Jag tar inte farväl, av nobelpristagaren Han Kang, handlar om två sydkoreanska kvinnor som drabbas hårt av sitt sökande efter sanningen om de massaker och massmord som skett i landets historia.
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Jag tar inte farväl, av nobelpristagaren Han Kang, handlar om Gyeongha, en författare som hamnat i en djup depression. Hennes senaste bok handlar om en av de massaker som skett i Sydkoreas blodiga historia och nu kastas hon tillbaka till fruktansvärda scener i återkommande mardrömmar. Hon befinner sig i en liten, tryckande varm lägenhet i Seoul och det enda som paradoxalt får henne att fortsätta leva är att hon gång på gång behöver börja om med det avskedsbrev hon aldrig lyckas formulera som hon tänkt sig.
När vännen Inseon plötsligt hör av sig får Gyeongha anledning att skyndsamt lämna Seoul. Inseon ligger på sjukhus efter en olycka och nu ber hon Gyeongha att hjälpa henne. Kvar i hennes bostad på ön Jeju finns Inseons älskade fågel och Inseon är förtvivlad över att tiden är på väg att rinna ut – fågeln kommer inte att klara sig länge till utan vatten. En snöstorm är på väg, men Gyeongha kan inte säga nej.
Ungefär här börjar berättelsen växla över till magisk realism, där snön och ovädret bildar en laddad fond. Resan till Jeju och till Inseons hem, som också är hennes föräldrahem, blir även en resa längs ett sökande som Inseon, och ännu mer hennes mor, i hemlighet har ägnat sig åt under lång tid.
1948 mördades omkring 30 000 personer – varav många barn och andra civila – av militärpolisen. Misstänkta vänstersympatisörer utsattes för grym tortyr och därefter tystades händelserna ner i decennier. Samtidigt som befolkningen utsatts för ett enormt trauma var det förbjudet, straffbart, att över huvud taget nämna massmordet.
Han Kang skildrar hur detta nedtystade våldsdåd fortsätter att drabba generation efter generation, hur sörjande och saknad aldrig riktigt fått visas och hur ett läkande därför också har omöjliggjorts. Det är en oerhört drabbande och berörande roman. Morden och tortyren är svår att ta in, men författaren gör det på något sätt verkligt, inte minst genom att återkomma till den rent fysiska omfattningen av det hela – hur gruvgång efter gruvgång fylls med kvarlevor från människor som radats upp och avrättats.
Det är inte en bok som i första hand skildrar massmordet medan det pågick, utan en bok som handlar om hur anhöriga förtvivlat söker sina anhörigas öde. Morden blir förluster som fortsätter, ärvs vidare av nästa generation. Det är en helt otrolig roman om oläkta trauman och om nedtystad historia. Sällan har väl ett nobelpris känns så rätt som när det tilldelades Han Kang, kan jag känna.
Jag tar inte farväl
Chakpy?l haji ann?nda finns översatt till svenska av Anders Karlsson och Okkyoung Park och utgiven av Natur & kultur 2024. ISBN: 9789127179318.
Han Kang
Han Kang är en sydkoreansk författare. Hon belönades med Nobelpriset i litteratur 2024.
Vi måste sluta ses på det här sättet, av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, är en unga vuxna-roman om kärlek och vuxenblivande.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Vi måste sluta ses på det här sättet, av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck, är en unga vuxna-roman om kärlek, vänskap och vuxenblivande. Huvudpersonerna, Hanna och Jens, träffas på ett uteställe under julens ledigheter, spenderar natten tillsammans, men byter inga nummer, ger inga löften till varandra om att ses igen. Ändå korsas deras vägar. Hon: går sista året på gymnasiet och längtar efter studenten – och efter att sticka till Paris med bästa kompisen, något hon planerar att göra bara dagar efter utspringet. Han: nyseparerad småbarnsförälder med ströjobb, där det senaste råkar vara som personlig assistent åt en gymnasieungdom som – japp, det stämmer – visar sig gå i Hannas klass.
Det finns en viss åldersskillnad och, framför allt, olika livssituationer och livserfarenheter. Förälskelsen är dock blind för alla eventuella problem och författarna lyckas skickligt skriva fram den där pirriga, omkullkastande, omvälvande nyförälskelsen. Det textas fram och tillbaka, dröjs kvar så att de ska ”råka” träffa varandra och, samtidigt, måste allt se normalt ut i klassrummet. Ingen av dem är bekväma med att flirta öppet: en elev och en typ lärare.
