Året närmar sig sitt slut och vad passar då bättre för en bokbloggare än att sätta ihop en topplista över årets bästa böcker? Jag vet egentligen inte hur man gör sådana här listor. Kan man ställa romaner mot faktaböcker, poesi mot reportage? Nej, det kan man väl egentligen inte. Här har jag dessutom utelämnat de böcker jag läser mest: barnböckerna, för de läser vi i sådana mängder att det inte finns någon möjlighet att hinna blogga om dem. Men, med det sagt: här kommer faktiskt de tio bästa böckerna jag har läst i år (inte nödvändigtvis böcker med utgivningsår 2024).

1. Systrarna av Jonas Hassen Khemiri

Systrarna är en riktig tegelstensroman av min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri, en författare med böcker på ca 80 sidor i sin bibliografi. Funkade det även med 700+ sidor? Ja, verkligen. Jag älskade att boken räckte länge, att jag fick följa bokens huvudpersoner – Jonas och de tre Mikkolasystrarna – under lång tid. ”En underbar roman om om livet, systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien”, som jag beskrev det när jag bloggade om boken i mars.

2. Sanningsberget av Therese Bohman

Sanningsberget, av Therese Bohman, läste jag ut så sent som nu i december, men jag känner mig övertygad om att boken kommer att leva kvar länge. Det är en otroligt fin bok, som, med några korta nedslag i huvudpersonens liv, berättar en berörande historia om livet, konsten och om den livslånga sorgen efter en spårlöst försvunnen bror.

3. Pythian pratar av Liv Strömquist

Få författare kan skriva så roligt och vasst om samtiden, som Liv Strömquist. I Pythian pratar är det självhjälp, livsråd och den ständiga strävan efter att maximera & optimera livet, som granskas. Ett sjukt roligt och tankeväckande seriealbum!

4. Stacken av Annika Norlin

I Stacken, av romandebuterande Annika Norlin, får läsaren följa en grupp människor som valt att stå utanför samhället. Det är en fascinerande bok, med ett spännande persongalleri, där man får följa gruppens utveckling. Det blir mer och mer som en sekt. En av de böcker som verkligen sticker ut från mängden i årets läsning och som fastnat i minnet!

5. Daisy Darker av Alice Feeney

Daisy Darker, av Alice Feeney, är en klassisk ”det slutna rummet”-berättelse – en familj sitter isolerade, avskärmade från omvärlden på grund av tidvattnet, när den ena efter den andra plötsligt tas av daga av en okänd förövare. Är man beredd på greppet är den en sällsynt underhållande och spännande roman. Jag hade mycket svårt att lägga Daisy Darker ifrån mig.

6. Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg

Skyddsrummet Luxgatan, av Jerker Virdborg, är en av mina favoritnovellsamlingar, alla kategorier. Det är en oerhört drabbande samling berättelser om ett Sverige i krig och konflikt. Boken utkom för nio år sedan, men känns aktuell på ett skrämmande sätt.

7. Straff av Ann-Helén Leastadius

Samisk kultur må ha en plats i årets julkalender (som jag för övrigt älskar!), men det är en kultur som Sverige aktivt har försökt utplåna, bl.a. genom nomadskolor. Om detta skriver Ann-Helén Laestadius i Straff, en mycket berörande bok som påminner om ett förtryck som faktiskt inte ligger särskilt långt tillbaka i vår historia.

8. Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke

Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, är en av mina mer otippade favoriter från året. Jag hade inte riktigt väntat mig att en roman om en kulturman, som (kanske?) har utsatt en kvinna för sexuella trakasserier, skulle vara rolig och tänkvärd, men det var den!

9. Trilogin av Jon Fosse

Trilogin, av nobelpristagaren Jon Fosse, väckte många tankar och känslor hos mig. Det är en tunn liten bok, som dessutom rymmer tre sammanlänkade berättelser, men vilket innehåll! Jag väljer att läsa den som en mäktig bok om kärlek.

10. Nu levande: tredje Monikabok av Sara Lövestam

Sara Lövestams Monikaböcker, med den avslutande delen Nu levande, har varit ljudboksfavoriter under året. Böckerna följer Monika och hennes resa, från att kastas mellan hopp och förtvivlan, som den gör som är ofrivilligt barnlös och som genomgår behandling efter behandling, till att våga utforska fler delar av livet.

Har du någon favoritbok från året? 🙂

Nu kommer den sista summeringen av mitt 2022. Idag kommer min tio-i-topp i omvänd ordning.

