Eila Palo tillbringar sommaren hos sin farmor i Norrland. Mamman är inte frisk och bor på ”Sommarkliniken”, där även storasystern håller till. Pappan är upptagen med jobb utomlands. Man kan förmoda att både mamman och systern lider av psykisk sjukdom och att Eila därför har skickats ut på landet för att slippa vara på kliniken och få ta för mycket ansvar över sig själv och de andra.
Det är en väldigt lustig bok om Eilas vistelse i ”polcirkelland”. Boken berättas som om det vore Eilas tankar vi får ta del av. Det är lätt osammanhängande och svänger hit och dit. Det skymtas mycket tragiskt, som att det är Eila som sköter mammans dosett och låser in knivarna i ett kassaskåp för att skydda systern, men ingenting i berättelsen står i klartext.
Den annorlunda berättarstilen är förvisso ganska spännande till en början, men som läsaren vet man aldrig vad som är sant och vad som är Eilas påhitt. Hela boken känns som ett språkligt experiment. Vad författaren vill ha sagt med själva berättelsen om barnet i kläm, Eila, förstår jag inte. Boken hade svårt att nå mig på djupet. De lustiga formuleringarna sitter i vägen för att berättelsen ska nå fram.
Eftersom jag är av åsikten att Jan Stenmark är det enda bra i Aftonbladet hade jag ganska höga förväntningar över den här boken. Och visst känns Stenmarks underfundiga bilder och verser igen, men av någon anledningen roade de mig inte så mycket som jag hade väntat mig. Boken är bra, men inte sådär att jag bläddrar och ler om och om igen som jag gör åt många andra böcker i samma genre. Det är nog värt att kolla upp några andra av Stenmarks böcker, annars kommer jag nog att återgå till att bara kolla in hans bilder när jag råkar ha Aftonbladets kultursidor i närheten.
När den unga och livfulla Felicia råkar ut för en svår bilolycka och hamnar i koma får det stora konsekvenser för personerna i hennes närmaste omgivning. Den här boken är inte bara en bok om en människas väg tillbaka från ”den andra sidan” utan främst en bok om att stanna upp i livet och fundera på vad man vill göra med det.
Felicias fall blir på sätt och vis hennes mammas och morbrors viktiga uppvaknande från deras stagnerade liv och det blir också början på något nytt i Felicias liv.
Det här är en intressant och lite gripande bok, men den känns på sätt och vis lite orealistisk och det känns som att man blir snuvad på slutet när det gäller vissa saker.
Är det något som Håkan Nesser kan så är det att bygga upp en spänning och stämning i sina böcker. Att läsa den här boken är som att befinna sig i miljön som den skildrar. I det här fallet är det 60-talets Kumla som står för miljöerna.
Huvudpersonen heter Mauritz, är sjutton år och räknar sig som en ”mods”. På andra sidan gatan, där han bor, finns den jämngamla Sigrid, som han är förälskad i. När Sigrids far blir brutalt mördad råkar det bli Mauritz som får trösta henne och det leder till att de blir ett par.
Mordhistorien är en spännande del i boken, men den finns egentligen i bakgrunden till den historia som är den mest intressanta att läsa om: Mauritz historia. Det här är en övertygande skildring av tonårslivet som det kan ha sett ut i Kumla för ungefär 40 år sedan. En riktigt bra och välskriven bok som man faktiskt kan känna igen sig lite i även om man inte växte upp under 60-talet!
Det är 30-tal och Ronny, Kent, Clark, Billy och Benny blir vanliga namn, hämtade från de amerikanska filmerna som går på biograferna i Göteborg, där Ronny bor i ett arbetarkvarter med sin familj.
Den här lilla boken är både en självbiografi och en bok om att göra en klassresa. Ronny är en av de som går i läroverket och gymnasiet och sedan fortsätter med vidare universitetsstudier. Han gör en klassresa från arbetarklass till medelklass, något som i boken visar sig ha varit inte helt fritt från inre konflikter eller små som stora problem.
