Kategorier
-

Det bästa jag läste 2019: årets favoritböcker

Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.

10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.

Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

9: Väggen av Marlen Haushofer

Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.

Väggen av Marlen Haushofer
Väggen av Marlen Haushofer

8: Nötskal av Ian McEwan

Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.

Nötskal av Ian McEwan
Nötskal av Ian McEwan

7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.

Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

6: Spådomen av Agneta Pleijel

Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.

Spådomen av Agneta Pleijel
Spådomen av Agneta Pleijel

5: Vi kom över havet av Julie Otsuka

Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan “försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.

Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet av Julie Otsuka

4: Musan av Jessie Burton

Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.

Musan av Jessie Burton
Musan av Jessie Burton

3: I kroppen min av Kristian Gidlund

Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.

I kroppen min av Kristian Gidlund

2: Maken av Gun-Britt Sundström

Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.

Maken av Gun-Britt Sundström
Maken av Gun-Britt Sundström

1: Slutet av Mats Strandberg

I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.

Slutet av Mats Strandberg
Slutet av Mats Strandberg

Har du några favoriter från 2019 års läsning?

Kategorier
-

Årets bästa böcker 2018

Här kommer den, listan på förra årets bästa böcker! Det här är alltså min högst personliga topplista med böcker som jag läste ut under 2018. Merparten av böckerna är utgivna tidigare än så, men de är såklart lika bra boktips ändå.

10: Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

Livet går så fort. Och så långsamt. kastar läsaren tillbaka till högstadiet. Det finns en stor portion 80-talsnostalgi och humor, men främst är det faktiskt en sorglig bok som påminner om vilken ensam och tuff tid högstadiet kan vara. I centrum står Sonja, som går i nian och som kämpar för att passa in: att säga rätt saker, att klä sig rätt, att umgås med rätt personer, att bli bjuden på rätt fester – det är många koder, oskrivna regler och maktstrukturer att förhålla sig till. Hemma är det riktigt trassligt, med föräldrar som är på väg mot separation och där psykisk ohälsa och alkoholism inte direkt bidrar till att skapa en lugn och trygg plats för Sonja och hennes lillasyster. Jag blev berörd av den här berättelsen och jag älskar Martina Haags rena språk, pricksäkra liknelser och hur hon hittar den helt perfekta rösten åt Sonja. 

Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag
Livet går så fort. Och så långsamt. av Martina Haag

9: Efter balen av Lev Tolstoj

Jag har plöjt noveller i år och många av dem har varit fantastiskt bra, men det var något särskilt med Efter balen om gör att den kvalar in på min topplista i år. Efter balen skildrar en häftig förälskelse och en balkväll där novellens huvudperson inte kan få något annat i huvudet än föremålet för hans kärlek. Efter balen får han dock se något som raserar allt. Den här novellen kan vara den första riktigt bra berättelse jag har läst om förblindande förälskelse (och ett smärtsamt uppvaknande).

Efter balen av Lev Tolstoj
Efter balen av Lev Tolstoj

8: Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

Brun flicka drömmer är poetiska memoarer som gick rakt in i hjärtat och gjorde mig verkligt glad och upplyft. Här skildrar Jacqueline Woodson sin egen uppväxt i den amerikanska södern och i New York. I bakgrunden börjar medborgarrättsrörelsens kamp ge frukt, men för lilla Jackie handlar väldigt mycket om den obändiga längtan efter att få skriva. Hon fullkomligt bubblar över av berättarglädje och det smittar verkligen. Och tänk vilken framgångsrik författare Woodson kom att bli så småningom!

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

7: Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

Diktromanen Århundradets kärlekssaga var en av de första böcker jag läste 2018, men den finns stark i minnet ännu. Här berättar Märta Tikkanen smärtsamt och brännande om äktenskapet med Henrik Tikkanen, hur Henriks periodvisa drickande är på väg att slita itu familjen, och om hur svårt det kan vara att som kvinna få utrymme att skriva och skapa. En fantastisk bok!

Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen

6: Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

Pappaklausulen är skriven med den lekfullhet och finurlighet som vi blivit vana vid från Jonas Hassen Khemiri, men den är också en förvånansvärt varm och rolig roman från en författare som annars mest gjort sig känd för att skriva vasst och ilsket om exempelvis rasism. Här utspelar sig berättelsen under några dagar i en familjs liv. Allt och inget händer, men det är en otroligt fin berättelse om att försöka hålla ihop som familj och om rädslan över att inte räcka till som förälder.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

5: Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Jag ska egentligen inte jobba här är en av många berättelser om att vara 19 år och på väg ut i vuxenlivet. Den här tyckte jag dock alldeles särskilt mycket om eftersom huvudpersonen är så naiv och kaxig att det inte går att bli annat än charmad. Jag kastades tillbaka till mina egna sena tonår och mindes hur det var att försöka hitta på vad jag skulle göra med sitt liv. Huvudpersonen i den här boken jobbar på ett äldreboende. Fast egentligen ska hon bli skådespelare. Det är underbart att få följa henne under hennes, ärligt talat, ganska tafatta försök att bli något annat än det vårdbiträde hon är.

