Kategorier
-

5 feel good-favoriter

Feel good är en skön genre. Jag läser gärna böcker av det lite tyngre slaget och böcker som har ett visst tuggmotstånd, om man säger så, men för att kunna uppskatta den typen av litteratur så måste man också blanda upp med böcker som är lite mer bläddervänliga, så att säga; böcker som man kan ta upp och bara läsa, läsa, läsa. Feel good-böcker brukar funka väldigt bra i de lägena. Idag tänkte jag lista fem av mina feel good-favoriter.

En av mina favoritförfattare i den här genren är helt klart Martina Haag, som för övrigt verkar vara en sådan himla varm och fin person. Hon svarar typ på alla tweets hon får, bara en sådan sak (eller också gör hon inte det, men jag har i alla fall fått den känslan). Hon verkar så bjussig och snäll. Hennes böcker är lättlästa och roliga på ett sådant sätt som, åtminstone hos mig, har den effekten att jag har svårt att hålla tillbaka skrattet. Jag kan fortfarande, många år senare, le åt knäppa scener ur t.ex. Underbar och älskad av alla, som nog är min favorit bland hennes böcker (av de jag har läst hittills). Boken kretsar kring Isabella, som inte har haft en spikrak karriär sedan Calle Flygare teaterskola. Plötsligt vänder det! Hon får en riktig roll på Dramaten. Enda kruxet: hon har ljugit om att hon kan avancerad akrobatik och nu förväntas hon göra cirkuskonster på scenen.

Underbar och älskad av alla (och på jobbet går det också jättebra) - Martina Haag

Fredrik Backman är kanske att betrakta som Sveriges feel good-kung, eller vad man ska säga. Hans bestseller En man som heter Ove blev en braksuccé (och nu ser åtminstone jag fram emot att få se filmatiseringen, som har premiär på juldagen). Jag tycker om boken om den gubbige Ove och hans sorg, som han går omkring och bär på, men min favorit är nog egentligen en av Backmans senare böcker: Min mormor hälsar och säger förlåt, som handlar om en tjej som förlorar sin mormor och då får ett hemligt brev i sin hand och hamnar på lite av en skattjakt. På vägen lär hon känna, och får skaka om livet på, invånarna i hyreshuset. En väldigt varm, fin och rolig berättelse!

Min mormor hälsar och säger förlåt - Fredrik Backman

Många feel good-böcker skulle också kunna sorteras in i genren “romance”. Personligen har jag svårt för sliskig Hollywoodromantik. En romantisk bok som jag trots allt gillar är Projekt Rosie, och uppföljaren Rosieeffekten, av Graeme Simsion. Det som får de här böckerna att sticka ut från mängden är att huvudpersonen, Don, “inte är precis genomsnittlig”. Utan att hänga ut honom med en diagnos så blir det ändå snabbt uppenbart för läsaren att Don har en del autistiska drag. Och nu bestämmer han sig för att skaffa en fru. Vägen går genom ett långt formulär med frågor som han tänker sig ska vara till god hjälp för att sålla bland kvinnor och hitta en bra fru-kandidat. Det blir inte som han hade tänkt sig.

Projekt Rosie - Graeme Simsion

Några feel good-böcker som jag tycker har fått för lite uppmärksamhet är Mikael Bergstrands böcker om Göran och hans resor till Indien. Den första boken i serien heter Delhis vackraste händer. När boken tar sin början har Göran fastnat lite här i livet, eller hur man ska uttrycka det. Han ägnar till exempel sin arbetstid åt att surfa på fotbollssidor och till slut får han sparken. När han kommer iväg på en resa till Indien lär han känna indiern Yogi och han utvecklas också som person och omvärderar vad som är viktigt här i livet. Böckerna om Göran är roliga och handlar mycket om vänskap, vilket är ett förvånansvärt bortglömt ämne inom litteraturen.

Delhis vackraste händer - Mikael Bergstrand

Som femte bok tar jag en närmast helt bortglömd och, för de flesta, okänd bok, men som jag faktiskt tycker förtjänar mer uppmärksamhet. Ian Sansom har skrivit ett antal böcker om bibliotekarien Israel Armstrong, som börjar köra bokbussen ute på den engelska landsbygden. En del av böckerna i serien finns översatta till svenska och den första heter Fallet med de försvunna böckerna. Jag tycker att böckerna om Israel Armstrong är sjukt roliga och vad som är extra kul är att de är fulla av referenser till böcker, bibliotek och boknördar på olika sätt. Jag fattar inte varför de här böckerna uppenbarligen har sålt så dåligt.

