Vargar

Vargar - Nanna JohanssonAlmedalsveckan är igång och novellens huvudperson, Anja, är på plats.

Anja är sugen på en debatt, att krossa någon. Och det kommer faktiskt en öppning. En politikerkollega har blivit magsjuk och Anja får hoppa in i en debatt. Ämnet är vargar. Anja tänker:

”Vargar? Jag önskar att han hade sagt något annat. Jag är nästan löjligt ointresserad av djur. Som stadsbarn var mitt enda möte med naturen några långtråkiga besök på Skansen. Jag har inte en enda åsikt i vargfrågan, förutom att den borde ta mindre plats i politiken.”

Det blir inte så bra.

Vargar är en sjukt rolig och vass novell. Jag gillar Johanssons humor och tycker att hon verkligen är på pricken när hon beskriver Anja och hennes attityd. Man ser henne verkligen framför sig och kan riktigt höra henne och föreställa sig de andra politikerna och det skådespel de kör på Almedalsveckan. Att ta båten istället för flyget har ingenting med verklig övertygelse att göra, utan är bara ett ytligt val som syftar till att ge en air av miljötänk. En debatt handlar inte om att föra fram en åsikt, utan om att förlöjliga en motståndare. Mycket känner man verkligen igen från hur valdebatterna har gått till nu under ”supervalåret”.

Kan verkligen rekommendera Vargar! En del kanske enbart känner till Nanna Johanssons serier, men hon är minst lika bra som novellförfattare. Och det säger inte lite, för hon är en av de mest intressanta och ständigt aktuella serietecknarna i Sverige.

Du kan hitta novellen hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Körsbärsflickan

Körsbärsflickan - Nanna JohanssonDet var inte alls länge sedan jag läste Nanna Johanssons debutnovell Det är nog dags nu och blev imponerad över pricksäkerheten. Jag tycker ärligt talat inte lika mycket om Körsbärsflickan, men den är fortfarande bra. I någon mening liknar den också hennes serier mer än vad den tidigare novellen gör.

I Körsbärsflickan är det 16-åriga Linnéa som är huvudperson. Det är sommarlov och hennes mamma har hittat en ny kille och bestämt att de ska spendera sommaren hos honom i Skåne. Det är dödligt tråkigt. Linnéa driver omkring och känner sig uttråkad när hon träffar ”Babushka”, en ”balttjej” som är gästarbetare på en gård. Hon heter inte Babushka, men Linnéa ids inte ens lägga namnet på minnet. Ändå vill hon vara med Babushka hela tiden.

Det är ingen lång novell. Den är kort, precis som Linnéas hastiga och lustiga infall att bli kompis med Babushka. Novellen tränger heller inte ner på djupet någonstans, men den snuddar vid det ena lätt obehagliga efter det andra och när man läst den frågar man sig faktiskt ”Vad hände egentligen?”. Helt klart är den intressant och läsvärd, men kanske hade den mått bra av att vara lite längre och ge lite mer ledtrådar.

Du hittar boken hos t.ex. Bokus eller Adlibris. Bokhora har också skrivit om Nanna Johanssons novell. Se också denna lilla video, där Nanna Johansson själv berättar om Körsbärsflickan!

Det är nog dags nu

Det är nog dags nu - Nanna JohanssonNanna Johansson, som för mig mest är känd för sina serier, skriver också noveller. Det här är hennes debut. Jag älskar Nanna Johanssons samhällssatiriska och feministiska serier och blev nyfiken så fort jag fick höra att hon nu också är aktuell med en novell. Hur skulle det funka utan bilder och roliga bildmontage? Bra!, visade det sig.

I Det är nog dags nu är en ung tjej på besök hos ett par nyblivna föräldrar. Pappan har hon haft känslor för sedan länge och i en förhoppning om att det skulle bli något mellan dem flyttade hon till och med till Malmö för hans skull. Men det blev aldrig något. Efter 14 sms om ensamhet och längtan kom bara ett taktlöst svar där han lyriskt berättade att han har träffat tjejen som kanske är tjejen i hans liv. Och det var inte novellens huvudperson han menade.

Johansson lyckas i detalj ringa in den lite tryckta stämningen som uppstår när man inte längre har något att tala om, när skämten faller platt och när någon som tidigare var en nära vän plötsligt befinner sig på ett annat plan. Det i sig är kanske mer obarmhärtigt än att det också finns olycklig kärlek inblandad. När någon i bekantskapskretsen skaffar barn är det inte säkert att det längre går att umgås. För den som blir förälder är det som att träda in i en värld, där den kompis som befinner sig i en annan fas i livet, kanske inte passar in eller känner sig hemma.

Jag tycker Nanna Johansson verkligen har lyckats beskriva de här sakerna på ett träffsäkert och intressant sätt. Novellen är välskriven, tankeväckande och det saknas inte humor. Mycket bra novell! Läs!

