Etikett: Barnböcker

  • Rut-Emma, Ingeborg och Madlän

    Här om dagen läste jag ut Rut-Emma och nu har jag läst ut fortsättningen, Rut-Emma, Ingeborg och Madlän, som innehåller böckerna Rut-Emmas blåa bok, Till Rut-Emma från morbror Karl samt Rut-Emma, nästan nio. Det här är högst omtyckta böcker från min barndom!

    I de här böckerna har Rut-Emmas pappa kommit tillbaka och hela familjen flyttar från Storgatan till en lägenhet inne i stan. Det innebär att Rut-Emma lämnar bästavännen Elsbeth och hennes förälskelse, Teofil, på gården där hemma. Sedan fortsätter boken att berätta om det som Rut-Emma och hennes syskon funderar över, pratar om och gör. Även här finns det mycket igenkänningsfaktor, trots att boken utspelar sig på 20-talet.

    Jag älskade böckerna om Rut-Emma när jag var liten och jag tycker fortfarande att de är kanon! Böckerna i den här samlingsvolymen har fina illustrationer på i stort sett varje sida, men det finns mer text än i tidigare böcker.

  • Rut-Emma

    Rut-Emma

    Jag är hos mina föräldrar och hälsar på just nu och det är här jag förvarar alla mina böcker. Jag plockade om lite bland mina hästböcker (jag har en hel separat bokhylla med sådana!) här om dagen och fick en massa nostalgikänslor och nu har jag även passat på att läsa om en av mina riktigt älskade böcker: Rut-Emma.

    Det här är en av de böcker som jag verkligen kommer ihåg från när jag var liten. I den får vi läsa om Rut-Emma som växer upp någon gång på 20-talet. Hon leker nere på gården med sina syskon och sina kompisar, hon börjar skolan, hon bråkar med sina syskon och fantiserar om att pappan har rymt med cirkusen. Det finns hur mycket som helst att känna igen sig i och många fina, talande, bilder som illustrerar allting.

    Jag älskar den här boken! Den känns så autentisk. När jag läser den som vuxen kan jag verkligen känna ”precis så var det!” och ”precis så tänkte jag också!” och jag kände likadant när jag var liten och fick den uppläst för mig. En fantastisk bok, som håller än!

    Boken är en samlingsvolym som innehåller titlarna Rut-Emma själv, Rut-Emma, Storgatan 12, Jordklotet, Världen, Rut-Emma + Teofil = Sant. Denkom ut i en nyutgåva av En bok för alla för några år sedan, så den finns kanske fortfarande att få tag på. Jag rekommenderar den för alla som vill ha en mysig bok att läsa för sina barn!

  • Vår vän Capy

    Vår vän Capy

    Capybaran, som är världens största gnagare, är ett märkligt djur som kanske inte så många känner till. De finns i Sydamerika och påminner om jättestora marsvin. När en kompis till mig visade bilder på Capybaror här om dagen mindes jag en gammal barnbok som jag vet att jag gillade när jag var yngre. Så kom det sig att jag läste om denna tunna lilla bok.

    Vår vän Capy handlar om en familj som skaffar sig en capybara som husdjur. Den är söt och trevlig när den är liten, men ju äldre och större den blir, desto svårare är det att hålla den som husdjur. Själva berättelsen är en liten solskenshistoria som inte lämnar så mycket avtryck, men bilderna är väldigt fina. Vem som helst med ett husdjur kan nog känna igen sitt djur i bokens capybara, som glufsar i sig kattmat, är envis och som förväntansfull stirrar på dörrhandtaget för att få någon att komma och öppna.

  • När vi var barn

    Under dessa sommardagar hos mina föräldrar har jag passat på att plocka fram och läsa en bok som jag älskade när jag var liten: När vi var barn. Boken är en samlingsvolym som innehåller titlarna Ida Maria från Arfliden, Tyra i 10:an Odengatan samt Vi bodde i Helenelund. I dessa illustrerar och berättar Ann-Madeleine Gelotte om dels sitt eget liv och uppväxt i Helenelund, utanför Stockholm, men också om hennes mormors liv som barn i en lappländsk by vid 1800-talets slut och om hennes mammas uppväxt i 1920- och 1930-talens Stockholm.

    En jättebra bok för att lära sig mer om hur livet i Sverige har varit för inte så länge sedan! Det är en barnbok, men kan absolut även läsas av vuxna. Boken väcker verkligen tankar kring hur utvecklingen har gått framåt under 1900-talet och hur annorlunda mycket i samhället är. Det här är sådan historia som aldrig hinns med under skolans historiaundervisning, men som ändå är mycket intressant eftersom vi alla är märkta av vårt ursprung.

    Det här är en av de böcker som jag verkligen kommer ihåg från när jag var liten och den är fortfarande lika bra och illustrationerna är fortfarande lika lekfulla och roliga.

  • Alla mina barn

    Alla mina barn

    Trots att Astrid Lindgren är en av Sveriges kanske mest erkända författare har jag faktiskt inte läst särskilt många av hennes böcker. Hennes berättelser har jag istället främst kommit i kontakt med via TV och film. Med den här boken kan man dock få ett ganska bra smakprov på Astrid Lindgrens verk.

    Alla mina barn är en bok med utdrag från några av Astrid Lindgrens mest kända verk. Historierna gör sig kanske bäst i sina fulla version, men det här är ändå en trevlig bok att bläddra i och läsa ur. Precis som i Lindgrens ”riktiga” böcker finns här dessutom fina illustrationer av bland andra Illon Wikland, Björn Berg och Ingrid Vang Nyman.

