Jag läser nästan alltid ut de böcker jag påbörjar, men om jag inte fastnar för en berättelse inom rimlig tid ger jag faktiskt upp. Min lästid är för dyrbar för att slösas bort på böcker jag inte kommer in i eller får ut någonting av. Den senaste i raden av böcker jag inte tagit mig igenom är Intermezzo av Sally Rooney.
Jag tror att jag har läst en massa positiva recensioner av Intermezzo (eller också har jag bara läst någonting om den – tyvärr minns jag inte nödvändigtvis sådana ”detaljer”) och den kom dessutom upp bland rekommendationer i en ljudboksapp jag hade för ett tag sedan. Det lät lovande allting, som ni hör. Och jo, jag tänker att Intermezzo är skriven av en skicklig författare och att den säkert berättar något intressant/angeläget. Förlaget beskriver den med ord som ”en roman om överväldigande kärlek och sorg, om hämmande förväntningar och konventioner, men också om den frihet som finns i acceptans och försoning.”. Det låter som en roman med potential att fånga läsaren.
Men nej. Jag började om med Intermezzo åtminstone tre gånger (efter att ha lyssnat > 1 h), men hade uppenbarligen svårt att fokusera. Det kanske säger mer om mig än om boken, men så var det i alla fall. Det som slutligen fick mig att ge upp var dock inte detta, utan den fruktansvärda skämskudde-känslan som uppstod när jag försökte ta mig igenom bokens alldeles för långdragna och frekventa sexscener. Jag är inte pryd när det gäller romaner (jag läste nyss Michel Houellebecq, om någon tvivlar), men det här pallade jag inte med. Det stora problemet är inte att det är mycket sex, det är att sexskildringarna är så vansinnigt detaljerade och kopiöst osexiga att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Nu är jag inte den som plöjer romance och liknande, så jag kanske har läst färre böcker med sexinslag än många andra, men bland allt jag har läst så är åtminstone det här det mest avtändande jag varit med om, om jag uttrycker mig så. Boken innehåller sex med samtycke, kärlek och lust, men författaren får det ändå att kännas direkt äckligt. Till slut gav jag upp. Det här var absolut ingenting för mig.
Intermezzo finns översatt till svenska av Klara Lindell och utgiven av Albert Bonniers förlag 2024. Jag har lyssnat på en inläsning av Christoffer Svensson, utgiven av samma förlag, samma år. ISBN: 9789100806590, 9789100807580.
Jag hann läsa ca en fjärdedel av Sharon Boltons Nu ser du mig innan jag plötsligt kände mig färdig. Jag tycker det brukar bli bäst när författare utelämnar de råaste detaljerna och låter det grymmaste utspela sig mellan raderna. Det kanske finns undantag, men den här gången kände jag verkligen inte för att läsa en bok med explicita tortyr- och mordscener. Dessutom: jag tror jag har förläst mig på deckare där huvudpersonen är en polis med trassligt privatliv.
Det här är säkert en spännande deckare för andra, men tyvärr inte min kopp te idag. Jag ger upp! Och plockar upp något lättsammare.
Nu ser du mig
Brittisk titel: Now you see me. Serie: Lacey Flint. Översättare: Lilian Fredriksson och Karl G. Fredriksson. Förlag: Modernista (2013).
Sharon Bolton
Sharon Bolton, eller S.J. Bolton, som står på böckerna nu för tiden, är en brittisk författare.
Allt jag inte vet om djur är en kritikerrosad essä av Jenny Diski. Jag älskar djur och eftersom boken fick så fina recensioner när det begav sig (den kom på svenska 2012) hade jag såklart höga förväntningar. Men nej. Den är säkert kanonbra och tänkvärd och intressant på alla möjliga sätt, men för stunden är det en alldeles för krävande och seg läsning för min del. Det kanske spelar in att jag är mosig i huvudet av att ha en 4 månaders dotter att fokusera på. Nu ger jag upp! Men säkert är den en riktigt fin läsning för andra som vill ta del av Diskis tankar kring det att vara djur (och människa).
Allt jag inte vet om djur
Allt jag inte vet om djur av Jenny Diski
Brittisk titel: What I don’t know about animals. Översättare: Cecilia Franklin. Förlag: Alfabeta (2012). ISBN: 9789150114218, 9789150118551.
