Kategorier
Forsberg, Lars

Rör inte mitt mord!

Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är en mysig och rolig feelgood-deckare om en polis som kanske inte är fullt så kompetent som han själv tror. Betyg: 4 kotknackare av 5.

Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg
Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg

Rör inte mitt mord! av Lars Forsberg är den första boken om polisen Torsten “T-Rex” Rexelius. Att han kallas för T-Rex kan ha någonting att göra med att han ibland framstår som en gammal dinosaurie, men det ingenting som Torsten själv skulle kunna koppla. I hans egen värld är han den mest kompetenta och vassaste på polishuset i småstaden Erikshamn. När en ung man hittas mördad på stadens nakenbad så blir det upp till bevis för “T-Rex”. Torsten leder mordutredningen, som chockerande nog snabbt följs upp av ytterligare en dödsskjutning i staden. Nästa dödsoffer är den mördade mannens flickvän. Spåren leder Torsten till det gym, som brukade besökas frekvent av den mördade mannen, och den klart mest misstänkta är också en av gymmets anställda: en fåordig karl, som är misstänkt ovillig att tala med polisen. I Torstens värld är fallet i princip redan löst, men hans kollegor och chef, och inte minst åklagaren, är lite mer avvaktande. Tillsammans med den aspirant, som Torsten har fått som följeslagare, försöker Torsten att lösa fallet, även om han väldigt lätt dras mot kaffeautomaten eller andra sidospår.

Det är heller inte helt lätt för Torsten att hålla tankarna och känslorna i styr. Han precis har gått igenom en skilsmässa och har långt ifrån kommit över sin ex-fru. När han börjar inse att hans ex-fru dessutom verkar ha gått vidare i livet så  får han ytterligare en person att hålla span på.

Rör inte mitt mord! är en lättsam och spännande deckare med mycket humor. Det är den första boken om “T-Rex”, men jag började faktiskt i fel ände och har redan läst uppföljaren, Klara, färdiga, dö!. Den var en av de böcker jag plöjde under semestern och jag tyckte att den var riktigt avkopplande och kul. Rör inte mitt mord! går i samma stil och här får man också lite mer introduktion till vissa av karaktärerna i boken – boken är fylld av roliga karaktärer, alla med sina egna små egenheter. Torsten är i en klass för sig: lat, självgod och envis. Det finns någonting befriande med en person som är så nöjd över sig själv, trots att han egentligen inte uträttar speciellt mycket på egen hand. Trots att han säkert skulle kunna uppfattas som omåttligt irriterande så är Torsten dessutom märkligt lätt att sympatisera med, kanske för att han faktiskt stöter på motgångar mest hela tiden och att man anar att han innerst inne har en liten kamp med sig själv, även om han håller uppe en självsäker fasad. Det är också kul att läsa om hur hans omgivning försöker hantera Torsten lite speciella sätt, vilket skildras lite mellan raderna.

Jag gillade verkligen Rör inte mitt mord! Vad som är kul med den här typen av deckare, som är skrivna med humor och glimten i ögat, är också att handlingen kan utveckla sig lite hur som helst, vilket faktiskt adderar en hel del spänning. Jag är en av de mest lätt-fintade personerna i världen och brukar alltid bli grundlurad när författare försöker att dribbla bort läsaren. Jag kan dock erkänna att jag förvånansvärt tidigt (för att vara mig) fick en god aning om vem som låg bakom dåden. Det gjorde dock absolut ingenting. Det här är en mysig och lagom spännande deckare. Synd bara att det tydligen inte finns fler böcker om T-Rex och hans fumliga brottsutredningar. Jag hade gärna läst mer!

Citerat ur Rör inte mitt mord!

“Snart halv fem. En vanlig dag skulle han redan ha suttit på cykeln. Men det här var ingen vanlig dag. Det här var första dagen på ett färskt spaningsmord och då jobbade man så länge man hade lust. Så fick facket och lönekontoret säga vad de ville om den saken.

