Rörelsen, av John Ajvide Lindqvist, är en spännande skräckroman som utspelr sig 1986, ett stenkast från den plats där Sveriges statsminister snart kommer att mördas.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Rörelsen är den andra delen i John Ajvide Lindqvists löst sammanhållna trilogi Platserna. Boken utspelar sig 1986 och kretsar kring en huvudperson som delar namn med författaren själv. Det är ett grepp jag gillar. Att lägga in lite autofiktion skapar spänning och nyfikenhet; Man kan leka med tanken på vad som är verklighetsbaserat. I det här fallet är det dock uppenbart att boken inte har så mycket med verkligheten att göra – det är skräck, det är våld, det är faktiskt ovanligt mycket splatter för att vara Ajvide Lindqvist. Det författaren delar med bokens huvudperson är väl på sin höjd bakgrunden som trollkarl och bostaden, som vad jag förstår har en verklig förlaga i ett kyffe som Ajvide Lindqvist bodde i under en kort period.
När Rörelsen tar sin börjar har bokens John precis flyttat hemifrån och lämnat Blackeberg till förmån från en sunkig bostad på Luntmakargatan. Adressen är tjusig, men bostaden har inte speciellt hög standard. Bland annat saknas badrum och John behöver därför använda en dusch i anslutning till den gemensamma tvättstugan. Johns dagar framstår som ensamma. Han spenderar mycket tid hemma och tränar på den magi han hoppas på ska bli hans levebröd så småningom. Pengarna strömmar inte direkt in, men han tar dagarna som de kommer och verkar inte bekymra sig särskilt mycket.
Jag tycker författaren väldigt väl lyckas träffa av hur den där åldern kan vara: att vara kring 20 och stå precis på tröskeln till vuxenlivet – just ingenting har man, i form av pengar, kontakter, arbetslivserfarenhet, men allting framstår som möjligt, på ett paradoxalt sett. Klivet ut i vuxenlivet kompliceras i romanens fall av att det snart står klart att någonting oväntat uppehåller sig i tvättstugan. Snart har både John och flera av hans grannar börjat utforska detta märkliga och hittat en väg till en annan plats, en plats som skänker dem en enorm frid och tillfredsställelse, samtidigt som de på platsen tar nya former. På den nya platsen hamnar John och hans grannar i roller som de upplever rymmer deras sanna jag och innersta väsen. För Johns del är det ett monster som blir allt svårare att tygla.
En kort bit därifrån kommer Olof Palme att bli mördad inom en snar framtid. John rör sig kring Tunnelgatan, Brunkebergstunneln, spanar in i skyltfönstret till Dekorima – platser som känns väl igen för läsaren eftersom de utgör bakgrund till tragedin när Sveriges statsminister sköts till döds. Det är kul (osmakligt ordval kanske: givetvis finns det ingenting kul med verklighetens mord) och intressant hur Ajvide Lindqvist väver in den här händelsen i berättelsen, gör den till en del av något övernaturligt, skräck. Idag pågår inte längre någon Palmeutredning, vilket inte hindrar spekulationerna från att fortsätta på sina håll. Att det är ett olösligt fall, som berör så starkt, 40 år senare, gör att det blir intressant i en skräckroman som den här. Någonstans hade jag gärna sett att Palmemordet fick ta en ännu större plats i boken.
Ajvide Lindqvist skriver i vanlig ordning precist och övertygande om människor, rädslor och relationer. I hans skräckromaner är det egentligen de delarna jag uppskattar mest, medan själva spänningen och splattret inte är min kopp te. Rörelsen är lite för blodig för min smak och jag kände också att den ibland blev lite rörig. Det finns en hel del scener som lämnas där de är och inte får någon riktig upplösning eller förklaring. I det stora hela tyckte jag dock att det var en mycket underhållande och spännande läsning och jag ser fram emot att läsa den avslutande delen i Platserna-serien. Apropå Platserna kan jag tillägga att det var länge sedan jag läste den första delen och jag minns väldigt lite av den, men tycker inte att det spelar någon roll. Rörelsen kan absolut läsas fristående.
Rörelsen
Rörelsen är den andra delen i serien Platserna; Läs även Himmelstrand och X. Den gavs ut av Ordfront 2015. ISBN: 978-91-7037-838-6.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist är en svensk författare, som framför allt skriver böcker i skräckgenren. Hans böcker brukar utspela sig i miljöer dit Ajvide Lindqvist själv har en koppling, exempelvis uppväxtorten Blackeberg, där genombrottsromanen Låt den rätte komma in utspelar sig.
