Kategori: Pleijel, Agneta

  • Sniglar och snö av Agneta Pleijel

    Sniglar och snö av Agneta Pleijel

    Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi – en rörande och störande berättelse om kärleken till en man som aldrig sviktar i sina känslor till huvudpersonen, men som heller aldrig kan vara henne trogen.

    Betyg: 3.5 av 5.

    Agneta Pleijels memoarer har nu rört sig från barndom (Spådomen) och unga vuxna-liv (Doften av en man) till det vuxenliv, medelålder och ålderdom som Sniglar och snö rör sig kring. Pleijel skriver om karriären, som hon försöker hinna med samtidigt som hon är småbarnsförälder. Hon har ett stabilt jobb på Aftonbladets kulturredaktion och blir så småningom kulturchef, ivrigt påhejad av sin företrädare, som lobbar in henne i denna mansdominerade värld. Helt tillfredsställande är dock inte jobbet: hon har höga ideal, som inte nödvändigtvis funkar med den krassa verkligheten på en kvällstidning med ambitioner att sälja stora upplagor, och en spirande längtan efter att få skriva skönlitteratur.

    Privatlivet är inte heller tillfredsställande. Utan omsvep hänger hon ut förhållandet med ex-sambon som totalt dött, nödtorftigt sammanhållet av den dotter de oplanerat får tillsammans och som barnets pappa inte alls önskat sig. Det är inte det enda Pleijel beskriver naket och öppet. När relationen så småningom tar slut kommer snart hennes livs kärlek in i bilden: M. Det som följer är en djup kärlek, helt utan tvivel från någon part, som står bergfast trots M:s återkommande otrohet. Pleijel vill ha barn, M skaffar barn med en annan kvinna. Det kommer också komma en annan kvinna in i M:s liv – han hävdar bestämt att han älskar båda två. Inte många författare skulle kunna få det att låta som en exklusiv kärleksrelation värd namnet, men Pleijel får verkligen fram känslan av det speciella band hon och M har mellan sig.

    De relationer Pleijel målar upp – den kärlekslösa, den kärleksfyllda (men komplicerade) – men också en helt ofattbar affär hon har med en karl med sexuella fantasier om Pleijels egen dotter(!!!), är fascinerande. Jag relaterar oerhört lite, förstår väldigt lite, men Pleijel skriver verkligen fram någonting som känns alldeles ärligt och som stör mig, på ett bra sätt. Det här är ingen bok som liknar en massa andra böcker, det är en skildring rakt från livet (fast såklart är det ju skönlitteratur och ingen dokumentär), och den väcker både tankar och känslor.

    Relationen med M är en av bokens största pusselbitar, men Sniglar och snö är också en roman som rymmer mycket mer. Det är också en berörande berättelse om åldrande föräldrar och en oerhört fint bok om längtan efter att få skriva. Det är glädjande att Agneta Pleijel slog igenom som författare så småningom, för skriva, det kan hon! Det finns så många fallgropar med memoarer – vad ska tas med och vad ska skalas bort när man försöker återberätta ett liv? – men Pleijel har en säker stil och ett precist språk, ingenting känns överflödigt.

    Sniglar och snö har varit en tankeväckande läsning och jag är glad att jag har tagit mig an den. Samtidigt har jag en känsla av att Spådomen hade en skärpa som Sniglar och snö inte riktigt har. Jag blev inte lika såld på Sniglar och snö, som den första delen i memoarerna, men kan inte exakt sätta fingret på varför. Kanske är det så enkelt som att uppväxtskildringar tilltalar mig mer än berättelser från mitt i livet, men det kan man ju inte lasta Sniglar och snö för.

    Sniglar och snö

    Sniglar och snö är den avslutande delen i Agneta Pleijels självbiografiska trilogi som inleddes med Spådomen och Doften av en man. Boken gavs ut av Norstedts 2023. ISBN: 9789113127736, 9789113127750.

    Agneta Pleijel

    Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).

  • Dubbelporträtt: En roman om Agatha Christie och Oskar Kokoschka av Agneta Pleijel

    Dubbelporträtt: En roman om Agatha Christie och Oskar Kokoschka av Agneta Pleijel

    Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är en roman om när Agatha Christie inför sin 80-årsdag motvilligt låter sig avporträtteras av expressionisten Oskar Kokoschka. Det hinner bli ett antal samtal om livet och konsten.

    l Dubbelporträtt av Agneta Pleijel är deckarförfattaren Agatha Christie på väg att fylla 80 och hennes släktingar har tjatat sig till att hon ska sitta modell för ett porträtt. Agatha vill inte. Inte heller konstnären, Oskar Kokoschka, är speciellt entusiastisk, men sex sittningar ska det bli.

