Kategorier
-

Bokåret 2020 såhär långt

Tänk att halva året redan har svischat förbi (alldeles snart). Det har varit ett väldigt speciellt år, som ni vet, så det känns ganska skönt att ha våren i backspegeln. Min känsla är att jag har läst ungefär lika många böcker som vanligt det här märkliga året, men faktum är att jag redan har läst 39 böcker, vilket är bra många fler än vad jag brukar hinna med. Så visst verkar jag ha haft mer tid för läsning nu, när det har varit så bedrövligt lite av andra nöjen och när man inte har kunnat umgås med nära och kära på samma sätt som vanligt.

Allra mest läste jag i januari, då jag läste ut de sista av novellerna från min novellkalender jag hade i julas. 🙂 I april blev det också en himla massa läsning och det kan jag tacka biblioteket för. Jag fick nämligen flera reserverade böcker på en och samma gång och då var det inte så mycket annat att göra än att börja plöja. Böcker med lång kö går ju inte att låna om.

Utlästa böcker i olika format.

Det har blivit en del novelläsning, som sagt. Fast jag har faktiskt läst två riktiga tegelstenar också: Anna Karenina och Osebol. Och en hel del mittemellan.

Utlästa böcker, sidantal

De flesta av årets böcker är skrivna av svenska författare (21 stycken), men de andra kommer från vitt skilda håll, dock främst från Europa. Till min förvåning har jag dock inte läst en enda brittisk bok. Däremot har jag läst ett helt gäng danska författare.

Utlästa böcker, ursprungsländer

Det mesta i årets läsning är böcker som har getts ut under 10-talet och bara en liten, liten flisa i cirkeldiagrammet är helt färska böcker från 2020. Jag har ganska nyligt har skaffat en bokapp, så jag spår att det kommer att bli mer läsning av nyare böcker framöver. I appar för strömmade böcker är ju nyheterna allt som oftast tillgängliga bara ett klick bort.

Utlästa böcker, fördelning av utgivningsår.

Det leder till näta stapeldiagram! Varifrån kommer böckerna i årets läsning? Till min egen förvåning kommer de flesta böckerna från mina egna hyllor. Bra gjort av mig! Jag har alldeles för många olästa böcker här hemma. 🙂

Utlästa böcker, olika källor.

Men nu till det viktigaste! Kvantitet i all ära… Men har jag läst något bra?! Ja, jag har faktiskt inte läst en enda usel bok, men jag har däremot läst ett flertal riktig, riktigt bra böcker.

Utlästa böcker, betygsfördelning.

Har jag någon favorit hittills? Ja, det har jag, men det är såklart svårt att välja en. Här kommer därför en topp 5 såhär i halvtid av 2020. Hoppas resten av året fortsätter att bjuda på många bra läsupplevelser. 🙂

  1. Osebol av Marit Kapla
  2. Gift av Tove Ditlevsen
  3. Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
  4. Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
  5. Jiroekonomi av Nina Åkestam.

Har du läst något riktig bra i år?

Kategorier
Sorokin, Vladimir

Snöstormen

Snöstormen av Vladimir Sorokin är en kort men ändå svulstig roman om en vild färd genom en snöstorm. En annorlunda och knäpp liten berättelse befolkad av småhästar och jättenäsor och mycket annat. Betyg: 3 fingerborgar av 5.

Jag blev tipsad om Vladimir Sorokins Snöstormen av en kompis som ofta har samma smak som jag när det kommer till böcker. Han gav intrycket att det var en väldigt annorlunda och speciell berättelse och det gjorde mig verkligen nyfiken. Och det är onekligen något alldeles eget! Tiden och förutsättningarna i Snöstormen är inte helt klara för mig, men förmodligen är det nära nutid. Precis som i vår tid hotas världen av en epidemi, men i Sorokins tappning verkar den mer hota med zombier än svår lungsjukdom. Nu är en läkare på väg med en andra och helt nödvändig dos vaccin till ett folk. Vägen dit är lång och svår och färdmedlet är något så märkligt som en självgångare – en vagn som dras av miniatyrhästar under en huva. Ska de nå fram, trot att en snöstorm närmar sig?

