Årets första dag! Och vad passar bättre än att blicka bakåt mot förra årets läsning? Här kommer en topplista över min läsning 2025. Som vanligt är det alltid lika svårt att bedöma läsning, särskilt när det har gått en tid. Här är i vart fall den lista jag landade i:

Plats 10: Sista gästen av Andreas T Olsson

”Sista gästen, av Andreas T Olsson, är en tragikomisk berättelse om en mycket ensam man som serverar på restaurang KB och blir besatt av två stamgäster.”, skrev jag i januari och magiskt nog minns jag fortfarande den här boken väl. En plats på topplistan kändes givet för den här annorlunda, roliga och sorgliga lilla boken.

Plats 9: En främmande känsla av Orhan Pamuk

Ibland känns det som att Orhan Pamuk skriver ungefär samma bok om och om igen: berättelser om ett framväxande Istanbul där västerländsk kultur och traditioner försöker samsas. Det är ungefär precis det En främmande känsla handlar om, en bok där läsaren i över 500 sidor får följa en fattig bozaförsäljare genom livet. Skulle det bli en tjatig läsning? Nej. Jag älskade att läsa om Mevlut, inte minst för den fina kärlekshistorian som är en stor del av boken.

Plats 8: Granen av Tove Jansson

Jag älskar noveller och bland årets novelläsning känns Tove Janssons Granen som en särskilt fin pärla att lyfta fram. Det här är berättelsen om när muminfamiljen vaknar upp ur vinterdvalan och för första gången i livet står inför julen. Alla är uppstressade och pratar om allt som måste ordnas. Hur ska de blidka julen? En underbar och kul liten berättelse.

Plats 7: Vitön av Bea Uusma

Bea Uusma måste vara den som personifierar nörden. I hennes liv kretsar allt kring hennes livs stora intresse: Andréexpeditionen och vad som hände dess medlemmar, som oväntat mötte döden på en av världens mest otillgängliga platser: Vitön. Expeditionen har styrt hennes utbildning, val av bostad och mycket annat. Det är svårt att inte dras med i Uusmas engagemang. Expeditionen var en oerhört fängslande läsning, där man trodde att Uusma hade redogjort för precis allting, men sedan visade det sig att det visst gick att skriva ytterligare en minst lika bra bok om samma polarresa: Vitön.

Plats 6: Skymning 41 av Kjell Westö

Skymning 41 kändes inte som det bästa jag läst av Kjell Westö, men det säger kanske något om hans höga nivå. Skymning 41 var nämligen en otroligt fin roman om liv som pågår mitt i en krigstid. Den utspelar sig under Vinterkriget och inledningen av Fortsättningskriget, men Westö får huvudpersonerna att kännas oerhört relaterbara och nära. En berörande bok som dröjer sig kvar i tankarna länge.

Plats 5: Kammakargatan av Therese Bohman

Kammakargatan är en kortroman av Therese Bohman. Här får läsaren följa en fiktiv Therese Bohman, som precis har blivit antagen till universitetet och flyttat till Stockholm. Nu öppnar sig en ny värld med vänskap, kultursamtal och fester. Det här är inte en bok där det händer speciellt mycket, men det är en bok som effektivt skapar en känsla, en känsla av ett vuxenliv som är på väg att skapas och ett svunnet Stockholm.

Plats 4: Skam av Ann-Helén Laestadius

Skam, den avslutande delen i Ann-Helén Laestadius Sápmi-trilogi känns given på topplistan. Laestadius lyckas alltid göra sina huvudpersoner levande och hennes böcker har alltid något att berätta. I Skam skriver hon om just det titeln skvallrar om: erfarenheter att växa upp i ett hem präglat av skam, en skam som även gäller det samiska ursprung som så många höll dolt under det 80- och 90-tal som boken behandlar. En mycket bra bok och en viktig skildring av hur det samiska folket har behandlats (behandlas?) i Sverige.

Plats 3: Jag tar inte farväl av Han Kang

Det finns litteratur och så finns det litteratur. Han Kang sysslar med det sistnämnda och har också belönats med Nobelpriset. Jag tar inte farväl är en djupt berörande berättelse om massaker och massmord i Sydkoreas historia. Här skildras förluster som drabbar generation efter generation, blandat med magisk realism. En fantastisk bok.

Plats 2: Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén

Det är sällan åldrande och döden skildras i litteraturen på det sätt som det görs i Tranorna flyger söderut, av Lisa Ridzén, där läsaren får följa en man som närmar sig livets slut. Kanske är det ett ämne vi borde prata om mer. Jag tyckte i alla fall att vi hade ett väldigt fint bokcirkelsamtal kring den här boken, när vi läste den i mars. En underbar bok.

Plats 1: Glasfåglarna av Elsie Johansson

Elsie Johansson gick bort 2025, men hon har sannerligen skrivit odödliga romaner. Glasfåglarna beskrev jag som ”…det finaste jag läst om stolthet, sorg och att ta sina första steg mot vuxenlivet” när jag läste den i oktober. Boken har inte lämnat mig än. Vilken fantastisk uppväxtskildring och berättelse om 30-talets Sverige. Älskar den här boken!