Du hittar den hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

Välkommen till din psykos

Den senaste tiden har jag läst flera av Nanna Johanssons seriealbum och nu har turen kommit till hennes nyaste, Välkommen till din psykos, som kom ut tidigare i år. Både bilderna och seriernas teman känns igen från de tidigare albumen Fulheten och Mig blir du snart kär i och det är ju inte så dumt, för jag har tyckt att båda är riktigt kanonbra. Vid det här laget börjar jag dock bli lite mätt, så Välkommen till din psykos levde i någon mening inte upp till mina förväntningar, tyvärr.

Jag rekommenderar ändå alla att läsa Nanna Johansson, antingen den här boken eller någon annan av hennes seriealbum. Johansson är rolig, vass och har något att säga om kvinnorollen. Hennes grej är att förfula tjejiga grejer, till exempel ”My little djuphavsfisk” istället för ”My little pony” eller bilder med bokmärkeshundar och typiska och godtyckliga kommentarer som tjejer gärna får på sina bilder på nätet (”Snygg.”. ”Snygg!”, ”O.K.”, ”Snygg!!”, ”Snygg?” och ”Äckligt jävla LUDER!!!!”). Både hennes enrutare och serier är tänkvärdiga, roliga och snyggt ritade. Det jag särskilt gillar med Nanna Johansson är att hon aldrig är rädd för att skoja om saker. Vad som helst kan dyka upp i hennes serier. Befriande!

Några andra som har läst Välkommen till din psykos är DN och Ge oss boken!. Du hittar den hos bl.a. Adlibris och Bokus.

Mig blir du snart kär i

Nanna Johanssons uppföljare till seriealbumet Fulheten fortsätter att vrida och vända på kvinno- och mansrollen och den här gången tycker jag att hon träffar ännu mer rätt än i sin tidigare bok. Okej, jag uppskattar inte allt, Johansson saknar på gott och ont hämningar, men det finns material i boken som väger upp och gör det här till en självklar favorit.Man skrattar och blir arg om vartannat. Den innehåller så mycket dumhet, egoism och absurditeter att man börjar undra vad det är för värld vi lever i. Jag tycker verkligen att Johansson med den här boken lyckas sätta fingret på något viktigt i debatten om feminism.

Boken har en bra blandning av serier och enrutare och faktiskt även lite foto. En av de absolut mest träffande är serien ”Alla gubbar har inte kuk”, där Johansson pekar ut fyra obehagliga kvinnor: ”Hon som buntar ihop alla kvinnor”, ”Hon som hatar yngre kvinnor”, ”Hon som hatar män” och, mest tragikomiskt, ”Hon som hatar kvinnor”. ”Hon som hatar kvinnor” har ingen bild, utan är illustrerad med texten ”Tacka upphovsrätten för att det inte sitter ett foto på Nyamko Sabuni här.”. Nanna Johansson är orädd, vass och helt briljant. Måste läsas!

Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus. Några andra som har skrivit om boken är Bokhora, Boktipsaren och Serierecensioner.

Fulheten

För något år sedan läste jag en sådan tankeväckande artikel i det franska livsstilsmagasinet Marie-Claire. Artikeln innehåll riktiga siffror och statistik på hur kvinnor står utanför i samhället och på många sätt befinner sig i utsatta situationer. Det som gjorde artikeln speciell var att man hade valt att byta ut ”kvinna” mot ”man” i texten och att man hade arrangerat och manipulerat alla foton till att föreställa män i fattigdom och utsatthet. Det förstärkte verkligen det absurda.

I Fulheten utforskar Nanna Johansson samma sak, men i serieform. Det är skruvat (ibland lite väl skruvat/äckligt/fult för min smak) och tillspetsat, men också intressant och roligt. Hur vore det om alla smurfar, utom en, vore smurfor? Hur vore det om My little Ponys kräktes, pissade och var allmänt äckliga (eller hade en jättekuk?)? Hur vore det om män sa saker i stil med ”Man vill inte visa för mycket hud… Man vill ju att kvinnorna ska ha nåt att fantasiera om.”? Bland de roligaste är hennes bilder av stereotyper som uttalar sig om  feminism: t.ex. en en gorilla som säger: ”Amen säg nån sport då som tjejer är bättre på!” och en flinande tjej som säger ”Jag är inte feminist, jag tycker ju om killar!”.

Fulheten är på många sätt både briljant och för mycket. För mycket, som ju dessutom är något som tjejer sällan tillåts vara, vilket är intressant i sig.. Jag kommer att läsa mer av Nanna Johansson.

Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Några andra som har skrivit om Fulheten: Bokhora, Tidningen Kulturen och Tekoppens tankar.