Kategorier
Ishiguro, Kazuo

Begravd jätte

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro är en fantasyroman om ett äldre par som ger sig iväg in i dimmorna för att söka sin försvunna son. Jag har älskat allt annat jag läst av Ishiguro, men den här gick inte hem hos mig. Betyg: 2+ drakar av 5.

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro är en fantasyroman om ett äldre par som ger sig iväg på en lång resa i sökandet efter deras försvunna son. Det är 500-tal och en dimma har svept in och gjort att människors minnen har börjat blekna bort. Det blir en händelserik färd och många möten. Någonstans hotar också en fruktansvärd drake, eller är det något annat som ligger begravt?

Jag har läst flera romaner av Ishiguro och hittills har alla seglat in på min lista över favoritromaner. Jag har blivit djupt berörd av både Återstoden av dagen och Never let me go, men när jag nu har läst Begravd jätte så känner jag mig inte lika drabbad. Fantasy är måhända fel genre för mig, men för mig fanns det inte mycket i den här romanen som engagerade. Av de Ishiguro-romaner som jag har läst så tycker jag dessutom att Begravd jätte är den mest avancerade och jag är den första att erkänna att mycket säkerligen flög över huvudet på mig. Här finns kopplingar till andra verk och berättelser, inte minst Kung Artur-berättelserna, och det är proppat med symboler och namn som är tänkta att väcka associationer, men som främst får mig att känna mig dum.

Det finns säkert mycket att hämta i Begravd jätte för den som har den rätta bakgrunden och känner sig manad att läsa något som kräver mycket analys och eftertanke. Jag inser att det finns många bottnar i den här berättelsen, men för mig var det just inget lager som engagerade särskilt mycket.

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro
Begravd jätte av Kazuo Ishiguro

Originalets titel: Buried giant (engelska).
Översättare: Rose-Marie Nielsen.
Uppläsare: Magnus Roosmann.
Utgivningsår: 2015 (första brittiska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 2017 (den här ljudboksversionen, Bonnier audio).
Antal sidor: 335 (ca 14 h lyssning).
ISBN: 9789146226659, 9789176518373, 9789176471890.
Andra som läst: dagensbok.com, Fantastiska berättelser.

Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ”dimman”. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt; föräldrar söker sina barn, barn söker sina föräldrar. Men det är också en värld, som Ishiguro skildrar den, befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farofylld resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen.

Kazuo Ishiguros nya roman, den första på tio år, är en symbolladdad, svart och mystisk saga. Ishiguro leker med genrer och överskrider dem. Begravd jätte är äventyrsberättelse, pikareskroman, fantasy – allt på en och samma gång. Och, på ett djupare plan, är den också en betraktelse över – och kanske ifrågasättande av – myternas och det kollektiva minnets betydelse.

(förlagets beskrivning)

Kazuo Ishiguro

Kazuo Ishiguro (född 1954) är en brittisk författare med japanskt ursprung. Han har skrivit ett stort antal romaner, i vitt skilda genrer. Hans genombrott kan sägas vara The remains of the day (Återstoden av dagen), från 1989, som också har filmatiserats och för vilken han belönades med Bookerpriset. Även SciFi-romanen Never let me gohar filmatiserats. 2017 tilldelades Kazuo Ishiguro Nobelpriset i litteratur.

Kategorier
Le Guin, Ursula K.

Trollkarlen från Övärlden

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin är första delen i en hyllad fantasyserie. Tyvärr är det inte den genre jag har lättast att ta till mig. Betyg: 3 drakar av 5.

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin
Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin

Jag ber om ursäkt redan nu för att de här inlägget kommer att handla mer om mig, och mina svårigheter att läsa fantasy, än om den här boken. Det är nämligen så att jag är väldigt förtjust i exempelvis Harry Potter-böckerna, Engelsforstrilogin och Magikerna – urban fantasy helt enkelt, men så fort berättelsen rör sig bort från vår värld så har jag ytterst svårt att hålla uppe ett intresse.

Att jag började läsa den här boken verkar bero på ett slags missförstånd. Jag läste någon DN-artikel om fantasyböcker med uppluckrade könsroller (jag tror att det var den här artikeln av Hanna Fahl) och snappade upp Ursula K. Le Guin. Det lät som ett intressant ämne, men det är alltså en helt annan av Le Guins böcker, Mörkrets vänstra hand, som omnämns i artikeln och inte alls den här boken som jag har läst. Trollkarlen från Övärlden är första delen i en serie om Övärlden och här kretsar handlingen kring trollkarlar som kan framkalla trolldom genom att använda språket, uttala tingens sanna namn. I huvudrollen finns den skickliga Ged, som går i trollkarlsskola och råkar släppa loss en ond kraft, som han sedan måste fly från.

