Fyra noveller om kärlek

Fyra noveller om kärlek är en liten presentask med klassiska kärleksnoveller av Shelley, Tolstoj, Wilde och Woolf – ett smart urval av noveller som behandlar kärlek ur olika vinklar. Betyg: 4+ rosor av 5.

Fyra noveller om kärlek
Fyra noveller om kärlek

Fyra noveller om kärlek är en tjusig liten presentask som innehåller novellerna Kärleksprövningen av Mary Shelley, Efter balen av Lev Tolstoj, Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde (två noveller i en, med andra ord) samt Arvet av Virginia Woolf. Det är inte bara fem fina kärleksnoveller utan också fem klassiker. Jag har läst både Wilde och Woolf tidigare medan Shelley och Tolstoj är författare som jag länge har varit nyfiken på, men som jag inte har kommit mig för att läsa förrän nu. Tolstoj räknas som en av de riktiga giganterna i den ryska litteraturen, men några av hans kanske främsta verk råkar också vara riktiga tegelstenar med tusentals sidor. Tröskeln har därför varit hög för mig att läsa något av Tolstoj och då känns det såklart lite extra kul att ta sig an en av hans noveller. Jag är mycket förtjust i novellformatet. Det handlar inte bara om att sidantalet gör att tidsinsatsen för att testa en ny författare blir liten, det jag framför allt tycker om är att berättelserna brukar blir tighta och koncentrerade med mycket som utspelar sig mellan raderna. Det är precis den sortens berättelser som jag brukar tycka om som bäst.

Presentasken (eller de enskilda novellerna) är såklart perfekt för den som är sugen på att läsa klassiker, men hur intressant är temat, kärlek? Jag hade en fördom om att det här skulle vara några rätt intetsägande berättelser. Jag menar, kärlek är ju något som berörs i var och varannan berättelse, om det så är böcker, film eller musik. När det dessutom handlar om ett antal klassiska verk så känns det som att oddsen är låga för att berättelserna skulle handla om sådant som sedan har upprepats tusen gånger i andra berättelser. Men faktum är att samtliga noveller verkligen sa mig något och berörde mig på ett eller annat sätt. Det är också ett väldigt fint urval, där alla berättelserna närmar sig temat från olika håll. Jag är riktigt imponerad!

I Shelleys Kärleksprövningen väntar en ung kvinna på att återförenas med sin älskade. De har gått med på att leva åtskilda under ett år och att hålla deras relation hemlig. Meningen är att de efter denna prövotid ska gifta sig. Samtidigt börjar det bli tid för kvinnans bästa vän att hitta en lämplig blivande make. Självklart blir det ett triangeldrama, men det slutar faktiskt väldigt oväntat (för mig i alla fall) och uppfriskande. I Wildes Näktergalen och rosen berättas en sorglig saga där kärleken ställs mot ytlighet och där någons stora kärlek får kosta ett högt pris. I Lady Alroy tar sig Wilde an mystiken, denna viktiga komponent i en förälskelse. I Woolfs Arvet är det en nybliven änkling som har huvudrollen. Han är mitt uppe i att fördela den framlidna hustruns saker i enlighet med hennes, förvånansvärt detaljerade, önskemål.  Det visar sig att arvet ger ledtrådar dom kommer att leda änklingen till en överraskande insikt om det äktenskap han levt i.

Den kanske bästa novellen är dock i mitt tycke Efter balen av Lev Tolstoj. Den skildrar en häftig förälskelse och en balkväll där novellens huvudperson inte kan få något annat i huvudet än föremålet för hans kärlek. Efter balen får han dock se något som raserar allt. Den här novellen skrevs 1903 och är alltså över 100 år gammal, men ändå tycker jag att det är den första riktigt bra berättelse jag har läst om förblindande förälskelse (och ett smärtsamt uppvaknande). I de flesta kärleksberättelser, nya som gamla, görs det ingen skillnad på förälskelse och kärlek, vilket ärligt talat antyder att författaren inte kan så mycket om ämnet. Efter balen är något annat och jag tyckte den var fantastiskt bra. Nu har jag verkligen fått mersmak och vill gärna läsa mer Tolstoj.

