Wallflower

Wallflower av Stephen Chbosky
Wallflower av Stephen Chbosky

Charlie har precis börjat på high school och när han lär känna de två sistaårseleverna Sam och Patrick så börjar också hans förvandling. Från att ha varit en ”wallflower”, ”en blomma på väggen”, någon som bara tittar på, så börjar han nu delta och ta för sig här i livet. Under Charlies första high school-år får vi som läsare följa hur Charlie vecklar ut sig, hur han har sitt första förhållande, hur han blir hög första gången och vad han grubblar och funderar på i största allmänhet. Mellan raderna skymtar mörker, men det är faktiskt långt ifrån förutsägbart (åtminstone för mig) vad han egentligen har med sig i bagaget.

Boken är uppbyggd av brev som Charlie skickar till en genom nästan hela boken okänd mottagare. Eventuella svarsbrev finns inte med, vilket innebär att boken blir som en monolog rakt ut i luften på ett sätt som jag inte riktigt gillade. Jag hade faktiskt lite svårt för den här boken till en början, dels för att jag inte kunde förstå sammanhanget för breven och dels för att jag inte riktigt förstod Charlie. I bokens början är han så tafatt och socialt obekväm att jag fick för mig att boken handlar om en pojke med någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder och återigen började jag då undra vilket sammanhang man egentligen ska sätta boken. Kanske är det det som är grejen med den här berättelsen: att det är rätt oviktigt vem Charlie pratar med och vad han eventuellt har för diagnos, om han har någon. Det kan ju vara sympatiskt att bara få vara tonåring och vara precis som man är, kan jag tycka.

I slutändan tyckte jag att boken var helt okej, mest för att det kändes lite fint att få läsa en berättelse som kastar en tillbaka till typiskt tonårstänk. Inte för att min tonårstid hade några direkta likheter med Charlies liv, som det beskrivs i boken, men en del saker är ändå märkligt generiskt när det gäller tonår.

I korthet

Rekommenderas för: Den som lever mitt i, eller inte är rädd för att kastas tillbaka till, tonårstidens toppar och dalar och den som vill följa en kille under hans första high school-år.

Betyg: 3 hemliga brevvänner av 5.

Citerat ur Wallflower

”Bådat två bad mig sätt mig och båda två verkade mena det, så jag slog mig ner. Jag lyssnade på hur Ingenting skrek ut mot planen. Och jag lyssnade på hur han analyserade matchen, situation för situation. Och jag insåg att här hade jag en kille som begrep sig på fotboll väldigt bra. Han förstod sig faktiskt på fotboll lika bra som min bror. Jag ska nog kalla Ingenting för Patrick från och med nu, eftersom han presenterade sig så och Sam kallar honom för det.”

Om Stephen Chbosky och om Wallflower

Stephen Chbosky (född 1970) är en amerikansk författare och manusförfattare som kanske mest är känd för sin succéroman The Perks of being a wallflower (Wallflower) och filmen med samma namn. Stephen Chbosky twittrar under @StephenChbosky.
Originalets titel: The Perks of Being a Wallflower (amerikanska).
Översättare: Göran Fagerström.
Utgivningsår: 1999 (första amerikanska utgåvan, Pocket Books), 2000 (första svenska utgåvan, Bokverket), 2013 (den här utgåvan, Gilla böcker).
Antal sidor: 272.
ISBN: 91-973347-2-3, 9789186634810, 9789186634391.

Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

””Det är nåt visst med honom, eller hur?”
Bob nickade. Sen sa Patrick nåt som jag nog aldrig kommer att glömma: ”Han är en wallflower. Han står och tittar på.”
Jag visste inte att andra människor tänkte saker om mig. Jag visste inte att de iakttog mig. Jag satt på golvet mitt emellan Sam och Patrick i en källare på min första riktiga fest, och jag kom ihåg att Sam hade presenterat mig för Bob som sin kompis.
Bob höjde sitt glas och bad alla att göra detsamma.
”Skål för Charlie.” Och hela gänget sa: ”Skål för Charlie.”
Jag vet inte varför de gjorde det, men det betydde mycket för mig att de gjorde det. Särskilt Sam. Särskilt hon.