  • Det falska ansiktet

    Det falska ansiktet

    När skilsmässobarnet Laney och halvindianen Tom hittar ett så kallat falskt ansikte i en mosse väcker de oanat stora krafter till liv. Falska ansikten var kraftfulla masker som indianer använde sig av tidigare. Nu får Laney och hennes mor plötsligt starka makter i sina händer.

    Historien om masken är i sig en spännande historia, men det bästa med boken är inte berättelsen om det falska ansiktet utan de bitar som handlar Toms sökande efter en identitet och Laneys försök att leva upp till sin mammas krav. Tyvärr tycker jag att boken tappar lite trovärdighet eftersom Laneys mamma är så kylig mot Laney p.g.a. att hon liknar sin pappa för mycket. Jag har svårt att tro att ett skilsmässobarn skulle kunna hamna i kläm på det sättet. Bortsett från det är det här en både bra och spännande ungdomsbok som tar upp flera angelägna ämnen samtidigt som den lär en lite mer om en del av irokesernas kultur.

  • Bakom den blå dörren

    Bakom den blå dörren

    När teaterläraren och tre av hennes elever råkar bli instängda i ett av skolans skyddsrum en fredag kväll får de inte bara anledning att börja att oroa sig över att inte komma ut, tampas med hunger och försöka att klara sig ur tristessen: de börjar också konfronteras med inre problem. Läraren blir kanske den svagaste av de alla och börjar att tänka tillbaka på allt hon gjort i sitt liv och hon börjar fundera på om hon verkligen har handlat rätt alla gånger. Sextonåriga Silvi får det också tufft. Hon känner sig utanför och tvingas mer än en gång att svälja tårarna medan hon sitter instängd tillsammans med skolans populäraste tjej och inser hur lite den populära tjejen och de andra förstår hur det kan vara att vara ensam.

    Jag tror att alla människor som någon gång har varit ensamma känner igen sig i det Silvi säger och tänker. Själv känner jag igen mig så mycket att jag inte kan annat än gilla den här boken. Dessutom är boken spännande eftersom personerna i den befinner sig i en knepig situation och har anledning att oroa sig över att inte komma ut igen.

  • Pojken och tranan

    Pojken och tranan

    Pojken och tranan - Dayton O. HydeHar man läst Gary Paulsens böcker, Yxan och Vinter i vildmarken, känner man igen handlingen i den här boken om en ung pojkes kamp för livet mitt ute i vildmarken i de kanadensiska skogarna.

    Pojken heter David och ett försök att rymma hemifrån får ett tråkigt slut när flygplanet, som han har smugit sig ombord på, kraschlandar. Flygplanet hörde till en organisation, som undersöker den utrotningshotade trumpetartranans liv. På platsen där planet har kraschat har David och piloten sådan tur att hitta en ännu oupptäckt häckningsplats för dessa tranor och det blir deras uppgift att försöka ruva fram ett ägg, som en död trumpetartrana har lämnat efter sig.

    När ägget har kläckts dröjer det inte länge förrän det bara är pojken och tranan kvar i livet och den livsfarliga vintern närmar sig. David måste försöka att överleva vintern och att hålla hoppet att hittas igen uppe. Med vintern kommer även den svåra frågan vad han ska göra med sin nya kamrat, som måste flytta söderut för att klara sig.

    Eftersom jag redan har läst två liknande böcker kändes mycket av boken som en upprepning, men i den här boken hålls ändå spänningen uppe boken igenom eftersom allting inte går exakt enligt planerna hela tiden. Ett tag fruktade jag nästan ett riktigt olycklig slut, men hur det går får du ta reda på själv!

    Förutom att boken är riktigt spännande tycker jag att det här är en intressant bok om att fatta svåra beslut och att överleva mot alla odds. Tyvärr känns inte allt i boken särskilt trovärdigt, men det märks ändå att den är skriven av en person som vet väldigt mycket om djurlivet i Kanada.

  • Lindansaren

    Lindansaren

    Nioåriga Patrik blir det enda vittnet till en mycket ovanlig dödsolycka: grannen faller ned och bryter nacken efter att ha försökt klättra längs väggen från Patriks balkong till sin egen. Patrik inbillar sig att allting är hans fel och han fylls av både skuldkänslor och rädsla för att polisen ska komma och ta honom. Situationen känns till slut så svår att han känner sig tvungen att rymma hemifrån.

    Berättelsen om Patriks chock är närmast gullig trots att den är så tragisk. Innerst inne så vet man hela boken igenom att allting kommer att ordna sig på något sätt och jag blev riktigt förvånad när allting mot det sista kapitlet började försvåras.

    Det här är en fin bok om en nioårings skräck, men tyvärr försvinner en del spänning på grund av sättet som boken berättas på. En positiv sak med boken är dock att man får se hela händelseförloppet från flera personers synvinklar och att en hel del andra ämnen än skuld och rädsla tas upp. I boken finns också en historia om den första kärleken och boken handlar också på sätt och vis om folks fördomar kring invandrare. Det är inte svårt att känna igen de sterotypa kommentarer som fälls efter dödsolyckan när det visar sig att den omkomne invandrat från  Polen.

    En intressant och charmig bok! Synd att den nästan är lite tjatig på sina ställen och ibland är ganska förutsägbar.