5 böcker skrivna under pseudonym

I höstas rasade många över att en nitisk reporter har snokat reda på vem som troligast är personen bakom pseudonymen Elena Ferrante. Efter månader av efterforskningar så ringades en italiensk översättare in efter att bland annat ha följt pengatransaktioner kopplat till förlaget. Vad jag vet har dock varken Ferrante själv eller förlaget bekräftat någonting, men många blev i alla fall oerhört provocerade av avslöjandet. Själv är jag lite mer neutral. Jag tror att det är närmast oundvikligt att pseudonymer avslöjas. Vi lämnat spår efter oss överallt och om någon vill ta reda på någons identitet så är det förmodligen lättare nu än någonsin att göra det… Det känns ur mitt perspektiv lite naivt att tro att ens riktiga identitet skulle gå att hemlighålla någon längre stund om man uppträder under ett påhittat namn.

Idag tänkte jag hur som helst blogga om 5 böcker som har skrivits under pseudonym. Och ja, jag får kanske börja med Ferrante, när jag nu redan har tagit upp henne. Under namnet Elena Ferrante har alltså en okänd författare skrivit en svit om två kvinnors uppväxt och liv i Neapels fattigare kvarter. Böckerna har gjort braksuccé, i Sverige liksom i många andra länder. Själv har jag läst den första boken, Min fantastiska väninna och tyckte att den var ganska bra, men lite väl lång. Jag har hört att nästa del i serien, Hennes nya namn, är snäppet bättre, så jag är inte helt avigt inställd inför att fortsätta läsningen.

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Den senaste boken jag läste som har författats under pseudonym är Jane Eyre av Charlotte Brontë. Ärligt talat visste jag inte att Brontë skrev under pseudonym, men när boken kom ut första gången så använde hon faktiskt namnet Currer Bell. Kanske var ett manligt namn en förutsättning för att få ge ut en sådan här berättelse år 1847? Så himla sorgligt i så fall! Boken är hur som helst en mycket läsvärd klassiker. Det är inte bara en kärlekshistoria utan också en förvånansvärt rolig berättelse och så är det peppigt och härligt att Jane Eyre är så modig och står på sig och står upp för sina ideal hela tiden.

Jane Eyre av Charlotte Brontë
Jane Eyre av Charlotte Brontë

Några andra väldigt läsvärda böcker är böckerna i Alberteserien: Alberte och Jakob, Alberte och friheten och Bara Alberte. Böckerna är skrivna av Sara Fabricius som skrev under pseudonymen Cora Sandel. Det är helt suveräna böcker om en kvinna som kämpar hårt för att få ihop kärleksliv, moderskap och konstnärskap. Jag blev mycket berörd av att läsa böckerna, särskilt den första delen, som utspelar sig i en iskall, norsk stad. Jag fryser nästan bara jag tänker på den! Och där lever Alberte, instängd mellan omgivningens förväntningar och begränsningar… Varför Fabricius valde att skriva under pseudonym känner jag inte till. Kanske ville hon skapa lite avstånd till sitt konstnärskap? Jag spekulerar bara, men Fabricius försökte alltså att slå igenom som konstnär, utan att riktigt lyckas.

Alberteböckerna av Cora Sandel
Alberteböckerna av Cora Sandel

Just det att skapa lite distans till sina andra karriärer är kanske en av de vanligaste anledningarna till att välja att skriva under pseudonym. Själv minns jag mycket väl alla spekulationer kring Hans Koppel, på den tiden det inte var allmänt känt att barnboksförfattaren Petter Lidbeck står bakom namnet. Han ville helt enkelt ha ett annat namn på sina böcker som riktar sig till en vuxen publik – och det kan man kanske förstå! Bland Koppels böcker har jag bara läst Vi i villa, men jag är sugen på att läsa mer. Även om jag inte föll pladask för Vi i villa när jag läste den så måste jag säga att den har växt med tiden och att jag fortfarande minns den såhär X antal år senare är ju ett gott betyg, antar jag. Boken kretsar kring en krisande man i ett typiskt villakvarter och jag minns den som en bok fylld av vassa och roliga formuleringar – och mycket sorg och svärta mellan raderna. En annan av hans böcker, Medicinen, har jag förresten sett som film och den tyckte jag också var bra!

Vi i villa av Hans Koppel
Vi i villa av Hans Koppel

En av de roligaste pseudonymerna i mitt tycke använder Håkan Nesser på en bok som jag faktiskt inte har läst, men Nesser gillar jag och när han skriver Paula Polanski på framsidan till boken Straff och låtsas att han själv är översättare, ja, då drar jag verkligen på munnen. Paula Polanski är ett så typiskt nesserskt namn; det är precis så hans språk brukar låta. Och hela grejen är precis sådär mystisk och knäpp som saker och ting brukar vara i Nessers berättelser. Det blir som ett extra lager att även själva författaren är lite lätt höljd i dunkel!

