Kategorier
-

Bokcirkel, löpning, Murakami

Idag har det bokcirklats om More fire – en bok som jag både tyckte var riktigt bra och som inbjuder till diskussion. Tyvärr kunde jag inte vara med den här gången, för det krockade med ett lopp som jag faktiskt prioriterade före. Så kan det gå! Vad jag tyckte om boken har jag i alla fall skrivit lite mer utförligt i ett ett eget inlägg. Nu hoppas jag verkligen att jag kan gå på nästa bokcirkel för jag saknar ju mina bokcirkelkompisar och så är jag nyfiken på att höra vad de tyckte om More fire. Det är långt ifrån alltid som vi håller med varandra om det vi läser… 🙂

More fire

Loppet då? Jodå, tackar som frågar. 😉 Jag hade som mål att ta nytt personbästa och det gjorde jag också, men ärligt talat så var det väl ingen övertygande persning, utan jag lyckades bara putsa några sekunder från mitt tidigare rekord. Jag har haft ont i ryggen och haft andra grejer i veckan som gjort att jag knappt trodde mig kunna springa idag, men jag hade en jätteskön känsla i hela kroppen. Trodde jag skulle gå in på 48 min – eller ännu snabbare. Men nej.

Löpning

En gång i tiden var det lätt att bli snabbare och snabbare. En gång i tiden var det såklart en utmaning att bara lyckas jogga 1 mil utan att pausa och gå. När jag väl tagit mig över den tröskeln så var det som att rusa utför en nedförsbacke. Varje nytt lopp gav en ny bättre tid. Jag kunde förbättra min miltid med 5 minuter från en månad till en annan – bara sådär! Jag tror de flesta som börjat springa delar min upplevelse. Det är tacksamt att träna om man inte är speciellt tränad från början.

Men ja, sedan börjar man peaka, som det känns. 😉 Jag vet inte om ja någonsin kan springa på 45 minuter. Jag har ingen känsla av att det skulle vara realistiskt. Jag kan springa milen på 48:30 och det är jag stolt över, men så mycket bättre blir det nog aldrig.

Det får mig att tänka på Haruki Murakamis memoarer Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, som (surprise!) kretsar ganska mycket kring just löpning. I boken skildrar Murakami hur det är att springa ultramaraton och att gradvis inse att det inte längre går att ta några personliga rekord. Tiderna blir bara sämre och sämre. Löpningen blir ett obevekligt bevis på tidens gång och åldrandet. Jag tycker att det är en helt fantastisk bok. Murakami skriver med sin löparberättelse så himla sakligt och fint om hur han blir äldre och hur han förhåller sig till det.

Nu är ju inte jag ens 30 år, så jag har väl tiden på min sida. Kanske. Om inte annat får jag väl börja med något nytt, nu när milen är gjord, så att säga. Maraton kanske? 😉

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning - Haruki Murakami

Kategorier
Murakami, Haruki

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Haruki Murakami är inte bara en hyllad författare som har tagit sin litteratur långt över Japans gränser, han är även man med över 20 maratonlopp i bagaget. Hans bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning skulle möjligen kunna ses som en bok om löpning, men den handlar lika mycket om hans författarskap och vilken koppling han ser mellan att springa och att skriva. Boken kan närmast sägas vara en memoarbok och här får man verkligen lära känna mannen bakom bl.a. böckerna Norwegian wood och Kafka på stranden.

Jag har läst ett antal av Murakamis titlar, men har aldrig tagit reda på något om författaren. I den boken får jag veta saker som att han drev en jazzklubb vid sidan av studierna och sedan satsade helhjärtat på den innan han som av en slump kom på att han ville skriva en roman. Precis som att målinriktat träna inför ett lopp, satte han sig och fullföljde det som kom att bli hans debutroman. Sedan rullade det på. När boken tar sin början är Murakami sedan länge en etablerad författare med flera bestsellers i bagaget. Boken utspelar sig kring år 2005 och det är ett år som Murakami spenderar både i Japan och USA. Resorna är många, men löpningen har han alltid med sig.

Jag är själv intresserad av löpning, men springer betydligt kortare distanser än Murakamis maraton och ultramaraton(!). Jag kan inte påstå att den här boken gör mig peppad att springa några längre distanser än vad jag redan gör. Det här är faktiskt långt ifrån en glättrig peppbok. Istället skildrar här Murakami allt slit och jobb som ligger bakom de lopp som han ändå inte lyckas förbättra eftersom åldern sätter käppar i hjulet. Ändå är det en väldigt bra bok. Efter att mer och mer ha tröttnat på Murakamis romaner känner jag nu återigen att jag är intresserad av vad han skriver. Det här är inte en bara en bok om att springa långa sträckor. Det är en väldigt fint skriven bok om att uppnå sina mål och att aldrig ge upp och det är också en personlig och fin bok där Murakami delar med sig av sitt liv och ger en inblick till sitt författarskap. Har man läst något annat av Murakami kan man med god behållning läsa Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Jag tycker den hör till en av årets bästa. Den senaste tiden har jag känt att Murakami upprepar sig och att hans böcker inte säger mig något, men den här boken var verkligen tankeväckande och intressant.

Andra som har skrivit om Vad jag pratar om när jag pratar om löpning: DN, SvD, Dagens bok, Bokfetischist och Boktoka.Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris.

Kategorier
-

Mer spring i benen!

Jag har fortfarande inte läst Murakamis bok om löpning,  men däremot har jag hittat en annan bok om löpning som jag verkligen vill läsa: Christopher McDougalls reportagebok Born to run: jakten på löpningens själ. Att döma av vad jag har läst om den ska den vara otroligt härlig och sprida glädje. Och det är väl bra? Det är ju faktiskt väldigt kul att springa. I år har jag sprungit både Blodomloppet och Vårruset. Det väntar tyvärr inga fler motionslopp för min del i år, men jag vill verkligen tipsa om just de här loppen ifall de går framöver i din stad. Det är jättekul att vara med!

Born to run känns inte bara intressant för att få läsa smittande berättelser om löpning. Den lär också innehålla intressanta teorier om uthållighet och löpning. Särskilt intresserad är jag av det här med löparskor. Allmänt anses det ju viktigt att ha bra skor när man springer, men den senaste tiden har det blivit allt fler som talar för att det är skor som orsakar skador. Jag vågar inte påstå att de är många (åtminstone inte i Sverige), men det finns löpare, särskilt (ultra)maratonlöpare, som har gått tillbaka till enklast möjliga skor: i princip vill man springa barfota. Jag är nyfiken över det här och vill läsa mer om det.

Kategorier
-

Löpning, kött och författare

Jonathan Safran Foer, som har skrivit Extremt högt och otroligt nära och Allt är upplyst (två av mina favoriter!) har utkommit med en ny bok: sin “första och enda” fackbok. Den heter Äta djur och handlar om vegetarism. Jag är faktiskt lite nyfiken och sugen på att läsa den!

Foer är inte den enda författare som provar att skriva annat än ren skönlitteratur. Murakami har ju till exempel utkommit med sin Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Den kan väl inte sägas vara en fackbok, men är ändå en bok där en författare tar chansen att skriva något om sig själv. Jag är intresserad av Murakamis löparbok också, men avvaktar nog med den. Det har blivit en hel del Murakami den senaste tiden (Sputnikälskling samt att jag har haft Kafka på stranden påbörjad ganska länge).

Har du läst någon av dem? Vad tyckte du?