Bokens författare/redaktör: Gardell, Jonas

Om Jesus

Postat av
Svara

I Om Jesus har Jonas Gardell gjort ett ambitiöst försök att på ett objektivt sätt skriva om Jesus och nå fram till vem han var. Snabbt konstaterar författaren dock att det inte är möjligt att skriva om Jesus utan att ha en agenda och det är kanske det jag verkligen tar med mig från den här boken.

Gardell börjar från början, med Jesus födelse, liv, död och också tiden efter. Han är noga med att skilja mellan vad man relativt säkert kan säga sig veta och vad som är spekulationer, vad som finns nedskrivet och också vad Bibelförfattarna kan tänkas ha haft för baktankar med att formulera sig som de gör.

Jag tycker att Gardell får till en väldigt intressant berättelse. Jag är inte själv troende, men fascineras ändå av Jesus liv och öde och hur hans namn och budskap har levt kvar i tusentals år. Eftersom jag inte är troende och således inte konfirmerad (jag har heller inget att konfirmera) har jag aldrig fått någon större ”utbildning” i kristendom, så boken var välbehövlig för mig, även om jag, som sagt, förstår att det är svårt att veta vad som är den ”rätta” läran, den ”rätta” tolkningen. Gardell skriver faktiskt mycket om de konflikter som funnits sedan folk började kalla sig kristna och om detaljer som inte överensstämmer, eller till och med motsäger varandra, i de olika bibliska texterna. Det målar upp en bild av Jesus och Kristendomen som något komplex och svårförståeligt, samtidigt förstår man som läsare att det kanske inte spelar så stor roll vad som faktiskt står i texterna och vilken eventuell historisk kärna som finns. Gardell vill istället trycka på det som han ser som det viktigaste: Jesus kärleksbudskap och hans öppenhet. Jag gillar Gardells tolkning och även om han inte på något sätt är religionsvetare så känns boken mycket genomarbetad och den innehåller rikligt med referenser. Jag tycker att det är en lättläst och allmänbildande bok, som man absolut kan ha stor behållning av, även om man nu, som jag, inte är kristen. Oavsett vad man anser Jesus ha för roll så kan man fascineras av hans liv och beundra hans öppenhet.

Jenny

Postat av
Svara

Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.

Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.

Vill gå hem

Postat av
Svara

Rakel och Rut är systrar, men de är så olika som man kan bli. Rut är den ordningssamma och duktiga. Hon har lyckats med sitt liv: har både jobb och familj. Rakel är den slarviga, som blir hysterisk för minsta lilla. Hon är arbetslös sedan en tid tillbaka och har kastat bort i stort sett hela livet tillsammans med en man som ständigt bedrar henne och är otrogen.

Till slut blir det uppenbart även för Rakel att det inte går att leva tillsammans med den mannen. Istället får hon flytta hem till systern och sedan den dagen är det kaos i Ruts välordnade hem.

Boken handlar även om Ruts son, Daniel, som är en tyst och udda pojke. Alltid blir han daltad med. Han fattar tycke för den knäppa Rakel och är kanske den enda som uppskattar att ha henne i samma hus.

Det här är en vacker berättelse om några udda människors strävan efter att leva ett lyckligt liv. Eller är de så udda förresten? Egentligen är de nog så vanliga som man kan bli. Gardell kan konsten att skriva om den alldeles vanliga människan. Han kan hitta saker i vardagen som man kan känna igen sig i. Det gör att man ofta har ett leende på läpparna när man läser boken. En bra bok!

Ett ufo gör entré

Postat av
Svara

Juha, Jenny och de andra från En komikers uppväxt har nu börjat på högstadiet. Det gäller att köpa de rätta kläderna, att röka och att supa sig full för att passa in.

Någon som inte passar in är Jenny – äckel-Jenny, mjällbruden Jenny, skuggan Jenny. Liksom tidigare vill hon så gärna vara med Juha, men hon finner sig i att snällt flytta på sig och låta Juha behandla henne som luft när han hellre vill vara med det tuffa gänget.

Juha fösöker att passa in och att vara med dem andra. Han bjuder dem på cigg och sprit och låter sig på så sätt utnyttjas för att få vara med.

Det här är en bok som man både skrattar och gråter till när man läser. Det är smärtsamt att läsa om Jenny och hennes enorma osäkerhet och visst känner man igen sig i Juha när han anstränger sig för att passa in. Dessa desperata försök till att vara som alla andra! Det här är en underbar bok om att växa upp, att finna sig själv och att våga vara den man är.