10: Pestön av Marie Hermanson

I Marie Hermansons romaner kan stämningen snabbt skifta från vardag till surrealism. Det ger perfekt bakgrundsstämning till Pestön, en deckare som till stor del utspelar sig på en avskild ö dit ingen reser utan särskilt ärende. Man läser och känner att vad som helst kan hända. Fast mest är det en historisk roman, en genre Hermanson verkligen har gjort något bra av med Pestön.

9: Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata

Huvudpersonen i Sayaka Muratas Hur mår fröken Furukura? är en kvinna som lever ensam och jobbar deltid i ett närköp. Det behövs inte mycket mer än så för att provocera omgivningen. Varför gifter hon sig inte? Varför skaffar hon sig inget ”riktigt” jobb? Det här är en väldigt egen och fin bok om att vara annorlunda och att slitas mellan omgivningens förväntningar och de egna önskningarna.

8: Girig-Sverige av Andreas Cervenka

Girig-Sverige av Andreas Cervenka är ett reportage om ett Sverige som kanske inte stämmer helt överens med mångas uppfattning om ett land med absurda skatter(?) och hög jämlikhet. Pedagogiskt och klart beskriver Cervenka hur skattesystemet, bostadsmarknaden och inflationen har gjort superrika ännu rikare och fattiga ännu fattigare. Och med en medelklass belånade upp över öronen. Girig-Sverige är bok som gör en rätt matt faktiskt. Jag läste den innan valet. Sedan blev jag ännu mer matt.

7: Babetta av Nina Wähä

Babetta, av Nina Wähä, är en bok om två vänner sedan tonåren. Då var Katja den som betraktades som mest talangfull. Ändå var det Lou som kom att bli världskänd skådis. Nu har åren gått, det blir sommar och Lou vill att Katja kommer ned till henne till hennes lyxhus i Frankrike. Det är en speciell och oberäknelig roman. Jag har sett den beskrivas som en kärleksförklaring till filmen, men nej? För mig är det här tvärtom en berättelse om filmbranschens kanske fulaste sidor: ytligheten, hur lätt det är att bli utnyttjad, hur snabbt en karriär kan ta slut när kvinnans viktigaste (?) kapital börjar ta slut… Jag tyckte om den. Mycket!

6: De e kroniskt av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Jag läser Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman De e kroniskt med ungefär samma känsla som jag har när jag lyssnar på En varg söker sin podd (som författaren har tillsammans med Liv Strömquist): jag växlar mellan att bli provocerad, att skratta inombords och att sitta som ett frågetecken. Framför att kan jag inte sluta läsa (lyssna). Boken liknar ingenting annat jag läst, men det säger jag också som något odelat positivt. Det här är en otrolig bok som ringar in läget i dagens Sverige. Och berättar om hur det kan vara att leva med kronisk smärta.

5: Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist

Ringskog Ferrada-Nolis poddkollega, Liv Strömquist, finns såklart också på årets topplista. I år har jag läst hennes allra senaste seriealbum: Liv Strömquists astrologi. Här ryms underhållande serier om stereotyper från stjärntecknen i zodiaken. Liv Strömquists astrologi har kanske inte samma folkbildande, tydliga tema som många av Strömquists tidigare seriealbum, men skärpan och humorn känns igen.

4: Detaljerna av Ia Genberg

Detaljerna av Ia Genberg är den bokcirkelbok som fått högst betyg, i bokcirkelns 11-åriga historia. Den fick 5 av 5 av samtliga bokcirkeldeltagare. Det är nästan tjusigare än det Augustpris den belönades med lite senare. 😉 I boken återberättas ett liv genom fyra relationer som kommit och gått. Och i bakgrunden finns det konstanta och det liv som händer. En väldigt speciell och en väldigt bra bok.

3: Löpa varg av Kerstin Ekman

Löpa varg, av Kerstin Ekman, är en vemodig och fin berättelse om en pensionerad jägmästare som plötsligt står öga mot öga mot en varg. Tankarna börjar gå. I all sin enkelhet är det en fantastisk bok om åldrande och att se tillbaka på det avtryck man gjort, i livet och mot naturen. Och i bakgrunden smyger vargen omkring, som ett mystiskt väsen.

2: Andromeda av Therese Bohman

I Andromeda, av Therese Bohman, får en ung kvinna praktikplats på ett högt ansett förlag. En äldre kollega tar henne under sina vingar och de inleder en speciell relation, med ett ständigt pågående samtal om litteraturen. Finns det plats för den stora litteraturen i dagens samhälle? Finns det en plats för deras relation? Det här var en bok som överraskade mig på många sätt. För nog är det uttjatat med temat ”ung kvinna inleder relation med gubbe med makt”, men Bohman gör något nytt och hon gör det väldigt bra.