Under sitt första år i high school går Charlie från att iaktta till att delta. Med en naiv skärpa beskriver han utvecklingen från ensamhet till vänskap, förälskelse och sexuella irrfärder. Från förträngning till förlamande insikt.

Wallflower utkom första gången 1999. Den har översatts till ett tjugotal språk, sålts i över en miljon exemplar i USA och toppat New York Times Bestsellers List. Stephen Chbosky har även skrivit manuset till den uppmärksammade filmatiseringen av boken.”

5 bra böcker som jag läste i skolan

Det är kanske inte alltid som böckerna som vi läste i skolan faktiskt blev några stora läsupplevelser. Jag tror att en nyckel till detta är att det faktiskt tar tid att skaffa sig den erfarenhet som behövs för att förstå flera lager i berättelser och att känna hur berättelse och språk hänger ihop. Det är klart att man ska nosa på ”svårare” litteratur så fort som möjligt, men en del böcker behöver man nog återvända till senare i livet också.

Nåja. Många böcker kan man faktiskt läsa även som läsovan. En del böcker är till och med kanonbra även om man mest läser de ”rakt upp och ner” och utan att ha 100-tals läsupplevelser bakom sig. Idag bloggar jag om mina favoritböcker bland de böcker som jag fick läsa i skolan.

I toppen finns absolut Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna. Vi läste den första boken i serien när jag gick på högstadiet och den gav verkligen läslust. Jag plöjde mig snabbt igenom alla fyra böckerna om människorna som lämnar fattigdom och elände bakom sig för att skaffa sig ett nytt liv i Amerika. Jag fick en känsla av att hela klassen faktiskt uppskattade de här böckerna. Det är väl lite häftigt ändå? Trots dialekt och äldre språk så går den att läsa med god behållning även som ung, uppenbarligen.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg
Utvandrarna av Vilhelm Moberg

På högstadiet (eller gymnasiet?) läste vi även Candide av Voltaire. Det blev också en glad överraskning för mig. Jag minns verkligen hur rolig jag tyckte att den här boken var – och det hade jag liksom inte väntat mig av en bok med flera hundra år på nacken. Vi hade en utgåva med många fotnoter som var till hjälp och det var nog bra. Jag är glad att vi läste den här boken i skolan. Jag hade aldrig vågat mig på den annars och då hade jag gått miste om en riktigt tänkvärd och skojig klassiker.

Candide av Voltaire
Candide av Voltaire

Jag minns inte riktigt om jag läste Den allvarsamma leken i skolan, men jag tror det..? Och vilken bok!! Hjalmars Söderbergs språk är fantastisk och det är verkligen en kärlekshistoria som väcker mycket tankar och känslor. Jag vill verkligen läsa om den, men jag tyckte som sagt att den var riktigt bra redan när jag läste den i tonåren.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

På engelskan läste vi också flera böcker som jag verkligen uppskattade. En av de är Orwells satir Djurfarmen/Animal farm. Vi fick naturligtvis diskutera den och vad djuren egentligen symboliserar. Boken är ju faktiskt en bok om Stalintiden. Jag hade nog inte snappat upp det på egen hand, så det var en riktigt bra och lärorik bok att få läsa i skolan.

Animal farm av George Orwell
Animal farm av George Orwell

Jag tyckte också hemskt mycket om Möss och människor av John Steinbeck. Boken kretsar kring George och Lennie som drar runt och arbetar på gårdar. Lennie är utvecklingsstörd. Han är stor och stark och han råkar också älska djur. Det är bara det att han lätt kan råka klämma ihjäl de stackars djur han vill klappa på. Det leder såklart till en katastrof till slut… En fin och sorglig berättelse!

Möss och människor av John Steinbeck
Möss och människor av John Steinbeck

Läste du några riktigt bra böcker i skolan?

Barnböcker på 90-talet: vad jag läste när jag var liten

Jag har instagrammat en del av mina barnboksfavoriter de senaste månaderna. Barnböcker på 90-talet framför allt. Jag förvarar mina barnböcker hos mina föräldrar just nu, men vid något tillfälle när jag var hos dem och hälsade på så fick jag ett ryck och gjorde en liten nostalgitripp genom att kolla igenom de där gamla böckerna. Nu tänkte jag även förära dem ett inlägg på bloggen. Och skriva några rader om hur jag började läsa. 🙂 Jag fick förstås extremt mycket bilderböcker och annat läst för mig när jag var liten. Jag har utsatts för de vanliga: Pettson & Findus, Alfons Åberg, Jan Lööf… Jag minns också de Dinsyeböcker jag hade hemma. Älskade Disney!

Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf
Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf

Många läste alltså böcker för mig, men jag var också tidigt ute med att läsa själv. Jag vet inte exakt hur gammal jag var när jag började att läsa, men det var innan jag började skolan som 6-åring, så troligen var jag väl 5? Sagobanden snurrade också varv på varv i min kasettbandspelare. Askungen är den jag minns bäst. Den hade dock ingen medföljande bok att följa med i, ni vet en sådan som det är dags att vända blad i när det säger ”pling”? Idag undrar jag hur lång den var. Jag lyssnade alltid på böckerna i en sittning liksom, så det var inte som dagens ljudbokslyssnande när man kanske lyssnar på 10 minuter här och 10 minuter där. Hehe. Bland de böcker jag läste på egen hand väldigt tidigt minns jag särskilt Djuren i den gamla skogen. Kanske var det den fina framsidan som gjorde det.

Djuren i den gamla skogen av Colin Dann
Djuren i den gamla skogen av Colin Dann

Jag minns förresten hur frustrerad jag var mina första dagar i skolan när jag var tvungen att sitta i ring och ljuda tillsammans med jämnåriga barn. När det blev min tur läste jag hela texten rakt upp och ner. Jag kokade förmodligen inombords. Jag ville ju gå i skolan och lära mig saker! 😉 Därför fick jag också hoppa upp en klass och där var det för övrigt långt ifrån alla som kunde läsa, så även där låg jag långt före en del andra. På något sätt fick jag dock den utmaning jag behövde. Jag tyckte att skolan var kul och enkel. Och böcker plöjde jag både i skolan och hemma. Men jag minns hur arg jag blev en gång när en vikarie anvisade mig barnböcker som jag kände mig alldeles för stor för. Hehe. När jag tänker tillbaka är jag verkligen tacksam över att jag hade det så bra i skolan som jag hade det, trots allt. Det var så självklart då, men jag inser nu att det inte är självklart att skolan ger utmaning även till de som ät motiverade i skolan. I en tid när skolor på ett kostnadseffektivt sätt ska se till att så många som möjligt går ut med godkända betyg så finns det kanske ingen direkt ekonomi att prioritera de som redan fixar skolan utan bekymmer. Men jag hade väl tur. Det fanns resurser och ork att sysselsätta alla i klassen när jag gick i skolan på 90-talet och en bit in i 00-talet.

Jag läste nog en ganska stor blandning av böcker, faktiskt. Vi prenumererade på En bok för allas böcker, så det damp ner nya barnböcker nu och då, t.ex. Jag äger Travbanan.

Jag äger travbanan av Patricia Wrightson
Jag äger travbanan av Patricia Wrightson

En som blev väldigt sönderläst är Barnens versbok.

Ur Barnens ramsbok
Ur Barnens ramsbok

Jag läste också en del barn-fantasy, eller vad man ska säga. Jag syftar såklart på älskade, älskade Trollkarlen från Oz. Jag läste hela serien flera varv (fast på svenska, men de böckerna lånade jag på biblioteket, så i hyllan finns bara en engelsk utgåva av den första boken i serien). Narnia tyckte jag också om.

Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum
Trollkarlen från Oz av L. Frank Baum
Klassiska barn- och ungdomsböcker
Klassiska barn- och ungdomsböcker

Både Narnia och Trollkarlen är såklart riktiga klassiker i ungdomsgenren. Jag läste flera klassiska barnböcker, som Femböckerna, Äventyr-böckerna och, naturligtvis, böcker av Astrid Lindgren. Pelle Svanslös var en annan barnboksfavorit av det mer klassiska stuket. Vad som är extra kul med Pelle Svanslös är såklart att böckerna utspelar sig i Uppsalatrakten, inte långt från där jag växte upp.

