Etikett: Brasilien

  • Sluta aldrig gå: Från gatan i São Paulo till Vindeln i Norrland

    Sluta aldrig gå: Från gatan i São Paulo till Vindeln i Norrland

    Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson är en otroligt gripande bok om författarens tid som gatubarn och om att göra en återresa. Betyg: 4 isglassar av 5.

    Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson, eller Christiana, som är hennes brasilianska namn, är en självbiografisk bok där Rickardsson berättar om sin uppväxt i São Paulo och i Vindeln. Hennes första åtta år lever hon på gatan i Brasilien tillsammans med sin mamma och lillebror. Mamman är kärleksfull och gör vad hon kan för att lära sina barn att bli bra människor, men omständigheterna är svåra och nöden är stor. I perioder förefaller mamman heller inte vara närvarande och lilla Christianas trygga punkt blir då vännen Camile. De leker och busar som vilka barn som helst, men tvingas också leta mat i soporna, vittja folks fickor och göra vad de kan för att överleva från en dag till en annan. Vänskapen är stark och utgör en av få trygga punkter i en hård värld. Plötsligt rasar allt dock samman: Camile blir ett av alla de barn som brutalt avrättas med en kula i pannan, som om hon och de andra gatubarnen vore ohyra. Det är 90-tal, men enligt författaren förekommer det fortfarande att gatubarn i Brasilien blir avrättade, ofta av civila poliser.

    Christianas värld är verkligen rå. För mig, som vuxit upp under extremt trygga förhållanden i lugna, lilla Sverige går det inte ens att ta in. Hjärtat går sönder när jag ser 7-, 8-åringar omkring mig och påminns om hur liten man är i den åldern. I den åldern tvingades Christiana se och uppleva sådant som ingen borde få uppleva.

    Åtta år gammal kommer livet dock att ta en ny vändning för henne. Christiana hamnar på barnhem, skiljs från sin mamma och blir snabbt adopterad av ett par från Vindeln i Sverige. Christiana blir Christina och får tillsammans med sin bror ett nytt hem i en norrländsk småstad. Kontrasterna är enorma och omställningen är inte lätt.

    I den här boken berättar Christina om sin livsresa och också om den återresa som hon gjorde 2015 i förhoppningen om att få återse sin mamma och få svar på frågor hon burit inom sig.

    Det här är en på många sätt gripande och tänkvärd berättelse och det är omöjligt att inte bli berörd av Christinas otroliga resa. Vilka prövningar somliga människor råkar ut för! Jag läser och påminns också om vilken styrka som vi trots allt kan bära på. Det här är verkligen en bok som får tankarna att snurra och som tydliggör vilka enorma klyftor och ojämlikheter det finns i världen.

    Jag vaknade av att en polis pratade med mamma. Jag hörde honom säga något i stil med: Antingen du eller din dotter, du bestämmer.

    Mamma svarade inte utan la bara min överkropp, som vilat mot hennes knä, på betonggolvet och bad mig hålla i Patrique. ”Jag är snart tillbaka”, sa hon. Jag frågade vart hon skulle, men hon hyssjade mig och sa att jag inte skulle oroa mig. ”Har jag inte alltid kommit tillbaka till dig?” frågade hon och log. Hennes leende nådde inte ögonen. Jag vet att hon såg hur orolig jag var. Jag tittade från henne till polisen och tillbaka på henne. Jag hörde hur han otåligt bad henne följa med. Mamma ställde sig upp och innan hon vände sig om, såg jag hur hennes blick förändrades. Hon såg stark ut.

    Ur sluta aldrig gå av Christina Rickardsson
    Sluta aldrig gå av Christina Rickardsson

    Utgivningsår: 2016 (första utgåvan, Forum).
    Antal sidor: 240.
    ISBN: 9789137146256.

    ”Jag är född i Brasiliens vildmark och bodde i en grotta tills jag var ungefär fem år gammal. Därefter flyttade min mamma och jag in till en av São Paulos många kåkstäder – en rent livsfarlig miljö för ett barn att växa upp i. Jag fick tidigt lära mig att inte lita på polisen eller andra vuxna. Ofta fick jag klara mig själv och jag fick även ansvara för min lillebror innan jag slutligen hamnade på barnhem. Ett år senare, när jag var åtta år, adopterades jag bort till en familj i Vindeln i Västerbotten.”

    Christina berättar om sitt liv som gatubarn i Brasilien, om svält, misshandel och separation. Om uppväxten i Sverige och alla kulturkrockar som uppstod när hon kom till det lilla samhället i Norrland. Hur hon har bearbetat sina upplevelser i vuxen ålder och börjat bygga upp ett nytt liv. Och när hon behöver fylla på med kraft och energi har hon ett speciellt knep: Hon kastar sig ut från ett flygplan och faller fritt i sextio sekunder innan fallskärmen vecklas ut. Att landa på fötterna är bra att kunna i många sammanhang!

