Människor helt utan betydelse

På baksidan till den här boken finns det ett citat från en kritiker: ”[…] Hjalmar Söderberg skulle känt sig nöjd.”. Som ni säkert vet älskar jag Hjalmar Söderberg och tycker att han är den skickligaste svenska författaren jag har läst! Det är inte utan att man blir lite misstänksam och undrar om boken verkligen kan leva upp till det här påståendet. Det fina är att den faktiskt gör det! Hade Söderberg levt och skrivit idag hade han kanske skrivit det här. Det är en modern Söderberg, där huvudpersonen är en kille i 30-årsåldern som tvivlar på om flickvännen verkligen är kär i honom fortfarande och som väntar på att den hopplösa mediekarriären ska ta fart. Han, som en gång vågade vara kräsen och tacka nej till jobb som programledare i lekprogram på TV, får nu bara nej och refuseringsbrev. Allting är fint beskrivet, prydligt och exakt, och varenda känsla, varenda scen, känns perfekt och genomtänkt.

Ja, det här är verkligen en bok i min smak. Jag älskar det enkla och lågmälda språket, Stockholmsmiljöerna, den dystra berättelsen. Och slutet! Det är ingen lång berättelse och det är ingen storslagen eller svulstig historia heller, men det är inte det som gör det. Det fina ligger i att kunna bygga en hel liten berättelse kring en enda vemodig dag i en persons liv. Fantastiskt!

Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part

Ibland blir det lite tjatigt när jag läser böcker, för jag läser inte gärna en bok på originalspråket om jag inte redan har läst den på svenska. Så när jag stod och valde mellan några böcker på franska så föll valet på denna. Mycket bra. Den var väldigt lätt att ta sig igenom och minst lika bra som när jag läste den senast. Faktiskt var den bättre, för språket är något helt annat i original. Roligt och träffsäkert i allt allvar!

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

Efter att ha läst vissa av dessa noveller på franskan i skolan blev jag sugen på att läsa den här novellsamlingen även på svenska. Det första jag tänkte på är att boken faktiskt är ganska annorlunda på svenska. En del faller faktiskt bort i översättning. Sedan tror jag att man uppskattar boken mer om man är fransman, eftersom boken främst utspelar sig i Paris med omgivningar och man som svensk därför inte alltid förstår ”parisskämten” i boken. Samtidigt är det skönt att läsa den svenska versionen och få en översättning eftersom språket är ett livligt talspråk med många slanguttryck, som man kanske inte alltid förstår när man läser dem på franska.

Boken innehåller ett gäng ganska korta noveller om vitt skilda ämnen, men teman som ofta återkommer är kärlek och syskonkärlek. Boken är skriven på ett träffsäkert sätt där bokens olika berättare känns väldigt närvarande eftersom de ofta talar till läsaren. Många av novellerna är på sina sätt väldigt allvarliga, många är oerhört lätt att känna igen sig i och vissa underhåller verkligen genom sättet som de berättas på.

Alla noveller är speciella och underbara på sitt sätt, men SP.AB, som handlar om en gravid kvinna, är min personliga favorit eftersom den är väldigt vacker och svår att inte beröras av. SP.AB. slutar som många av de andra novellerna rätt tragiskt, men jag skulle inte vilja säga att boken är en snyftbok utan snarare en bok med mycket värme och lite vardagsmelankoli och en hel del riktigt skruvade historier.

En fantastiskt bra bok! Jag sträckläste ut den på en dag och har lust att läsa om den. Det finns så många saker som är smart formulerat i den här boken! Hade jag varit parisbo hade jag nog gett boken en femma i betyg.