När jag läser om boken såhär efteråt så ser jag att många beskriver att det är en bok som fokuserar på identitet och psykologi, men jag kände verkligen inte så. Precis som så ofta när jag läser fantasy så blir det platt och tråkigt. Jag vill läsa om människor, relationer, känslor och jag vill kunna relatera. Jag tycker om när det finns inslag av magi eller övernaturligt, men det måste finnas en kärna som är igenkännbar. För mig blir fantasy allt för ofta en massa långa resor hit och dit genom okända landskap och omständliga beskrivningar om främmande världar, varelser och fenomen. Jag gissar att många roas av att måla upp fantasifulla världar framför sig, men jag tycker inte att det är speciellt spännande, ärligt talat. Faktum är att jag tycker att det är dötrist med långa och omständliga beskrivningar. Det här är inte tråkigt och långsamt på samma sätt som t.ex. Sagan om ringen, där det i princip inte händer någonting, men det är ändå inte min typ av bok.

Det här är såklart ytterst orättvist mot den här boken, men den blev en besvikelse. Jag hade helt felaktigt föreställt mig en spännande bok där en författare för en gångs skull vågat rucka lite på föreställningen om att det i alla sammanhang, även i alla fantasy- eller science fiction-universum finns två kön. Istället fick jag “en helt vanlig fantasy”. Ironiskt nog finns det just ingen kvinnlig karaktär i hela boken, förutom lite ointressant “pynt”.

Ta det här inlägget för vad det är. Ursula K. Le Guin är en omtyckt och hyllad författare och jag har förstått att många håller hennes serie om Övärlden högt – förmodligen med rätta. Tyvärr blev inte heller den här boken den fantasybok som omvände mig och gjorde mig nyfiken på att läsa mer.

Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin
Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. Le Guin

Om Ursula K. Le Guin och Trollkarlden från Övärlden

Ursula K. Le Guin (född 1929) är en amerikansk författare. Hon har skrivit böcker, i vitt skilda genrer, men är kanske mest känd för sina böcker om Övärlden. Den första delen, Trollkarlen från Övärlden (A wizard of Earthsea) kom ut 1968 som första delen i en trilogi, men serien kom senare att utökas med ytterligare tre titlar och består alltså av sex böcker, utgivna mellan 1968 och 2001. Ursula K. Le Guin har en officiell hemsida.

Originalets titel: A wizard of Earthsea.
Översättare: Sven Christer Swahn.
Uppläsare: Johan Svensson.
Utgivningsår: 1968 (första amerikanska utgåvan), 1977 (första svenska utgåvan, Rabén och Sjögren), 2014 (nyutgåvan på bilden, Rabén & Sjögren), 2016 (den här ljudboksutgåvan, Storyside).
Antal sidor: 237 (ca 7 h lyssning).
Läs även: Övriga böcker om Övärlden: Gravkamrarna i Atuan, Den yttersta stranden, Tehanu, Berättelser från Övärlden och Burna av en annan vind.
ISBN: 9789176138564, 9789129690835.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

“Ön Gont är en stormhärjad klippa i Nordhavet, berömd för sina trollkarlar. Sparvhök heter en av dem, en stolt och enstörig pojke som törstar efter kunskap, och han ska bli störst av dem alla. Men han använder sina krafter för tidigt och kallar upp en skugga från dödsriket som han måste fly ifrån. Men bara Sparvhök kan förgöra det onda genom att slutföra det han påbörjat.

En av fantasylitteraturens mest spännande böcker. En förtätad, fantasieggande berättelse om ont och gott och en ung man som ännu inte vet att han kommer att bli den störste av alla trollkarlar.”

Kategorier
-

3 nya noveller om livet på Hogwarts

Nu när pjäsen Harry Potter och det fördömda barnet är aktuell i bokform är det så mycket snack om Harry Potter att det är lätt att missa andra Harry Potter-nyheter. Det gick mig nästan förbi att det i höst väntar 3 nya noveller om livet på Hogwarts. Jösses. Man kan tro att jag har sovit under en sten de senaste åren! Hehe. Jag älskar ju Harry Potter! Vad jag förstår så kommer novellerna att göras tillgängliga som e-böcker på sajten Pottermore.