I Fallvatten, av Mikael Niemi, har vattenmagasinen i norra Sverige fyllts till den grad att de plötsligt brister och orsakar en katastrof.
⭐⭐
Betyg: 1.5 av 5.
Fallvatten, av Mikael Niemi, är en roman om hur samhället kollapsar när damm efter damm går sönder och en enorm flodvåg börjar plöja fram och ta med sig allt i sin väg. Det är en spännande premiss och det känns alltid kul när Norrland får stå i centrum, särskilt när samisk kultur petas in helt okommenterat. Jag menar, nog har man läst diverse katastrof-romaner tidigare, men sällan (aldrig!) från glesbygd och nog har man läst böcker med inslag av samisk kultur, men sällan utan att det görs en poäng av det. Kul är väl inte rätt ord, men ni förstår kanske vad jag menar.
Fallvatten börjar rakt på sak och spänningen byggs upp effektivt. Vad är det som händer? Hur ska det gå? Jag läste med viss iver för att få reda på mer och för att se hur Niemi syr ihop det i slutet. Tyvärr höll det verkligen inte, i mitt tycke.
Boken följer ett antal karaktärer som var och en drabbas på sitt sätt. En man blir hindrad i ett självmordsförsök. En kvinna ger sig i panik iväg för att rädda den dotter hon fruktar är kvar hemma i det hus som obönhörligen kommer att svepas iväg. En man sjunker till botten i sin älskade bil. En del av det här är intressant, och på sina sätt underhållande, livsberättelser som passerar mellan raderna medan deras värld är på väg att gå under. Men mycket är bara… obegripligt. Om du läser boken får du vara beredd på våld, ultravåld, splatter och explicita och detaljerade beskrivningar av skador och tortyr, liksom våldtäkter (ja, plural) och sexuella övergrepp. Det är så osmakligt att jag skummade igenom vissa delar. Jag fattar inte alls vad allt detta tillför. Vad vill författaren säga? Tänker författaren att folk släpper alla spärrar och tappar det fullständigt när katastrofen kommer (så tänker inte jag)?
Nej, det här var ingenting för mig. Jag läste klart för att jag ville veta hur det slutade, men ett intressant slut blev det inte heller, som jag ser det. Det hade kunnat bli så intressant, det här, men för mig blev det ingenting.
Fallvatten
Fallvatten gavs ut av Piratförlaget 2012. ISBN: 9789164203977, 9789164241955.
Daisy Darker, av Alice Feeney, är en spänningsroman om en minst sagt dysfunktionell familj som träffas för ett 80-årsfirande. Alla kommer inte att komma levande därifrån.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Daisy Darker, av Alice Feeney, samlas en familj för att fira farmoderns 80-årsdag, men också, som det visar sig, bli delgivna hennes testamente. Alla vill de åt farmoderns hus, beläget i det spektakulära kustlandskapet i Cornwall, men de flesta har skäl att bli besvikna. Samma natt hittas farmodern död. Daisy Darker är en spännande bok – faktiskt så spännande att jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Här byggs stämningen upp väldigt effektivt med familjehemligheter, oläkta sår från tidigare konflikter och ett tidvatten som effektivt skär av familjen från omvärlden. Det blir en klassisk ”det slutna rummet”-berättelse där ingen verkar ha något tydligt motiv, men där ingen heller känns särskilt pålitlig.
Jag ville bara läsa, läsa, läsa och få reda på vad som egentligen pågår. Vad händer? Varför? Varför beter sig alla så irrationellt? Det kanske är oundvikligt att besvikelsen så småningom kommer. Allt vävs ihop på slutet, en del irrationella beteenden visar sig ha uppstått för att få ihop storyn, inget lämnas åt läsaren, en hel del kändes mycket förutsägbart och ja, plötsligt sitter man där och känner sig skriven på näsan och lite irriterad. Men ändå! Det var länge sedan jag slukade en bok på det här sättet och det kan inte innebära så mycket annat än ett högt betyg. En riktigt bladvändare! Sådana växer verkligen inte på träd.
Daisy Darker
Daisy Darker översattes till svenska av Åsa Brolin och gavs ut av Modernista 2023. ISBN: 9789180637046, 9789180637053.
