Krigsdagböcker 1939-1945

Krigsdagböcker
Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren

1939 bryter kriget ut och Astrid Lindgren, som vid den här tiden inte hade debuterat som författare ännu och heller inte var en känd person, började skriva dagbok. Kanske var det hennes sätt att strukturera upp det som skedde i världen och ett sätt att försöka förstå. Trots att hon skrev för sig själv så skrev hon verkligen noga: hon har samlat tidningsurklipp och klistrat in och hon redogör för vad som sägs i tal och hur pratet går. Mestadels håller hon sig strikt kring krigets händelser, men visst är det också en personlig dagbok (och i en del fall: personliga åsikter). I Sverige märks kriget bland annat genom ransoneringar och Lindgren skriver naturligtvis också om den typen av vardagliga små problem som kriget ställer till. Hon skriver också om barnen och när det skakar till mellan henne och maken, Sture Lindgren, så går det inte att dölja det i dagboken. Under några mörka månader orkar hon knappt föra dagbok.

För oss som älskar Astrid Lindgren är det såklart otroligt spännande att få läsa hennes egen dagbok! Mellan krigsskildringarna får man en liten inblick i hur livet kunde se ut på Dalagatan, där de bodde, och när kriget börjar närma sig sitt slut så inleds också Lindgrens författarkarriär, vilket ju också är otroligt kul att få ta del av. Lindgren visste knappast själv vad som komma skulle. Debuten består av en flickbok som får andrapris i en tävling. Ja, och så redigerar hon ju den där boken om Pippi…

Primärt är det dock en bok om Andra världskriget, såklart, och som en skildring av Andra världskriget måste jag säga att den är fantastisk intressant. Det här är ju inte en efterhandsbeskrivning av stora händelser under Andra världskriget, utan det här är ett vittnesmål från en som var där och en skildring från när det händer. Lindgren kunde ju inte förutse nästa drag, nästa steg i kriget, utan försöker att sammanfatta det som hon tänker sig är det viktigaste just då. Boken ger också en fin bild av vad en vanlig svensk kanske oroade sig för och hur en vanlig svensk tänkte kring kriget. Det finns en oro över att Sverige ska dras in och det finns en ängslan för framtiden – när familjen flyttar till Dalagatan funderar Lindgren kring om det är ett så bra drag att skaffa sig en stor, dyr bostad i dessa tider.

Lindgren hade uppenbarligen ett stort intresse för sin omvärld, men hon hade också en viss insyn som andra kanske inte hade. Under krigsåren jobbade Lindgren nämligen med brevcensuren. Hon var alltså en av alla de som jobbade med att läsa igenom post, särskilt sådan som gick till eller från utlandet, för att undersöka innehållet. I några fall har hon rent av skrivit av dessa brev, som alla bär på hemska vittnesmål från kriget.

Krigsdagböcker är en mycket intressant bok ur historiskt perspektiv och ur perspektivet att den kretsar kring just Astrid Lindgren: en av vår tids mest uppskattade författare. Det är en mycket läsvärd bok! Det är också en mycket vacker bok, där man har lagt in generöst med inskannade sidor ur dagböckerna. Det känns fint att få bläddra omkring bland Lindgrens handskrivna texter. Jag kan verkligen rekommendera den här boken.

I korthet:

Rekommenderas för: Alla som vill snoka i Astrid Lindgrens detaljerade Krigsdagböcker och är intresserade av hur livet kunde se ut i Stockholm under Andra världskriget.

Betyg: 5 ransoneringskuponger av 5.

Citerat ur Krigsdagböcker 1939-1945

1 september 1939

O! Idag började kriget. Ingen ville tro det. Igår eftermiddag satt Elsa Gullander och jag i Vasaparken och barnen sprang och lekte runt omkring oss och vi skällde i all gemytlighet på Hitler och kom överens om att det nog inte skulle bli krig – och idag! Tyskarna har bombarderat flera polska städer tidigt i morse och tränger in i Polen på alla håll. Jag har i det längsta undvikit all hamstring men idag har jag köpt lite cacao, lite té, lite såpa och en del annat.

En beklämning som är fruktansvärd ligger över allt och alla. Radion meddelar nyheter med jämna mellanrum hela dan. Många värnpliktiga inkallas. Förbud mot privat bilkörning har utfärdats. Gud hjälpe vår arma av vanvett slagna planet!”

Krigsdagböcker 1939-1945 - Asdtrid Lindgren
Krigsdagböcker 1939-1945 av Astrid Lindgren

Om Krigsdagböcker 1939-1945 och Astrid Lindgren

Astrid Lindgren (1907-2002) var en svensk författare och förlagsredaktör. Hon har skrivit några av vår tids mest uppskattade barnböcker, däribland böckerna om Pippi Långstrump. Hennes böcker är översatta till mer än 95 språk. Astrid Lindgren har belönats med en lång rad hedersutmärkelser och priser för sina böcker och i hennes namn har världens kanske mest prestigefyllda barnbokspris, Astrid Lindgren memorial award (ALMA), instiftats. Mer om Astrid Lindgren finns att läsa på www.astridlindgren.se. Astrid Lindgren-sällskapet har också en hemsida.

Utgivningsår: 2015 (Salikon).
Antal sidor: 366.
Andras röster: Dagensbok.comDala-demokraten, GP, SvD, UNT.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

”I maj 2015 är det 70 år sedan andra världskriget tog slut. Under hela kriget skriver Astrid Lindgren dagbok där hon berättar om vardagen i Stockholm, om det som händer i världen och om Sveriges agerande under kriget. Astrid Lindgrens krigsdagböcker är en mycket personlig skildring av hur dramatiska världshändelser påverkar oss alla. Texten är laddad med stor sorg och förfäran. Det här är före Astrid Lindgrens tid som världsberömd författare; den första boken om Pippi Långstrump kommer ut samma år som kriget slutar, 1945.