Böcker med röda ryggar
Böcker med röda ryggar

Som liten plöjde jag böcker i ett sådant tempo att de tog slut och jag var därför tvungen att läsa om mina böcker: om och om och om igen. Idag känns det väldigt ovant att man kan göra så. Jag visste ju hela boken, kände igen scen för scen, visste vilka kapitel som var extra ”spännande”. Det känns oklart vad varje omläsning gav, men igenkänning är kanske viktigt för barn..? Eller också var det så enkelt som jag att jag helt enkelt behövde läsa och läste vad som fanns. Nu låter det i och för sig lite tragiskt och det var det inte. Det fanns verkligen böcker i mitt liv. Jag fick jämt böcker och jag använde ofta min veckopeng till diverse böcker med ”röda ryggar”. Helst köpte jag Stallkompisar, men de kom inte ut i den takt jag läste ut dem, såklart, så det blev även Kitty, Wendy m.m.

Stallkompisar
Stallkompisar

Några andra typiska barnböcker som jag och många andra födda under sent 80-tal/tidigt 90-tal läste var såklart böckerna om Sune och många av Viveca Sundvalls böcker, t.ex. de om Eddie. Sune gick ju för övrigt som julkalender när jag var i en rätt lagom ålder för att fängslas av julkalendrar. Jag tycker fortfarande att Sunes jul är tidernas bästa julkalender.

Sune-böcker och Eddie-böcker
Sune-böcker och Eddie-böcker

Jag hade också en fas när jag slukade böcker om ”hur det var förr”. Det väcktes nog av underbara När vi var barn, där Ann-Madeleine Gelotte skriver om sin egen, sin mammas och sin mormors uppväxt. Den har underbara bilder! Rut-Emma-böckerna, som handlar om en uppväxt på 20-talet var en annan stor favorit.

Ett uppslag ur När vi var barn av Ann-Madeleine Gelotte
Ett uppslag ur När vi var barn av Ann-Madeleine Gelotte
Rut-Emma, När vi var barn och några andra böcker om livet förr i tiden
Rut-Emma, När vi var barn och några andra böcker om livet förr i tiden

När jag blev lite större så slukade Miranda-böckerna och klassiker som Anne på Grönkulla och Emily.

Miranda-böckerna, Emily och Anne på Grönkulla
Miranda-böckerna, Emily och Anne på Grönkulla

Hästar var typ allt i mitt liv under mina tweenie-år. Det gjorde såklart avtryck i min läsning. Jag plöjde hästböcker, som Stallkompisar och Wendy, som jag redan nämnt, men också en massa böcker från hästbokklubben Pollux. Vid sidan om hästar så brydde jag mig mest om… djur! Genren djurböcker är dock mycket mindre, men jag tog mig igenom det som fanns där med. De hade också några riktigt gamla djurböcker på skolbiblioteket, kommer jag ihåg. Jag googlade lite och inser nu att det fanns en hel serie, utgiven av Wahlströms, som heter just ”De bästa djurböckerna” (observera att det finns en hel wikipedia-sida om dem!). Bra grej! Böckerna var väl lätt daterade redan då.

Hästböcker
Hästböcker
Jennys djurgård
Jennys djurgård

Ja, det var väl det jag läste i åldern 6-12 ungefär! Vad läste du?

Läslov!

Just nu är det höstlov för alla kids och just nu finns det många bibliotek, förlag och bokhandlare som uppmärksammar detta ypperliga tillfälle att läsa extra många böcker – läslov helt enkelt. Det tycker jag är ett trevligt initiativ. Finns det sportlov så bör det finnas läslov.

Jag tänkte tipsa om att Rabén & Sjögren bjussar på 5 barn- och ungdomsböcker den här veckan och att Natur & kultur bjuder på boken Spökskeppet Vallona.

Trolldom i Gamla stan - Martin Olczak, Anna SandlerRiddarnas kamp - Anna Jansson, Mimmi Tollerup

Du & jag - Katarina von Bredow Flickan på tavlan - Rebecka ÅhlundEn sekund i taget - Sofia NordinSpökskeppet Vallona - Lena Ollmark, Mats Wänblad

Jag hör inte till de som har lov. Däremot har jag, liksom alla andra statsanställda, ledigt idag eftersom det är dagen innan Alla helgons dag (det är obegripligt varför det innebär ledighet, men jag klagar inte!). Jag hoppas på att hinna läsa ett och annat i helgen. Framför allt måste jag nog speeda på läsningen av Levande och döda i Winsford eftersom den ska bokcirklas om någon vecka.