Fallet med de försvunna böckerna - Ian Sansom

Kategorier
Sansom, Ian

Mr Dixon försvinner

Mr Dixon försvinner - Ian SansomMr. Dixon försvinner är den fristående fortsättningen på feel good-romanen Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom. Böckerna kretsar kring bibliotekarien Israel Armstrong, som har råkat bli bokbussbibliotekarie på den Nordirländska bondvischan. Israel börjar finna sig till rätta, kanske rent av trivas, med sin tillvaro, trots att han nog för de flesta framstår som en mycket udda fågel; vegetarian, Londonbo, jude, mer intresserad av finkulturell litteratur än lantliv och, ja, bibliotekarie.

I den tidigare boken jagade Israel försvunna bokbussböcker, men nu är bussen fylld med böcker och biblioteksverksamheten igång. Israel har också andra uppdrag, t.ex. att sätta ihop en vikskärmsutställning om varuhuset Dixon & Pickerings historia. Under arbetet med att montera upp vikväggarna hamnar han plötsligt i något som tycks vara en grov stöld av varuhusets kassa samt kidnappning av varuhusdirektören mr Dixon. Trots idoga försök att förklara att han bara är bibliotekarie och omöjligen borde gå att förväxla med någon kriminell, så blir han huvudmisstänkt, och när han väl släpps mot borgen inleds ett privat detektivarbete för att hitta Dixon och själv bli rentvådd.

Boken är lättläst och rolig, särskilt för oss boknördar eftersom den innehåller så mycket biblioteks- och bokskämt. Faktiskt är den en av de mest underhållande böcker jag läst på länge. En del kanske skulle finna boken lite töntig och för lättviktig, men jag tycker verkligen om böckerna om Israel och uppskattar humorn. Visst är boken enkel på flera sätt (det är fasligt mycket dialog!), men jag gillar den ändå.

Det finns åtminstone fyra böcker om Israel Armstrong, såvitt jag kan förstå, men dessvärre är inga fler översatta till svenska. Synd!

Kategorier
-

En snygg uppföljare

Israel Armstrong är tillbaka. Framsidan till den nya boken är riktigt snygg (och väldigt olik den serietidningsliknande framsidan till Fallet med de försvunna böckerna, som jag i och för sig också gillade). Jag ser fram emot att läsa den, eftersom jag tyckte att den första boken var väldigt underhållande. 🙂

Kategorier
Sansom, Ian

Fallet med de försvunna böckerna

Israel Armstrong har precis fått anställning som bibliotekarie på biblioteket i den irländsla småstaden Tumdrum. När han väl kommer dit möts han dock av beskedet att biblioteket är nedlagd och att hans tjänst numer ska bestå av att köra bokbussen, något som i boken inte framställs som en bibliotekaries drömjobb:

“Det skulle förmodligen inte vara för mycket sagt att påstå att bokbussar av många i branschen inte precis anses vara kronan på bibliotekarieträdet. Högst upp i den hackordningen hittar du, låt oss säga, British Library eller New York Public Library eller Kongressbiblioteket eller det i Alexanderia. Sedan, strax under de här parnassiska höjderna, återfinns universitetsbibliotek och privata forskningsbibliotek, och sedan kanske stora offentliga bibliotek och därefter distrikts- och filialbibliotek, och skolbibliotek, sjukhusbibliotek, fängelsebibliotek och bibliotek på slutna mentalvådsinstitutioner. Och till slut, längst ner på skalan, ungefär på samma nivå som röda konstläderinbundna uppsättningar av Det bästa på fuktskadade landsortshotell och i väntrum hos tandläkare, återfinns bokbussen.”

Vad ännu värre är: de 15 000 böckerna i bibliotekets bestånd är stulna! På så sätt dras Israel ofrivilligt in i detektivarbete för att återfinna böcker på den irländska landsbygden. Det är knäppt, roligt och en hel del bok- och bibliotekshumor. Jag uppskattar det verkligen!

Boken har fått varierande kritik om man tittar sig omkring på bloggar. Bibliotekarien läser tycker t.ex. att det är bondkomik och för mycket korrekturmissar och beasbokhylla ger också ett ljummet betyg och tycker att boken är tunn. Själv tycker jag dock mycket om boken och jag gillar humorn. Dagensbok tycker jag sätter huvudet på spiken när de skriver “kommersiell litteratur när den är som bäst”. Jag förstår vad de menar, för, ja, det är en bok som till stor del består av dialoger och den är också väldigt lättläst. Men den är bra!