Det här är en intressant bok, men då jag inte själv kan känna igen mig i den tid som skildras får jag tyvärr inte ut så mycket av läsningen som jag hade kunnat göra.
Det är 30-talets Sverige och det anses som någonting stort att den enkla skogshuggardottern Hilma får gifta upp sig i klassamhället. Att hennes blivande make, läroverksadjunkten Sigfrid, bär på en sinnessjukdom underlåter svärföräldrarna att nämna, trots att sjukdomen på grund av ärftlighet gör att Sigfrid enligt lag egentligen inte får gifta sig. Det är Hilmas enkla bakgrund som gör att man inte tar så noga på detaljen om Sigfrids sjukdom. Sjukdomen blir dock en tung last för Hilma.
Sigfrid är frisk i långa perioder, men hamnar förr eller senare i en manisk fas då han inte kan kontrollera sig själv och får en väldigt stark sexuell drift. Vid tiden före bröllopet börjar Sigfrid att bli ohanterlig och under bröllopsnatten utsätts Hilma för ett svårt övergrepp. När Hilma och Sigfrid sedan får ett barn tillsammans kommer tillfällen då mannen också föröker att förgripa sig på den gemensamma dottern.
Hos Hilma startar ett oroligt pedantiskt tvång att ständigt putsa och hålla rent och att alltid vakta dottern noga från alla faror, som till exempel hennes egen man. Det är nästan en övermänskligt stark kvinna vi får läsa om, men det är också en kvinna som kommer från ett strängt kristet hem, där arbete är en dygd och gnäll inte passar sig.
Vad som heller inte passar sig är att tro sig vara något större än den man är. Sigfrid är socialist, men hos Hilma och hennes familj känns det viktigt att ge Gud vad Gud tillhör och Kejsaren vad Kejsaren tillhör, som det står i Bibeln. Med andra ord ska man veta sin plats och ibland är det nästan komiskt att läsa om hur starkt befästad den tanken är. Hilmas föräldrar är människor som väljer att äta wienerbröden först efter ett par dagar, eftersom det vore ett allför stort frosseri för Gud att tolerera om de skulle äta färska wienerbröd, och Hilma är en kvinna vars stora njutning är att, efter ett rejält storständande, kunna sätt sig ner i lugn och ro och dricka något så enkelt som en kopp silverte.
Sigfrids och Hilmas olika livssyner står i kontrast till varandra och det gör också de samhällsklasser som de kommer från. I bakgrunden Hilmas berättelse finns också de nya tankarna om arbetarnas frigörelse, som började spira under den här tiden. På det sättet är boken både ett sorts tidsdokument och en väldigt gripande och vacker berättelse om en kvinnas många gånger svåra liv vid en mentalsjuk människas sida.
Det här kanske inte är ett litterärt mästervärk, men det är ändå en viktig och läsvärd bok eftersom den berättar om saker som det inte borde tigas om.
Boken är den sanna historien om Mia Eriksson och hennes familj som tvingas att hålla sig gömda i Sverige, som om de vore flyktingar, eftersom de är förföljda och mordhotade av Mias ex-fästman. Myndigheterna kan ingenting göra. De försöker att hjälpa på sitt sätt, men det blir fel mest hela tiden och läget blir allt mer desperat när dottern i familjen blir apatisk och tynar bort allt mer.
Som läsare blir man helt mållös av beundran när man läser om Mia och henns mans oerhörda krafter. De ger aldrig upp utan kämpar för att deras barn ska kunna ha ett så drägligt liv som möjligt och för att ex-fästmannen inte ska nå dem.
Deras situation är så fruktansvärd att man nästan inte kan tro att den är sann.
Det kanske värsta är att det finns väldigt många kvinnor, som liksom Mia har råkat ut för kvinnomisshandel, och väldigt många människor, som liksom Mia och henns familj lever gömda under oerhört svåra förhållanden. Det händer alltså idag, i Sverige.