Snöstormen är ingen lång roman, men den är verkligen innehållsrik och svulstig och det är verkligen en annorlunda värld som Sorokin målar upp. Jag känner att mycket säkert flyger över huvudet. Visst måste alla konstigheter betyda något? Kanske inte. Kanske är det bara en mix av och en flirt med olika genrer. För mig blev det kanske ingen storslagen läsupplevelse trots allt. Det är en spännande och stundvis mycket underhållande berättelse, men den berörde inte så djupt, kanske för att jag helt enkelt inte förstod alla lager.

Vladimir Sorokin är tillbaka med en ny halsbrytande roman. När han sätter fart finns ingenting heligt, allra minst ryskheten – men ryssarna själva har lärt sig att älska honom, och han har blivit deras mest populäre författare internationellt.

I en nedfryst framtid utkämpar läkaren Garin en kamp mot klockan för att rädda sina landsmän från en utländsk och gåtfull epidemi. Man talar om den nya digerdöden. Mörkret har fallit, månen skymtar bakom molnen och kölden är hård.

Hästarna kämpar på den kalla tundran där fienden kommer allt närmare. Snart börjar det bli tydligt att Garin och hans kusk kommer att stå öga mot öga med den värsta fienden av dem alla – Rysslands värsta snöstorm genom tiderna är nämligen på ingång.

Förlagets beskrivning

Originalets titel: Metel’ (ryska).
Översättare: Ben Hellman.
Uppläsare: Rolf Lassgård.
Utgivningsår: 2010 (första ryska utgåvan), 2013 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2019 (den här ljudboksversionen, Norstedts).
Antal sidor: 206.
ISBN: 9789113049489, 9789113102856.

Vladimir Sorokin

Vladimir Sorokin (född 1955) är en rysk författare som slog igenom 2001 med romanen Blått fett, vilken vållade stor debatt i hemlandet på grund av en sexscen som väckte ilska hos många.

Kategorier
Svensson, Amanda

Ett system så magnifikt att det bländar

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl roman om trillingsyskon som plötsligt nås av en familjehemlighet som får allting att rasa samman – eller som kanske är den pusselbit som får allt att falla på plats. Betyg: 3 hamstrar av 5.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson är en rejäl tegelsten som följer de tre trillingsyskonen Sebastian, Clara och Matilda under en märklig tid i deras liv. Clara har rest till Påskön under förevändning att hon ska skriva ett reportage om en grupp klimataktivister och deras bohemiska ledare, men kanske har hon snarare rest dit för att komma bort från sin familj och sitt liv. Sebastian befinner sig i London där han tjänstgör på en klinik där man bedriver forskning på ovanliga neurologiska tillstånd. Samtidigt är kliniken så mystisk och dess chef så excentrisk att man kan undra om Sebastian i själva verket är utsatt för ett socialt experiment och mot sitt vetande är ett av studieföremålen på kliniken. Matilda reser till Västerbotten för att semestra med sin sambo och bonusbarn och ökar på så sätt avståndet ytterligare till syskonen.

Plötsligt hör deras mamma av sig. Deras pappa har försvunnit, men det finns också ett större avslöjande, en hemlighet som verkligen rör om i grytan och förändrar förhållandena i familjen. Det som uppdagas får på sätt och vis hela familjen att gå sönder, men det är också den pusselbit som kanske har saknats hela tiden. Alla trådar börjar så sakteliga vävas ihop och lager läggs till lager och fogas ihop ett intressant sätt. Det är verkligen en imponerande roman, ett gediget bygge som rymmer spännande karaktärer, klimatfrågan, vetenskap, kultur och dramatik.