Senare, av Stephen King, är en skräckroman om ung man som växer upp med den märkliga förmågan att kunna se döda.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Senare, av Stephen King, är en uppväxtroman, där huvudpersonen, Jamie, utöver att bli vuxen och förstå omvärlden och vem han är, också måste hantera att han har en underlig förmåga att kunna se döda människor. Hans ensamstående mamma, som driver ett förlag i New York, känner till och tror på sin sons förmåga. När hon hamnar i ekonomisk knipa utnyttjar hon också förmågan genom att be honom att förhöra en författare hon haft kontrakt med, men som avlidit innan den avslutande delen i hans bästsäljande serie hunnit slutföras. På så sätt kan hon skriva klart romanen. En konsekvens av det hela är också att hennes dåvarande flickvän, Liz, blir invigd i hemligheten kring Jamies förmåga. Det kommer att bli ödesdigert. Jamie är bara ett barn, så småningom en tonåring, men Liz visar sig ha hemligheter och problem som gör att hon utan betänkligheter väljer att utnyttja Jamies förmåga för egna syften.
Senare är en spännande roman och en skräckhistoria i min smak. Den är otäck utan att vara speciellt äcklig eller blodig och som vanligt lyckas Stephen King dessutom mejsla ut intressanta huvudpersoner, deras drivkrafter, hemligheter och rädslor. Det finns en, för mig, obegriplig knorr på slutet, men som helhet är det en riktigt bra bok.
Senare
Later översattes till svenska av John-Henri Holmberg och gavs ut av Albert Bonniers förlag 2021. ISBN: 9789100188535. Jag har lyssnat på Senare som Radioföljetong i Sveriges radio, i uppläsning av Joel Valois.
Stephen King
Stephen King (född 1947) är en amerikansk författare.
Jurtjyrkogården, av Stephen King, är en spännande och otäck skräckroman om en djurkyrkogård som väcker olustkänslor.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Jurtjyrkogården är en av Stephen Kings mest kända och bästsäljande skräckromaner. Det har gått omkring 40 år sedan den utkom första gången och frågan är: håller den ännu? Ja, det tycker jag! Jurtjyrkogården är spännande, otäck och, framför allt, en väldigt fin bok om att vara människa. Skräck är egentligen inte min kopp te, men när boken också tränger på djupet in i huvudpersonerna: deras känslor, sorger, rädslor, ja, då fångas även jag av berättelsen.
Här är det läkaren Louis Creed, som står i centrum. Louis flyttar med familjen till en amerikansk småstad, där de snart finner sig till rätta och får nya vänner, inte minst i det äldre paret i grannhuset. Det finns dock en fara som lurar: den närliggande, tungt trafikerade vägen som hotar att ta livet av familjens katt. Dessutom: inte långt från huset finns en djurkyrkogård som väcker olustiga känslor.
Jag har förstått att många tycker att Stephen King skriver för långt och för otight och visst är Jurtjyrkogården lång, men det stör mig inte det minsta. Jag tyckte att det här var en väldigt bra och spännande läsning, inte olik de många skräckromaner jag har läst av John Ajvide Lindqvist, en författare som skriver i lite samma stil som jag uppfattar att King gör: skräck med mycket psykologi och människor.
Jurtjyrkogården
Pet Sematary översattes av Lennart Olofsson och gavs ut av Bra böcker förlag 1984. Jag har läst en nyutgåva utgiven av Albert Bonniers förlag 2015. ISBN: 9789100146610.
Stephen King
Stephen King (född 1947) är en amerikansk författare.
En sax i hjärtat, av Marie Bengts, är en pusseldeckare som utspelar sig i en småstad på 50-talet. En godhjärtad kvinna hittas mördad. Alla och ingen känns misstänkta.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I En sax i hjärtat, av Marie Bengts, reser modeskaparen Hannah Lönn till den lilla småstaden Eneby. Det är 50-tal, Hannahs faster har gjort sig illa och Hannah har lovat att hjälpa henne. Hannah kastas omedelbart in i småstadslivet med symöten och skvaller hos handlaren, miljöer där hon inte direkt passar in. Och vad som är än värre: plötsligt hamnar både hon och fastern i händelsernas centrum när de råkar vara först på plats att anträffa bybon Asta Grankvist död.
