”Fördolt är minnet av människan”, av Mohamed Mbougar Sarr, kretsar kring den mystiske, senegalesiske författaren T. C. Elimane, vars debutroman, ”Omänsklighetens labyrint”, togs emot som en litterär sensation när den kom ut på 30-talet. Tidens litteraturkritiker höjde honom till skyarna och liknade honom vid den franska poeten Rimbaud. Ganska snart började dock rasistiska tongångar höras och en kritiker smulade sönder hela verket och kallade den för ett plagiat. Hela upplagan av ”Omänsklighetens labyrint” drogs därefter in och sedan dess har ingen kunnat få tag på Elimanes storslagna roman. Elimane publicerade heller ingenting mer och hördes aldrig av igen. I litteraturhistorien finns han dock kvar.

I ett nutida Paris fascineras Diégane, som också har rötter i Senegal, av Elimanes öde. Även Diégane har författardrömmar. Nu påbörjar han efterforskningar efter sin landsman och försöker ta reda på vart Elimane tog vägen. Spåren leder till flera personer vars vägar korsats av Elimanes på olika sätt och som alla påverkats djupt av honom som person och av hans mäktiga roman.

”Fördolt är minnet av människan” är en roman med många lager och författaren har inte gjort det lätt för sin läsare. Berättelsen rör sig i tid och rum och det är inte alltid speciellt tydligt vem som är berättarröst, vad som återberättas av någon eller vad som händer här och nu. Jag tyckte att boken var otroligt rörig och komplicerad. Jag läste med insikten av att det mesta flög över huvudet. Kanske är det precis det som är meningen: att en kritvit person som jag ska fatta absolut 0, att den här litteraturen med stort L främst riktar sig och ska förstås av en läsare från en helt annan kontinent. Det är okej om det är så. Jag kan dock bara konstatera att det här inte var en roman för mig. En bildad och koncentrerad läsare kan säkert utvinna en massa klokheter kring rasism, kolonialism och litteratur i den här boken. Själv kände jag mig endast som ett frågetecken.

Mohamed Mbougar Sarr

Mohamed Mbougar Sarr är en senegalesisk författare.