Straff I översättning av Håkan Nesser av Paula Polanski
Straff I översättning av Håkan Nesser av Paula Polanski

Tematrio: Damernas

De senaste veckornas Tematrio har kretsat kring titlar och förra veckans (jag ligger lite efter) är inget undantag. Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett kvinnoförnamn i titeln! Roligt tema, men inte helt lätt att sålla ut tre titlar bland den uppsjö av kvinnonamn som gömmer sig bland dem…

En ständig favorit, som ofta återkommer i mina Tematrio är Alberteböckerna. Wow, vilka fantastiska böcker! Oerhört starka och intressanta böcker om en ung kvinnas törst efter frihet. Den första boken heter Alberte och Jakob.

En bok som jag har läst nyligt och som har ett tjejnamn i titeln är Oksa Pollock: Det sista hoppet, som är första delen i en serie böcker, som handlar om Oksa, som har magiska förmågor och är utvald att rädda sitt folk.

Som tredje bok så väljer jag en gammal barnboksgoding, Allis med is. Väldigt charmig och fin bok om vänskap och sorg!

Tematrio: Kärlek

Tematrio - KärlekDet blir visst bara Tematrio-uppdateringar nu för tiden, men jag antar att det kunde vara värre.. 😉 Passande nog är veckans tema kärlek:

Berätta om tre romaner/dikter/noveller/texter som handlar om olycklig kärlek.

Fast att det är just olycklig kärlek kanske inte passar när jag tänker efter. Det är ju Alla hjärtans dag på söndag. Däremot passar temat mig bättre än lycklig kärlek, för kärlekstrams orkar jag inte med, vare sig inom litteraturen eller på film. Det blir alltid lite mer intressant om det finns någon slags komplicerande faktor.

När det gäller komplicerade förhållanden kommer man nog inte undan om man inte nämner Den allvarsamma leken av min stora favoritförfattare: Hjalmar Söderberg. Det är en fantastisk liten berättelse om den omöjliga kärleken, om det alls är kärlek, mellan Lydia och Arvid. Lydia gifter sig så småningom med en välbärgad man, men tycks inte vara lycklig i det förhållandet. Arvid skaffar sig också en annan. Man skulle kunna tro att de får varandra i slutet, men boken är som verkligheten är som oftast. Livet är nog inte som en Hollywoodfilm. Jag tycker att boken är enormt befriande faktiskt! Och språket… Språket! Måste läsa om den här snart!

En annan som är olyckligt gift och olycklig kär är Alberte i Bara Alberte. Alberteböckerna har en förmåga att komma upp i nästan alla mina Tematrio… Men de är SÅ bra! Det finns inget mer äkta och berörande porträtt av en ung kvinnas liv!

En tredje bok om kärlekstrassel, fast med en lite mer komisk utgångspunkt, är Bridget Jones dagbok, som jag i och för sig tyckte sög! Men man kan ju alltid se filmen!

Tematrio: Iskyla

Tematrio - IskylaIdag tog det mig närmare en timme att ta sig hem, så att veckans Tematrio har temat iskyla känns faktiskt ganska passande! Inte för att det egentligen är kallt här i Umeå, men snöigt och blåsigt är det.

Berätta om tre böcker som utspelar sig i sträng kyla!

Ordentligt kallt var det under Leningrads belägring. Livet i Leningrad under den här tiden beskrivs i barn- och ungdomsboken Kyra och Sjurik. -40 grader och inga fungerande vattenledningar, stor brist på mat utbredd kriminalitet… Ja, visst har vi det bra i Sverige ändå!

Kyla är kanske ingenting centralt i handlingen i Alberte-böckerna, men fryser gör hon. Hon fryser i nordnorge och hon fryser i Paris. Hon tar varenda tillflykt hon får till att värma händerna runt en het kaffepanna. Det är fantastiska böcker! De är riktiga klassiker, som beskriver en ung kvinnas liv och drömmar och hur svårt det kan vara att uppfylla dem och att stå emot omgivningens alla krav.

Den tredje boken säger sig självt lite, när is och kyla är temat: Is och vatten, vatten och is, som är en spännande bok som utspelar sig till stor del på isbrytaren Oden. Livet på Oden är som i en värld för sig och den ger också utrymme för en lång inre resa för en av huvudpersonerna.

Bara Alberte

I den tredje och sista boken om Alberte har hon blivit mamma och bor kvar i Paris, i ett förhållande som är helt insomnat, men som hon inte har råd eller möjlighet att ta sig ur. Det är inte en alltför uppåt historia. Hon har så mycket drömmar och känslor, men är som en fånge bland alla hushållssysslor och med tanke på barnet kan hon inte bryta upp från barnets far, trots att hon har starka och besvarade känslor till en annan man.