Efter balen tycker jag är en riktig toppennovell, men det här är verkligen en samling riktiga novellpärlor. Mycket läsvärda allihop!

Kärleksprövningen av Mary Shelley

Kärleksprövningen av Mary Shelley
Kärleksprövningen av Mary Shelley

Mary Shelley (1797 – 1851, född Mary Wollstonecraft Godwin) var en brittisk författare. Hon är kanske främst känd för romanen Frankenstein, som kom ut första gången 1818.

Originalets titel: The trial of love (engelska).
Översättning: Helena Hansson.
Utgivningsår: 1835 (första brittiska publiceringen, i samlingen The Keepsake), 2017 (första svenska utgåvan, Novellix).
Antal sidor: 30.
ISBN: 9789175892405.

Efter balen av Lev Tolstoj

Efter balen av Lev Tolstoj
Efter balen av Lev Tolstoj

Lev Tolstoj (1828 – 1910) var en rysk författare. Han räknas som en av den ryska litteraturens riktiga giganter och har skrivit klassiker som Anna Karenina (1877) och Krig och fred (1865 – 1869).

Originalets titel: Posle bala (ryska).
Översättning: Alan Asaid.
Utgivningsår: 1911 (första ryska publiceringen, i Posmertnyje chudozjestvennyje proizvedenija L. N. Tolstogo [Postuma litterära verk av Lev Tolstoj], band I), 1911 (första svenska publiceringen, i samlingen Efterlämnade skrifter 1: Djäfvulen och andra berättelser och dramer, med översättning av Valborg Hedberg, 2017 (den här svenska utgåvan, med översättning av Alan Asaid, Novellix).
Antal sidor: 21.
ISBN: 9789175892436.

Arvet av Virginia Woolf

Arvet av Virginia Woolf
Arvet av Virginia Woolf

Virginia Woolf (1882 – 1941) var en brittisk författare, känd för bland annat romanen Mrs Dalloway (1925) och för hennes feministiska texter, t.ex. essän Ett eget rum (1929).

Originalets titel: The legacy (engelska).
Översättning: Margareta Ekström.
Utgivningsår: 1944 (första brittiska publiceringen, i samlingen A haunted house and other stories), 1990 (första svenska publiceringen, i samlingen Virginia Woolfs samlade noveller och prosaskisser), 2017 (den här utgåvan, Novellix).
Antal sidor: 17.
ISBN: 9789175892412.

Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde

Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde
Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde

Oscar Wilde (1854 – 1900) var en irländsk författare, känd för t.ex. romanen Dorian Grays porträtt. Han var också en samhällssatiriker och dramatiker.

Antal sidor: 22.
ISBN: 9789175892429.

Näktergalen och rosen

Originalets titel: The nightingale and the rose  (engelska).
Översättare: Rune Olausson.
Utgivningsår: 1888 (första irländska publiceringen, i samlingen The happy prince and other tales), 1998 (första svenska publiceringen, i samlingen Oscar Wilde – Ett urval), 2017 (den här utgåvan, Novellix).

Lady Alroy

Originalets titel: Lady Alroy (även: The sphinx without a secret).
Översättare: Rune Olausson.
Utgivningsår: 1887 (första irländska publiceringen, i tidskriften The World), 1998 (första svenska publiceringen, i samlingen Oscar Wilde – Ett urval), 2017 (den här utgåvan, Novellix).

Förlagets beskrivning

”Det här är en ask fylld med berättelser om kärlek: Om stark förälskelse och om brustna hjärtan. Om fåfänga och ondska, omtanke och besvikelse. Fyra noveller skrivna av några av våra mest älskade författare genom tiderna.”

Arvet av Virginia Woolf

”När den framstående politikern Gilbert Clandon tvingas ta hand om ägodelarna efter sin fru, som omkommit i en bilolycka, ställs han inför ett arv med oanade följder. Likt flera av Virginia Woolfs noveller är Arvet en studie i människans egoism och självupptagenhet. Den berör frågor som svartsjuka, könsroller, identitet och jämlikhet. Woolfs starka övertygelse att fiktion inte ska paketera verkligheten som en absolut sanning gjorde henne till en mästare på att gestalta tillvaron såsom den skulle kunna upplevas av de olika sidorna i persongalleriet. Och precis som i flera av Woolfs noveller bjuder slutet på en tvist.”

