännen Vandad och även om deras berättelser inte alltid går ihop närmar de sig ändå samma punkt. Det finns många anledningar att tycka om den här boken, men den udda vänskapen mellan Samuel och Vandad är verkligen något som lever kvar långt efteråt.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Böckerna om Ya-Ya-flickorna av Rebecca Wells blev riktiga bästsäljare under tidigt 00-tal. Böckerna handlar om kvinnlig vänskap i den amerikanska södern. Läsaren får följa Vivi, Caro, Teensy och Necie genom livet. Det är inte alltigenom soligt och glättigt, man får följa kvinnorna i både med- och motgångar, men det är verkligen härlig feelgood.

Ya-Ya flickornas gudomliga hemligheter av Rebecca Wells

För barn kan kompisar vara någonting riktigt svårt. Det är mycket som händer i kroppen och i skolan finns det hierarkier och status att förhålla sig till. I en viss ålder är många fullt upptagna med att försöka vara “rätt” och umgås med “rätt” personer. Jag tycker att Katarina von Bredow skildrar detta väldigt fint i mellanåldersboken Du & jag, där huvudpersonen har en kompis som bara är kompis så länge de är utanför skolgården. I skolan räcker hans status inte till. En väldigt fin bok om att vara sig själv, vara en bra vän och att göra en “statusresa” tycker jag.

Du & jag av Katarina von Bredow

Har du några favoritböcker som handlar om vänskap?

Kategorier
Sandberg, Katarina

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är en pladdrig bok om (olycklig) kärlek och om livet som inflyttad 19-åring i Stockholm. Betyg: 2 utekvällar av 5.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg är till delar en bok jag faktiskt har eftersökt: en bok om studentliv och ett liv där mycket kretsar kring uteliv, vänner och att bli vuxen på riktigt. Jag tycker själv att studenttiden var en väldigt speciell och formande tid och jag är förvånad över att det inte är fler som gett sig på att skildra den tiden. Här är det Cassiopeja som står i centrum: 19 år, juridikstudent, inflyttad i Stockholm från småstaden, bosatt i en liten andrahandslägenhet och spenderades (för) mycket tid med fest och uteliv tillsammans med vänner.

Cassiopeja har aldrig förstått sig på romantik och gulligull och är över huvud taget rätt skeptisk till kärlek. Att träffa någon verkar helt enkelt inte så viktigt, något jag förresten kan känna igen från den åldern. Plötsligt slår dock förälskelsen ner som en blixt från klar himmel och plötsligt handlar precis allt om den charmige grannen Casper, som också är hennes pianolärare. Han dyker upp i hennes drömmar och fantasier och rubbar hela Cassiopeja värld. Haken är att han lever med sin sambo och alltså är upptagen.

Snart inleder Casper och Cassiopeja trots allt en relation, som börjar som en otrohetsaffär och fortsätter som samboskap när Casper lite senare blir utslängd när Cassiopeja och han blir påkomna. Slutet gott, allting gott? Det tänker jag inte avslöja, men självklart hinner det bli lite trassel längs vägen innan boken är slut.

Jag uppskattar verkligen berättelsen om ung vuxen-liv i Stockholm. Det är kul att påminnas om hur det kan vara att vara 19 år, fri och obekymrad. Däremot tycker jag inte att kärleksberättelsen är speciellt trovärdig, vilket kanske säger något om min egen syn på romantik och gulligull. Eller ja, jag vet inte om det är mig det är fel på eller om det är boken. Jag kan i alla fall inte relatera till Cassiopejas förälskelse och hur hon så handlöst kastar sig in i den. Jag hade faktiskt tyckt att det vore roligare att läsa ännu mer om Cassiopeja och hennes liv och vänner. Det finns några sidospår också: att lämna småstaden för storstaden, att ha en okänd pappa. De här bitarna hade kunnat utvecklas mer.

Det som framför allt stör mig är dock språket. Jag förstår att det är högst medvetet och att det är ett stilistisk grepp, men jag gillar inte flödet. Författaren låter Cassiopejas osammanhängande tankar bli till långa rader med meningar, staplade på varandra, ofta utan skiljetecken. Till delar saknar det helt enkelt flyt. Annat fungerar bättre och det finns många snärtiga och roliga formuleringar också, men som helhet tycker jag inte att det blir riktigt bra.

För mig blev det här en avkopplande strandläsning och som sådan fungerade den ypperligt, men tyvärr blev jag också rätt besviken. Det finns delar som är riktigt bra, men det fungerar inte hela vägen.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg

Tappar upp trehundra liter fyrtiotregradigt vatten i badkaret. Tänker på att vilja bli insnurrad i lakan. Blir förbannad på mig själv, tänker KÄRLEKEN ÄR JU EN LÖGN jättehögt i huvudet. Tänker på vetenskap och bevis och teorier. Går upp ur badkaret och hämtar ett gammalt nummer av Illustrerad Vetenskap. Lämnar blöta spår över parketten fastän jag egentligen inte får. Jag hyr ju i andra hand.

Bläddrar bland artiklarna, försöker läsa om jordens uppkomst och nya rön om hiv/aids men kan fortfarande inte släppa känslan av att vilja ha någon som skulle tycka att det vore kul att tvätta mina smutsiga underkläder. Och sedan till slut bestämmer sig mina ögon för att fastna på en artikel. En artikel som jag lyckats missa, fastän jag alltid läser Illustrerad Vetenskap från pärm till pärm. Och där står det att man kan se i hjärnan när någon är kär, att det är VETENSKAPLIGT BEVISAT. Och jag läser artikeln om och om igen och igen och igen och vattnet blir kallt och allt jag vetat sedan 2007 är plötsligt inte sant längre.

Ur Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Gilla böcker).
Antal sidor: 253.
ISBN: 9789186634339, 978-91-86634-47-6.
Andra som läst: I Elinas hylla, Jag och mina böcker, romeoandjuliet, Sagan om sagorna.

Med småstadens siluett tatuerad på underarmen flyttar Cassiopeja Svensson till Stockholm för att studera juridik. I huvudstaden lär hon känna de fina flickorna med pappas pengar som tycker att allt är så himla romantiskt, och på hennes hals växer strimmor av återhållen sanning. I ett utfall av frustration bestämmer hon sig för att börja spela piano, och i trapphuset finns en lapp om privatlektioner. ”Jag ska börja ta lektioner för en pianofarbror” är Cassiopejas glada tanke. Men pianofarbrorn visar sig vara ungefär femtio år yngre än väntat, och så vacker att Cassiopeja nästan går sönder.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en klassisk berättelse om att vara ung och dum och kär. Med en överrumplande, bitsk humor vänder och vrider det unga berättarjaget på klyschor om den efterlängtade tvåsamheten.

Förlagets beskrivning

Katarina Sandberg

Katarina Sandberg (född 1992) är en svensk författare. Vi är inte sådana som i slutet får varandra är hennes debutroman.