När jag var 14 läste jag Kort kjol, idag anses den vara för grov för 14-åringar

Med förvåning läste jag en liten notis i tidningen i helgen att Hammarö kommun har valt att plocka bort ungdomsboken Kort kjol av Christina Wahldén. Boken har används i undervisningen för åttondeklassarna, men nu är den bortplockad och föräldrar till eleverna planerar att anmäla boken till Skolinspektionen eftersom boken har ”ett språk som inte lämpar sig för barn”.

Kort kjol - Christina Wahldén

Jag är ytterst förvånad, som sagt. Boken kom ut första gången 1998 och handlar om en tjej som blir våldtagen. Jag var bara 11 år när den kom ut och då var jag för liten för att läsa, men när jag själv var i tonåren så var den fortfarande en typisk ungdomsbok som det skyltades med och som lyftes fram som bra litteratur för unga. Jag läste den själv år 2001, när jag av en händelse råkade gå i åttan, faktiskt. Jag har inte idag några starka minnen av den här boken. Den var säkert tankeväckande och intressant, men jag reagerade knappast på språket eller ordvalen. Jag har heller ingen som helst känsla av att boken var svår att ta in eller förstå, eller att den skulle vara för grov på något sätt. Det säger förvisso sig självt att ämnet är svårt, men det gör det ju inte mindre viktigt att prata om det. Idag finns det bilderböcker om döden. Bör det då inte finnas ungdomslitteratur som kan väcka samtal kring sexuella övergrepp? Visst, man är inte så gammal när man går i åttan, men när ska man prata om sexuella övergrepp då? Ska man blunda och tiga bort det och hoppas att problemet försvinner?

Det jag i och för sig kan tänka mig är att boken har åldrats och att det kanske finns nyare böcker som kan användas i undervisningen för att prata om det här ämnet, som ju tyvärr fortfarande är minst lika aktuellt som -98. Det är ju trist om bokens ålder gör att det blir svårare för dagens unga att relatera till den.

Jag tycker för övrigt att det är helt hopplöst att föräldrar tydligen har fått såhär mycket makt över en skola (och en hel kommun?) att de får gå in och censurera litteraturen. Emellanåt dyker tokstollar till föräldrar upp och kräver exempelvis att ”alternativa skapelseberättelser” ska berättas i skolan, men då finns det tack och lov direktiv som förbjuder sådant vansinne. Det borde vara lika självklart att ryta ifrån när föräldrar vill styra andra delar av undervisningen. Skolor borde inte vara så ängsliga. Föräldrar och deras barn är inte konsumenter som ska göras nöjda. Skolor har en större funktion än att fixa ett schyst nöjd kund-index. Ytterst måste det vara läraren som avgör vilken litteratur som är lämplig för att uppnå målen i undervisningen. Själv har jag dessutom mycket svårt att tro att åttondeklasser inte kan hantera Wahldéns böcker. Hon har för övrigt skrivit en hel rad böcker som känns som praktiska diskussionsstartare och som säkert med fördel kan plockas in i undervisningen på ett eller annat sätt. Hon har t.ex. skrivit en bok som handlar om djurrättsaktivism och en annan som handlar om att bli bortgift.

Nåja, en positiv sidoeffekt med hela den här historian är att boken har blivit nyaktuell, på ett lite bakvänt sätt. Den är just nu helt slutsåld, men jag har hört ryktas om att det ska tryckas upp fler exemplar. Tills vidare finns den som e-bok. Fram till 1:a november finns den till och med att ladda ned gratis hos Rabén & Sjögren.

Att läsa eller att inte läsa

Jag läste i gårdagens DN att läsandet bland pojkar ökar. Glädjande nyheter, med tanke på att det 2008 och 2009 bara var 55 % av alla pojkar i åk 4-6 som läste varje vecka, att jämföra med drygt 76 % av flickorna. Idag läser 64 % av pojkarna och, fortfarande, 76 % av flickorna. Läsförståelse är helt centralt för att tillgodogöra sig kunskaper i alla andra ämnen, så visst är det bra att unga läser. Hoppas de fortsätter med det senare i livet också.