Han tittade ut genom fönstret. Förut hade han alltid haft bråttom hem. Inte för att kvällarna i villan hade varit fyllda av aktiviteter. Men det hade i alla fall funnits ett liv som skulle levas i det där gula huset.

Han flyttade några papper från en hög på skrivbordet till en annan.  Han undrade vad Ulla gjorde nu.”

Rör inte mitt mord av Lars Forsberg
Rör inte mitt mord av Lars Forsberg

Rör inte mitt mord!

Utgivningsår: 2014 (första utgåvan, Forum), 2014 (den här pocketutgåvan, Månpocket).
Läs även uppföljaren Klara, färdiga, dö!.
Antal sidor: 320.
ISBN: 9901845416, 9789137141749.
Andras röster: booksareaddictive, Johannas deckarhörna.

Lars Forsberg

Lars Forsberg (född 1968) är en svensk polis och författare. Han debuterade som romanförfattare år 2014 med deckaren Rör inte mitt mord!, som är den första boken om polisen Torsten ”T-Rex” Rexelius. Den andra delen, Klara, färdiga, dö!, kom året därpå. Forsberg har en hemsida.

Förlagets beskrivning

“Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är bäst – så varför ens försöka? Kriminalkommissarie Torsten Rexelius är övertygad om att han är landets främsta mordutredare. Och en stilig karl, dessutom!

Men just nu har Torsten en dålig sommar. Nyss dumpad efter tjugofem års äktenskap är han i desperat behov av något som kan skingra hans mörka tankar. Därför blir han mer än nöjd när han snubblar över ett rykande färskt lik, rakt utanför lägenhetsdörren. ”Äntligen – ett sommarmord”, nynnar han när han gör sig redo att posera inför pressfotograferna. Hög tid att Torsten Rexelius återigen blir namnet på allas läppar.

Dessvärre är Torstens självförtroende långt större än hans skicklighet och snart står mordutredningen och stampar. Saken blir inte bättre när han får se sin exfru tillsammans med en ny man, och genast kastar sig in i ett parallellt spaningsfall mot denne hustrutjuv med getskägg.

Ju längre mördarjakten drar ut på tiden, desto mer vänds stadens blickar mot Torsten själv. Är han den store mordutredare som han alltid utgett sig för att vara? Eller är det nu som verkligheten till slut ska hinna ikapp Torsten ”T-Rex” Rexelius?

Rör inte mitt mord! är något så ovanligt som en svensk kriminalkomedi. Det är berättelsen om en poliskommissarie med skenande inkompetens, stegrande livskris och obefintlig självinsikt. Om en man mitt i livet som undrar varför ingenting blev som han tänkt sig.”

Kategorier
French, Tana

Okänt offer

Okänt offer av Tana French är en extremt osannolik deckare, full av logiska luckor. Den kretsar kring polisinspektören Cassie Maddox, som plötsligt hittar sin egen dubbelgångare mördad. Betyg: 1 kortlek av 5.

Okänt offer av Tana French
Okänt offer av Tana French

Okänt offer av Tana French är en deckare med polisinspektör Cassie Maddox i huvudrollen. Det är den andra boken om Cassie, men den kan läsas fristående. Cassie har en bakgrund från den polisenhet som jobbar med hemliga operationer, men nu arbetar hon på familjevåldsroteln. Plötsligt hör dock en före detta kollega av sig och lyckas locka tillbaka Cassie till sitt tidigare jobb som infiltratör. En kvinna har nämligen hittats mördad och den mördade råkar vara Cassies dubbelgångare. Dessutom visar det sig att den mördade kvinnan har levt under en stulen och påhittad identitet – hon har kallat sig för Lexie Madison, vilket råkar vara en tagen identitet som Cassie tidigare har använt sig av under en hemlig operation. Vem den mördade kvinnan är egentligen, varför hon har blivit mördad och av vem är helt okänt, liksom på vilket sätt hon känner till Lexie (och Cassie?).  Att den mördade kvinnan både ser ut som Cassie och har en tagen identitet med kopplingar till henne gör att Cassie inte kan tacka nej till att gå tillbaka till sitt jobb med hemliga operationer, trots att det tydligen har hänt en hel del (i den första boken om Cassie, gissar jag), som på goda grunder har lockat henne från den karriären.