    Under sittningarna växer det fram en förtrolighet och Christie och Kokoschka börjar samtala om sina liv och om konsten. Här möter expressionisten deckarförfattaren: konst vs. nöjesläsning. Ingången till deras respektive skapande är totalt olika, men det kanske intressantaste är de långa liv de båda har levt och återberättar.

    Dubbelporträtt är ingen lång roman och jag tror tyvärr inte att den kommer att leva kvar länge i mitt minne. Eller nej förresten: två saker kommer definitivt leva kvar: 1) det mystiska när Christie är försvunnen under en dryg vecka och det efter stort pådrag och seriösa eftersökningar visar sig att hon har tagit lite semester och 2) Kokoschkas helt otroligt olyckliga kärlek till Alma Mahler, som leker med hans känslor och utnyttjar honom, och hur han försöker att bota det hela genom att göra en avbild av henne i form av en docka. Två helt otroligt märkliga bitar ur två långa liv, som det var mysigt att få följa i den här lilla romanen. Mysigt, som sagt, men kanske inte något som berörde mig på djupet.

    Är du nyfiken på boken kan jag tipsa om att den finns inläst av författaren själv och går att lyssna på som Radioföljetong.

    Dubbelporträtt

    Agneta Pleijel

    Agneta Pleijel är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).

  • Spådomen: en flickas memoarer

    Spådomen: en flickas memoarer

    Spådomen, Agneta Pleijels memoarer, är en underbar skildring av att vara ung och bli sig själv medan man försöker att förstå vad som händer mellan de vuxna runt omkring. Betyg: 5 professorer av 5.

    Spådomen av Agneta Pleijel är Pleijels memoarer, där hon ser tillbaka på sina barndomsår, uppväxt och vuxenblivande. Hon växer upp med sina två småsystrar i en familj som under många år lever ett kringflackande liv. Pappan är matematikprofessor och hans jobb för familjen från USA till Årsta till Lund. Agneta har svårt att komma in i sina nya skolklasser och hitta sammanhang. Böckernas värld blir en av de konstanter hon håller fast vid. Hon slukar böcker och lär sig allt möjligt om livets mysterium. Mobergs Utvandrarna utgör exempelvis en tidig sexualundervisning. Agneta häpnar över vad hon läser och har plötsligt kunskap som imponerar på andra flickor i samma ålder. Det här är verkligen en ogenerad och oväntat rolig berättelse om att vara en ung flicka. Det är så mycket som ingen talar om. Mens, onani, sex. Huvudpersonens sökande efter kunskap och svar är taffligt, rörande, roligt.

    Vad som heller ingen pratar om är de vuxnas egna hemligheter om sig själva och varandra. Mamman, en skicklig musiker, har behövt lägga mycket åt sidan för att följa sin man och sköta flickorna. Redan som barn förstår Agneta innerst inne att mamman är olycklig. Läget hemma är ofta spänt och påverkat av skuldkänslor och dåligt samvete. Snart visar det sig också att pappan har sina hemligheter: en vän till familjen är också pappans älskarinna. Det verkar vara något som alla på stan känner till. Utom mamma?

    Jag föreställer mig att det måste vara oerhört svårt att skriva sina memoarer. Vad är värt att lyfta fram, vilka minnen är sanna och vilka har förändrats genom årens lopp? Hur håller man ihop berättelsen och får till en begriplig röd tråd? Vad vill en författare ens säga med sina memoarer? Jag har inte läst så mycket i genren, men misstänker att en hel del faktiskt inte håller måttet. Agneta Pleijel lyckas dock få ihop precis allting. Allt är noga avvägt och passar in och berättelsen är ständigt intresseväckande och omväxlande rolig, hjärtskärande, uppfriskande, sorglig. Pleijel skriver med igenkänning (trots att jag är nästan 50 år yngre än henne), humor och skärpa. Utan att själv vara ett skilsmässobarn tycker jag mig plötsligt förstå precis vad det kan innebära att stå mitt i en familj där det händer saker i det fördolda och där allt är på väg att rivas itu. Effekterna av det som händer i Pleijels familj fortsätter som ett sår in i Agneta Pleijels eget (kärleks)liv. Åtminstone för en tid. För mot bokens slut är Pleijel verkligen på väg att kasta sig ut i vuxenlivet. Allt kan finnas inom räckhåll. Jag minns precis den känslan av att vara runt 20 och på väg att göra något av sitt liv. Efter den här läsningen påminns jag om att det är en process om alltid pågår. Vilket liv väljer du?

    För mig är Spådomen en roman som har allt, en uppfriskande, tänkvärd och vackert berättad uppväxtskildring som jag kommer att bära med mig länge.