Skvallret går, polisen påbörjar sin utredning och Hannah kan inte låta bli att privatspana. Till en början är alla fullt övertygade om att det är en utomstående galning som bragt Asta om livet, men snart visar det sig att det är många som haft ärenden kring Astas bostad vid mordets tidpunkt och många håller varandra om ryggen. Att försöka förstå vad som hänt kräver dessutom en hel del insyn i hur livet i småstaden ser ut och vilka hemligheter som döljer sig under ytan.
Det här är exakt den typ av deckare jag föredrar. Det känns fel att stoppa in ord som ”mysig” i en bok som kretsar kring ett mord, men ”mysdeckare” är, vad jag förstår, ett begrepp och En sax i hjärtat måste sägas höra till den genren. Jag blev förvisso uppriktigt sur när just Asta Grankvist blev mördad – hon verkade så genomgo’ och omtänksam – men boken kretsar inte supermycket kring sorg, tragedi eller blodiga detaljer. Här är det klurandet och pusslandet som är grejen. Och småstadslivet. Boken rymmer ett flertal kul karaktärer. Är man på fel humör kan man se dem som klichéer, men jag tycker bara att de är härliga: från den vresiga konditorn till den naiva och barnsliga tonåringen som springer efter Hannah och drömmer sig långt bort från Eneby. Jag gillar den högfärdiga kvinnan som har barn tillsammans med en snorrik ”pappa Gunnar” – en karl som dyker upp när det passar, men som annars lever med sin fru på annat håll. Jag gillar den flirtiga Beatrice, som precis står i begrepp att gifta sig. Jag tycker om Hannah med sina feministiska idéer, som ofta framstår som totalt främmande i Eneby. Jag tycker om i stort sett alla och slukar boken, inte för att den är ett litterärt mästerverk (det är den ej) eller fantastiskt nyskapande, utan för att jag helt enkelt älskar att hälsa på i Eneby.
Man kan tycka att det finns många detaljer som känns sökta, att en hel del inte är speciellt trovärdigt och att det också kan bli rätt tjatigt med Hannahs och polisernas olika resonemang hit och dit och vad som kan ha hänt. Men strunt i det! Jag kan just inte komma på så mycket bättre än En sax i hjärtat att läsa om man behöver avkoppling. Och framför allt tycker jag att den här typen av deckare är så fantastiskt mycket bättre än den genomsnittlige ”alkoholiserad polis med familjeproblem löser brutala mordfall”-deckaren. Det här är liksom en roman fylld med tanter och kafferep, klädprovningar och danser. Jag tycker så ofantligt mycket bättre om det än alla dessa dussindeckare fyllda med övervåld och action.
En sax i hjärtat
En sax i hjärtat gavs ut av Albert Bonniers förlag 2017. Den har fått uppföljarna Döden klär i domino och Inferno i snö. ISBN: 9789100168735.
Marie Bengts
Marie Bengts (född 1968) är en svensk författare och journalist.
Trogna läsare kanske minns att jag bestämde mig för att läsa noveller i december. Här kommer de tre sista, som alltså blev utlästa i april. Jepp, det tog lite tid… Men det gör ingenting! Det var ingen brådska.
Pauls flicka av Guy de Maupassant
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Pauls flicka är en av Guy de Maupassants många noveller. Enligt förordet skrev han över trehundra stycken. I Pauls flicka och många andra noveller skriver de Maupassant lätt och levande om livet i Paris med omnejd vid 1800-talets slut. Det är inte fy skam att få följa med honom dit. Pauls flicka utspelar sig vid Seine, där människor träffas, festar och inleder kärleksaffärer. I den här berättelsen blir det dramatik när Pauls dejt börjar snegla åt ett tjejgäng. Det går att läsa delar av novellen som en uppfriskande berättelse om att lämna en trist och konservativ snubbe och istället följa sin egen väg, men någonting säger mig att det inte var det de Maupassant tänkte. Jag förstår faktiskt inte syftet. Det är överdrivet dramatiskt och jag förstår inte vem man ska sympatisera med. Det känns som en berättelse som inte direkt funkar i vår tid.
La femme de Paul översattes av Hjalmar Söderberg och gavs ut första gången i samlingen Huset Tellier (1927). Jag har läst en utgåva från Novellix (2014). ISBN: 978-91-7589-056-2.