Nu är tanken att Cassie ska leva som Lexie och försöka att hitta både mördare och motiv. Den sista tiden i livet har Lexie varit doktorand i litteraturvetenskap och levt på ett stort gods tillsammans med fyra excentriska doktorandkollegor. De fem har levt som en liten familj, i ett eget slutet litet universum, och har just inte umgåtts med någon utanför deras sällskap eller ens synts till i byn. Har ni läst Donna Tartts Den hemliga historien (eller Marisha Pessls Fördjupade studier i katastroffysik) så får ni kanske en idé om känslan. Den här boken är uppenbart inspirerad av Tartts moderna klassiker.

När boken tog sin början satt jag som på nålar. Jag tror att alla någon gång, i något sammanhang, har haft pulsen snabbt pickande i skräck för att bli upptäckta. I den här boken får läsaren följa Cassie in i ett väldigt speciellt hem där hon när som helst kan bli avslöjad och genomskådad av människor som mycket väl kan vara hennes mördare. Det fanns någonting extremt kittlande kring detta och jag vågade knappt läsare vidare när hon väl släppts av vid godset och tagits emot av sina rumskompisar. Jag såg framför mig hur precis allt kunde gå fel. En dubbelgångare kan kanske lura någon på håll, men skulle Cassie kunna lura Lexies rumskompisar, människor som hon levt med under lång tid? Skulle hennes utseende verkligen vara tillräckligt övertygande? Skulle hon kunna hänga med i interna skämt? Förstå rutinerna och lunken i huset? Veta exakt vilken relation Lexie haft till var och en av hennes rumskompisar? Skulle hon smälta in?

Det tragikomiska är att det här, som hade kunnat vara en så intressant och klaustrofobisk del i den här boken, inte framställs som någon stor grej över huvud taget. Cassie/Lexie gör bort sig några gånger, men inte på något allvarligt sätt och i princip kan hon helt enkelt vandra in på godset och umgås, skämta och jacka in helt rätt i jargongen bland Lexies nära vänner och rumskompisar. Inga problem! Förtroliga samtal, skämt, tokiga upptåg, precis allt går bra och det är som att Cassie har känt de här människorna i åratal och helt naturligt vet vilken humor och vilken personlighet Lexie hade. Efter någon dag börjar Cassie också gå till Lexies arbetsplats och jag kunde ju föreställa mig att det skulle kunna vara utmanande att fejka att man doktorerar inom ett ämne, men nej, det är ingenting speciellt med det heller. Cassie har inga problem att ta över Lexies jobb, handleda hennes studenter och arbeta vidare med Lexies forskning. Det här är en logisk lucka som är så glupande stor att man häpnar. Det är svårsmält att tänka sig att en polis hittar sin egen dubbelgångare mördad, men det är samtidigt något som man som läsare måste köpa för att kunna läsa vidare i just den här boken. Att det är såhär lätt att övertyga såväl närstående som kollegor är dock svårsmält för mig. Tyvärr är det dock inte det enda som skaver med boken.