Samtidigt händer mycket annat i de bådas liv. Jens försöker skapa sig ett nytt liv, utan dotterns mamma. Hanna är också på väg att skapa sig ett eget liv: lämna barndomen bakom sig. Vägen dit är spännande, hela världen väntar. Någonting måste dock lämnas kvar: något som skaver är hennes barndomskompis och bästa vän i klassen. Deras liv börjar gå i olika riktningar och att dejta Jens gör inte direkt att hon prioriterar gamla vänner.
Vi måste sluta ses på det här sättet är en fin bok, på många sätt. Som småbarnsförälder känner jag igen mig i en hel del skildringar av småbarnslivet och när jag läser kastas jag tillbaka i tiden och minns hur det kunde vara att vara 18 år och på väg att bli vuxen. Här finns mycket igenkänning att hämta, på olika sätt.
Kanske är jag fel målgrupp (ja, såklart jag är, herregud!), men ändå måste jag erkänna att jag inte blev helt såld. Jag tycker boken känns lite väl lång och uppehåller sig för länge vid segt dejtande som inte leder någon vart. Jag blir inte ens övertygad om varför Hanna och Jens ser något hos varandra. Alltså, det säger väl mer om mig än om någonting annat, men såhär: jag levde länge utan barn och tyckte det var toppen, men när jag blev förälder så blev mycket annat extremt oviktigt i jämförelse. Livet som småbarnsförälder kretsar så mycket kring ens fantastiska lilla barn att mycket i mitt ”tidigare liv” känns främmande. Studentfirande? Tankar om att åka till Paris efter studenten? Ja, nej, det känns avlägset. Mycket avlägset. Jag har så svårt att se Jens, en sliten pappa, ens orka dejta en artonåring. De verkar ha skoj ihop, sådär som man kan ha som nyförälskad, absolut, men… Jag ser det liksom inte framför mig.
Det är mycket som är bra med Vi måste sluta ses på det här sättet, så är det, och för den som är ca 18 år är den säkert toppen. Medelålders tanter, som jag själv, borde kanske välja något annat.
Vi måste sluta ses på det här sättet
Vi måste sluta ses på det här sättet gavs ut av Gilla böcker 2013. ISBN: 9789186634421, 9789187457128.
Lisa Bjärbo
Lisa Bjärbo är en svensk författare och journalist.
Johanna Lindbäck
Johanna Lindbäck är en svensk författare och gymnasielärare.
Jävla karlar är Andrev Waldens självbiografiska roman, som är lika mycket en tragikomisk uppväxtskildring som en brännande berättelse om en ensamstående mamma och hur hon gång på gång utsätts för våld och tvingas ge sig iväg.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jävla karlar är en augustprisbelönad, självbiografisk roman, skriven av Andrev Walden. I boken får läsaren följa Andrev under sju år med lika många pappor, som han kallar dem i boken. I verkligheten är det inga fadersfigurer det handlar om, inga trygga vuxna med något verkligt intresse för Andrev, inga män med någon ambition att spela en viktig roll i hans liv. Den första ”pappan”, Växtmagikern, som han kallas, försvinner ur Andrevs vardag när mamman avslöjar att han inte är Andrevs biologiska pappa.
Sedan kommer de andra karlarna: Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten. Självklart finns det ett mörker i detta, att så många män passerar. Mellan alla dråpliga scener från Andrevs barn- och tonår anas ett väldigt tufft ensamstående mamma-liv, där livet gång på gång startas om och en ny tillvaro, med en ny karl, börjar byggas upp så smått – för att sedan rasa ihop. Från sitt barnperspektiv upplever Andrev narkotikaberoende karlar, smutsiga karlar, våldsamma karlar, kontrollerande karlar. I en fullständigt vidrig scen pågår det som kunde ha blivit mammans död medan Andrev, ett barn, kramar sin hamster utan att klara av att göra någonting.
Nej, Jävla karlar är verkligen ingen lättsam komedi, som ni förstår: det är en riktigt mörk berättelse. Ändå är Jävla karlar en, på många sätt, rolig bok – Andrev Walden kan konsten att formulera sig rappt och roligt. Med värme och humor skriver Andrev om de där spännande åren, tonåren, då de flesta börjar upptäcka vilka de är. Andrevs utgångspunkt är rent av att han är en person utan egenskaper. Vägen in i vuxenlivet är lång och krokig. Förvånansvärt sent får han överraskande reda på att det enda han trodde om sin bakgrund, om sin biologiska pappa, inte är korrekt: bokens sjunde pappa, Indianen, har ingenting med amerikansk ursprungsbefolkning att göra. Uppfattningen att pappan är ”indian” är dock så stark att det är svårt att skaka av sig även sedan sanningen uppdagats. Det är en lång och krokig väg mot att upptäcka sin identitet, som sagt.