Jenny Diski
Jenny Diski (1947–2016) var en brittisk författare, bland annat känd för reseskildringen Främling på tåg: hur jag med vissa avbrott, dagdrömde och rökte mig runt Amerika.
Sånt händer inte här är en klassiker av nobelpristagaren Sinclair Lewis. Den beskrivs som en satirisk roman om ett USA förvandlat till diktatur. I samband med att Donald Trump valdes till USA:s president fick boken något av ett uppsving och kom i nya utgåvor.
Jag hade höga förväntningar på den här boken, men nej, nu ger jag upp! Jag tycker att boken är för seg. Egentligen har den inget lågt tempo, men det finns något som stoppar upp ändå. Jag tror också att mycket flyger över huvudet på mig som inte har speciellt bra koll på amerikanskt 30-tal (då boken gavs ut).
Det här är säkert en högintressant bok för många och den känns därtill som en skrämmande aktuell bok än idag. Den passade dock inte för mig just nu.
Sånt händer inte här
Sånt händer inte här av Sinclair Lewis
Amerikansk titel: It can’t happen here. Översättning: Hugo Hultenberg, reviderad av Anna Hultman. Förlag: Polaris (2018). ISBN: 9789188647450, 9789188647320,.
Sinclair Lewis
Sinclair Lewis (1885–1951) var en amerikansk författare. Han belönades med Nobelpriset i litteratur år 1930.
Okej, nu är det dags igen. Det här är ju året då jag inte lägger tid på böcker jag inte är sugen på att läsa. Nu har jag provat Inland av Arne Dahl och känner att det är dags att ge upp. Inland är den andra delen av Arne Dahls böcker om Sam Berger och Molly Blom. Den första delen, Utmarker, läste jag ut förra året och den tyckte jag var andlöst spännande, samtidigt som den också var otroligt osannolik och full med klyschor. Spänningen vägde dock upp. Den här gången orkar jag bara inte. Boken börjar med en rivstart – och ja, det är kanske spännande(?), men framför allt är det fånigt, överdrivet, osannolikt. Nä. Det här får vara.
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017). ISBN: 9789100162269.
Jag har bestämt mig för att en gång för alla ge upp böcker som misslyckas i att fånga mitt intresse. Jag har (nästan) alltid läst ut alla böcker jag har påbörjat. I sällsynta fall är det faktiskt värt det – en berättelse kan utvecklas och växa över tid. I de flesta fall är det dock inte så. Det behöver inte bero på boken. Ibland träffar en bok helt enkelt inte rätt i livet. Oavsett vilket: livet är för kort för att läsa böcker man inte fastnar för.
Först ut bland de böcker jag ger upp 2021 (tveksamt ärofylld utnämning, men, men…) är Arton grader minus av Stefan Ahnhem, en deckare jag har haft i åratal och till slut bestämde mig för att börja läsa i mobilen. Jag brukar läsa rätt sporadiskt i mina mobilböcker, så det gäller att det är någonting spännande och att det går lätt att plocka upp berättelsen även om det går långt mellan lästillfällena. Deckare brukar passa perfekt som mobilböcker.
Men det här visade sig inte vara en bra deckare. Deckargenren är svår. Det finns så många deckare att det verkar vara svårt/omöjligt att göra någonting nytt. Det känns som att många författare slår knut på sig själva för att det ska bli så skruvat och överraskande som möjligt. Många ramlar också i fällan och staplar en massa klichéer. Vi har väl alla läst ett antal deckare om poliser med personliga problem, alkoholiserade poliser, privatspanande poliser o.s.v.
Arton grader minus plockar en del klichéer, men framför allt tycker jag att den trillar dit när det gäller att maxa det skruvade. Det blir för mycket. För mycket tortyr, för mycket övervåld, för många oproffsiga poliser, för mycket av det mesta. Jag orkar inte. Hela 43% av boken har jag tagit mig igenom, men nu blir det inget mer.
PS: Intressant att boken heter Minus arton grader enligt framsidan som visas på t.ex. förlagets hemsida, för det är inte vad den heter på de flesta andra ställen.
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.