Ett system så magnifikt att det bländar är en tjock bok och det finns många sidohistorier. Här finns det mycket som är överraskande, överdrivet, osannolikt och knäppt i en skön blandning. Man kan läsa boken och bara svepas med och bli underhållen. Förmodligen kan man också läsa, tolka och lägga mycket möda på att förstå alla nyanser och symboler. Det sistnämnda är något jag sällan känner att jag har lust att lägga energi på, särskilt inte när jag lyssnar på en ljudbok och inte kan gå tillbaka eller läsa i min egen takt. Det känns som att mycket helt enkelt flyger över huvudet. Jag kan också tycka att det trots allt blir lite för mycket, lite för svulstigt och för många bitar. Jag imponeras verkligen över romanen som sådan, men känner ändå att det blev lite för mastigt för min smak. Kanske hade jag uppskattat den mer om jag hade läst den själv istället för att lyssna på ljudboken.

Hur långt ifrån varandra kan en familj komma innan den upphör att höra ihop? Amanda Svenssons nya roman Ett system så magnifikt att det bländar är en stor familjeberättelse om tre syskon som försöker nå varandra i en värld som blivit alltmer splittrad.

Sebastian, Clara och Matilda är trillingar, uppvuxna i Lund men nu skingrade på olika platser i världen. De har alltid haft en knepig relation till varandra, framför allt de två systrarna, och när en tragisk händelse inträffar glider de isär.

Tjugofem år efter att trillingarna fötts: En ung kvinna hänger sig i en dörrkarm. En mamma möter djävulen på en kolonilott i Lund. Sebastian reser till London, Clara till Påskön och Matilda till Västerbotten. Sedan blir allting plötsligt väldigt komplicerat.

Amanda Svenssons efterlängtade roman Ett system så magnifikt att det bländar tacklar klimatkris — och vad som händer när det tryggaste, familjen, faller isär.

Förlagets beskrivning.

Uppläsare: Gizem Erdogan.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Norstedts), 2020 (den här ljudboken, Norstedts).
Antal sidor: 548 (ca 19 h lyssning).
ISBN: 9789113083216, 9789113103433.

Amanda Svensson

Amanda Svensson (född 1987) är en svensk författare, kulturskribent och översättare som numer är bosatt i Storbritannien. Hon debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.

Kategorier
Pettersson, Thomas

Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme

Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är ett spännande reportage om Skandiamannen och mordet på Olof Palme. Boken är en riktig bladvändare, men när jag har läst ut den sitter jag med fler frågor än svar. Betyg: 4 handlovsväskor av 5.

Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är en reportagebok som kom ut flera år innan den omtalade presskonferensen då åklagare Krister Petersson lade ned Palmeutredningen och samtidigt pekade ut Stig Engström, den så kallade Skandiamannen, som misstänkt för mordet på statsminister Olof Palme. Hatten av till Thomas Pettersson, som var tidigt ute med att ifrågasätta varför Engström avfördes så tidigt i utredningen! Det kan i och för sig tilläggas att han inte var först med att peka ut Skandiamannen, eller ens den första att lansera sina teorier i en bok, men han var åtminstone den som nådde ut till den breda massan tack vare ett omtalat reportage i magasinet Filter och därefter den här boken. Olof Palmes son, Mårten Palme, som alltid har trott på sin mors vittnesmål om att Christer Pettersson är den skyldige, lär ha ändrat åsikt tack vare Thomas Petterssons artikel och reportagebok. Det säger något om hur övertygande teorin om Skandiamannen faktiskt är.

Stig Engström arbetade som grafiker på Skandia, alldeles vid mordplatsen, och jobbade över samma natt som Olof Palme blev skjuten. Vittnesmål och stämpelklocka säger att han lämnade byggnaden 23.19, två minuter innan mordet skedde. Efter mordet försvann gärningsmannen uppför trapporna på Tunnelgatan och vidare längs David Bagares gata, där flera vittnen såg honom och har gett ett signalement som övervägande stämmer in på Engström: längd, rörelsemönster, kroppstyp, jacka, keps, handväskan som han alltid bar. 20 minuter senare återvände Engström till Skandia i chock. I senare förhör hävdar han att han var ett vittne på mordplatsen, att han pratade med Lisbet Palme och att han försökte rädda Olof Palmes liv genom att lägga honom i framstupa sidoläge – rena lögner eftersom inget vittne kan styrka detta. Inget vittne från mordplatsen känner ens igen att Stig Engström var där. Engström själv kunde bara peka ut de vittnen som även gärningsmannen måste ha sett. Tiden efter mordet fortsatte Engström att upprepa sin version och genom sina lögner skapa osäkerhet kring vad som egentligen hände på mordplatsen. Allt detta får verkligen varningsklockorna att ringa.