Jävla karlar är en väldigt kul bok, men skrattet tenderar naturligtvis att fastna i halsen. Ibland känner jag att jag skulle ha vilja läst boken ur mammans perspektiv, men det hade såklart varit en helt annan bok. Nu blir det något helt annat och det är inte så illa. Snarare är det imponerande att det går att skriva en bok som är både och: en sorglig och mörk berättelse om våld & fattigdom och en väldigt komisk berättelse om en uppväxt i 70-talets Sverige.
Jävla karlar
Jävla karlar gavs ut av Polaris 2023. Jag har lyssnat på den i en ljudboksversion, i inläsning av Gerhard Hoberstorfer. ISBN: 9789177953241, 9789177952008.
De vuxnas lögnaktiga liv, av Elena Ferrante, är en uppväxtskildring från Neapel och en bok om att upptäcka familjehemligheter och att göra sig fri från dem.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
De vuxnas lögnaktiga liv, av Elena Ferrante, utspelar sig, som så många andra av Ferrantes romaner, i ett Neapel där klasskillnaderna är påtagliga. I några av de tjusigare kvarteren bor Giovanna med sina hårt arbetande föräldrar: föräldrar med moderna ideal, utbildning och en förkärlek för att ge sig in i långa diskussioner om politik och kultur. I de ruffigare kvarteren, där invånarna slänger sig med napolitanska och där gangstrar och smågangstrar styr en stor del av tillvaron, bor delar av Giovannas släkt: där bor hennes faster, Vittoria, som föräldrarna har valt att ta avstånd från. Giovanna är på väg in i tonår och vuxenblivande och en nyfikenhet väcks kring Vittoria och den del av pappans uppväxt och ursprung han inte gärna pratar om. Giovanna tar kontakt med sin faster och öppnar plötsligt en dörr till familjehemligheter och lögner hon behöver konfronteras med.
De vuxnas lögnaktiga liv är en intressant uppväxtskildring, där Giovanna steg för steg kliver in i vuxenvärden och gång på gång behöver pröva och ompröva det hon trodde sig veta om sig själv, sin familj och sin omgivning. Det är skickligt beskrivet och Ferrante är också mästerlig på att skildra sitt Italien och göra Neapel levande.
Det finns mycket att imponeras av, fundera över och gilla med den här romanen. Samtidigt måste jag erkänna att jag tyckte att De vuxnas lögnaktiga liv kändes lång och stundvis rätt seg. Jag läser också med känslan av att inte riktigt förstå vad Ferrante vill säga. Här skildras relationer, sexuella övergrepp(?) och vänskaper som jag helt enkelt inte förstår. Det är sällan kul att läsa en bok där berättelsen flyger över huvudet, så, nej, det här är inte det bästa jag läst av Ferrante, men det är absolut en intressant roman.
De vuxnas lögnaktiga liv
La vita bugiarda degli adulti översattes av Johanna Hedenberg och gavs ut av Norstedts 2020. ISBN: 978-91-1-310737-0.
Elena Ferrante
Elena Ferrante är pseudonym för en italiensk författare som valt att vara anonym.
Senseis portfölj, av Hiromi Kawakami, är en bok om vänskap med åldersskillnad, men framför allt en bok fylld med väldigt mycket japansk matkultur.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Senseis portfölj, av Hiromi Kawakami, handlar om en udda relation: den mellan Tsukiko och hennes 30 år äldre gymnasielärare, Sensei kallad. Det är till att börja med en oväntad vänskapsrelation, som underhålls över otaliga glas sake. Med tiden börjar de två, den cirka 40-åriga singelkvinnan Tsukiko och den 70-åriga änklingen, trivas så bra i varandras sällskap att de båda fumligt försöker ta relationerna vidare. Stundvis är det lite rörande, som att läsa om två förvirrade tonåringar, men i skepnad av två medelålders plus.