Man kan tänka att läsning enbart är en förströelse bland andra och att man lika gärna kan titta på filmer eller spela spel, men jag tror inte riktigt att det är så. Vi är så omgivna av information, ofta skriftlig sådan i olika former, att vi verkligen måste kunna tolka och se nyanser i texter. Jag tror inte att man kan öva upp den förmågan på annat sätt än att just läsa.

Själv lärde jag mig att läsa när jag var ca 5 år och jag har läst regelbundet och ofta sedan dess. Jag är tacksam över det. Utöver att jag kunde börja skolan som 6-åring och alltid har haft väldigt lätt för mig i skolan så har jag ju, framför allt, haft ett väldigt värdefullt och roligt intresse med mig. Jag har svårt att förstå hur man kan välja bort böckerna. Jag har andra intressen än böcker, men böckerna finns  alltid där och jag kan inte tänka mig något annat. Vad gör man annat än läser när man sitter i ett väntrum, på en buss, på en strand eller bara vill varva ned innan man somnar? När jag ser folk sitta på tåget och bara titta ut så tycker jag faktiskt.. synd om dem. Så tråkigt det vore att inte läsa. Jag är aldrig ensam. Jag har aldrig tråkigt. Får jag en stund över för mig själv så njuter jag av en bok. Det är verkligen en fin guldkant som jag önskar att alla kunde få ha.

Bokhylla

E-böcker och kursböcker, igen

För ett tag sedan så skrev jag ett inlägg om e-böcker och kurslitteratur. Det verkar tyvärr vara rätt tunt med elektroniska kursböcker, trots att det finns så många fördelar med att kunna läsa just den typen av böcker på platta. Bland annat behövs ju sällan hela boken i kursen och då är det oerhört smidigt att slippa släpa omkring på en tjock tegelsten till bok.

Det finns ju också andra fördelar med det elektroniska formatet. Läraren Johan Karlsson kontaktade mig här om dagen och tipsade om läromedel han har utvecklat för iPad. Han har gjort kemiböcker för åk 7-9, Kemiska reaktioner och Blandningar. Riktigt fina! En e-bok behöver ju inte bara vara text, utan det finns större potential än så. I de här kemiböckerna finns t.ex. filmer och självtester. Hoppas att många blir inspirerade att fortsätta läsa kemi!

Interaktiv kemibok om blandningar

Och framför allt: hoppas att fler hakar på tåget och utvecklar kurslitteratur för platta!

Tematrio: Skolmiljöer

Tematrio är tillbaka! Det är så kul med Tematrio, för då har man anledning att rota i sitt arkiv med boktips och kan plocka fram böcker som är himla läsvärda, trots att de inte är helt nya. Det finns många böcker av den sorten!

Den här veckan är temat skolmiljöer: Berätta om tre böcker som utspelar sig i skolmiljö!

Genast poppar det upp olika titlar som utspelar sig på internatskolor, men en som faktiskt utspelar sig i en ”vanlig” skolmiljö är ungdomsboken Jag vill ha ett liv, som handlar om en tjej med ADHD. När hon har svårt att fungera i klassrummet blir hon avstängd från att gå kvar. Boken väcker många känslor och jag tror att den är väldigt bra att diskutera i klassrummen.

En internatskolebok är den fängslande Den hemliga historien, som handlar om ett gäng skolungdomar som skapar sina egna regler och normer. När det blir slitningar i gruppen gör de därför något så obegripligt som att mörda den i gruppen som upplevs som besvärlig.. Det är en ganska skruvad bok, men den är både spännande, välskriven och tankeväckande.

Som tredje bok väljer jag ytterligare en bok som utspelar sig på en internatskola. I Dead Poets Society får vi följa ett gäng pojkar och deras personliga utveckling när de får en ny lärare som pushar dem till att våga bestämma över sina egna liv.