    Jag visste inget om människan vars ögon jag mötte i spegelglaset. Högst osäkert om jag gillade henne. Jag trodde inte det. Jag förstod ingenting. Jag hade inte den blekaste aning. Jag ville mest bara tre saker. Bli fri, skriva, få orgasm. Och senare, mycket längre fram, kanske få ett barn.

    Ur Spådomen av Agneta Pleijel
    Spådomen av Agneta Pleijel
    Spådomen av Agneta Pleijel

    Utgivningsår: 2015 (första utgåvan, Norstedts).
    Läs även uppföljaren, Doften av en man.
    Antal sidor: 266.
    ISBN: 9789113059549.

    Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.

    Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa – böckerna ger ord åt tillvarons vaghet – liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.

    Långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon? Hon måste vakta noga på sig själv. Skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap alltmer förvandlas till. Hon tror på miraklet, magin och förvandlingen.

    Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.

    Förlagets beskrivning

    Agneta Pleijel

    Agneta Pleijel (född 1940) är en svensk författare och litteraturkritiker. Hon fick sitt stora genombrott med romanen Vindspejare (1987).

  • Kungens komediant

    Kungens komediant

    I Kungens komediant fortsätter Agneta Pleijel att berätta om ett stycke svensk historia. Den tidigare boken i serien, Drottningens chirurg, handlade om kirurgen Schützer och i den här boken får vi följa en av hans lärlingar, Lars Hjortsberg.

    Lars, som så småningom får jobb som skådespelare, rör sig på slottet och umgås med Bellman. I bakgrunden av berättelsen om Lars berättas historien om Gustav III och mordet på honom.

    Jag gillade boken, för jag gillar historiska romaner och jag hade stor behållning av skildringen av skådespelarlivet i Sverige under den här tiden och av berättelsen om Gustav III. Själva historien om Lars engagerade mig inte så mycket av någon anledning, men jag kommer nog fortsätta att läsa eventuellt kommande delar i denna släkthistoria.

  • Drottningens chirurg

    Drottningens chirurg

    Det är ett ganska obehagligt stycke historia som Agneta Pleijel delar med sig av. Inte obehaglig som i ruskig, våldsam eller rå, men obehaglig för att läkekonsten och kirurgin på 1700-talet inte alls är som idag. Det är vid detta århundrade boken utspelar sig och huvudpersonen är Herman Schützer, drottningens chirurg.

    Vi får följa honom i hans arbete, som ofta innefattar det han tycker är mest intressant: kvinnor och deras problem, och vi får följa honom i hans konflikt med en yngre läkare och vi får följa honom i hans kanske inte helt fungerande förhållande till hustrun Nella.

    Jag gillar den här boken och det är intressant att läsa om hur det gick till att ställa en diagnos och ”bota” sjukdomar på den här tiden. Tydligen ska det komma en fortsättning och den ser jag fram emot!

  • Lord Nevermore

    Lord Nevermore

    Det är vid 1900-talets början och de två polackerna Stansilaw och Bronislaw ska åka till Australien eftersom Bron ska studera antropologi och Stas vill resa iväg för att försöka komma undan sorgen efter sin fästmö, som har begått självmord. Bron och Stas har varit vänner sedan barnsben, men under resan blir det snart oundvikligt att de skiljs åt.

    Så åker Stanislaw tillbaka till Polen och går ut i kriget medan Bronislaw undersöker urbefolkningens liv på ön Boyowa utanför Nya Guinea. Bronislaw kommer också att gifta sig med den politiskt engagerade Ellie Rose medan Stansilaw har mer svåra förhållanden till kvinnor och lever ett bohemiskt liv medan han försöker att etablera sig som konstnär och författare.

    Den här boken är en mindre tegelsten och den hinner också behandla ganska många ämnen på de nästan 500 sidorna. Klart intressantast och bäst är dock de kapitel som handlar om Ellie Roses funderingar kring kvinnofrågor och de kapitel som handlar om när Bronislaw förbluffas över hur fria kvinnorna på Boyowa är. I den här boken finns det väldigt mycket klokt och bra formulerat kring kvinnans situation på den här tiden och det är väldigt läsvärt.

    Även Stas, Brons och Ellie Roses levnadsöden är intressanta och gripande att läsa om, men ibland är språket i boken så högtravande och poetiskt att figurerna i boken nästan upphör att kännas mänskliga. Detta till trots älskar jag sättet som boken berättas på. Språket är oerhört vackert och medan man läser boken dras man verkligen med i handlingen. På vissa ställen var det nästan så att ögonen tårades medan jag läste! Stundvis är språket dock på gränsen till pretentiöst.

    Ändå är den här boken en av de bästa som jag har läst. Det är på samma gång en fin skildring av livet kring de två världskrigen och en bok om kärleken och vänskapen och vad vi offrar för dem.