Den här boken är otroligt realistisk och det finns mycket att känna igen sig i. Jag gillar Jonas Gardells sätt att skriva. Han skriver så ärligt och rakt på sak, utan att göra några vackra omskrivningar och krusiduller. Det är bara att läsa och ta till sig. Gardell vågar verkligen skriva om sådant som är svårt att tala om och sådant som man kanske blundar för. Här kan man inte blunda – Ett ufo gör entré känns väldigt sann och den är också otroligt bra.

Mormor gråter och andra texter

Postat av
Svara

Det är med sorg jag lägger ifrån mig Jonas Gardells böcker och lite extra tråkigt känns det sedan den här boken har blivit utläst. Nu har jag nämligen plöjt igenom i stort sett alla böcker skrivna av Jonas Gardell . Vem ska nu störa och beröra på det där sättet som bara Gardell kan? Vem ska nu beskriva livet idag på ett sådant sätt att man blir tagen över hur lätt det är att känna igen sig? Vem ska peta på alla problem i samhället?

Jag antar att jag måste fösöka hitta en till favoritförfattare nu när både Gardells och Pohls böcker i princip är utlästa allihop, men det blir nog inte lätt.

I Mormor gråter och andra texter kommer Gardell verkligen till sin rätt. I hans böcker är kapitlen ofta korta och lite fyndigt skrivna. Ibland är varje kapitel nästan som en liten historia för sig, som ett kortare textstycke lagom att citera. I den här boken är de olika texterna i samma storlek som kapitlen i hans böcker oftast brukar vara och det känns ganska lagom.

Full av ironi och med glimten i ögat behandlar Gardell svåra ämnen som längtan efter att höra till och att bli sedd och om ämnen som, när de ursprungligen skrevs, var högst aktuella. Varenda text är tillräckligt bra för att jag skulle vilja citera dem i sin helhet. Citerat ur boken har jag också gjort och vissa texter har jag dessutom läst om flera gånger. Det här är en helt fantastisk bok. Kanske är det här till och med en av de absolut bästa gardellböckerna.

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Postat av
Svara

Pia är över 30 och har varken familj eller barn. Istället för att ha ett jobb och en riktig lägenhet har hon ägnat hela livet åt att bo i olika andrahandslägenheter och åt att gå på olika kurser. Just nu är hon inne i en ”jag-är-över-trettio-och-har-inte-hittat-nån-att-leva-med-och-jag-måste-få-barn-innan-det-är-försent-kris”.

Pias syster, Anna, och hennes man, Håkan, är också över trettio, men till skillnad från Pia har de barn. De lever ett ganska vanligt liv och kämpar hårt för att inte på något sätt vara annorlunda. De trivs bra med att vara helt vanliga. Kanske är de lyckliga. Kanske är de det inte. Båda Anna och Håkan funderar en del över det där och oroar sig ständigt över ifall saker och ting inte borde ha blivit annorlunda. Ska livet bara fortsätta såhär, på samma sätt som det har gjort hittills?

I boken finns också Håkans pappa, den otroligt ensamma Henning och den deprimerade mamman till Pia och Anna. Det här är en bok att le till i all igenkänningskomik. Gardell är en mästare på att fånga upp små detaljer i vardagen och livet, som gör att boken blir trovärdig och på sätt och vis ger en exakt beskrivning av livet på 90-talet. Boken handlar om alldeles vanliga människor, som man kan identifiera sig med. Gardell kan också återge saker så att man ser de i ett annat ljus: och blir berörd. Hans böcker väcker alltid en massa tankar hos mig.

Frestelsernas berg

Postat av
Svara

Maria är nu sjuttio år och det är 15 år sedan hennes man, Ernst, lämnade henne och övergav både Maria och de tre barnen. Dessa 15 år har hon ägnat åt att sortera alla gamla saker och minnen i kartonger och hon har nu hela lägenhet full med kartonger eftersom hon aldrig har slagit sig ned och flyttat in på riktigt. Det är som om hon intalar sig att hon ska flytta någon annanstans och kartongerna får vara kvar, som om hon precis hade flyttat in.

Maria går omkring och väntar på något – något som aldrig ska komma. Hon har inget hem, ingen livsgnista och hennes före detta man har ”stulit” allt från henne.