 

Malins kung Gurra

Eftersom Pohl är en av mina absoluta favoritförfattare var det med en viss förväntan som jag började att läsa Malins kung Gurra. Det fanns en period då jag läste nästan alla Pohls böcker på rad. Från att ha läst trista ungdomsböcker, som inte sa mig ett dugg, hittade jag plötsligt en författare som skrev om saker som fanns i verkligheten och han gjorde det på ett gripande sätt som gjorde att jag fick ett enormt sug efter hans böcker.

När jag har läst den här boken känner jag på ett sätt att jag har växt ifrån vissa av Pohls böcker. Böckerna handlar inte längre om barn i min ålder utan om barn som hade kunnat vara jag för några år sedan och det är i och för sig fortfarande intressant att läsa om, men det känns inte lika angeläget som det hade kunnat göra. Fortfarande finns det dock mycket som går att känna igen sig i eller i alla fall skriver han om saker så som jag minns att de var.

Huvudpersonerna i den här boken är två 10-åriga barn, Malin och Gurra, som går i en helt vanlig klass i en helt vanlig skola. I klassen finns såklart mobbing, tjejerna håller ihop två och två och killarna är stökiga och tar upp nästan all lärarens tid. Precis som det är i verkligheten alltså. Precis som i verkligheten finns det också en klassens drottning och en klassens kung och där finns också en helt osynlig tjej. Den osynliga tjejen är Malin och kungen är Gurra.

Mellan Malin och Gurra uppstår lite oväntat en varm vänskap som gör att Malin tuffar till sig och Gurra, som annars lever under rätt komplicerade förhållanden, får en fast punkt i tillvaron. Vänskapen hotas dock av skolan, där lärarna har utsett Gurra till orsaken till allt stök som sker på skolan och nu när Malin har börjat vara med Gurra vill splittra på de två vännerna och sätta dem i olika klasser för att, som de tror, skapa mer lugn.

Jag tycker inte alltid att Malin och Gurras förhållande är speciellt trovärdigt eftersom de båda barnen verkar så mycket äldre än vad de är och också verkar mycket mognare än vad de rimligen borde vara. Ser man förbi detta tycker jag att det här är en riktigt bra bok, kanske framför allt eftersom det finns så mycket att känna igen och en hel del att fundera på. Ta bara en sådan sak som att man i skolan tampas med samma problem nu som när boken skrevs för 13 år sedan! Är det inte upprörande att det även idag finns lärare som stjälper mer än hjälper när de försöker att lösa problem?

Fast egentligen skulle jag inte vilja säga att Gurras och Malins hotade vänskap är det centrala i boken. Det är faktiskt den varma och lyckliga vänskapen som är det viktiga. Det här är någonting så ovanligt som en ljus och nästan alltigenom glad Pohl-bok! Kanske är det smärtan och sorgen, som Pohl är så bra på att berätta om, som jag saknar i boken. Det är i alla fall någonting som jag tycker saknas, men jag kan inte sätta fingret på vad, men som sagt var tror jag att det kan bero på att just den här boken kanske inte kan läsas på samma sätt som av en som själv går i grundskolan och kan känna igen sig i boken på ett annat sätt än vad jag kan göra nu. Fast avskräcks inte från att läsa boken bara för att du tror att du inte kan läsa ungdomsböcker något mer! Jag tror att det kan vara väldigt nyttigt och intressant att läsa böcker för lite yngre emellanåt. Det här är faktiskt en riktigt mysig och bra bok!

Jag vill ha ett liv

Det här är den ganska tragiska berättelsen om Katti och hur allting går fel för henne. Katti har ADHD, vilket innebär att hon har svårt att sitta stilla, att hon lätt blir arg, att hon glömmer saker och att hon lätt blir stressad. I skolan blir det bara en massa problem och lärarna tycks hata henne och därför hatar Katti dem.

Till slut tycker skolan att hon har gått över gränsen och därför blir hon avstängd utan att ha fått ett enda betyg från högstadiet. I boken berättar Katti om hur det blev så. Man får veta hur hon tänker och känner när hon gör som hon gör och man får verkligen en bra bild av problemen.

Jag vill ha ett liv är en jättebra bok, som man kan lära sig en del av att läsa. ”Problembarn” har inte valt att bli sådana, vilket boken tydligt belyser. Jag vill ha ett liv väcker en hel del tankar!