    Det här är en berättelse om kärlek, sorg, vänskap och förlust. Christina berättar om att överleva, om hur vitt skilda världar har format henne och hur hon har kämpat för att få ihop sina två jag.

    Förlagets beskrivning

    Christina Rickardsson

    Christina Rickardsson (född 1983 som Christiana Mara Coelho) är en svensk författare, föreläsare och äventyrare. Hon har en hemsida, en Facebooksida och instagrammar under @christina_rickardsson.

  • Valkyriorna

    Av Paulo Coelho har jag tidigare läst Alkemisten, som jag tyckte mycket om, men jag har också förstått att han är en riktig lågstatusförfattare, som bokbloggare i allmänhet sällan skulle skylta med att de läser. Bland den kritik som brukar lyftas är att han skriver läsaren på näsan med sina alldeles för övertydliga filosofiska resonemang och tjatig sensmoral. Valkyriorna är en verklighetsbaserad bok som utspelar sig under tiden efter att Paulo Coelho slog igenom med sin stora bestseller, och här förstår man kanske varför Coelho skriver sina böcker som han gör och varifrån intresset för de här frågorna kommer.

    Boken utspelar sig under en dryg månads resa i Mojaveöknen, dit Paulo och hans fru, Chris, reser för att Paulo tror sig kunna komma i kontakt med änglar om han tar sig dit. Jag har inte funderat så mycket på vem Coelho är, men man förstår ganska snabbt om man läser hans romaner att han är troende och att tro är en stor del av hans liv. I Valkyriorna framkommer också att Coelho är en ”magiker”, som är intresserad av magiska ritualer och läror, och i Mojaveöknen har hans magimentor gett honom en kontakt som kanske kan lära Paulo att komma i kontakt med änglar. Chris delar inte sin mans intresse, men framstår inte i boken som en person med många egna åsikter. Hon finner sig helt enkelt i att vara i öknen med sin karl, som vill vara med på olika ritualer i sektliknande grupper.

    Jag vet inte alls vad boken ska ge läsaren. Jag intresserar mig inte alls för sådan här ”magi” och fascineras inte av Coelhos sökande efter änglar, så för mig är enda behållningen att jag nu har lärt mig något mer om Coelho och hans tro. Dessutom tycker jag att boken är märklig på så sätt att den handlar en hel del om Chris och hennes oförståelse för mannens magiintresse och hur hon sedan trots allt gläntar på dörren till det här änglasökandet. Att Coelho har skrivit en bok där han berättar om sin fru ur sin frus synvinkel blir konstigt och förstärker bara ännu mer hur mycket hon verkar vilja göra för sin man och hur lite hon har en egen vilja. Här har hon alltså låtit Coelho skrivit en bok med sin tolkning av hennes upplevelse i Mojaveöknen?

    Det här var ingen bok för mig!

    Boken finns hos bl.a. Bokus och Adlibris.

  • Djävulen och fröken Prym

    Djävulen och fröken Prym

    När jag läste Alkemisten, av samma författare, tyckte jag att den var en riktig höjdare. Efter att ha lyssnat på Djävulen och fröken Prym är jag osäker på om jag hade tyckt så bra om den ifall jag hade läst den idag. Till viss del påminner böcker nämligen om varandra. Båda är lättillgängliga böcker som tar upp filosofiska frågeställningar och frågor som rör moral. Det är bra på sitt sätt, men den här gången kändes det som att man fick för mycket serverat för sig och att det därför inte blev särskilt berörande.

    I Djävulen och fröken Prym kretsar handlingen till den lilla byn Viscos, som har blivit en avfolkningsbygd, hotad till utplåning eftersom inga barn bor kvar och ingen kan se någon framtid där. En möjlig räddning dyker upp när en främling kommer till byn och utsätter den för ett ”socialt experiment”. De erbjuds en mängd guldtackor om de mördar en valfri invånare i byn. Här uppstår alltså ett moraliskt dilemma och frågor om godhet och ondska dyker upp.

    Det är intressanta frågor, egentligen, men det berörde tyvärr inte den här gången.

  • Alkemisten

    Alkemisten

    Eftersom det inte alltid har varit så att jag har uppskattat de böcker som andra har talat sig varma om var det med en viss skepsis som jag satte mig ned och började läsa den här lovordade boken. Inte ens skyhöga förväntningar kunde dock ta udden av den här läsupplevelsen.

    Boken handlar om en ung spanjor som arbetar som fåraherde eftersom han vill se världen. Efter två nätter med samma dröm om Egyptens pyramider säljer han sina får och ger sig av på en resa tvärs över öknen för att finna den skatt som enligt drömmarna kan finnas där.

    Boken är som en saga bortom tiden och den berättas oerhört väl. Utan att krångla till det allt för mycket tar den upp djupa filosofiska och religiösa frågor, som man inte kan undvika att fundera över medan man läser. Jag brukar inte alltid uppskatta böcker som kräver eftertanke, men den här boken nådde ända fram och den har gett mig många nya tankar.