Tänk att det bara är en månad sedan jag kände sådan hoppfullhet och glädje över att samhället börjat öppna upp lite mer. Jag såg fram emot roliga föreställningar och annat vi skulle göra, nära & kära vi skulle träffa och så vidare. Nu sitter vi med Sveriges kanske hårdaste restriktioner och kan inte ens resa någonstans annat än till jobbet, kan inte träffa någon utanför hushållet och så vidare och så vidare. Vi hann faktiskt gå på en otroligt fin Mozartkonsert innan restriktionerna kom och det gläds jag över. De hade anpassat det så bra på Norrlandsoperan, sett till att det aldrig blev någon trängsel. Strax innan var vi på väg att ta en kaffe på Espresso House, men fick vända i dörren för att det var smockfullt. Förutom några pliktskyldiga markeringar på golvet verkade de inte ha lyft ett finger för att minska trängseln. Borden stod tätt, stolarna stod tätt, allt var trångt och det var fullsatt. Sådant gör mig så irriterad. Att just kulturen är det som ska stängas ned under pandemin! Många fik och restauranger tar såklart sitt ansvar, men lika många gör det definitivt inte.

Nåja, jag ska inte klaga. Vi är friska och har jobb (gud så mycket jobb jag har för den delen!!). Jag hade gärna bakat pepparkakor med mina vänner, kunnat bjuda in till glöggfika och kanske avverkat någon spelkväll, men nu blev det inte så och det är ganska lugnt ändå. Eller spelkväll har vi och för sig haft. Digitalt. Självklart känns det ovisst och deppigt med julen, men jag tänker inte ta ut något i förskott. Vi får se hur det är då, helt enkelt.

Att inte riktigt veta hur julhelgen ska se ut förtar dock en del av julmyset för mig, måste jag erkänna. Även det att inte kunna bjuda hit folk gör hela julmyset lite tristare. Varför ska jag baka & fixa om ingen kan komma hit? Att inte kunna gå på julkonsert, julmarknader eller strosa omkring på stan bland julpynt gör också sitt till för att ge känslan av att det är mörk november snarare än SNART JUL. Allt detta är helt klart i-landsproblem. Det är bara det att jag tycker att julen, hela vägen från november 😉 till tjugondag knut är SÅ mysig och nu är det ännu en grej som pandemin har snott. Så lite deppigt är det ändå. Och självklart känner jag för de som definitivt inte får en avkopplande jul i år, på grund av sjukdom & oro, på grund av slitsamt jobb inom vården eller av andra orsaker!

Nu när december strax är här ska jag försöka göra vad jag kan för att hålla humöret uppe: lyssna på lagom mycket julmusik, äta goda grejer som hör julen till, kolla på SVT:s julkalender (om den är kass kan man ju se någon bra på Öppet arkiv istället), pyssla mer än vad jag brukar, tända ljus och sådant. Ja, och så kommer jag ta sovmorgon, träna (hemma) och läsa noveller. Jag har ju min egenkomponerade novellkalender i år (och en jättefin Stunder i advent-kalender!). Kanske kan jag också få ändan ur vagnen och göra saker jag tänkt i flera ÅR att jag borde ta tag i, som att flytta bloggen till en databas som stödjer emojis till exempel. Pandemin kan ge alla möjliga sega projekt en skjuts. Vi får väl se.

Novelläsningen ska bli en skön avrundning på det här årets läsning. Jag hade någon slags idé om att hinna läsa ut de flesta av mina andra påbörjade böcker inför decembers novellprojekt och jag lyckades nästan! Vad läser du december?