Torka aldrig tårar utan handskar: 3. Döden

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden - Jonas GardellJag har nu nått fram till den tredje och avslutande delen av Gardells trilogi om HIV i Sverige. Där tidigare böcker har kretsat mer kring huvudpersonernas bakgrund, relationer och deras komma ut-historier med komplikationer, så kommer handlingen i Döden i en ny fas. Nu finns bara döden. En efter en rycks bort och vännerna bär kista på kista på begravningarna. In i det sista försöker de hålla humöret uppe och hålla döden stången. Som när en av dem är för döden och firar sin födelsedag. Är det någon mening att sjunga ”Ja, må du leva?”? Ja! Varför ge bort böcker och filmer som aldrig kommer hinna ses? Därför! De gör sitt bästa, men döden är obeveklig. Och Benjamins älskade, Rasmus, är en av dem som inte kommer att få leva sitt liv.

Det är naturligtvis en gripande bok, precis som övriga delar. Kanske är den extra gripande. Nu har man ju lärt känna karaktärerna, kommit att gilla dem, och sedan bara försvinner de. Ett helt kompisgäng! Hur fruktansvärt kan det inte ha varit när det hände i verkligheten? Det är jag ju för mycket heterotjej och för ung för att veta, men absolut har Gardell gett mig en välbehövlig historielektion.

Gardell har ofta sagt att ”allt det här har hänt” och det har det nog också. Jag får påminna mig om det ibland, för visst känns det helt orimligt hur folk beter sig, hur rädda folk är. Det är så mycket lögner på begravningarna; ingen får ju veta att den som dött har dött i AIDS och har en pojkvän som sörjer. Helst ska pojkvännen inte ens vara med; en begravning får ju inte bli ett bögspektakel! Herregud. Det känns så avlägset, så sjukt, och det var inte så himla länge sedan klimatet tydligen var sådant.

Bra och viktig bok! Den finns i en superbra författaruppläsning för den som gärna lyssnar på ljudboksversionen.

Boken finns utgiven av Norstedts och kan köpas hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Några andra som skrivit om den är SvD, Dark Places och Marias bokliv.

Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen

Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen - Jonas GardellI den andra delen av Gardells trilogi om HIV i Sverige har sjukdomen kommit till Sverige. Reine är en av de första att drabbas. Så småningom kommer Rasmus, den spenslige lille pojken från Koppom att också vara en av de som blir sjuk. Den ena efter den andra i gruppen som brukar träffas hos Paul på jularna, blir sjuka och alla drabbas av vad det innebär att vara anhörig och att vara mitt ibland den riskgrupp som alla lever i skräck för och som löpsedlarna skriker ut skräckhistorier om.

Det är en gripande bok, såklart, och det märks att frågan är viktig för Gardell och att han brinner för att berätta om detta. Det ligger så nära vår nutid, men känns så avlägset. Gardell berättar om en tid då att komma ut var att riskera att förlora sin familj och en tid då det var en skam att berätta att sonen inte dött i cancer, utan i AIDS. Det finns flera komma ut-historier i boken. Ingen av de är lätt.

Gardell väver in många viktiga frågor, aspekter av saken, och åsikter i den här boken och han gör det med en elegans. Texten vävs ihop fint, rör sig i tid och rum, uppehåller sig både vid sjuksängen och i barndomen hos flera av karaktärerna. Jag har sett TV-serien och många som har gjort detsamma är nog tveksamma till att också läsa böckerna, men faktum är att det här är läsvärda böcker även för den som tänker att berättelsen redan har gått fram. Böckerna ger så mycket mer än det som visades i serien och här får man också lära känna flera av de andra karaktärerna lite närmare.

Bra och viktig bok! Gardell har fått enormt mycket positiv kritik för sin Torka aldrig tårar-trilogi och det med rätta (han har även fått lite negativ kritik för att den inte alls handlar om att vara homosexuell tjej; men det har väl Gardell aldrig utlovat heller och det var heller inte främst de lesbiska tjejerna som dog i AIDS på 80-talet).

Mycket läsvärt! Som alltid finns pricksäkerheten och humorn mitt bland allt mörkt och svårt. Han kan verkligen skriva om sådant som många helst bara blundar och glömmer. Tack för att du belyser den här delen av vår historia, Gardell!