Diomedes hästar av Agatha Christie
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Diomedes hästar är en av Agatha Christies många berättelser om den kvicktänkte detektiven Hercule Poirot. Den här gången är det en läkare som vänder sig till honom med stor oro över en ung kvinna som verkar ha hamnat i dåligt sällskap och är på väg in i narkotikamissbruk. Kan Poirot hjälpa henne och hennes systrar? Det blir mer än så: han gör ett avslöjande längs vägen. Som alltid är det klurigt och snyggt berättat. Christie kan det här med pusseldeckare!
The Horses of Diomedes gavs ut i sin första svenska översättning 1947 i samlingen Herkules storverk. Jag har läst en nyöversättning av Helen Ljungmark, utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-077-7.
Snigeln & flickan av Agnes von Krusenstjerna
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Snigeln & flickan, av Agnes von Krusenstjerna, är en liten flicka på väg mot familjens sommarställe. Favoritdockan håller hon i ett stadigt tag. Det är bara det att hösten har kommit och när de är framme är ingenting sig likt: det är kallt och träden är kala. När jag läser tycker jag att von Krusenstjerna fångar åldern så himla fint: en ålder där man som vuxen inte alltid kan förutse vad som kan te sig skrämmande eller obegripligt och där starka känslor kan komma fram i de mest oväntade situationer. Det kanske finns något annat och något mer von Krusenstjerna vill säga med den här novellen, men det är det jag framför allt tar med mig från denna fina lilla berättelse.
Snigeln och flickan gavs ut första gången i novellsamlingen Delat rum på Kammakaregatan (1933). Jag har läst en nyutgåva utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-095-1.
Blod säljer är en novellsamling av Stephen King. Det är det första jag läser av honom, men inte det sista. En spännande bladvändare av en författare som kan skildra människor och relationer!
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Blod säljer är en novellsamling/kortromansamling av Stephen King. Trots att Stephen King kan räknas till en av vår tids mest lästa författare kan jag erkänna att det här är min första bekantskap med honom. Men knappast den sista!
Jag brukar inte tänka att skräck är någonting för mig, men den här sögs jag in i direkt, inte så mycket för spänningen och skräcken, utan för att jag snabbt fann att King har ett skönt flyt i språket och en imponerande förmåga att skildra människor, deras inre och deras relationer med andra. Här finns ett släktskap till en av mina favoritförfattare: John Ajvide Lindqvist, en skräckförfattare jag älskar att läsa, men där jag varje gång önskar att han höll sig till någon annan genre. Han skriver ju så bra om människor! Måste han blanda in läskiga grejer? Ja, det får Ajvide Lindqvist och King göra om de vill, naturligtvis, men jag kan konstatera att deras böcker innehåller betydligt mer än splatter och blod.
I Blod säljer är skräcken ofta nedkokad till någonting olustigt och vagt övernaturligt. Jag har förstått från mer rutinerade King-läsare att han har en del betydligt äckligare och otrevligare böcker och berättelser i sin bibliografi. I den inledande berättelsen, Mr Harrigans telefon, är huvudpersonen en ung kille som arbetar extra hos en rik och excentrisk man, Mr Harrigan. iPhone har precis lanserats och när killen har turen att vinna pengar använder han en del av dem för att köpa denna nymodighet till Mr Harrigan. Mr Harrigan är skeptisk, men dras snart med och sitter lika fängslad som vi alla gör nu för tiden framför våra smarta telefoner. När Mr Harrigans hälsa börjar vackla och han plötsligt går bort ser berättelsens huvudperson till att telefonen följer med honom till graven. Tiden går. Och om han någon gång ringer upp den fortsätter han att komma fram till Mr Harrigans telefonsvarare. Jag tyckte väldigt mycket om den här berättelsen. Det är fin historia om en kille som är lite utanför och en intressant berättelse om hur svårt de flesta av oss har för att lägga ifrån sig våra mobiler… Dessutom tyckte jag att det var himla kul med en berättelse som utspelar sig kring 2008, en tid som var väldigt formande för mig. Det är någonting speciellt med tiden när man är ca 15–25 år, tycker jag. Det är då man skaffar sig ett vuxet, självständigt liv på riktigt och i mångt och mycket blir den man är. Mr Harrigans telefon bjöd på en viss dos nostalgi för mig, som var ca 20 vid tiden när boken utspelar sig. Det gav lite extra krydda!