1: Mats kamp av Mats Jonsson

Mats kamp är ett självbiografiskt seriealbum av Mats Jonsson. Boken skildrar tiden när Mats och hans fru blev föräldrar. Jag blev förälder för ungefär ett år sedan och kanske var det därför jag blev så berörd av Mats berättelse. Eller också blev jag berörd för att det helt enkelt är en fantastiskt träffande och fin skildring av föräldraskapets många sidor: att drabbas av sådan rörelse att man svimmar(!), att nästan gå sönder i försöken att räcka till. En underbar bok!

Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.

10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.

9: Väggen av Marlen Haushofer

Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.

8: Nötskal av Ian McEwan

Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.

7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.

6: Spådomen av Agneta Pleijel

Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.

5: Vi kom över havet av Julie Otsuka

Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan ”försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.

4: Musan av Jessie Burton

Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.

3: I kroppen min av Kristian Gidlund

Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.

2: Maken av Gun-Britt Sundström

Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.

1: Slutet av Mats Strandberg

I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.

Har du några favoriter från 2019 års läsning?

Här kommer den, listan på förra årets bästa böcker! Det här är alltså min högst personliga topplista med böcker som jag läste ut under 2018. Merparten av böckerna är utgivna tidigare än så, men de är såklart lika bra boktips ändå.

10: Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

Livet går så fort. Och så långsamt. kastar läsaren tillbaka till högstadiet. Det finns en stor portion 80-talsnostalgi och humor, men främst är det faktiskt en sorglig bok som påminner om vilken ensam och tuff tid högstadiet kan vara. I centrum står Sonja, som går i nian och som kämpar för att passa in: att säga rätt saker, att klä sig rätt, att umgås med rätt personer, att bli bjuden på rätt fester – det är många koder, oskrivna regler och maktstrukturer att förhålla sig till. Hemma är det riktigt trassligt, med föräldrar som är på väg mot separation och där psykisk ohälsa och alkoholism inte direkt bidrar till att skapa en lugn och trygg plats för Sonja och hennes lillasyster. Jag blev berörd av den här berättelsen och jag älskar Martina Haags rena språk, pricksäkra liknelser och hur hon hittar den helt perfekta rösten åt Sonja. 

9: Efter balen av Lev Tolstoj

Jag har plöjt noveller i år och många av dem har varit fantastiskt bra, men det var något särskilt med Efter balen om gör att den kvalar in på min topplista i år. Efter balen skildrar en häftig förälskelse och en balkväll där novellens huvudperson inte kan få något annat i huvudet än föremålet för hans kärlek. Efter balen får han dock se något som raserar allt. Den här novellen kan vara den första riktigt bra berättelse jag har läst om förblindande förälskelse (och ett smärtsamt uppvaknande).

8: Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

Brun flicka drömmer är poetiska memoarer som gick rakt in i hjärtat och gjorde mig verkligt glad och upplyft. Här skildrar Jacqueline Woodson sin egen uppväxt i den amerikanska södern och i New York. I bakgrunden börjar medborgarrättsrörelsens kamp ge frukt, men för lilla Jackie handlar väldigt mycket om den obändiga längtan efter att få skriva. Hon fullkomligt bubblar över av berättarglädje och det smittar verkligen. Och tänk vilken framgångsrik författare Woodson kom att bli så småningom!

7: Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

Diktromanen Århundradets kärlekssaga var en av de första böcker jag läste 2018, men den finns stark i minnet ännu. Här berättar Märta Tikkanen smärtsamt och brännande om äktenskapet med Henrik Tikkanen, hur Henriks periodvisa drickande är på väg att slita itu familjen, och om hur svårt det kan vara att som kvinna få utrymme att skriva och skapa. En fantastisk bok!

6: Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

Pappaklausulen är skriven med den lekfullhet och finurlighet som vi blivit vana vid från Jonas Hassen Khemiri, men den är också en förvånansvärt varm och rolig roman från en författare som annars mest gjort sig känd för att skriva vasst och ilsket om exempelvis rasism. Här utspelar sig berättelsen under några dagar i en familjs liv. Allt och inget händer, men det är en otroligt fin berättelse om att försöka hålla ihop som familj och om rädslan över att inte räcka till som förälder.