Boken är utgiven av Norstedts och finns bland annat på Bokus och Adlibris. Några andra om skrivit om den är SvD, Bokbrus och Feministbiblioteket.

Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken - Jonas GardellJag har redan sett TV-filmatiseringen av Gardells trilogi om HIV i Sverige, men nu har jag även lyssnat på första delen i bokform: Torka aldrig tårar utan handskar: 1. Kärleken. Boken är inläst i en underbar författaruppläsning. Ja, ni vet ju kanske att Gardell verkligen kan tala och gestalta. I det här fallet är det  också en berättelse som berör honom väldigt starkt eftersom den är en fiktiv berättelse om händelser som trots allt har skett och om vänner han själv förlorade under 80-talet, då HIV kom till Sverige och unga pojkar började dö i AIDS innan de hunnit leva sina liv. Jag antar att det bidrar till att inläsningen är så bra och att det är så lätt att bli berörd. Jag var inte född när händelserna i boken inträffade, så för mig blir det också en viktig historielektion. Ingen tidigare har upplyst mig om hur HIV-patienter behandlades på 80-talet, då man inte visste riktigt hur smittan spreds. En del dog i ensamhet. Många hade pojkvänner som inte fick ha sitt namn som sörjande i dödsannonserna. Man pratade inte om HIV. Det var en skamfylld sjukdom och den som drabbades behandlades närmast som en spetälsk.

Den första delen i trilogin kretsar kring Rasmus, som flyttat från Krokom till Stockholm, där han äntligen ska kunna träffa bögar och få vara sig själv, och Benjamin, som är Jehovas vittne och naturligtvis inte har kommit ut ur garderoben, knappt ens för sig själv. Under en av sina predikoturer träffar han Paul, som rätt upp och ner förklarar ”du vet att du är bög, va?”. Förlösande ord, som gör att Benjamin kommer ut. Berättelsen varvas sedan med scener från sjukhuset, där en ung man är döende och hans älskade sitter vid hans sida.

Filmatiseringen är oerhört bra och sevärd, men som vanligt ger en bok så mycket mer. Det var ett tag sedan jag läste något av Gardell, som annars är en av mina stora favoritförfattare, så jag hade nästan hunnit glömma hur roligt och träffsäkert han formulerar sig. Skönt att återupptäcka Gardells briljans! Få författare kan skriva så roligt om sådant som egentligen är djupt tragiskt och kan pricka in så dråpligt sorgliga detaljer från ett vardagsliv.

Mycket läsvärd bok! Den är dessutom väldigt lättläst och borde gripa tag i såväl boknörden som den som inte plöjer 100 böcker per år. Själv lyssnade jag som sagt på ljudboken och det här känns verkligen som en riktigt, riktigt bra ljudbok. Inte konstigt att den vann Stora ljudbokspriset i år!

Boken finns utgiven av Norstedts och du kan bl.a. köpa den hos Bokus och Adlibris. Några andra som skrivit om den är SvD och Bokhora.

Att jag lyssnade på den är för övrigt resultatet av att jag fick en gratis provmånad på Storytel av en kollega. Jag hade redan en ”vanlig” ljudbok på gång, men la den åt sidan för att utnyttja min Storytelmånad. Valet föll då på Torka aldrig tårar utan handskar, som faktiskt bara är ca 7,5 h lång och som därför kändes rimlig att läsa ut på en månad. Ja, sedan var jag naturligtvis sugen på att läsa/lyssna på den också! Jag måste säga att det kändes väldigt smidigt att använda Storytel och jag är imponerad över utbudet av nya/intressanta titlar. Jag brukar normalt sett låna ljudböcker på bibblan och sedan ägna en massa tid åt att överföra dem till datorn och telefonen (många ges ju tyvärr ut i något dumt format som gör att det krävs typ 14 CD-skivor istället för en CD/DVD med mp3-filer!). Bibblan är billigt och bra, men jag är på riktigt sugen på att använda Storytel lite mer framöver. Ljudböckerna är då bara ett klick bort och det går även att lyssna offline. Jag saknar bara funktionen att sortera efter speltid. 😉 Jag är liiite snål och vill nog inte lägga 169 kr/mån för att få tillgång till ett obegränsat antal ljudböcker, men de har också ett alternativ som gör det möjligt att lyssna på en valfri bok i månaden för 89 kr. Det känns som lite mer realistiskt för mig, som hur som helst inte lyssnar på en hel bok i månaden.

