Kategorier
Pleijel, Agneta

Spådomen: en flickas memoarer

Spådomen, Agneta Pleijels memoarer, är en underbar skildring av att vara ung och bli sig själv medan man försöker att förstå vad som händer mellan de vuxna runt omkring. Betyg: 5 professorer av 5.

Spådomen av Agneta Pleijel är Pleijels memoarer, där hon ser tillbaka på sina barndomsår, uppväxt och vuxenblivande. Hon växer upp med sina två småsystrar i en familj som under många år lever ett kringflackande liv. Pappan är matematikprofessor och hans jobb för familjen från USA till Årsta till Lund. Agneta har svårt att komma in i sina nya skolklasser och hitta sammanhang. Böckernas värld blir en av de konstanter hon håller fast vid. Hon slukar böcker och lär sig allt möjligt om livets mysterium. Mobergs Utvandrarna utgör exempelvis en tidig sexualundervisning. Agneta häpnar över vad hon läser och har plötsligt kunskap som imponerar på andra flickor i samma ålder. Det här är verkligen en ogenerad och oväntat rolig berättelse om att vara en ung flicka. Det är så mycket som ingen talar om. Mens, onani, sex. Huvudpersonens sökande efter kunskap och svar är taffligt, rörande, roligt.

Vad som heller ingen pratar om är de vuxnas egna hemligheter om sig själva och varandra. Mamman, en skicklig musiker, har behövt lägga mycket åt sidan för att följa sin man och sköta flickorna. Redan som barn förstår Agneta innerst inne att mamman är olycklig. Läget hemma är ofta spänt och påverkat av skuldkänslor och dåligt samvete. Snart visar det sig också att pappan har sina hemligheter: en vän till familjen är också pappans älskarinna. Det verkar vara något som alla på stan känner till. Utom mamma?

Jag föreställer mig att det måste vara oerhört svårt att skriva sina memoarer. Vad är värt att lyfta fram, vilka minnen är sanna och vilka har förändrats genom årens lopp? Hur håller man ihop berättelsen och får till en begriplig röd tråd? Vad vill en författare ens säga med sina memoarer? Jag har inte läst så mycket i genren, men misstänker att en hel del faktiskt inte håller måttet. Agneta Pleijel lyckas dock få ihop precis allting. Allt är noga avvägt och passar in och berättelsen är ständigt intresseväckande och omväxlande rolig, hjärtskärande, uppfriskande, sorglig. Pleijel skriver med igenkänning (trots att jag är nästan 50 år yngre än henne), humor och skärpa. Utan att själv vara ett skilsmässobarn tycker jag mig plötsligt förstå precis vad det kan innebära att stå mitt i en familj där det händer saker i det fördolda och där allt är på väg att rivas itu. Effekterna av det som händer i Pleijels familj fortsätter som ett sår in i Agneta Pleijels eget (kärleks)liv. Åtminstone för en tid. För mot bokens slut är Pleijel verkligen på väg att kasta sig ut i vuxenlivet. Allt kan finnas inom räckhåll. Jag minns precis den känslan av att vara runt 20 och på väg att göra något av sitt liv. Efter den här läsningen påminns jag om att det är en process om alltid pågår. Vilket liv väljer du?

För mig är Spådomen en roman som har allt, en uppfriskande, tänkvärd och vackert berättad uppväxtskildring som jag kommer att bära med mig länge.

Jag visste inget om människan vars ögon jag mötte i spegelglaset. Högst osäkert om jag gillade henne. Jag trodde inte det. Jag förstod ingenting. Jag hade inte den blekaste aning. Jag ville mest bara tre saker. Bli fri, skriva, få orgasm. Och senare, mycket längre fram, kanske få ett barn.

Ur Spådomen av Agneta Pleijel
Spådomen av Agneta Pleijel
Spådomen av Agneta Pleijel

Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Norstedts).
Läs även uppföljaren, Doften av en man.
Antal sidor: 266.
ISBN: 9789113059549.

Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.

Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa – böckerna ger ord åt tillvarons vaghet – liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.

Långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon? Hon måste vakta noga på sig själv. Skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap alltmer förvandlas till. Hon tror på miraklet, magin och förvandlingen.

Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.

Förlagets beskrivning

Agneta Pleijel

Agneta Pleijel (född 1940) är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).

Kategorier
Pleijel, Agneta

Kungens komediant

I Kungens komediant fortsätter Agneta Pleijel att berätta om ett stycke svensk historia. Den tidigare boken i serien, Drottningens chirurg, handlade om kirurgen Schützer och i den här boken får vi följa en av hans lärlingar, Lars Hjortsberg.

Lars, som så småningom får jobb som skådespelare, rör sig på slottet och umgås med Bellman. I bakgrunden av berättelsen om Lars berättas historien om Gustav III och mordet på honom.

Jag gillade boken, för jag gillar historiska romaner och jag hade stor behållning av skildringen av skådespelarlivet i Sverige under den här tiden och av berättelsen om Gustav III. Själva historien om Lars engagerade mig inte så mycket av någon anledning, men jag kommer nog fortsätta att läsa eventuellt kommande delar i denna släkthistoria.

Kategorier
Pleijel, Agneta

Drottningens chirurg

Det är ett ganska obehagligt stycke historia som Agneta Pleijel delar med sig av. Inte obehaglig som i ruskig, våldsam eller rå, men obehaglig för att läkekonsten och kirurgin på 1700-talet inte alls är som idag. Det är vid detta århundrade boken utspelar sig och huvudpersonen är Herman Schützer, drottningens chirurg.

Vi får följa honom i hans arbete, som ofta innefattar det han tycker är mest intressant: kvinnor och deras problem, och vi får följa honom i hans konflikt med en yngre läkare och vi får följa honom i hans kanske inte helt fungerande förhållande till hustrun Nella.

Jag gillar den här boken och det är intressant att läsa om hur det gick till att ställa en diagnos och “bota” sjukdomar på den här tiden. Tydligen ska det komma en fortsättning och den ser jag fram emot!

Kategorier
Pleijel, Agneta

Lord Nevermore

Det är vid 1900-talets början och de två polackerna Stansilaw och Bronislaw ska åka till Australien eftersom Bron ska studera antropologi och Stas vill resa iväg för att försöka komma undan sorgen efter sin fästmö, som har begått självmord. Bron och Stas har varit vänner sedan barnsben, men under resan blir det snart oundvikligt att de skiljs åt.

Så åker Stanislaw tillbaka till Polen och går ut i kriget medan Bronislaw undersöker urbefolkningens liv på ön Boyowa utanför Nya Guinea. Bronislaw kommer också att gifta sig med den politiskt engagerade Ellie Rose medan Stansilaw har mer svåra förhållanden till kvinnor och lever ett bohemiskt liv medan han försöker att etablera sig som konstnär och författare.

Den här boken är en mindre tegelsten och den hinner också behandla ganska många ämnen på de nästan 500 sidorna. Klart intressantast och bäst är dock de kapitel som handlar om Ellie Roses funderingar kring kvinnofrågor och de kapitel som handlar om när Bronislaw förbluffas över hur fria kvinnorna på Boyowa är. I den här boken finns det väldigt mycket klokt och bra formulerat kring kvinnans situation på den här tiden och det är väldigt läsvärt.

Även Stas, Brons och Ellie Roses levnadsöden är intressanta och gripande att läsa om, men ibland är språket i boken så högtravande och poetiskt att figurerna i boken nästan upphör att kännas mänskliga. Detta till trots älskar jag sättet som boken berättas på. Språket är oerhört vackert och medan man läser boken dras man verkligen med i handlingen. På vissa ställen var det nästan så att ögonen tårades medan jag läste! Stundvis är språket dock på gränsen till pretentiöst.

Ändå är den här boken en av de bästa som jag har läst. Det är på samma gång en fin skildring av livet kring de två världskrigen och en bok om kärleken och vänskapen och vad vi offrar för dem.