5: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Jag ska egentligen inte jobba här är en av många berättelser om att vara 19 år och på väg ut i vuxenlivet. Den här tyckte jag dock alldeles särskilt mycket om eftersom huvudpersonen är så naiv och kaxig att det inte går att bli annat än charmad. Jag kastades tillbaka till mina egna sena tonår och mindes hur det var att försöka hitta på vad jag skulle göra med sitt liv. Huvudpersonen i den här boken jobbar på ett äldreboende. Fast egentligen ska hon bli skådespelare. Det är underbart att få följa henne under hennes, ärligt talat, ganska tafatta försök att bli något annat än det vårdbiträde hon är.

4: Never let me go av Kazuo Ishiguro

Never let me go är en bok som väcker tankar och känslor som få andra böcker. Den utspelar sig i en framtid där vissa är ”donatorer” och andra är deras ”vårdare”. Boken berättas av vårdaren Kathy och sakta rullas det upp en helt klaustrofobisk berättelse när hon tänker tillbaka på det liv hon haft och de vänner som försvunnit längs vägen. Det är något alldeles speciellt med Kazuo Ishiguros berättande, han har en alldeles speciell förmåga att ge sina karaktärer röst och liv och att komponera sina berättelser så att det blir helt gastkramande, trots att hans romaner ofta är långsamma och lågmälda.

3: Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

Kriget har inget kvinnligt ansikte är en roman och ett reportage där Svetlana Aleksijevitj har gett röst åt kvinnor som stridit i Röda armén. Aleksijevitjs metod är att intervjua ett stort antal människor och att sedan väva ihop berättelserna. Det går att öppna boken nästan var som helst och börja läsa och oavsett var man går in så kommer man att bli omskakad. Aleksijevitj har så mycket att berätta om ”sovjetmänniskan” och det är så fint att få ta del av alla dessa vittnesmål. Det här är en bok om hjältedåd, kvinnlighet, kärlek och lidande. Och om att komma tillbaka och inte alls bli hyllad och ärad. Det är en mångbottnad och fantastisk bok.

2: Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse utspelar sig i en dystopisk framtid där fertiliteten har dalat och där kristna fundamentalister har tagit makten. Kvinnor som fortfarande är fertila utsätts för rituella våldtäkter av maktens män. Den här boken berättas av just en sådan kvinna, en tjänarinna, som lever avskärmat och begränsat. Trots att så mycket i berättelsen anpassar sig efter just det, att det är så lite från världen utanför som sipprar in, så målas det verkligen upp ett skrämmande samhälle, ett samhälle som ärligt talat inte är så olikt hur samhällen ser ut runt om i världen idag. Boken väckte verkligen tankar och känslor som få andra och den är häpnadsväckande bra uppbyggd!

1: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Återstoden av dagen berättas av butlern Stevens, som har offrat det mesta i livet för att kunna bli den perfekta butlern och för att ge den mest utmärkta service. Nu har samhället förändrats, godset har förändrats och hans yrke är inte längre vad det en gång har varit. Hela boken berättas med Stevens opålitliga berättarröst, som främst rymmer stolthet och torra skildringar av hans yrkesliv, men som mellan raderna låter läsaren ana att priset för hans livsval har varit högt. Jag älskar hur Kazuo Ishiguro komponerar sina berättelser och låter huvudpersonen säga det på sitt sätt, i det här fallet med den filtrerade, polerade och humorlösa rösten från någon som ägnat ett helt yrkesliv åt att vara korrekt och professionell. Berättelsen träffade som ett slag i magen och gav mig många tankar om att var och en har ansvar för sitt eget liv: förr eller senare måste vi alla stå till svars, åtminstone för oss själva, för de livsval vi gjort och i stort och smått hitta argument för att livet blev som det blev. Det går alltid att hitta argument för det ena eller andra, men när något skaver finns alltid valet att ljuga för sig själv eller att faktiskt försöka förändra sin situation. Det är en bok med en del humoristiska stråk, men mest är det en bok som väcker vemod och för mig är det den bok som berörde mig mest 2018.

Ja, det var det. Så många bra böcker ändå! Ni anar inte hur svårt det var att ens sålla fram dessa 10 titlar från allt bra jag har läst under året… 🙂 Och ni anar inte hur svårt det var att försöka ranka dem sinsemellan i en sådan här topplista. Egentligen älskar jag alla de här böckerna lika mycket, men kanske på lite olika sätt. Jag rekommenderar verkligen att kolla upp dem om du inte har läst dem ännu. 🙂 🙂

Har du några favoriter från 2018?