Näktergalen och rosen & Lady Alroy av Oscar Wilde

”I den vemodiga berättelsen Näktergalen och rosen vänder sig Oscar Wilde mot samhällets och människans ytlighet, ett tema som även återkommer i den roman som han idag kanske är mest känd för, Dorian Grays porträtt. Novellen anses vara ett svar på H.C. Andersens saga Näktergalen. Gemensamt för historierna är kritiken av författarnas samtid, men Wilde invänder mot Andersens syn på uppoffring och hans förkärlek för det naturliga över det konstgjorda och låter sin berättelse ta en helt annan vändning. Ytterligare ett prov på Oscar Wildes kortprosa får vi i Lady Alroy, berättelsen om en mystisk kvinna som tycks bära på en dunkel hemlighet.”

Kärleksprövningen av Mary Shelley

”De två väninnorna Angeline och Faustina återförenas efter ett par år isär. Mycket har hänt under denna tid: Angeline har träffat en man, Ippolito, men de två har tvingats avlägga ett löfte om att hålla sin kärlek hemlig och inte träffas under ett helt år för att därefter kunna trolovas. Men när Ippolito plötsligt dyker upp, alldeles för tidigt, utsätts deras kärlek för ytterligare en prövning. Den brittiska författaren Mary Shelley är mest känd för sin roman Frankensteins monster. Hennes novell Kärleksprövningen från 1834 anses av många egentligen vara historien om det triangeldrama som utspelades mellan Shelleys make, hennes halvsyster och Mary Shelley själv under deras gemensamma vistelse i Italien år 1818. Nu finns berättelsen för första gången på svenska i översättning av Helena Hansson.”

Efter balen av Lev Tolstoj

”Novellen Efter balen har beröringspunkter med flera av den ryska författargiganten Lev Tolstojs mest kända verk, däribland Krig och fred och Anna Karenina. Också detta är en berättelse om Ryssland, om kärlek och ytterst om människans natur. Efter balen var avsedd som en protest mot mänsklig råhet och grymhet och från början tänkt att publiceras i en bok till hjälp för de judar som drabbats av pogromen i Chi?in?u 1903. Men Tolstoj hann inte färdigt i tid och novellen kom att tryckas först 1911, året efter hans bortgång.”

The Importance of Being Earnest

Det är inte så ofta jag läser dramatik, men nu har jag läst Wildes härliga komedi The Importance of Being Earnest. Wilde är på sätt och vis nästan mer känd för de bevingade uttryck som han har lämnat efter sig, än för sina verk. Åtminstone är det nog fler som har läst citat från Wilde än som har läst hans böcker eller pjäser. Läser man dem märker man dock att hans fyndiga sätt att formulera sig återfinns i verken. The Importance of Being Earnest kan jag tycka är lite överdriven, men ändå väldigt underhållande och otroligt charmig!

Titeln på den här pjäsen är verkligen klockren. Huvudpersonen är en man som lever dubbelliv. På landet kallar han sig vid sitt riktiga namn, Jack, och lever ett ordningssamt liv tillsammans med en ung tjej, Cecily, som han är förmyndare åt, men på helgerna åker han in till stan under förevändningen att se till sin slarver till bror, Ernest. Där lever han om under detta namn och där har han också träffat en kvinna, som han vill fria till, men som han inte har vågat avslöja sin riktiga identitet för. Allting blir väldigt rörigt när denna kvinna kommer på ett oanmält besök till hans ställe på landet, samtidigt som en av Jacks/Ernests vänner åker dit för att träffa Cecily och påstår sig vara Jacks bror Ernest.

Det är lite överdrivet, såklart, men också roligt och med många fyndiga repliker. Naturligtvis varar ärlighet längst, men saningen kan också vara en nog så stor överraskning. Det här är det bästa jag har läst hittills av Wilde!

Vill man inte läsa boken finns den i en helt okej filmatisering från 2002. På svenska har filmen, liksom boken, faktiskt, den obegripliga titeln Mister Ernest, en titel som helt har tappat bort hela ordleken med namnet Ernest och ordet Earnest. Ibland blir översättningar riktigt tokiga, kan jag tycka.

