Kategorier
-

MEN SEDAN DÅ?! – Böckerna man vill ha en fortsättning på

Oftast föredrar jag när författare låter läsaren upptäcka saker mellan raderna istället för när de beskriver och förklarar minsta lilla detalj. Jag tycker att det är dötrist att bli skriven på näsan av en författare som tror att varje litet drag och varje liten händelse måste motiveras och förklaras. Därför brukar jag också tycka om när sluten lämnas lite öppna och fria för egna tolkningar. Jag kan rent av tycka att författare som skriver epiloger har misslyckats, eller i vart fall underskattat läsaren.

Trots detta känner jag ibland att jag skulle vilja stanna kvar lite till i berättelsen. Det gäller särskilt när jag har läst en hel serie eller en tjock tegelsten – har man levt ett tag med några karaktärer så kan det bli lite småsorgligt att släppa dem. Någon som känner igen sig?

Det finns också böcker som helt enkelt väcker frågor. Vad hände sedan?! Jag vet inte om jag verkligen skulle vilja ha en fortsättning eller uppföljare, men här kommer i alla fall några exempel på böcker som jag har haft svårt att släppa. Har du inte läst dem? I sådant fall utfärdar jag en liten spoilervarning nu, för jag kanske kommer att avslöja lite för mycket om handlingen…

Tio över ett är en ungdomsbok om Kirunatjejen Maja, som varje natt ställer alarmet på mobilen för att sedan ligga i sin säng med full ångest över att någonting ska gå fel med sprängningarna i gruvan och att staden ska rasa samman. Rivningen/flytten av Kiruna väcker dock mer oro än den där akuta. I takt med att bostadsområden rivs så flyttar också de familjer som bott där och  en av de som är på väg att flytta långt bort (ända till Luleå!) är Majas allra bästa vän, Julia. Maja & Julia är riktiga bästisar, som kan anförtro precis allt för varandra: förälskelser, panikångest, oro över flytten, allt! Och när boken är slut så uppstår såklart frågan: hur ska det gå för Maja och Julia när Julia flyttar? Kommer de att kunna hålla kontakten? Kommer de att få nya, lika betydelsefulla vänner när de inte längre kommer att dela vardag med varandra? Vad kommer hända?! Det är totalt oroande att inte veta.

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Den andra kvinnan av Therese Bohman är en extremt fin och pricksäker bok om klass och makt. Den följer ett berättarjag, som jobbar i matsalen på sjukhuset, men som egentligen drömmer om något annat, något större. I boken inleder hon en affär med en gift läkare: en man från ett annat samhällsskikt och en man med makt, vilket kanske ytterligare sätter fingret på vad klass gör med människor. I boken sker händelser som trots allt gör att boken slutar hoppfullt med att berättarjaget slår sig fri, skaffar sig pengar och plötsligt har nya möjligheter. Men sedan då?! Blev hon författare? Tog hon sig någonstans, bort från den sömniga staden där hon inte tycker att hon passar in? Får hon någon rätsida på det här med klass och makt och skaffar sig en partner som ser och värdesätter henne på riktigt? Och hur går det med vänskapen till barndomskompisen Emelie, som hon lite trevande börjar hitta tillbaka lite till i slutet av boken?

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Den andra kvinnan av Therese Bohman

Ester i Lena Anderssons böcker Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar är så ingående analyserad i böckerna att hon känns helt transparent, men frågorna uppstår ändå, tycker jag. I de två böckerna berättar Andersson om Esters hopplösa (och långa!) förhållanden med självupptagna män som inte helhjärtat går in i relationerna med henne, t.ex. för att de också har en annan kvinna på sidan om, eller för att de är gifta med någon annan… Helst vill man såklart att Ester ska hitta en livskamrat som har lite mer ryggrad än så, eller så vill man att Ester hittar någon slags ro i sig själv och fimpar det där med relationer (jag tror inte att tvåsamhet är någon slags universallösning som ger mening och lycka åt alla). Efter att ha läst böckerna undrar jag såklart vad som hände sedan. Jag hoppas att hennes väg inte råkade korsas av en tredje douche.

Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson

Efter att ha läst Kristina Sandbergs underbara trilogi om hemmafrun Maj (Att föda ett barn, Sörja för de sina, Liv till varje pris), så kanske jag inte lämnades med en rad konkreta frågor, men däremot uppstod ett tomrum. Jag tycker så himla mycket om Maj och efter att ha plöjt cirka 1500 sidor om hennes våndor, oro och kämpande så känns det SÅ konstigt att bara släppa henne. I trilogin knyter Sandberg ihop det rätt bra, efter att genom böckerna ha följt Maj från 20-årsåldern och genom hela livet. Det kanske inte går att skriva en fjärde bok, inser jag, men ändå! Tomheten!?

Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Liv till varje pris av Kristina Sandberg

Hjalmar Söderbergs klassiker Den allvarsamma leken är inte heller en bok som lämnar en helt i ro. Boken följer Arvid och Lydia, som har haft en ungdomsromans, men som sedan har gått helt olika vägar i livet och ingått (olyckliga) äktenskap med andra livskamrater. Släppa varandra kan de dock inte riktigt, eller kanske snarare kan de inte släppa tanken på hur livet hade kunnat vara om inte. Paret hamnar till slut i något av ett vägskäl och boken slutar inte riktigt med att de “levde lyckliga i alla sina dagar”.  Så hur blev deras fortsatta liv egentligen? Hittade de någon slags ro? Separerade Arvid och hans stackars fru? Åh, livet och kärleken alltså! Söderbergs roman är en mästerlig skildring av passion och kärlek och om hur svårt det kan vara med relationer, men vad fint det vore att också få veta om det liksom löste sig för Arvid & Lydia till slut!

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Kategorier
-

Berättelsen om Torunn fortsätter (Berlinerpopplarna)

Föra några år sedan så läste “alla” Anne B. Ragdes böcker om Torunn. Den första boken, som förresten har gått som TV-serie också, heter Berlinerpopplarna. Den följdes sedan upp av Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar. Jag älskade de två första böckerna, som kretsar kring livet på ett lantbruk som knappt går runt. På gården träffas tre bröder vid sin mors dödsbädd. Ja, och så dyker Torunn upp, en av brödernas vuxna barn från en kortare kärlekshistoria. I trilogin skildras livet för familjen. De två första böckerna är som sagt riktigt läsvärda. Den tredje var en besvikelse. Jag fick känslan av att författaren inte visste hur hon skulle avsluta historien, så hon gjorde det enkelt för sig. Jag säger inget mer än så, för att inte spoila för mycket. Trilogin slutar i alla fall väldigt tröttsamt, tycker jag.

Nu har författaren gått ut med att hon i hemlighet har skrivit en uppföljare. Alltså! Jag vet inte hur hon ska få ihop det. Ska de vakna upp ur en dröm? Ska någon återuppstå från de döda? Det känns krystat med en uppföljare med tanke på det avslut som författaren gjorde på trilogin. Men, men. Boken kommer på norska i höst och finns gissningsvis i svensk översättning inom en hyfsat nära framtid.

Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
Berlinerpopplarna av Anne B Ragde
Eremitkräftorna av Anne B Ragde
Eremitkräftorna av Anne B Ragde
Vila på göona ängar av Anne B Ragde
Vila på göona ängar av Anne B Ragde
Kategorier
-

Igelkottens elegans #tbt

Throwback thursday! Idag kollar jag tillbaka på mitt inlägg om Muriel Barberys Igelkottens elegans. Det är en bok som jag önskar att jag kunde säga att jag älskar rakt igenom, men jag blev faktiskt väldigt besviken på slutet! Fram till slutet var det i alla fall en både välskriven och intressant bok om klass. Boken kretsar kring portvakten Renée, som i hemlighet är oerhört intresserad av kultur – ett intresse som hon tänker sig att hon, som portvakt, inte kan ha.

Nu tog inte boken mig med storm till 100%, som sagt, men jag tipsar gärna om den ändå. Någon annan kanske inte är lika petig med slutet…

“Med Igelkottens elegans kan jag lägga ännu en bok om klass och status till handlingarna. Det har blivit en hel del böcker på temat den senaste tiden, t.ex. Håpas du trifs bra i fengelset och Presidentens hustru, men Igelkottens elegans känns tyvärr inte som den vassaste i genren.” Läs mer…

Här hittar du mitt inlägg från 2011.