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

4: Never let me go av Kazuo Ishiguro

Never let me go är en bok som väcker tankar och känslor som få andra böcker. Den utspelar sig i en framtid där vissa är “donatorer” och andra är deras “vårdare”. Boken berättas av vårdaren Kathy och sakta rullas det upp en helt klaustrofobisk berättelse när hon tänker tillbaka på det liv hon haft och de vänner som försvunnit längs vägen. Det är något alldeles speciellt med Kazuo Ishiguros berättande, han har en alldeles speciell förmåga att ge sina karaktärer röst och liv och att komponera sina berättelser så att det blir helt gastkramande, trots att hans romaner ofta är långsamma och lågmälda.

Never let me go av Kazuo Ishiguro
Never let me go av Kazuo Ishiguro

3: Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

Kriget har inget kvinnligt ansikte är en roman och ett reportage där Svetlana Aleksijevitj har gett röst åt kvinnor som stridit i Röda armén. Aleksijevitjs metod är att intervjua ett stort antal människor och att sedan väva ihop berättelserna. Det går att öppna boken nästan var som helst och börja läsa och oavsett var man går in så kommer man att bli omskakad. Aleksijevitj har mycket att berätta om “sovjetmänniskan” och det är fint att få ta del av alla dessa vittnesmål. Det här är en bok om hjältedåd, kvinnlighet, kärlek och lidande. Och om att komma tillbaka och inte alls bli hyllad och ärad. Det är en mångbottnad och fantastisk bok.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj
Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

2: Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse utspelar sig i en dystopisk framtid där fertiliteten har dalat och där kristna fundamentalister har tagit makten. Kvinnor som fortfarande är fertila utsätts för rituella våldtäkter av maktens män. Den här boken berättas av just en sådan kvinna, en tjänarinna, som lever avskärmat och begränsat. Trots att så mycket i berättelsen anpassar sig efter just det, att det är så lite från världen utanför som sipprar in, så målas det verkligen upp ett skrämmande samhälle, ett samhälle som ärligt talat inte är så olikt hur samhällen ser ut runt om i världen idag. Boken väckte verkligen tankar och känslor som få andra och den är häpnadsväckande bra uppbyggd!

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

1: Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Återstoden av dagen berättas av butlern Stevens, som har offrat det mesta i livet för att kunna bli den perfekta butlern och för att ge den mest utmärkta service. Nu har samhället förändrats, godset har förändrats och hans yrke är inte längre vad det en gång har varit. Hela boken berättas med Stevens opålitliga berättarröst, som främst rymmer stolthet och torra skildringar av hans yrkesliv, men som mellan raderna låter läsaren ana att priset för hans livsval har varit högt. Jag älskar hur Kazuo Ishiguro komponerar sina berättelser och låter huvudpersonen säga det på sitt sätt, i det här fallet med den filtrerade, polerade och humorlösa rösten från någon som ägnat ett helt yrkesliv åt att vara korrekt och professionell. Berättelsen träffade som ett slag i magen och gav mig många tankar om att var och en har ansvar för sitt eget liv: förr eller senare måste vi alla stå till svars, åtminstone för oss själva, för de livsval vi gjort och i stort och smått hitta argument för att livet blev som det blev. Det går alltid att hitta argument för det ena eller andra, men när något skaver finns alltid valet att ljuga för sig själv eller att faktiskt försöka förändra sin situation. Det är en bok med en del humoristiska stråk, men mest är det en bok som väcker vemod och för mig är det den bok som berörde mig mest 2018.

Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro

Ja, det var det. Så många bra böcker ändå! Ni anar inte hur svårt det var att ens sålla fram dessa 10 titlar från allt bra jag har läst under året… 🙂 Och ni anar inte hur svårt det var att försöka ranka dem sinsemellan i en sådan här topplista. Egentligen älskar jag alla de här böckerna lika mycket, men kanske på lite olika sätt. Jag rekommenderar verkligen att kolla upp dem om du inte har läst dem ännu. 🙂 🙂

Har du några favoriter från 2018?