Trots att Okänt offer började så spännande och kittlande så blev den snabbt oerhört seg. Boken är alldeles för lång och oredigerad och dialogerna är också långa, tjocka textmassor utan flyt. Cassie/Lexie har också ett lite grovt språk, som på ett orimligt sätt ibland spiller över i vanlig text (jag minns inte ordagrant, men någonstans i den står det t.ex. att hon satte sig på röven), vilket är fult och irriterande. Det märks också att författaren har gjort en riktigt, riktigt trött research. Man måste ha förläst sig på deckare om man tror att ett mord kan få en oerhört omfattande hemlig operation att dra igång. Seriöst! Nu kanske jag spoilar något, men det Cassie kommer fram till är sådant som enkelt hade kunnat fås fram i några förhör. Istället lejer man alltså Cassie att jobba dygnet runt som infiltratör under många månaders tid samtidigt som hon dag som natt är avlyssnad och har en hel stab med människor som i realtid sitter och lyssnar på allt som spelas in och också är redo att rycka ut om det behövs. Okej, mord är i regel högprioriterade brott, naturligtvis, men såhär går faktiskt inte mordutredningar till. Dessutom är Cassie i många avseenden helt inkompetent och oseriös. Hon ljuger och undanhåller vid ett flertal tillfällen fynd och bevisföremål för sina kollegor och “råkar” ibland stänga av mikrofonen. Allt detta gör hon utan någon annan eller bättre anledning än att hon fått en magkänsla… Förmodligen hade författaren en ambition att skriva en berättelse där Cassie växer ihop så mycket med Lexie att hon börjar få svårt att slita sig från Lexies liv och vänner, men den skildringen är inte speciellt skickligt utförd och det mesta kring hennes märkliga lögner och oproffsiga polisarbete blir mest irriterande.

Det jag tycker absolut sämst om med den här boken är just det: att det finns så många intressanta ingångar, spännande omständigheter och uppiggande idéer om hur berättelsen ska utveckla sig – men allt pyser ut i ett ingenting. Mot slutet tror jag rent av att författaren tappade skrivlusten alldeles.

Nu kommer en seriös spoilervarning.

Slutet, alltså. Jag hade väntat mig att författaren skulle göra något riktigt intressant kring den stulna identiteten. Hur kan den här “Lexie” ha känt till Cassies gamla fejade identitet och varför har hon börjat använda den? Jag var nyfiken på vad som skulle hända. Tyvärr händer inget på den fronten! Inget! Det var bara en slump. En slump. När boken får sin upplösning blir Cassie avslöjad av en av sina rumskompisar och får genom en otroligt tjatig och lång monolog reda på ungefär vad som hände på mordnatten. Någon dag senare sker någon slags konfrontation med resten av hennes roomies. För att verkligen avsluta boken snabbt och effektivt blir det skottlossning, polisen kommer och allt avslutas. I en bisats, några sidor längre bort i boken, har hela godset dessutom helt random brunnit ned.

Det här var riktigt kalkonigt, om du frågar mig. Okänt offer började SÅ bra och hade SÅ stor potential. Att det blev såhär dåligt är extremt irriterande.

Citerat ur Okänt offer

“Jag hörde hur Sam drog häftigt efter andan. “Hem ljuva hem”, sa Frank och stängde av radion.

De väntade på mig utanför dörren, stod på rad längst uppe på trappan. För mitt inre ser jag dem fortfarande där, guldlackade av kvällssolen och strålande som i en dröm, vecken i deras kläder och formerna i deras ansikten ofördärvade och smärtsamt klara. Rafe stod lutad mot räcket med händerna i jeansfickorna; Abby i mitten, framåtlutad på tå, ena armen böjd för att skugga ögonen; Justin, fötterna tätt ihop och händerna på ryggen. Och bakom dem Daniel, inramad av dörrpelarna, höjt huvud och ljusskärvor från glasögonen.”

Okänt offer av Tana French
Okänt offer av Tana French

Okänt offer

Originalets titel: The Likeness (irländska).
Översättare: Peter Samuelsson.
Utgivningsår: 2008 (första irländska utgåvan), 2009 (första svenska utgåvan, Albert Bonniers förlag), 2010 (den här pocketutgåvan, Bonnier Pocket).
Antal sidor: 519.
ISBN: 9789100121259, 9789174291223.
Läs även övriga böcker om Dublins mordrotel: Till skogs, Brottsplats: Faithful Place, Otrygg hamn, En hemlig plats, Inkräktare.

