För ungefär 20 år sedan kom Bea Uusma över boken Med Örnen mot polen om Andrées polarexpedition. Det blev början till något som närmast kommit att närma sig en besatthet över att få veta mer om vad som egentligen hände under expeditionen och hur det kom sig att de tre deltagarna dog, trots att det varken saknades mat, verktyg, bränsle, tändstickor, vapen eller ammunition vid tiden när de gick bort.
Det är lätt att ryckas med av Uusmas fascination, för hon skriver både fängslande och intresseväckande om all den information som hon har samlat och ordnat för att försöka lösa gåtan. Hon bilar kors och tvärs, följer med på den ena Nordpolsresan efter den andra, trots att hon beskriver sig själv som en person som varken är äventyrlig eller klarar av kyla, intervjuar alla från konservatorer till spådamer och hämtar upp benrester, som skickats till henne för analys, på en postutlämning i centrala Stockholm.
Inte visste jag att jag, som varken har historia som stort intresse eller ens kände till något om Andrées expedition sedan innan, skulle ryckas med så fullständigt och uppleva boken som en riktig bladvändare.
Man förstår inte riktigt hur expeditionsmedlemmarna tänkte och det är så rörande att följa dem och sorgligt att inse att expeditionen inte fick något lyckligt slut. Expeditionen startar 1897, då Andrée och hans två yngre kompanjoner ger sig iväg i en vätgasballong. Ingen är polarforskare eller känner till speciellt mycket om Arktis. De har redan innan avfärd råkat ut för en del problem, bland annat har de fått vänta länge på rätt vindar. Ballongen läcker redan innan avfärd, men det verkar de inte fästa så stor vikt vid. Som läsare undrar man verkligen över hur tankarna gick. De har så otroligt många pryttlar och pinaler i packningen: champagneflaskor, kravatter och allt möjligt, men slädarna, som ska användas om de måste landa, är felkonstruerade, och det verkar de inte heller bry sig om att åtgärda innan de reser iväg. Redan när ballongen lämnar land för avfärden går ballongen sönder så att den inte längre kan styras och den driver iväg för vinden, tappar allt mer mark, och slår i backen för gott efter bara några dagar. Nu följer en svår tid, då de tre expeditionsmedlemmarna släpar på de hundratals kilo tunga slädarna i ett försök att ta sig tillbaka till fast mark. De tar sig nästan ingenstans eftersom det blåser åt motsatt håll, så att de driver i fel riktning. Så småningom inser de att de inte kommer att nå land innan vintern kommer och att de måste slå läger. Det kommer att dröja 33 år innan deras kvarlevor hittas, av en slump, på en av världens mest otillgängliga öar, Vitön.
Nu går Uusma i deras fotspår. Hon läser deras noggranna dagboksanteckningar, vänder på varje sten, försöker förstå vad som hände dem när de slog läger, alla anteckningar upphör och de alla tre mister livet.
Det går inte annat än att ryckas med. Uusma har också så fint berättat om den sorgliga sidohistorian om den yngste expeditionsmedlemmens fästmö, som kom att sörja sin förlorade under hela livet.
Åh, vilken fin bok! Jag är inte den som kastar mig över fackböcker, särskilt inte inom historia, men den här lättlästa boken innehåller verkligen allt: en fascinerande expedition, sorgliga livsöden, mysterium och ett stort personligt engagemang.
Boken har nyligen kommit ut i pocket och den innehåller några få, centrala illustrationer. Jag har förstått att boken också finns i en lyxigare, illustrerad upplaga, och även om texten helt klart står på egna ben så kan jag ändå tänka mig att det är värt att försöka få tag på den illustrerade varianten.
Har man läst Gary Paulsens böcker, Yxan och Vinter i vildmarken, känner man igen handlingen i den här boken om en ung pojkes kamp för livet mitt ute i vildmarken i de kanadensiska skogarna.
Pojken heter David och ett försök att rymma hemifrån får ett tråkigt slut när flygplanet, som han har smugit sig ombord på, kraschlandar. Flygplanet hörde till en organisation, som undersöker den utrotningshotade trumpetartranans liv. På platsen där planet har kraschat har David och piloten sådan tur att hitta en ännu oupptäckt häckningsplats för dessa tranor och det blir deras uppgift att försöka ruva fram ett ägg, som en död trumpetartrana har lämnat efter sig.
När ägget har kläckts dröjer det inte länge förrän det bara är pojken och tranan kvar i livet och den livsfarliga vintern närmar sig. David måste försöka att överleva vintern och att hålla hoppet att hittas igen uppe. Med vintern kommer även den svåra frågan vad han ska göra med sin nya kamrat, som måste flytta söderut för att klara sig.