Tre söner har hon också: narkomanen Björn, den homosexuelle Johan och den yngsta sonen, Leif. När det var som svårast var Maria ensam om allt. Det var hon som fick åka runt och försöka leta reda på Björn, inte Ernst. Det var Ernst som inte ville veta av Johan något mer när han gick ut med sin homosexualitet. De har alla fyra blivit svikna. Övergivna.

Det här är en hemsk, men vacker, bok om ensamhet och att vara övergiven. Den handlar om förtvivlan, sorg och besvikelse. En smärtsam bok att läsa! Samtidigt är den så sann. Jonas Gardells böcker känns realistiska eftersom han beskriver vardagliga saker så bra och exakt. Det här är en bok som berör och stör.

Fru Björks öden och äventyr

Postat av
Svara

Fru Björk och Börje svor varandra trohet tills döden skulle skilja dem åt, men arton år senare lämnade han henne för en annan kvinna och tog allt med sig. Fru Björk, som hade levt hela sitt liv för honom, fick ingenting kvar.

Fru Björk gifte sig då med den otroligt tråkige herr Björk, som egentligen inte tycks vara intresserad av henne. Fru Björk saknar Börje och herr Björk saknar sin förra fru.

Efter många år i ett förhållande, där hon hela tiden har funnit sig i maka på sig och att ändra på sig för att passa in, bestämmer sig fru Björk för att lämna sin man. Hon reser till Italien och kommer där till insikt om att hon måste hämnas på Börje, som var en sådan idiot och lämnade henne trots att de hade lovat varandra trohet. Här tycker jag boken spårar ut lite i och med fru Björks hämndaktioner, men samtidigt ligger mycket av bokens charm i fru Björks drastiska förändring från att ha varit en stillsam och lydig hustru till att bli en fanatisk hämnare.

Boken är en typisk gardellbok. Den är finurligt och roligt skriven samtidigt som den är väldigt allvarlig och fylld av desperation, sorg och besvikelse.

Präriehundarna

Postat av
Svara

Lena är hon som drömde om att bli skådespelerska, men som aldrig kom längre än till biljettluckan. Percy är den misslyckade kompositören, som studerar grannarna mitt emot och skriver ned allt vad de gör. Lena och Percy är äkta makar, men ägnar största delen av sin tid åt att förödmjuka den andra. Reine är deras son, som kämpar för att bli konstnär och som har offrat alla sina vänner för att kunna måla. Under en semesterresa till Portugal träffar han Anders och det blir början på ett speciellt förhållande.

Man skulle kunna säga att boken handlar om de udda människorna – knäppskallarna. Den handlar om relationer mellan människor, om försök till att finna någon sorts lycka och att härda ut och klara av att leva det liv man har.

Det här är en typisk bok skriven av Gardell. Som alltid lyckas han skriva på ett underhållande sätt, men när man stannar upp och funderar på vad han säger stannar skrattet i halsen. Han kan skriva om hemskheter och problem på ett sätt så att det är svårt att inte ta tills sig av det. När man läser en Gardellbok kan man lita på att man blir berörd och verkligen tänker efter. Präriehundarna är inget undantag. Det här är en bok som man inte bara lämnar ifrån sig.

Det här är en väldigt bra bok, som jag rekommenderar varmt. Den kan kanske vara lite jobbig att läsa ibland eftersom det är mycket som inte står i klartext, men det gör den inte svårläst.

En komikers uppväxt

Postat av
Svara

Den här boken handlar om Juha Lindström, som ständigt försöker att spela clown i hopp om att få vara med klassens tuffa klick.

Sävbyholm heter stället där han bor och växer upp i 70-talets Sverige. Det är ett ställe som utåt ser både fint och välvårdat ut, med solur i trädgårdarna och välmående människor, men som gömmer mycket under ytan. Människorna gör sitt bästa för att verka lyckliga och välordnade, men de skriker i panik när ingen ser eller hör. Det jobbigast är att försöka överleva skolan, där mobbing och dålig sammanhållning är mångas vardag.

Samtidigt som boken handlar om Juha och hans barndom består den av brev från den vuxna Juha, komikern Juha. Den vuxna Juhas tillbakablickar gör att man får se barndomsskildringen ur ett till perspektiv och det är bra.

Det här är en av mina favoritböcker. Det är en underbar bok, som man bara måste läsa! Även om man inte levde på 70-talet kan man känna igen sig i de känslor och situationer som finns i boken. I den här boken blundar inte författaren för det som är svårt att tala om. Det här är en vackert och roligt berättad bok om några av de svåraste ämnen som finns.