Vanliga människor

Ibland är det skönt att läsa om vanliga människor och att bli påmind om att alla människor är mänskliga. Just nu är jag lite sugen på att läsa Cecilia Blankens bok om att göra bort sig: Bortgjord – Kända och okända svenskars bortgjord-bekännelser. En påminnelse om att alla gör bort sig kan aldrig vara fel, eller hur?

Sedan tidigare finns det mycket kul och bra på liknande tema. En hel del är nog fejk på de här sidorna, men Tjuvlyssnat (finns även i bokform!), Tjuvtittat och Arga lappen (missa heller inte David Batras böcker med arga lappar) har i många år varit välbesökta bloggar där man kan få glo in i människors pinsamma samtal och diverse skrattframkallande skyltar, arga lappar m.m. från vardagssverige. Jag tycker också hemskt mycket om hemlighetssamlingen i Maja Spasovas Hemligheter, även om det inte är en direkt humorbok precis.

Den som inte tar bort luddet ska dö!

Alla som har bott i hyreshus har nog stött på arga lappar, särskilt i tvättstugan, där stulna tvättider, ludd i torktumlarfiltret eller dålig städning kan göra folk så arga att de knyter näven under kudden och skriver en arg lapp dagen däpå. I David Batras bok Den som inte tar bort luddet ska dö! har han samlat ihop en mängd sköna arga lappar, inte bara från hyreshus, utan från alla möjliga platser. Det finns viktig information (”Morgondagen inställd p.g.a. bristande intresse”), lappar om störande ljud (”Den som spikar på julafton har allvarliga problem”) m.m.

De flesta lapparna är fyndigt kommenterade eller förklarade av författaren och det ger en extra krydda till boken, även om många av lapparna är så klockrena (eller knäppa!) att de talar för sig själva.

Helt klart en rolig bok att bläddra i! För den som surfar mycket på humorsidor och t.ex. besöker Arga lappen kan en del lappar kännas igen sedan tidigare och en del av lapparna kanske också känns igen för att de har florerat på nätet och visats vara påhittade. Det kanske gör att det här med arga lappar – och humorn i dem, inte känns så nytt och spännande längre, men jag tror ändå att alla kan uppskatta boken.

Den här boken är förresten ett bokreafynd. Den tycks finnas lite överallt för ca 50 kr. Jag köpte min på ICA Maxi.

Rik, frisk & lycklig

Det här är Anna-Karin Eldes tredje humoristiska seriebok och den är precis lika rolig som de två föregångarna (Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem och Var ska man lägga näsan om inte i blöt?), om inte roligare. Förutom träffsäkra illustrationer att känna igen sig i innehåller boken även en del trevliga små texter som en extra krydda. Roligt är också att det inte längre bara är en ruta per serie utan att vissa sträcker sig över flera sidor.

Syggt och underhållande!

Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem

Det var länge sedan jag skrattade så mycket när jag läste en bok som när jag läste Anna-Karin Eldes första illustrerade bok. Här skildras vardagens lyckor och olyckor i roliga, sarkastiska och charmiga teckningar med tillhörande kommentarer.

Ibland känns det som om boken skulle kunna handla om mig och det är kanske det som är så roligt med den här boken. Träffsäkert!

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Pia är över 30 och har varken familj eller barn. Istället för att ha ett jobb och en riktig lägenhet har hon ägnat hela livet åt att bo i olika andrahandslägenheter och åt att gå på olika kurser. Just nu är hon inne i en ”jag-är-över-trettio-och-har-inte-hittat-nån-att-leva-med-och-jag-måste-få-barn-innan-det-är-försent-kris”.

Pias syster, Anna, och hennes man, Håkan, är också över trettio, men till skillnad från Pia har de barn. De lever ett ganska vanligt liv och kämpar hårt för att inte på något sätt vara annorlunda. De trivs bra med att vara helt vanliga. Kanske är de lyckliga. Kanske är de det inte. Båda Anna och Håkan funderar en del över det där och oroar sig ständigt över ifall saker och ting inte borde ha blivit annorlunda. Ska livet bara fortsätta såhär, på samma sätt som det har gjort hittills?

I boken finns också Håkans pappa, den otroligt ensamma Henning och den deprimerade mamman till Pia och Anna. Det här är en bok att le till i all igenkänningskomik. Gardell är en mästare på att fånga upp små detaljer i vardagen och livet, som gör att boken blir trovärdig och på sätt och vis ger en exakt beskrivning av livet på 90-talet. Boken handlar om alldeles vanliga människor, som man kan identifiera sig med. Gardell kan också återge saker så att man ser de i ett annat ljus: och blir berörd. Hans böcker väcker alltid en massa tankar hos mig.