Hogwarts An incomplete and unrelable guide av J.K. Rowling
Hogwarts An incomplete and unrelable guide av J.K. Rowling

Short stories from Hogwarts of heroism, hardship and dangerous hobbies av J.K. Rowling
Short stories from Hogwarts of heroism, hardship and dangerous hobbies av J.K. Rowling

Short stories from Hogwarts of power, politics and pesky poltergeists av J.K. Rowling
Short stories from Hogwarts of power, politics and pesky poltergeists av J.K. Rowling

Kategorier
Maguire, Gregory

Wicked

Wicked av Gregory Maguire
Wicked av Gregory Maguire

När jag var barn så var Trollkarlen från Oz en av mina absoluta favoritböcker och jag plöjde Oz-böckerna om och om igen (alla 14 delarna). Den världen betydde massor för mig; mina lekar och egna påhittade sagor tog verkligen inspiration från karaktärerna och miljöerna i L. Frank Baums klassiska barnböcker om den lilla flickan Dorothys äventyr i landet Oz. I vuxen ålder har samlaren i mig emellanåt krävt att jag budar på böckerna på nätauktioner så att jag kan ha dem hemma och titta på dem. Jag har tyvärr inte köpt ett enda exemplar. Nu har jag däremot fått göra en tidsresa tack vare Gregory Maguires fan fiction Wicked.

Maguire har alltså skrivit böcker som utspelar sig i Oz och där karaktärer från Baums böcker flimrar förbi. Wicked har “the wicked witch of the west”, eller Elphaba Thropp, som hon egentligen heter, i huvudrollen och handlingen är förlagd till tiden innan och strax efter det att Dorothy kommer till Oz. Boken kretsar kring ont och gott. I Baums böcker är “the wicked with of the west” ond. Maguire nyanserar den bilden och lanserar Elphaba som en missförstådd rättvisekämpe. Den som har läst böckerna vet vad Dorothy kommer att göra när hon träffar häxan, men jag kanske inte ska avslöja för mycket för den som inte vet hur boken kommer att sluta.

Trots att boken är baserad på barnböcker så är inte Wicked en berättelsen som riktar sig till barn, i min mening. Boken har en humor som ofta är rätt svart och berättelsen saknar inte inslag av sex och våld. Ärligt talat gillar jag att Maguire har gjort en mer vuxen Oz-bok. Jag hade förmodligen tyckt betydligt sämre om boken ifall författaren hade skrivit i precis samma stil som Baum själv; den typen av regelrätta fortsättningar är sällan motiverade, om ni frågar mig. Nu, däremot, bjuder Gregory på en nostalgitripp för vuxna Oz-älskare, vilket är väldigt kul. Jag älskade faktiskt den här läsningen! Maguires bok är underhållande och spännande och framförallt har det varit superhärligt att få göra ett återbesök i Oz och uppleva lite av den där magin som jag kände när jag var liten. Jag kan verkligen rekommendera Wicked till alla Oz-älskare.

Många har väl förresten kanske, liksom jag, sett musikalen Wicked, som har gått på Broadway sedan 2003. Det var efter att ha sett just den musikalen som jag köpte boken, men om jag ska vara ärlig så känner jag faktiskt inte igen supermycket från musikalen i den här läsningen. Jag tror att man har gjort en ganska stor omarbetning och gjort berättelsen mer barnvänlig när man har transformerat den till en musikal. Det känns som att musikalen fokuserar på bokens första delar, dessutom. Jag tycker att boken på många sätt är bättre, faktiskt.

I korthet

Rekommenderas för: Alla vuxna Oz-älskare som vill göra ett återbesök i landet Oz och lära känna “the wiched witch of the west” och hennes kamp för rättvisa innan Dorothy plötsligt klampar in i berättelsen och ställer allt på ända.

Betyg: 5 flygande apor av 5.

Wicked och Son of a witch av Gregory Maguire
Wicked och Son of a witch av Gregory Maguire

Om Gregory Maguire and Wicked

Gregory Maguire (född 1954) är en amerikansk författare som har skrivit en lång rad böcker för såväl barn som vuxna. Många av hans böcker spinner vidare på barnboksklassiker. Han är kanske mest känd för sina böcker som utspelar sig i Landet Oz. Gregory Maguire har en hemsida och en fansida på Facebook.

Utgivningsår: 1995 (den första utgåvan), 2008 (den här utgåvan, Barnes & Noble).
I samma volym: Son of a witch.
Antal sidor: 406.
ISBN: 9781435110304.
Läs även: Son of a witch, A lion among men, Out of Oz.