Och visst förekom Stig Engström i utredningen, men man siktade snart in sig på helt andra spår. Pettersson pekar på otaliga brister i utredningen; Det verkar ha börjat från första stund med att man gjorde en för snäv avspärrning. När man läser den här boken blir man inte förvånad över att mordet faktiskt aldrig har fått sin lösning och kanske är det det som jag verkligen tar med mig från läsningen.

För hur genomarbetad den här boken är och hur många källor som än redovisas så skaver det verkligen att motivbilden är så tunn och att så lite övertygar om att Engström hade ett skjutvapen. Hur visste han att paret Palme skulle passera just där och då? Var det planerat, eller skedde det på slump? Brukade han i sådant fall gå omkring med ett skjutvapen? Frågorna är många.

Jag hade hoppats på att presskonferensen skulle räta ut en del av dem, men så blev det inte. Presskonferensen, det jag snappade upp av den, kändes nästan som en sammanfattning av den här boken. Vi får alltså nöja oss med att Palmeutredningen aldrig kom längre än till att peka ut Stig Engström som misstänkt. Hade vi kunnat vrida tillbaka tiden sisådär 34 år så hade vi kanske fått veta mer, men nu går det såklart inte att komma vidare. Konspirationsteorierna har säkerligen fått mer bränsle, privatspanarna har säkert blivit fler, mer övertygande än så är det inte när det kommer till kritan.

Men vill du läsa en riktigt gedigen bok som samlar all relevant och tillgänglig information som finns kring Engström så är det här definitivt rätt bok. Den osannolika mördaren är imponerande eftersom det märks att det ligger enormt mycket researcharbete bakom. Dessutom är den lättläst och spännande. Det enda man kunde önska sig vore ju just en lite bättre slutkläm, men det kan man ju inte lasta författaren för. Det är ju ingen deckare vi talar om, utan ett reportage och då är det såhär långt man kommer.

Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson

Utgivningsår: 2018 (första utgåvan, Offside press), 2019 (den här e-boken, Offside press).
Antal sidor: 255.
ISBN: 9789185279593, 9789185279586.

I maj 2018 avslöjade journalisten Thomas Pettersson sanningen om »Skandiamannen« Stig Engström i magasinet Filter. Det var också Pettersson som gav tipsen som ledde till att dagens Palmeutredare har Engström som huvudspår. Stig Engström var på plats när Olof Palme mördades och fanns med i mordutredningen från dag ett – men utreddes sedan aldrig som gärningsman. Thomas Pettersson har nu hittat det som alla andra tidigare gått bet på: Engströms motiv, och att han hade skjutvana samt tillgång till samma slags vapen som Palme sköts med.

I Den osannolika mördaren presenterar Pettersson en rad nya fakta för Palmemordets uppklarande – inklusive hur Stig Engström avfördes från utredningen på helt felaktiga grunder. Intervjuer med USA:s främsta expert på politiska mord och Mårten Palme fogar också viktiga bitar till pusslet. Resultatet är en sensationell, spännande och skrämmande bok om ett statsministermord som plågat Sverige i drygt 30 år, men som nu närmar sig sin lösning.

Förlagets beskrivning

Thomas Pettersson

Thomas Pettersson (född 1957) är en svensk journalist, som bland annat är känd för den Guldspaden-belönade boken Den osannolika mördaren. Boken bygger på ett reportage som publicerats i Magasinet Filter.

Kategorier
Audur Ava Ólafsdóttir

Den sista kvinnan

Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir är en skickligt berättad och förvånansvärt rolig bok om en kvinna som blir lämnad. Betyg: 4+ korpar av 5.

Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton i Reykjavik. Marías man sedan elva år har precis meddelat att han har träffat en man och att han tänker lämna henne. Plötsligt är María lämnad ensam med parets två tvillingar, 2,5 år gamla, och tusen frågor. Hon kastas mellan hopp och förtvivlan, föreställer sig att maken ska återvända. Minnen från äktenskapet börjar rullas upp. Plötsligt hamnar alla makens sena kvällar på jobbet i ett annat ljus och hon börjar försiktigt närma sig tanken att vänner och bekanta kan ha varit något mer för hennes man. Samtidigt måste hon hålla sig samman och ta hand om barnen, oroa sig över barnen: den försigkomna flickan och den blyga och försiktiga pojken. Hur ska det egentligen gå för pojken, som ligger så långt efter i utvecklingen jämfört med sin syster och som nu kommer att sakna sin pappa?

Boken utspelar sig inte under speciellt många dagar, men María håller sig verkligen sysselsatt. Hon drar iväg på en vansinnig tur till deras avlägsna stuga. Hon målar om i hemmet. Hon städar undan julen. Livet pågår i ett stadigt tempo samtidigt som hon rasar ihop invändigt. Jag är verkligen imponerad över hur författaren skildrar detta mellan raderna. Det finns inte många passager där det ges utrymme för Marías tankar och känslor på ett direkt sätt. Oron och de sömnlösa nätterna framgår ändå genom allt hennes ivriga görande, allt hon gör för att hålla sig sysselsatt. Ständigt tittar också grannen Perla in, en excentrisk kvinna som påstår sig spökskriva deckare samtidigt som hon arbetar som terapeut. Är hon en omtänksam vän och granne, eller är det lika mycket hon som behöver sällskap och lite stöttning? Mitt i allt detta dyker Marías biologisk pappa upp, en man hon inte har någon relation till; Det är fler som har familjehemligheter.

Jag fastnade verkligen för den här boken. Den är speciell. Berättelsen om kvinnan som blir lämnad av sin man hade kunnat bli en dussinberättelse bland tusen liknande, men Audur Ava Ólafsdóttir gör något mer tack vare det finurliga berättandet, de excentriska karaktärerna och alla sidospår. Det borde inte ens hålla ihop, det är för många ingredienser, men det blir verkligen bra! Jag älskar också humorn och att berättelsen allvarligt talat är lite skruvad och overklig. Det ger en skön balans till det sorgliga ämnet, att bli lämnad.

– Pappa kommer snart, säger jag och ser snabbt på mobiltelefonen för att kolla efter viktiga meddelanden som helst ska handla om ånger och längtan.

Min dotter har lätt för att uppfatta mönster och sätter ihop ett tjugo bitars dalmatiner på nolltid och med stor entusiasm. Kanske har hon ärvt sin fars matematiska sinne. Hennes bror ser villrådigt på och funderar fortfarande på var svansen ska sitta när hon river den sista pusselbiten ur handen på honom och fullbordar verket.

Ur Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir (översättning av Arvid Nordh)
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir

Originalets titel: Undantekningin (isländska).
Översättare: Arvid Nordh.
Utgivningsår: 2012 (första isländska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Weyler förlag).
Antal sidor: 279.
ISBN: 978-91-7681-063-7.

Nyårsafton i Reykjavik. Flóki (maken) till Maria (makan): ”Du är kvinnan i mitt liv.” Sedan lämnar han henne och flyttar ihop med en man. Maria, som fallen från alla skyar, söker tröst och råd hos grannen Perla, en mycket kort kvinna, terapeut och spökskrivare av deckare. Men Marias familj fortsätter att överraska. Fadern, som hon aldrig träffat, dyker plötsligt upp på Island – för att dö. Och hennes mor har inte heller berättat allt.

Audur Ava Òlafsdóttir och hennes romaner har erövrat en världspublik med sin blandning av ironi och djup känsla för familjer och deras hemligheter. Hon är konsthistoriker och författare, har länge levt i Frankrike men bor nu åter på Island.

Förlagets beskrivning

Audur Ava Ólafsdottir

Audur Ava Ólafsdóttir (född 1958) är en isländsk författare och konsthistoriker.