Efter sju år börjar Annika känna att hennes äktenskap med Tom är förutsägbart och tråkigt. Hon upplever att all deras tid går åt till barnen och att de inte längre att har någon tid till varandra. Hon känner sig inte längre sedd och det blir den nya mannen på jobbet som får ändra på den saken.
Annika vänsterprasslar lite med arbetskamraten och situationen blir snart ohållbar när Tom börjar inse vad som händer bakom hans rygg.
Det här är en tråkig och förutsägbar historia om ett förhållande som går på tomgång. Boken består nästan enbart av dialoger och den känns helt enkelt inte särskilt välskriven. Till bokens plus hör kanske att den är så vardaglig att man eventuellt kan känna igen sig i den, men mig sa den inte ett dugg. En trist bok, men som lite lagom och lättsmält läsning under några lediga dagar duger den eventuellt.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Jag har redan läst och bläddrat i Eldes tre illustrerade böcker (Om ingen nyper mig i rumpan snart så går jag hem, Var ska man lägga näsan om inte i blöt? och Rik, frisk & lycklig) ett antal gånger, men jag kunde ändå inte motstå frestelsen att köpa den här samlingsvolymen på årets bokrea. Böckerna är fortfarande lika roliga och här finns de nu i en gul och glad upplaga för cirka 79 kronor. Köp!
Eila Palo tillbringar sommaren hos sin farmor i Norrland. Mamman är inte frisk och bor på ”Sommarkliniken”, där även storasystern håller till. Pappan är upptagen med jobb utomlands. Man kan förmoda att både mamman och systern lider av psykisk sjukdom och att Eila därför har skickats ut på landet för att slippa vara på kliniken och få ta för mycket ansvar över sig själv och de andra.
Eftersom jag är av åsikten att Jan Stenmark är det enda bra i Aftonbladet hade jag ganska höga förväntningar över den här boken. Och visst känns Stenmarks underfundiga bilder och verser igen, men av någon anledningen roade de mig inte så mycket som jag hade väntat mig. Boken är bra, men inte sådär att jag bläddrar och ler om och om igen som jag gör åt många andra böcker i samma genre. Det är nog värt att kolla upp några andra av Stenmarks böcker, annars kommer jag nog att återgå till att bara kolla in hans bilder när jag råkar ha Aftonbladets kultursidor i närheten.
När den unga och livfulla Felicia råkar ut för en svår bilolycka och hamnar i koma får det stora konsekvenser för personerna i hennes närmaste omgivning. Den här boken är inte bara en bok om en människas väg tillbaka från ”den andra sidan” utan främst en bok om att stanna upp i livet och fundera på vad man vill göra med det.
Är det något som Håkan Nesser kan så är det att bygga upp en spänning och stämning i sina böcker. Att läsa den här boken är som att befinna sig i miljön som den skildrar. I det här fallet är det 60-talets Kumla som står för miljöerna.
Det är 30-tal och Ronny, Kent, Clark, Billy och Benny blir vanliga namn, hämtade från de amerikanska filmerna som går på biograferna i Göteborg, där Ronny bor i ett arbetarkvarter med sin familj.
Det är 30-talets Sverige och det anses som någonting stort att den enkla skogshuggardottern Hilma får gifta upp sig i klassamhället. Att hennes blivande make, läroverksadjunkten Sigfrid, bär på en sinnessjukdom underlåter svärföräldrarna att nämna, trots att sjukdomen på grund av ärftlighet gör att Sigfrid enligt lag egentligen inte får gifta sig. Det är Hilmas enkla bakgrund som gör att man inte tar så noga på detaljen om Sigfrids sjukdom. Sjukdomen blir dock en tung last för Hilma.
Det här kanske inte är ett litterärt mästervärk, men det är ändå en viktig och läsvärd bok eftersom den berättar om saker som det inte borde tigas om.
Efter sju år börjar Annika känna att hennes äktenskap med Tom är förutsägbart och tråkigt. Hon upplever att all deras tid går åt till barnen och att de inte längre att har någon tid till varandra. Hon känner sig inte längre sedd och det blir den nya mannen på jobbet som får ändra på den saken.