Tyvärr tyckte jag inte att det räckte hela vägen. I boken fladdrar det förbi en kavalkad av traditionella japanska rätter medan Tsukiko och Sensei träffas och äter – vill man ha en rejäl dos Japan är det här rätt bok, men det är också det märkliga med den här boken: den beskriver maten bättre än människorna. Efter att ha läst Senseis portfölj känner jag knappt att jag vet vem Tsukiko och Sensei är och än mindre vad de ser hos varandra. Att Sensei kallas för just Sensei, ett respektfullt namn jag föreställer mig att man inte använder mellan varandra i en nära relation, gör att det blir ännu mer svårt att förstå.
Det jag verkligen uppskattade med Senseis portfölj var att få den här lilla glimten av Japan, men berättelsen om Tsukiko och Sensei gjorde mig tyvärr inte speciellt berörd.
Senseis portfölj
Sensei no kaban översattes till svenska av Lars Vargö och gavs ut av Bokförlaget Tranan 2021. Jag lyssnade på boken som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Emma Peters. ISBN: 9789189175259.
Inget ska växa över mig, av Elin Grelsson, är en bok om att lämna en norrländsk småstad till förmån för Stockholm och att kämpa för att passa in.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Inget ska växa över mig, av Elin Grelsson, är en roman om klass och klassresor. Huvudpersonen, Jenny, har lämnat lilla Sörede till förmån för Stockholm. Bakom sig lämnar hon allt hon inte vill ha: Norrland, småstadsliv, husrenoveringar, småbarnsliv, slitsamt jobb i äldreomsorgen – sådant som är hennes systrars verklighet. Vad hon har lyckats uppnå hittills: ett kort andrahandskontrakt och ett tillfälligt jobb på en reklambyrå med taskig arbetskultur. Släkten i Sörede verkar inte förstå Jennys livsval eller storheten med att bo i Stockholm. Avståndet mellan dem växer.
Så träffar hon Sebastian, en man som vuxit upp med överklassens privilegier och som tar för sig av livet och Stockholm med den självklarhet man kan när man vet att allt alltid kommer att lösa sig, när man vet att det alltid finns något att falla tillbaka på, och när man alltid känner sig bekväm i alla sammanhang och situationer. Ironiskt nog forskar Sebastian kring arbetarklassen, som han egentligen bara känner i teorin. Jenny och Sebastian blir ett par, men det är inte friktionsfritt att vara tillsammans med så vitt skilda erfarenheter i bagaget, och det är inte helt lätt för Jenny att smälta in och känna sig hemma bland Sebastians vänner.
Det här är i teorin en bok helt i min smak. Jag har själv gjort något av en klassresa, på så sätt att de flesta i min släkt har vanliga arbetarjobb och att jag själv är en av få i släkten som har pluggat på universitetet (doktorerat till och med). Sedan bor jag i och för sig i Umeå, vilket inte precis är som att göra bostadskarriär i Stockholm eller att hoppa omkring och göra karriär i någon storstad, men ändå. Självklart har jag ibland känt att mitt yrkesval är olikt de flestas i min släkt och att det skapar ett avstånd och jag har absolut flyttat ifrån min uppväxtort för att jag tyckte att det var för litet, fanns för få likasinnade, inte passade för mig där och då. Jag trodde att jag skulle läsa och känna igenkänning, som jag har gjort med så många andra klasskildringar, men alltså… Nej! Jag blev faktiskt mest irriterad medan jag läste, irriterad på att Jenny är så ängslig och lägger så mycket energi på att noja kring oväsentligheter och fundera över hur hon ska passa in. Jag fattar: Jennys historia är säkert en historia hon delar med många klassresenärer, men själv känner jag inte igen mig ett dugg och därför blir jag heller inte berörd. Dessutom finns det ingenting som avslöjar varför Jenny och Sebastian är ihop. Jag undrar hela tiden varför de inte gör slut. Det finns faktiskt ingenting i Jennys liv som framstår som särskilt kul, äkta eller intressant. Kanske är det meningen att det ska framstå så, men det är nog det som gör att jag helt enkelt inte känner så stora sympatier för Jenny. Hon lämnade Sörede, som hon föraktar och förminskar, men hon verkar inte ens själv tycka att något i hennes Stockholmsliv är särskilt bra? Till slut vet jag inte vad boken vill säga.
