Ett nytt år är här! Ja, snart är det ju faktiskt februari, så nu är man ju verkligen blivit van vid att skriva 2026. Det känns med andra ord som hög tid att bläddra igenom vårens bokkataloger – vilket jag min vana trogen såklart har gjort. Här kommer de titlar jag ser fram emot mest årets första tre månader:

Torborg Nedreaas var ett okänt namn för mig innan jag läste alla hyllningar i DN, men nu vill jag givetvis läsa Av månsken växer ingenting, som kom i nyutgåva tidigare i år.

Himlabrand var en fin debut av Jokkmokksbaserade Moa Backe Åstot – en riktigt bra ungdomsbok, där samisk kultur finns som en självklarhet. Nu i januari har det utkommit en ny roman för unga: Det är om dig jag skriver.

Ian McEwanär en författare jag ofta återkommer till. Romanen Nötskal är exempelvis en bok jag förvånansvärt kommer att tänka på. Kanske för att den är så väldigt udda (huvudpersonen är ett foster…). Nu i januari är McEwan aktuell med Vad vi kan veta. Kanske dags att läsa McEwan igen!

Året med Pippi är redan utkommen, men eftersom den beskrivs som en ”evighetskalender”, är det inte för sent att skaffa sitt exemplar. Här kan man alltså samla sina viktiga datum (födelsedagar och sådant) och njuta av de fina illustrationerna. Kul! Det känns alltid lika märkligt när man har tagit sig igenom en fin kalender och plötsligt känner att man borde ta ned den för att ett nytt år gjort entré. Fler kalendrar borde konstrueras så att de kan funka år efter år.

Jag är dålig på att bevaka poesi, trots att poesin verkligen brukar fånga mig när jag väl kommer mig för att läsa. En favorit från de senaste åren är Lina Ekdahls Diktsamling, som innehåller precis den typen av underhållande och lekfull poesi jag brukar fastna för. I februari är Lina Ekdahl aktuell med nytt: Först av allt är gästfriheten. ”Med förrädisk vänlighet och i solidaritetens namn frågar sig dikterna: vad vill du, varför kom du hit, har du med dig lakan?”. Jag lär inte bli besviken.

Det var länge sedan jag läste något av Helena von Zweigbergk, men jag brukar tycka om hennes träffsäkra relationsromaner. I mars kommer romanen 1999, med undertiteln ”om att hitta hem” och den verkar vara precis den relationsroman von Zweigbergk har sådan känsla för.

I mars kommer Rymd av Dorthe Nors, en dansk författare jag gärna läser mer av, framför allt för att den lilla romanen Blicken, pilen, filen fastnat i minnet. Nors har gett ut ett flertal noveller och jag tänker att det märks i hennes skrivande: det är koncentrerat och precist, precist som jag vill ha det.