Jag och dottern har spenderat en hel del semester hos hennes mormor och morfar och vi har hunnit arbeta oss igenom en väldig massa barnböcker, varav de flesta kommer från min egen barndom. Alla böcker åldras inte speciellt väl, men idag tänkte jag tipsa om några böcker jag verkligen uppskattat att återvända till tillsammans med dottern.

Utöver de här tipsen skulle jag också kunna nämna självklarheter (?) som Astrid Lindgren och Tove Jansson, Alfons Åberg-böckerna och annat som ständigt hittar nya generationer läsare. Men ja, det kändes lite onödigt..?

Doktor Dentista av William Steig

Doktor Dentista är en bilderbok om en skicklig tandläkarmus, som förbarmar sig över en räv med tandont och bestämmer sig för att hjälpa honom, trots att han normalt sett bara tar emot patienter utan smak för möss. Det är väl ingen bok som jag kommer ihåg sådär jätteväl från barndomen, men när jag nu läser om den upplever jag att den är en av få böcker som inte känns daterad. Berättelsen är som en saga i modern tappning och sagor åldras inte så mycket. En spännande berättelse om mod och list är aldrig fel.

Hattjakten av Sven Nordqvist

Hattjakten av Sven Nordqvist minns jag väl från min barndom, men inte på något speciellt positivt sätt: jag minns så väl att jag tyckte att den var otäck och läskig. När jag nu läser Hattjakten på nytt, får jag verkligen leta efter anledningen till att jag tyckte att den var så obehaglig när jag var liten. På något sätt tror jag att jag helt enkelt tyckte att det var otrevligt att den innehåller övernaturliga och mystiska inslag, och att det mesta som händer aldrig får någon riktig förklaring; En hatt försvinner och andra prylar dyker upp, men det är höljt i dunkel vem som orsakar det och varför. Otroligt, vilket känsligt litet barn jag måste ha varit, för idag är det ju just det som är en del av den stora charmen med Hattjakten. Nordqvist är kanske mest känd för Pettson & Findus-böckerna, som inte direkt behöver någon närmare presentation, men jag kan verkligen rekommendera att också läsa Hattjakten. De detaljrika illustrationerna, som man kan fastna i hur länge som helst om man vill, känns igen från Nordqvists övriga bilderböcker. Hattjakten sticker dock ut genom att innehålla fler lager – det är inte bara knasigt och roligt, det är också vemodigt och hjärtknipande på ett sätt som kanske inte uppfattas av barn, men som i alla fall går rakt in i mitt hjärta och får mig att verkligen uppskatta att läsa den för mitt barn.

Lilla Nollan och dom andra av Inger och Lasse Sandberg

Inger och Lasse Sandbergs böcker om Lilla Anna och Långa farbrorn, Lilla spöket Laban och Tummen minns jag väl från barndomen. Det som främst fastnat i minnet är egentligen illustrationerna, som jag i många fall minns i detalj än idag. Att de fäste så starkt berodde kanske på att just ingen annan använde collageteknik i sina bilderböcker på den tiden (och inte nu heller…). Det är egentligen otroligt märkligt att inte fler blandar tekniker på liknande sätt, för det passar extremt bra i bilderböcker och adderar lekfullhet på ett förträffligt sätt. Bara en sådan sak som att använda ett tumavtryck till att göra en karaktär i en bilderbok?! En underbar idé! Vid sidan av parets alla böcker med de ovan nämnda, återkommande karaktärerna, finns fler böcker att upptäcka. Med dottern har jag exempelvis läst Lilla Nollan och dom andra, som handlar om en Nolla som hittar sin plats bland de andra siffrorna, en kul bok, särskilt om man har ett barn med nyfikenhet för siffror.

Majas alfabet av Lena Anderson

Jag kan stora delar av Majas alfabet utantill. Boken lästes många, många varv när jag var barn och dessutom hade jag sångerna på kassettband. De underbara illustrationerna är så vackra att jag gärna skulle ha dem på väggen hemma. Ja, det här är verkligen en bok som håller, tycker jag. Faktum är att jag tycker att man bör läsa den här typen av böcker för sina barn: barn behöver lära sig om naturen, lära sig att det finns växter som heter förgätmigej, ögonljus (pyrola) och timotej, lära sig namn på det som finns runt omkring. I någon mening är det ju så att det som saknar namn också blir osynligt. Och hur ska man förstå att värna om något man knappt vet att det finns? Fler sådana här böcker, tack! Ulmus glabra tycker jag är fin, så heter almen på latin. <3

Walt Disney presenterar…

Hos mina föräldrar finns helt gäng böcker i Richters serie Walt Disney presenterar…, jag antar att de kommer från någon barnboksklubb på 90-talet. I böckerna finns berättelser med välkända karaktärer från Walt Disneys värld: Kalle Anka, Musse Pigg, Aristocats, Den lilla sjöjungfrun, Askungen, Lady & Lufsen… Det är okomplicerade berättelser med lagom mycket text för min 3-åring. Jag tycker att de är oväntat trevliga att läsa och jag märker att dottern också uppskattar dem. Visst förstår jag förstår att det finns ”bättre” böcker, men allt måste inte vara så duktigt hela tiden och allt man läser måste inte vara ”stor litteratur”. Ibland är det här precis vad man behöver!