Om Jesus

I Om Jesus har Jonas Gardell gjort ett ambitiöst försök att på ett objektivt sätt skriva om Jesus och nå fram till vem han var. Snabbt konstaterar författaren dock att det inte är möjligt att skriva om Jesus utan att ha en agenda och det är kanske det jag verkligen tar med mig från den här boken.

Gardell börjar från början, med Jesus födelse, liv, död och också tiden efter. Han är noga med att skilja mellan vad man relativt säkert kan säga sig veta och vad som är spekulationer, vad som finns nedskrivet och också vad Bibelförfattarna kan tänkas ha haft för baktankar med att formulera sig som de gör.

Jag tycker att Gardell får till en väldigt intressant berättelse. Jag är inte själv troende, men fascineras ändå av Jesus liv och öde och hur hans namn och budskap har levt kvar i tusentals år. Eftersom jag inte är troende och således inte konfirmerad (jag har heller inget att konfirmera) har jag aldrig fått någon större ”utbildning” i kristendom, så boken var välbehövlig för mig, även om jag, som sagt, förstår att det är svårt att veta vad som är den ”rätta” läran, den ”rätta” tolkningen. Gardell skriver faktiskt mycket om de konflikter som funnits sedan folk började kalla sig kristna och om detaljer som inte överensstämmer, eller till och med motsäger varandra, i de olika bibliska texterna. Det målar upp en bild av Jesus och Kristendomen som något komplex och svårförståeligt, samtidigt förstår man som läsare att det kanske inte spelar så stor roll vad som faktiskt står i texterna och vilken eventuell historisk kärna som finns. Gardell vill istället trycka på det som han ser som det viktigaste: Jesus kärleksbudskap och hans öppenhet. Jag gillar Gardells tolkning och även om han inte på något sätt är religionsvetare så känns boken mycket genomarbetad och den innehåller rikligt med referenser. Jag tycker att det är en lättläst och allmänbildande bok, som man absolut kan ha stor behållning av, även om man nu, som jag, inte är kristen. Oavsett vad man anser Jesus ha för roll så kan man fascineras av hans liv och beundra hans öppenhet.

Jenny

Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.

Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.

Passionsspelet

Johan och Hampus träffas på en kurs i teaterhistoria och snart har Johan fått rollen som Judas i Hampus pappas passionsspel. Hampus själv spelar rollen som Jesus. Mellan Hampus och Johan uppstår snabbt en passionerad kärlek, men medan Hampus är hopplöst förälskad tycker Johan mest att Hampus är ännu en spännande kille i raden. Kanske är sveket oundvikligt, liksom det mellan Judas och Jesus.

Det här är en sorgsen och fantastisk bok om sårbarhet, den sköra kärleken och besvikelsen.

Liksom i Gardells andra böcker finns det alltid saker att känna igen sig i, men den här boken känns på något sätt öppnare än de andra böckerna. Kanske upplevde jag det så för att kärleken mellan och Johan och Hampus verkligen beskrivs i klartext.

Odjurets tid

Vintern kommer till Stockholm och människorna som bor där tvingas att kämpa för att härda ut.

I centrum står David och hans pojkvän Fredrik. Den varma kärlek som de har känt för varandra i fem år börjar att svikta ju mer vintern lider och den alldeles för snälle David låter Fredrik vara med andra killar.

I boken får vi även träffa på cancersjuke Karin, som börjar inse att hon inte kommer uppleva ännu en vår, och Maria, som slåss mot ensamhet och demoner.

Med alla vardagsdetaljer, som är så lätta att känna igen sig i, och med dessa berättelser från alldeles vanliga människors liv är det här är en ganska typisk gardellbok. Liksom de flesta andra gardellböckerna innehåller även Odjurets tid stora mått ångest, smärta och känslan av hopplöshet, men någonstans där borta finns det kanske även en vår.

Det är lätt att älska Gardells böcker eftersom de känns så äkta och tränger sig in på djupet. Odjurets tid upplever jag dessutom som ännu lite bättre än hans andra böcker eftersom den inte innehåller några upprepningar från andra av Gardells romaner. Annars händer det att man känner igen episoder från tidigare böcker, vilket kanske inte sänker boken, men ändå känns lite tråkigt. Odjurets tid är i alla fall en bok som står alldeles för sig själv och det är också en bok som man inte glömmer i första taget.