Tana French

Tana French (född 1973) är en irländsk/amerikansk författare som främst är känd för sina deckare i serien Dublins mordrotel, för vilka hon också har belönats med flera fina priser, t.ex. Allan Poe Award för bästa debutroman (som hon fick för första delen i serien, Till skogs). Tana French har en Facebooksida och en hemsida.

Förlagets beskrivning

“När poliskommissarie Cassie Maddox kallas till en mordplats upptäcker hon att offret är kusligt lik henne själv. Mordfallet saknar ledtrådar, motiv och misstänkt. Cassies chef föreslår att hon återigen ska jobba under täckmantel. Hon ska låtsas vara den döda kvinnan Lexie, ett extremt farligt uppdrag. Polisen kommer att berätta för media och Lexies rumskamrater att knivhuggen inte var livshotande utan att kvinnan hamnat i koma. Cassie kan då förbereda sig, sedan ska hon återvända till vännerna som den skadade Lexie. Men ju mer Cassie upptäcker om Lexies gåtfulla liv desto svårare blir det att få svar på: vem som dödade kvinnan, och vem hon verkligen var? Smart psykologisk spänning!”

Kategorier
-

Inbundet, pocket, e-bok – ett format har nog sämre förutsättningar än de andra…

Jag har länge haft en idé om att pocket har stora fördelar framför den inbundna boken och att det därför är märkligt att förlagen så stelt håller fast vid att först och främst ge ut just inbundna böcker. Jag vet att det är de inbundna böckerna som genererar pengar på riktigt, men i mitt tycke har det mest handlat om hur pocketboken har prissatts och det har då känts trist att den som föredrar pocketformatet har behövt vänta många månader på att den bok de vill läsa ska ges ut i ett mer bärbart och smidigt format. En del böcker ges heller inte ut i pocketformat över huvud taget.

Från min synvinkel har inbundna böcker såklart alltid känts lyxigare och snyggare, men de har också alltid varit otympligare och mindre intressanta att t.ex. ta med på resa. Inbundna böcker är dyrare och finare och passar därför bäst hemma, där de inte blir klämda och repade eller glöms kvar på ett hotellrum.

Läsplatta, inbundna böcker, pocket
Läsplatta, inbundna böcker, pocket. Storleken kan ha betydelse…

Jag tror dock att jag behöver ompröva den här idén! Jag såg här om veckan att Pocketförlaget ska läggas ner på grund av för dålig lönsamhet. Nu är det kanske inte så enkelt som att försäljningen har varit dålig, utan det spelar såklart också in vilka titlar de har lyckats ge ut, men det säger i alla fall något om branschen. När jag ser till mig själv så inser jag att e-boken sedan länge har tagit det som en gång var pocketbokens roll. Jag gissar att det är fler som liksom mig konsumerar en stor mängd ljud- och e-böcker i mobilen och som kanske inte köper så mycket pocketböcker som förut. Kanske är det e-boken som är det nya slit-och-släng? E-boken har aldrig slagit igenom i Sverige på samma sätt som jag kanske hade trott – läsplattor är och kommer att förbli ovanliga prylar, men mobiltelefonerna har verkligen seglat upp som smidiga enheter för att läsa och lyssna på böcker.

Den inbundna boken kommer säkerligen fortsätta att spela sin roll som något lyxigt och kul att ha hemma, men pocket har mer och mer blivit något slags onödigt mellanting mellan den inbundna boken och e-boken tycker jag. Det enda som fortfarande sticker ut som någonting positivt med pocketboken är utseendet. Jag har bloggat tidigare om att pocketböcker brukar ges en snyggare och mer intressant formgivning än den inbundna utgåvan och jag står fast vid det (även om det finns undantag). I övrigt är e-boken verkligen ett smidigt format, inte minst på resan.

Vilket format föredrar du?