Baksidestext

“This unique volume combines two modern classics spun from the imagination of national bestselling author Gregory Maguire. Wicked, told from the perspective of Elphaba Thropp, the Wicked Witch of the West, gives the wildly entertaining prehistory of the Emerald City of Oz before the arrival of Dorothy, the Scarecrow, the Cowardly Lion, and the Tin Woodsman. The saga continues in Son of a Witch, the whimsical coming-of-age story of Liir, the Wicked Witch’s secret son. Beautifully designed and illustrated, this volume makes the perfect gift for lovers of modern fantasy literature.”

Kategorier
Pettersen, Siri

Odinsbarn

Odinsbarn av Siri Pettersen
Odinsbarn av Siri Pettersen

Odinsbarn är den första delen i Siri Pettersens hyllade fantasytrilogi Korpringarna. Boken har fått ett väldigt fint mottagande, inte minst för att den har en stark kvinnlig karaktär i huvudrollen. Odinsbarn handlar om Hirka, som till skillnad från alla andra saknar en svans. Det har sagts att det beror på att en varg tog hennes svans när hon var liten, men det är inte sant. Hennes pappa vet sanningen och en dag måste han berätta den även för henne. Det är dags för dem att ge sig av, för att skydda Hirka. Hirka är nämligen på väg att bli vuxen, vilket också innebär att man genomgår en rit inför de med makt, rådet, och visar att man kan famna, d.v.s. utöva sin kraft. Hirka kan inte famna. Hon är inte som de andra, hon är ett “Odinsbarn” och som sådan är hon potentiellt farlig och nu måste hon fly. Som Odinsbarn riskerar hon att sprida rötan.

Hirka har en vän, Rime, som är arvtagare till en av de mest mäktiga i rådet. Med honom kan Hirka känna kraften och kanske kan han hjälpa henne?

Odinsbarn är en spännande och annorlunda fantasy. Jag gillar huvudpersonen och jag tycker hemskt mycket om författarens språk och hur hon strösslar med ord och begrepp som hon har hittat på själv, men som ändå finns där med en stor självklarhet: slockna, famna, menskr…

Däremot ångrar jag bittert att jag lyssnade på den här boken som ljudbok, för det var allt annat än lätt att hänga med. Jag vill nästan tro att ljudboksappen som jag lyssnat med har fått spel och hoppat fram och tillbaka i uppspelningen, men sanningen är nog att boken kräver så mycket närvaro att den inte passade för mig att lyssna på som ljudbok. Det blev för rörigt: för många hopp mellan karaktärer, tid och rum för att jag skulle hänga med i svängarna. Det känns inte som att jag kan ge något riktigt ärligt och bra omdöme om den här boken, för min lyssning blev allt annat än optimal. Det enda jag kan säga är väl att man helst bör undvika ljudboken om man inte är väldigt van vid att lyssna på fantasyromaner.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en originell och spännande fantasy med en stark kvinnlig karaktär i huvudrollen och ett säreget språk.

Betyg: 3 korpar av 5.

Odinsbarn av Siri Pettersen
Odinsbarn av Siri Pettersen

Om Siri Pettersen och Odinsbarn

Siri Pettersen (född 1971) är en norsk författare och serietecknare. I Norge är hon kanske mest känd för serien Anti-klimax (Anti-klimaks på norska) från 2002. I Sverige slog hon igenom stort 2015 med fantasyromanen Odinsbarn. Hennes senaste bok på svenska är uppföljaren, Röta, som också kom på svenska 2015. Siri Pettersen instagrammar under @siripettersen, twittrar under @siripettersen och har en hemsida. Korpringarna har också en fansida på Facebook.

Originalets titel: Odinsbarn (norska).
Översättare: Ylva Kempe.
Uppläsare: Sonja Lindblom.
Utgivningsår: 2015 (första svenska utgåvan, B. Wahlströms), 2015 (första svenska ljudboksutgåvan, B. Wahlströms).
Antal sidor: 661 (ca 22 h lyssning).
ISBN: 9789132165719.
Läs också: Övriga delar i serien Korpringarna: Röta, Kraften.
Andras röster: Bokhora, Carolina läserKulturbloggen, Kulturkollo

Baksidestext

“Den norska fantasysuccén – nu äntligen på svenska!

Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.

Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn - ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna …

Odinsbarn är första delen i serien Korpringarna – en spektakulär fantasyberättelse med rötter i den nordiska mytologin. Det är en episk och våldsam uppgörelse med främlingsrädsla, blind tro och ärelystnad. Boken har blivit en sensationell succé i hemlandet Norge där den hyllats för sin originalitet, sitt språk och sin intrig.”