Igelkottens elegans - Muriel Barbery

Som ett bonustips kan jag också säga att Muriel Barbery just nu är aktuell med en helt ny bok på svenska: Alvernas liv. Boken handlar om två systar i 10-årsåldern som växer upp på olika håll, men som ändå har ett speciellt band och som dessutom har speciella förmågor – den ena genom sin speciella förbindelse till naturen och den andre genom en stor musikalisk begåvning. Jag är sugen på att läsa den! Det vore kul att läsa något mer av Barbery. Alvernas liv verkar vara en fantasyroman, så det är ju en helt annan genre också.

Alvernas liv - Muriel Barbery

Kategorier
Nesser, Håkan

Levande och döda i Winsford

Levande och döda i Winsford

En kvinna och hennes hund befinner sig vid Exmoorheden på den engelska landsbygden. Man förstår att kvinnan flyr från något, eventuellt något inom henne själv, men det är länge ovisst vad det egentligen handlar om, även om man snabbt förstår att hennes man saknas. Hennes man framstår som en mycket självupptagen person och som läsare förstår man att deras förhållande inte har varit lyckligt. Kvinnan har också mycket sorg i bagaget som nu har bubblat upp på ytan. Kvinnans mål är att överleva sin egen hund. Sedan får hon se.

Boken är ingen deckare i egentlig mening, men det är faktiskt en mycket spännande och fängslande roman. Precis innan jag påbörjade Levande och döda i Winsford hade jag läst en annan bok, som förvisso var bra, men som faktiskt var lite omständligt skriven bok. Därför kändes det oerhört skönt att börja på Levande och döda i Winsford. Nessers roman är nämligen lätt att komma in i och det är ett ovanligt fint flyt i det lätta och luftiga språket. Nesser är kanske främst uppmärksammad för sina många deckare och det märks också att han kan bygga upp en roman och hålla uppe spänningen genom hela boken. Här är det en stilla och sömnig landsbygd som står för miljöerna, men spänningen finns där ändå. Skickligt! Nesser vågar också lämna en del lösa trådar. Det finns en hel del saker som han bygger upp och sedan lämnar lite åt läsaren att fundera över. Jag gillar det, faktiskt! Det är förmodligen inte alla författare som kan komma undan med sådant, men Nesser är så skicklig på att berätta att det snarare blir en intressant krydda än något annat,

Jag gillar både berättelsen som sådan, språket och det berättartekniska. Jag tycker också att det känns skönt att huvudpersonen är en kvinna 50+. Det finns inte många böcker (och absolut inte filmer, för den delen!) där kvinnor 50+ finns i huvudrollen. Det är en oerhört förminskad grupp inom kulturen, tycker jag, så jag välkomnar den här typen av böcker, som sympatiskt nog handlar mer om livet och åldrande än om t.ex. karlar och barn.

Vad jag kanske inte gillar riktigt hundra är slutet, egentligen. Jag vill inte skriva för mycket, för jag vill inte förstöra någon annans läsupplevelse, men jag kan väl säga att efter att ha följt huvudpersonen över ca 400 sidor och, för hennes del, en lång inre resa, och se hennes förhoppningar och framtidstro veckla ut sig, ja, då blir slutet sedan lite snopet. Å andra sidan är slutet en bra avrundning, på sitt sätt, även om jag gärna hade sett att huvudpersonen gick ett annat öde till mötes.

Allt som allt är det här hur som helst en riktigt läsvärd bok. Jag slukade den på några få dagar, vilket är ovanligt för mig, och jag är övertygad om att jag kommer att bära med mig berättelsen även i framtiden. Vi läste den här boken i bokcirkeln som jag är med i och vi tyckte allihop att Levande och döda i Winsford var riktigt bra och tänkvärd.

I korthet

Rekommenderas för: Alla som vill läsa en fängslande och spännande bok om att befinna sig på Exmoorheden och att konfronteras med sitt eget liv och sina dramatiska handlingar.