Vill gå hem

Rakel och Rut är systrar, men de är så olika som man kan bli. Rut är den ordningssamma och duktiga. Hon har lyckats med sitt liv: har både jobb och familj. Rakel är den slarviga, som blir hysterisk för minsta lilla. Hon är arbetslös sedan en tid tillbaka och har kastat bort i stort sett hela livet tillsammans med en man som ständigt bedrar henne och är otrogen.

Till slut blir det uppenbart även för Rakel att det inte går att leva tillsammans med den mannen. Istället får hon flytta hem till systern och sedan den dagen är det kaos i Ruts välordnade hem.

Boken handlar även om Ruts son, Daniel, som är en tyst och udda pojke. Alltid blir han daltad med. Han fattar tycke för den knäppa Rakel och är kanske den enda som uppskattar att ha henne i samma hus.

Det här är en vacker berättelse om några udda människors strävan efter att leva ett lyckligt liv. Eller är de så udda förresten? Egentligen är de nog så vanliga som man kan bli. Gardell kan konsten att skriva om den alldeles vanliga människan. Han kan hitta saker i vardagen som man kan känna igen sig i. Det gör att man ofta har ett leende på läpparna när man läser boken. En bra bok!

Ett ufo gör entré

Juha, Jenny och de andra från En komikers uppväxt har nu börjat på högstadiet. Det gäller att köpa de rätta kläderna, att röka och att supa sig full för att passa in.

Någon som inte passar in är Jenny – äckel-Jenny, mjällbruden Jenny, skuggan Jenny. Liksom tidigare vill hon så gärna vara med Juha, men hon finner sig i att snällt flytta på sig och låta Juha behandla henne som luft när han hellre vill vara med det tuffa gänget.

Juha fösöker att passa in och att vara med dem andra. Han bjuder dem på cigg och sprit och låter sig på så sätt utnyttjas för att få vara med.

Det här är en bok som man både skrattar och gråter till när man läser. Det är smärtsamt att läsa om Jenny och hennes enorma osäkerhet och visst känner man igen sig i Juha när han anstränger sig för att passa in. Dessa desperata försök till att vara som alla andra! Det här är en underbar bok om att växa upp, att finna sig själv och att våga vara den man är.

Den här boken är otroligt realistisk och det finns mycket att känna igen sig i. Jag gillar Jonas Gardells sätt att skriva. Han skriver så ärligt och rakt på sak, utan att göra några vackra omskrivningar och krusiduller. Det är bara att läsa och ta till sig. Gardell vågar verkligen skriva om sådant som är svårt att tala om och sådant som man kanske blundar för. Här kan man inte blunda – Ett ufo gör entré känns väldigt sann och den är också otroligt bra.

Mormor gråter och andra texter

Det är med sorg jag lägger ifrån mig Jonas Gardells böcker och lite extra tråkigt känns det sedan den här boken har blivit utläst. Nu har jag nämligen plöjt igenom i stort sett alla böcker skrivna av Jonas Gardell . Vem ska nu störa och beröra på det där sättet som bara Gardell kan? Vem ska nu beskriva livet idag på ett sådant sätt att man blir tagen över hur lätt det är att känna igen sig? Vem ska peta på alla problem i samhället?

Jag antar att jag måste fösöka hitta en till favoritförfattare nu när både Gardells och Pohls böcker i princip är utlästa allihop, men det blir nog inte lätt.

I Mormor gråter och andra texter kommer Gardell verkligen till sin rätt. I hans böcker är kapitlen ofta korta och lite fyndigt skrivna. Ibland är varje kapitel nästan som en liten historia för sig, som ett kortare textstycke lagom att citera. I den här boken är de olika texterna i samma storlek som kapitlen i hans böcker oftast brukar vara och det känns ganska lagom.

Full av ironi och med glimten i ögat behandlar Gardell svåra ämnen som längtan efter att höra till och att bli sedd och om ämnen som, när de ursprungligen skrevs, var högst aktuella. Varenda text är tillräckligt bra för att jag skulle vilja citera dem i sin helhet. Citerat ur boken har jag också gjort och vissa texter har jag dessutom läst om flera gånger. Det här är en helt fantastisk bok. Kanske är det här till och med en av de absolut bästa gardellböckerna.