Le portrait de Dorian Gray

Den här boken köpte jag när jag var i Belgien senast, men det tog över ett halvår innan jag faktiskt började att läsa den. Anledningen till detta var att den var alldeles för svårläst för mig, som inte har läst så himla mycket franska när allt kommer omkring och vid det laget hade jag heller inte läst boken på svenska, vilket för mig alltid försvårar läsningen av böcker på främmande språk.

När jag köpte Le portrait de Dorian Gray trodde jag att det jag köpte var en barnboksversion, men det visade sig att det inte alls var så. Det enda som skiljer den här boken från originalet, förutom språket då såklart, är bilderna, som lättar upp texten lite. Annars är det en rätt tungläst bok om man inte kan franska jättebra. Först när jag hade läst Dorian Grays porträtt på svenska kunde jag förstå vad det var jag egentligen läste. Ett tips om man funderar på att ge sig på en krånglig bok på ett språk man inte kan så bra är att läsa samma bok på svenska parallellt.

Spöket på Canterville

I samma bok som Dorian Grays porträtt finns den här lilla berättelsen om ett spöke, som kränkande nog inte längre kan skrämma människorna på slottet där han spökar. Det känns lite lustigt att just den här novellen, eller vad man ska kalla den, finns i samma bok som den allvarliga berättelsen om Dorians själsliga förfall. Spöket på Canterville är nämligen inte alls en bok i samma anda som Dorian Grays porträtt. Nej, det här är faktiskt en riktig rolig och ganska söt berättelse.

Roligast är att Wilde, precis som i Dorian Grays porträtt, inte kan låta bli att driva med amerikanerna. Folket som flyttar in i slottet Canterville är nämligen amerikaner och de försöker bl.a. att lösa spökproblemet genom att erbjuda spöket olja till kedjorna för att de ska slippa oljuden om natten.

Inte en speciellt läskig bok, men väldigt gullig!

Dorian Grays porträtt

När den unga och undersköna Dorian har fått sitt porträtt avmålat slås han av sin skönhet och önskar att han för alltid skulle vara lika ung och vacker. Hans önskan uppfylls och Dorian fortsätter att visa upp samma oskuldsfulla och vackra anlete trots att tiden går.

Dorian blir hänsynslös, egoistisk och med sin naiva syn på vikten av skönhet förstår han inte att visa känslor när hemskheter inträffar runt omkring honom. Hans liv börjar fördärvas och han skaffar sig många ovänner och begår ett fruktansvärt brott, men är fortfarande lika vacker och omärkt av tiden. Vad som förfaller i hans ställe är porträttet, som får ett grymt och otäckt utseende. Dorian skräms över porträttet, som speglar hans själ, och han blir livrädd för att någon ska se porträttet och förstå vilka hemligheter han döljer.

Den här klassikern är en ganska otäck historia om vad som kan hända om man tappar all mänsklighet. Den är också en intressant bok om skönhetens makt. Inte nog med att Dorian inte vågar åldras, det är också så att hans skönhet får människor att dras till honom och bli beroende av honom. Hans vackra yttre lurar andra att tro att han är den bästa av alla människor. Skönhet är ett ganska centralt ämne i boken och moralen är lätt att hitta. Dorian får inte ut mycket av att behålla sin ungdom när hans själ ruttnar och bokens slut är därför inte så förvånande.

Boken innehåller väldigt mycket intressant och framför allt finns det en vän till Dorian som säger mycket, stundvis provocerande, saker, som man kan fundera lite över. Ändå känns boken emellanåt ganska seg. Jag läste boken som en del av arbetet om 1900-taleslitteraturen på litteraturhistorian i skolan. Det känns konstigt att boken räknas in till 1900-talet eftersom den för det första skrevs tidigare och dessutom känns naturalistisk. Hela boken är en enda studie i vad som kan hända med människor som har ”sålt sin själ” och språket, med ibland tröttsamt långa beskrivningar, känns också naturalistiskt. Inget ont om naturalismen, men efter att ha läst såväl Madame Bovary som Thérèse Raquin känner jag mig sugen på att för en gångs skull läsa något annat i skolan.