Eftersom jag redan har läst två liknande böcker kändes mycket av boken som en upprepning, men i den här boken hålls ändå spänningen uppe boken igenom eftersom allting inte går exakt enligt planerna hela tiden. Ett tag fruktade jag nästan ett riktigt olycklig slut, men hur det går får du ta reda på själv!
Förutom att boken är riktigt spännande tycker jag att det här är en intressant bok om att fatta svåra beslut och att överleva mot alla odds. Tyvärr känns inte allt i boken särskilt trovärdigt, men det märks ändå att den är skriven av en person som vet väldigt mycket om djurlivet i Kanada.
Fjorton ungdomar och två ledare planerar att spendera en vecka i den stora nationalparken Kalmanjärvi i östra Finland. Det är tänkt att de ska testa sina kunskaper i botanik och inhemska nyttoväxter och att försöka att leva på det naturen erbjuder.
Efter en olycka splittras dock gruppen i två och Minka, Johannes, Ursula, Karhu och Anna spolas iväg av floden och hamnar i den ryska delen av nationalparken.
Efter några dagars kringirrande i skogen hamnar de till slut i en rysk liten by, där de träffar på en man som kan prata svenska. De får hjälp av honom, men börjar successivt inse att det kan vara farligt att stanna kvar hos den här mannen. Problemet är hur de ska kunna hitta hem igen när de är mitt i den stora skogen och inte har någon aning om åt vilket håll de ska gå.
Boken är väldigt spännande, men känns samtidigt lite orealistisk. De delar av boken som handlar om när de är i skogen känns både trovärdiga och bra, men när de till slut hamnar i den ryska byn känns boken plötsligt lite överdriven. Trots detta är det här en mycket underhållande och bra bok, även om jag inte tror att det är en bok som kommer leva kvar länge efteråt.
Yxan är en spännande ungdomsbok om en ung kille som försöker överleva i ödemarken.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Trettonårige Brian Robesons föräldrar har nyligen skilt sig och det har bestämts att Brian ska bo hos sin mamma under läsåret och hos sin pappa under loven. Nu är han på väg till sin pappa, som bor vid ett oljefält i Kanada. För att ta sig dit åker Brian i ett litet flygplan, där han är den enda passageraren.
Plötsligt börjar piloten att må dåligt. Efter ett tag inser Brian att piloten har fått en hjärtattack. Förgäves försöker han att anropa någon i nödradion, men misslyckas.
Planet bara fortsätter rakt fram genom vildmarken för att slutligen kraschlanda vid en sjö. Som genom ett under överlever Brian, men hur ska han överleva i vildmarken? Det enda hjälpmedel han har med sig är den yxa som han har fått från sin mamma.
Det kanske låter overkligt att detta kan ske, men den tänker man inte på eftersom boken är så bra skriven att man nästan kan tro att författaren själv har varit med om något liknande. Boken var bra och spännande!
Yxan
Hatchet översattes till svenska av Louise Moëll och gavs ut av Richter 1992. Läs även fortsättningen: Vinter i vildmarken. ISBN: 9177066898.
Gary Paulsen
Gary Paulsen (1939–2021) var en amerikansk författare.
Chris pappa har fått jobb på ett missionssjukhus i Kenya och därför måste de flytta från England. Chris tycker att det ska bli spännande. Ända sedan hans mamma dog har Chris tyckt att hans jämnåriga skolkamrater är barnsliga och därför finns det egentligen inte mycket som han kommer att sakna i England.
Resan till Kenya är lång. Först stannar de i Tanzania och sedan flyger de med ett litet enmotorigt flygplan till sjukhuset. Piloten visar Chris och hans pappa nationalparken Serengeti och för att de ska se bättre flyger han lågt och han råkar då kollidera med en flock fåglar.
Flygplanet störtar och piloten skadar sig allvarligt och Chris pappa bryter benet. Det är bara Chris själv som har klarat sig utan större skador och därför är det bara han som kan rädda sin pappa och piloten. Så börjar Chris den långa vandringen genom Serengeti för att hämta hjälp.
Samtidigt påbörjar en gammal lejonhanne sin sista färd. Han vill dö där han en gång föddes. Av någon anledning blir hans väg densamma som Chris’ väg.
Det här är en bra och spännande bok. Jag tror att de som gillar Afrikas djurliv kommer att gilla boken lite extra, men den kan läsas av vem som helst.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.