Det boken i alla händelser påminde mig om var i alla fall hur en klassresa också skulle kunna vara: att man pluggar, flyttar och lever ett liv som på många sätt skiljer sig från det man levde när man växte upp och… ja. That’s it. Var och varannan person gör en klassresa och Stockholm består till stor del av folk som har flyttat dit. Det är inte nödvändigtvis en big deal att komma från ett ställe som fiktiva Sörede. Det är liksom en erfarenhet att dela med fantastiskt många andra och den kräver inte att man tänker sönder varje liten situation, relation eller valmöjlighet och funderar på hur ”alla andra”, de som föddes in i den klass de lever i, gör.
Inget ska växa över mig
Inget ska växa över mig gavs ut av Natur & kultur 2023. ISBN: 9789127178069, 9789127178069.
Elin Grelsson
Elin Grelsson (född 1983) är en svensk författare och skribent.
Dalenglitter, av Wanda Bendjelloul, är en briljant bok om klass, om slitet på en snabbmatsrestaurang och om uppoffringar för få råd till det där körkortet & friheten.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Dalenglitter, av Wanda Bendjelloul, är en modern arbetarroman och en tragikomiskt skildring av att växa upp i förorten. Huvudpersonen är en ung kvinna, bosatt i Dalen tillsammans med sin polskfödda mamma. Mamman drömmer om att dottern ska bli läkare eller jurist och bo i någon av de tjusiga våningar de sett på visning (utan att vara i närheten av att kunna köpa). Huvudpersonens sysselsättning är dock ett mindre creddigt kneg – hon jobbar på snabbmatsrestaurang. Det hon lyckats tjäna ihop hittills räcker inte ens till det körkort hon drömmer om.
Arbetet på hamburgerkedjan skildras detaljrikt och roligt, men alltid med ett mörkt stråk. Det är en tufft arbete, ur många perspektiv. Chefen är småaktig och sexistisk. Köksarbetet ger spår som inte går att tvätta bort efter arbetsdagens slut: salt och fett som tränger sig in under naglarna och sätter sig i håret. Stammiskunderna inkluderar en hel del människor i marginalen och med det följer en del traumatiska situationer som ska hanteras utan något särskilt stöd – så kan t.ex. en kvinna dö av en överdos på toaletten medan huvudpersonen förgäves försöker få dit en ambulans. Efteråt är det bara att ta fram mopp och skurhink och försöka städa bort blodet.
Boken väcker inte direkt en lust att jobba på en snabbmatsrestaurang, men det är heller ingen bok som förminskar eller förlöjligar. I utbildningen till jobbet ingår att kolla på videos med fåniga namn (The Force of Flow, Nuisance and Annoyances o.s.v. o.s.v.), vilket huvudpersonen själv ironiserar över. Men det är inte utan en viss yrkesstolthet hon sedan noterar att personalen på en mer central snabbmatsrestaurang inte alls rör sig i de mönster som krävs för att få det rätta flödet. Det finns faktiskt en viss värme när jobbet skildras, precis som att Dalen inte bara framställs som en fattig kusin till Enskede. När vi nu har en verklighet där barn skjuter barn i gängkonflikter (där för övrigt Dalennätverket pekas ut som ett av de mest aktiva kriminella nätverken), är det ganska skönt att läsa en fiktiv berättelse där ”Dalens mest mytomspunne kille” också är en svärmorsdröm. Trots att det här är en bok fylld av tragik tar jag faktiskt främst med mig värmen; värmen och humorn.
Boken rymmer inte bara scener från stekoset i restaurangen. Det är en bok som tassar in på många områden där den på ett briljant sätt skildrar klass och makt. Det är sällan bekvämt berättat, men tragikomiskt och tänkvärt. Körlektioner byts mot sexuella tjänster. Bästa vännen på jobbet gör vad hon kan för att få råd till de märkesväskor som influencers visar upp i sina kanaler. Det visar sig vara ganska stora uppoffringar som krävs.
Mot slutet av boken förflyttas handlingen till Polen och det är verkligen en intressant resa att få följa med på. Även här blir klass ett självklart tema; för många är ju också ”polack” närmast en synonym till ”billig hantverkare”. Ungefär här tyckte jag dock att boken gick från att vara helt fantastisk till att bli lite för spretig. Jag vet inte exakt om jag tycker att författaren helt lyckades sy ihop berättelsen, men i det stora hela är det en oerhört intressant läsning.
Dalenglitter
Dalenglitter gavs ut av Weyler förlag 2020. ISBN: 9789127167735, 9789127167742.
Wanda Bendjelloul
Wanda Bendjelloul (född 1975) är en svensk journalist och författare.