Samlingens kanske bästa novell är annars, i mitt tycke, den som delar titel med boken: Blod säljer. Det är en mycket spännande historia, svår att lägga ifrån sig. Den börjar dramatiskt med ett attentat mot en skola: någon lämnar in en brevbomb som briserar. Privatdetektiven Holly Gibney har egentligen ingenting med fallet att göra, men kan inte sluta grubbla över det som hänt. Det är någonting som får henne att ana att gärningsmannen har dykt upp förut. In i det sista visste jag inte hur det här skulle sluta. En riktig bladvändare! Jag tyckte också att det var mycket trevligt att stifta bekantskap med Holly Gibney, en karaktär som vad jag förstår har dykt upp i flera tidigare King-romaner.
Boken innehåller också Chucks liv, en berättelse om livet och världen och att ha världen inom sig. Det kanske inte är samlingens starkaste berättelse, i mitt tycke, men den är intressant på sitt sätt. Som avslutning bjuder King på berättelsen Råtta. Råtta handlar om en aspirerande författare som dras iväg av stor skrivinspiration och närmast manisk ger sig iväg till en avlägset belägen stuga, där man som läsare känner att han mer och mer börjar tappa det.
Allt som allt: fyra riktigt bra berättelser och en bok som gav mig mersmak. Jag är inte minst sugen på att läsa mer om Holly Gibney. Det enda som störde mig var översättningen. Det är väl en smaksak, men översättaren har i det här fallet bemödat sig med att översätta precis allt till svenska, vilket gör att vissa passager får en oavsiktligt töntig ton (”bajsig” – vem säger sådant?). Nåja, det var lätt att ha överseende med det.
Blod säljer
Innehåller Mr Harrigans telefon, Chucks liv, Blod säljer och Råtta. Originalets titel: If it bleeds (amerikanska). Översättare: John-Henri Holmberg. Förlag: Albert Bonniers förlag (2020). ISBN: 9789100184025.
Stephen King
Stephen King (född 1947) är en amerikansk författare, främst känd för sina många skräckromaner.
Slutet på sommaren, av Anders de la Motte, är en fängslande deckare som kretsar kring en försvunnen pojke och hur detta ouppklarade brott, decennier senare, fortfarande är ett sår hos de närstående.
Slutet på sommaren är en deckare av Anders de la Motte. Jag är kräsen när det gäller spänningsromaner och tycker att det finns allt för många klyschor och uttjatade teman i genren. Därför blev jag positivt överraskad när jag omedelbart sögs in i den här berättelsen. Istället för ”polisen med personliga problem” är huvudpersonen ett brottsoffer. Istället för ultravåld, överdrivna actionscener och långsökta samband kretsar boken främst kring de sår ett brott skapar, de ärr som brottsoffer många gånger bär med sig genom livet. Det är inte totalt nyskapande, verkligen inte, men ändå uppfriskande i en genre som gått så många varv kring sig själv att författarna knappt vet vad de ska ta sig till för att fortsätta att överraska.
Boken utspelar sig dels under 80-talet, när en pojke plötsligt försvinner för att aldrig mer återfinnas, dels i nutid, när hans syster kastas tillbaka till den där sommaren och till hur livet har blivit. Hela hennes tillvaro är skakig, som läsare förstår man att hon själv gjort saker som gör att omgivningen håller ett särskilt vakande öga på henne. Men hon har åtminstone ett jobb, ett jobb som innebär att hon leder gruppterapisamtal. En dag dyker det upp en man som verkar veta väldigt mycket om fallet med huvudpersonens försvunna bror. En tanke och en förhoppning väcks: tänk om hennes bror fortfarande lever?
Slutet på sommaren är en verkligt fängslande bok om ett mysterium som engagerar. Att huvudpersonen har något opålitligt över sig gör det extra kittlande. Jag ville bara läsa och läsa och läsa och få reda på hur allt hänger ihop.
Sedan kom slutet och boken skiftade från allt det där jag gillade till den där överdrivna, osannolika, knäppa deckaren jag läst så många gånger förut. Så synd! Fram till dess var boken något av en favorit i genren. Som helhet? Ett medelbetyg, tyvärr. Om jag kommer att läsa mer av samma författare? Förmodligen!
Slutet på sommaren
Förlag: Forum (2016). Serie: Årstidskvartetten. ISBN: 9789137149059.
Anders de la Motte
Anders de la Motte (född 1971) är en svensk författare med bakgrund som polis.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