Betyg: 4 rhodesian ridgeback-hundar av 5.

Citerat ur Levande och döda i Winsford

“Jag förstår med ens vad som är det värsta med att sitta i fängelse. Man lämnar inget avtryck i världen. Man står utanför tiden. Om man råkade hoppa över att existera en dag skulle det inte göra någon skillnad. Ingen skulle märka ett skit. Är det på grund av det här som folk blir pyromaner? Eller går in med sina vapen i skolor och skjuter barn? För att lämna det där livsviktiga avtrycket?”

Levande och döda i Winsford - Håkan Nesser

Om Levande och döda i Winsford och Håkan Nesser

Håkan Nesser (född 1950) är en svensk författare och före detta lärare. Han debuterade 1988 med romanen Koreografen, men är kanske mest känd för sina deckare med Van Veeteren i huvudrollen. Sedan 1998 arbetar han som författare på heltid. Hans senaste bok är Elva dagar i Berlin, som kom ut 2015. Håkan Nesser har en hemsida.

Utgivningsår: 2013 (Albert Bonniers förlag).
Antal sidor: 422.
Andras röster: Helsingborgs dagbladKulturbloggen, Nerikes AllehandaSvD, Sveriges radio, Sydsvenskan.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

“En kväll i november anländer en kvinna till byn Winsford på Exmoor i sydvästra England. Med sin hund bosätter hon sig i ett ensligt beläget hus uppe på heden. Hon använder inte sitt riktiga namn och hennes avsikter med vistelsen är oklara. Hon vandrar bland törnen, dimmor och vildhästar. Hon har bestämt sig för att överleva sin hund.

Hon har ett förflutet och en historia. Vad har hänt med hennes man? Är han i livet? Vem var han egentligen och vad var det som hände i Marocko för trettio år sedan?

Och är det någon som letar efter henne?

Levande och döda i Winsford är en bok om att fly från sitt gamla liv. Om att försöka göra upp. Om att kanske börja om trots att man inte är någon ungdom längre.”

Kategorier
-

Slutet är bara början, revisited

DN skrev här om dagen om bra slutmeningar och tipsade om en artikel från Stylist magazine. Jag har redan skrivit om vad avslutningar betyder för mig (de betyder mer än inledningen!). I mitt tidigare inlägg hyllar jag slutet hos Prioritaire, Janne, min vän, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö och Patient 67. Vad jag helt missade var min absoluta favorit bland böcker med fantastiska slut: Oskuldens museum. Jag har inte boken här, så jag kan inte hitta det direkta citatet, och egentligen är det meningslöst att skriva ut det, för man måste läsa det i sitt sammanhang. Jag tycker i alla fall att just Oskuldens museum är en fantastisk bok. Den handlar om en man som på ett maniskt sätt har förälskat sig i en kvinna som han inte kan ha ett förhållande med. Han försummar sitt jobb och sina vänner och lever istället för stunder då han får vara på middag hos kvinnans familj. Han snor föremål som han tycker påminner om henne och han slösar sina pengar på att försöka ge henne en skådespelarkarriär. Man vill som läsare tycka lite synd om honom, men behöver man göra det? Nej. Som framgår av bokens slut har han alltid varit en lycklig man. Det gjorde mig lycklig att läsa. Slutet påverkade och berörde mig faktiskt djupt!

Stylist Magazine listar en drös andra titlar än de jag har tipsat om. En del av böckerna har jag läst och många av de tycker jag väldigt mycket om. Trollkarlen från Oz är t.ex. en av mina absoluta favoriter och en bok jag verkligen minns från när jag var liten. Att slutet är så minnesvärt vet jag dock inte om jag håller med om.

“‘From the Land of Oz,’ said Dorothy gravely. ‘And here is Toto, too. And oh, Aunt Em! I’m so glad to be at home again!'”

Animal Farm tycker jag dock passar väldigt bra på listan. Hur väl knyter inte den här slutet ihop säcken liksom:

“The creatures outside looked from pig to man, and from man to pig, and from pig to man again; but already it was impossible to say which was which.”

Det finns många andra fina exempel på sidan. Man lika gärna se det som ett helt gäng bra boktips faktiskt! 🙂