Kärlek och (krossade) framtidsdrömmar må vara några av de mest uttjatade ämnena som finns inom litteraturen, men till skillnad från många andra lyckas Sandel verkligen nå fram till läsaren och beröra. Allt känns äkta, på ett närmast smärtsamt sätt. Jag tycker hemskt mycket om den här boken! Inte minst med tanke på slutet, som jag naturligtvis inte kommer att avslöja. Min enda invändning är: varför finns det inte fler böcker om Alberte?

Alberte och friheten

I den andra boken om Alberte har författaren gjort ett ganska stort tidshopp och Alberte befinner sig nu i Paris, där hon försörjer sig genom ströjobb som modell och genom att skriva lite för norska tidningar. Allt som oftast går det dock inte ihop sig om hon inte går till pantbanken och hennes bostad är inte mer än ett billigt, kallt rum, som är fullt med möss och annan ohyra.

Bakom har hon lämnat sig Norge, sin släkt och alla människor där borta, men kvar har hon faktiskt ensamheten. Hon känner sig vara den enda som inte har träffat någon att dela livet med och det, tillsammans med den fattiga tillvaron, drar henne mer och mer ner i en hopplöshet, som får henne att inte orka ta tag i skrivandet, eller ens i sitt liv.

Det är inte en helt upplyftande läsning, men den är gripande. På ett sätt kan jag tycka att det är synd att tidshoppet från Alberte och Jakob är så stort, för det hade varit intressant att läsa mer om hur Alberte bröt upp från Norge och allt som band henne fast där och hindrade henne från att uppnå sina drömmar. Men den är ändå en riktigt bra bok och jag la den ifrån mig med ett leende på läpparna. Jag ser fram emot fortsättningen!

Alberte och Jakob

Serien om Alberte - Cora SandelDet händer inte så ofta, men ibland bara ramlar de över en: de riktigt bra läsupplevelserna. Alberte och Jakob hör till denna kategori, och är faktiskt bland det mest betagande, ömsinta och fantastiska jag har läst på mycket länge.

Boken saknar action och spänning, men vinner stort på att den tränger in på djupet på ett sätt som få berättelser gör. Det är svårt att inte beröras av Albertes liv. Hon är yngsta dottern i en familj, som vill se välbärgade ut utåt, men egentligen inte har råd med sonens, Jakobs, skolgång, och definitivt inte har råd att bekosta Albertes dito. Livet ter sig ganska innehållslöst och till och med att ha drömmar verkar vara att kräva för mycket i denna iskalla nordnorska stad, där folks enda nöje är skvaller.

För Albertes del är det upplagt för besvikelser. Hon gör sin mor ledsen genom att inte vara den vackra dotter hon borde vara och genom att varken kunna sköta hushållssysslorna med glädje eller skaffa en lämplig man att gifta sig med. Hon har också ansvaret att hålla tillbaka sin slarver till bror och att täcka upp för honom när han hamnar i knipa. Det finns mycket i hemmet som måste döljas och undvikas att tala om. Det är som om de på varje middag sitter och mörkar katastrofer för varandra.

Boken är djupt berörande på sitt stillsamma sätt och den är fantastiskt väl berättad. Visst känns den på många sätt ledsam, men det fina är att det finns något slags ljusning i den, att den inte helt dödar hoppet om att livet kan bli det man vill att det ska bli, och inte det man försöker få det till att bli för att behaga de runt omkring och för att passa in. Alberte och Jakob tar upp det mest centrala i den oro över framtiden som förmodligen alla går och bär på i Albertes ålder. En fantastisk bok! Jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen.

I korthet

Rekommenderas för: Alla som vill läsa ett berörande, välskrivet litet mästerverk om en ung kvinna som försöker att skaffa sig ett eget liv i en kall, nordnorsk stad där alla förväntar sig att hon ska anpassa sig till den snäva kvinnoroll som erbjuds.

Betyg: 5 frostnätter av 5.

Om Alberte och Jakob och Cora Sandel

Cora Sandel är en pseudonym för Sara Fabricius (1880-1974). Hon var en norsk författare, född i Tromsø. Fabricius levde i Paris under ett antal år och försökte att leva på sitt konstnärskap, men flyttade sedan till Sverige. Hon var gift med skulptören Anders Jönsson, men paret separerade 1926, samma år som Fabricius debuterade som författare. Hon skrev ett flertal romaner, men är kanske mest känd för böckerna om Alberte, en trilogi som anses bygga mycket på hennes eget liv.

Originaltitel: Alberte og Jakob (norska).
Utgivningsår: 1927 (första utgåvan på svenska, översättning av Ingeborg Essén), 1997 (första utgåvan i denna översättning av Gun-Britt Sundström).
Antal sidor: 336 (Alberte och Jakob), 890 (hela samlingsvolymen).
Andras röster: Bokcirkeln i Sveriges radio, Bibliotekarien läser, Litteratura, Boklandskap.
Köp hos t.ex: Bokus.