Med livet framför sig, av Émile Ajar, är en ovanlig uppväxtskildring från sjaskiga kvarter i 70-talets Paris. Berättarrösten, som kommer från en föräldralös pojke, cirka tio år, är fantastisk och vänskapen mellan honom och den äldre kvinna han bor hos är otroligt fin.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Med livet framför sig, av Émile Ajar, är berättelsen om Momo och hans uppväxt i ett av Paris sjaskigare kvarter. Det är 70-tal och i stadsdelen Belleville har Madame Rosa tagit Momo under sina vingar. Hon är judinna, han är en föräldralös pojke med arabiskt ursprung. Hon är gammal och skröplig, han är eventuellt 10 år, men det är inte gott att veta när nu föräldrarna är ute ur bilden. Det är ett omaka par, men det finns starka band mellan dem.
Madame Rosa försörjer sig genom att öppna hemmet för barn till prostituerade. Hon har själv varit prostituerad en gång i tiden, men nu har skönheten falnat och kroppen börjar ge upp. Mer och mer ansvar lastas på Momo, även för ”horungarna”, som de kallas i boken.
Mycket i den här romanen är opolerat och skitigt, så som Momos tillvaro också är. Jag menar inte bara att det är fattigt och smutsigt och att Momo allt mer behöver hjälpa Madame Rosa att ta hand om sig själv och sin hygien. Boken skildrar egentligen uteslutande människor i marginalen och därmed liv, kultur och språk som sällan återfinns i romaner.
Med livet framför sig är verkligen en udda berättelse och också en fantastiskt härlig berättelse. Det var fint att följa Momo och lyssna till hans alldeles egna röst, där tjusiga ord används lite hur som helst. Den oväntade vänskapen mellan den föräldralösa arabpojken och den före detta prostituerade judinnan är också skildrat med en underbar värme.
Med livet framför sig
La vie devant soi finns översatt till svenska av Bengt Söderbergh och gavs ut första gången 1977 av Norstedts. I vissa utgåvor är den svenska titeln Med livet framför sej. Jag har lyssnat på den som Radioföljetong i Sveriges radio med uppläsning av Johan Ulveson. ISBN: 9117712122.
Émile Ajar
Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary (1914–1980), som även gav ut romaner under sitt eget namn. Han har bland annat belönats med Goncourt-priset under båda namnen(!). Romain Gary föddes som Roman Kacew i Litauen, men levde en stor del av livet i Frankrike.
I Mammalia, av Ulrika Kärnborg, inleder en nybliven mamma en vänskapsrelation med en äldre kvinna. Huvudpersonen är i kulturbranschen, arbetar som journalist. Den nya väninna är en etablerad konstnär, en känd kulturprofil. Det blir en intensiv vänskap. Det framstår som att konstnären har tagit den unga journalisten under sina vingar, men man förstår snart att det är mer komplicerat än så. Till slut spårar det ur. Jag tyckte att det här var en underhållande och samtidigt tankeväckande liten berättelse om vänskap och ojämlikhet.
Mammalia gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-86847-94-4.
Vellumbarnet av Johanna Koljonen
⭐⭐
Betyg: 2 av 5.
Vellumbarnet, av Johanna Koljonen, är en novell om att skiljas och att bli berövad, inte bara ett förhållande, utan också en framtid man tänkt sig med barn. Det är verkligen ett starkt och intressant ämne, men jag måste erkänna att jag inte blev så berörd. Berättelsen är inte direkt rakt på sak och när jag nu försöker skriva om novellen, några veckor sedan jag faktiskt läste den, inser jag att jag knappt minns den?!
Vellumbarnet gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-87451-92-8.
Funkislampa av Jerker Virdborg
⭐⭐⭐⭐⭐
Betyg: 5 av 5.
Funkislampa, av Jerker Virdborg, är en tragikomisk berättelse om en man som hittar en funkislampa på loppis. Det är precis den svindyra retrolampa som hans bror suktar efter – men till fyndpris. Lampan kommer att bli den fantastiska fyrtioårspresenten till brodern, en ängsligt medelklassig man som vill inreda med de rätta prylarna. Så kommer han på något ännu bättre: brodern ska själv få hitta detta fynd. Det blir inte som han tänkt. Jag gillade verkligen den här novellen, som träffsäkert beskriver medelklassens patetiska bekymmer och som roligt beskriver hur lätt det kan vara att falla på eget grepp.
Funkislampa gavs ut av Novellix 2013. ISBN: 978-91-87451-93-5.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.