Blandat med Astrid Lindgrens egna anteckningar innehåller dagböckerna mängder av utklippta artiklar ur svenska tidningar som hon kommenterar. I boken återfinns över 70 faksimilbilder av dagboksuppslagen och många hittills opublicerade familjebilder från krigsåren. Författaren Kerstin Ekman, som kände Astrid Lindgren, skriver förord och Astrids dotter, Karin Nyman, skriver efterord.

Totalt är det 17 dagböcker som kommer ut i bokform. Astrid Lindgren är ständigt aktuell och en daglig referenspunkt i samhällsdebatten. Hennes böcker är en omistlig del av vårt kulturarv och når oavbrutet nya läsare och får nya betydelser runt om i världen. Vad många inte vet är att hon var en tidig anti-nazist och att hon genom hela sitt liv kämpade mot krig och våld. Hon var en övertygad humanist och en människa som tänkte själv, stod för sina åsikter med såväl civilkurage som humor och kärlek.

I maj 2015 släpps Astrid Lindgrens krigsdagböcker så som hon skrev dem. Ett unikt dokument från en vanlig människa och en av världens mest kända svenskar.”

Alla mina barn

Trots att Astrid Lindgren är en av Sveriges kanske mest erkända författare har jag faktiskt inte läst särskilt många av hennes böcker. Hennes berättelser har jag istället främst kommit i kontakt med via TV och film. Med den här boken kan man dock få ett ganska bra smakprov på Astrid Lindgrens verk.

Alla mina barn är en bok med utdrag från några av Astrid Lindgrens mest kända verk. Historierna gör sig kanske bäst i sina fulla version, men det här är ändå en trevlig bok att bläddra i och läsa ur. Precis som i Lindgrens ”riktiga” böcker finns här dessutom fina illustrationer av bland andra Illon Wikland, Björn Berg och Ingrid Vang Nyman.

Sagobok

Det finns böcker som jag önskar att jag hade upptäckt mycket tidigare. Det här är en sådan bok. Sagobok är en samlingsvolym som innehåller Lindgrens två relativt okända novellsamlingar: Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng. Somliga noveller har filmatiserats, medan andra är riktiga pärlor som jag aldrig har läst eller sett förut. Dock är det inte så illa att läsa de här böckerna när man inte är ett barn längre. Som vuxen kan man nämligen se saker som ett barn kanske inte tänker på. För ett barn är det här förmodligen bara fantasifulla sagor, men är man lite äldre är det inte svårt att se att många av novellerna egentligen handlar om barn som fantiserar och drömmer för att tränga undan en mörk och svår verklighet.

I Nils Karlsson-Pyssling är novellerna något kortare, men i gengäld fler, och alla innehåller på ett eller annat sätt berättelser om småfolk. Sunnanäng innehåller lite längre noveller om fattighet och andra svårigheter.

Ingen av novellerna är direkt ljusa och glada rakt igenom, men Lindgren kan verkligen konsten att skriva om svåra saker på ett avdramatiserat och fint sätt som jag verkligen beundrar. Det här är inga hemska berättelser utan sagor fyllda av hopp och värme. Det är allvarligt utan att bli pretentiöst och det är spännande utan att bli svårt eller otäckt. En fantastisk och underbar bok att läsa högt ur! Boken är också fylld av vackra illustrationer av Ilon Wikland.

Ronja rövardotter

Natten då Ronja föds stormar det i Mattisskogen och Ronja får en dramatisk start på livet. Åskan slår nämligen ned och delar Mattisborgen mitt itu.

När hon blir äldre får hon lära sig allt om livet i Mattisskogen och hennes pappa, den stora rövarhövdingen Mattis, lär henne vad hon måste se upp med. Han berättar om Borkarövarna, Mattisättens största fiender, som Ronja måste akta sig för.

Så kommer det en dag då Ronja träffar en pojke i hennes egen ålder. Pojken heter Birk Borkason och har flyttat in i den andra halvan av Mattisborgen, den halva som ligger på andra sidan gapet som åskan skapade den där natten då Ronja föddes. Ronja vill inte veta av Birk, men till slut händer det saker som binder dem samman ändå. Ronja och Birk bestämmer sig för att de ska vara som syskon och aldrig ska skiljas åt, men detta är såklart svårt när deras familjer är fiender och inte tål varandra.

Det här är en vacker och spännande saga om vänskap, sorg, mod och stolthet. Boken är en ganska typisk Romeo & Julia-saga, men det gör inte boken dålig. Det här är en fantastisk berättelse att läsa om och om igen.

Mio, min Mio

Bo Vilhelm Olsson bor hos sina elaka fosterföräldrar, som helst vill att han ska vara ute hela dagarna och hålla sig knäpptyst eftersom de tycker att han bara är till besvär.

En dag hittar Bosse en gammal pilsnerflaska med en ande i. Bosse släpper ut anden från flaskan och får sedan följa med honom till Landet i fjärran, där man har väntat länge på Bosse eftersom han är konungens son. Med ens förändras Bosses liv totalt.

I Landet i fjärran är allt vackert och roligt. Bosse får ett nytt namn, Mio, och nu har han en pappa som tycker om honom. Han har en häst, Miramis, och en bästa vän, Jum-Jum, men trots allt är inte allt lycka. I Landet utanför bor riddar Kato, som har ett hjärta av sten och rövar bort små barn och förvandlar dem till fåglar. Alla är rädda för riddar Kato och alla saknar de försvunna barnen.

Kanske kan Mio göra allt bra igen? Man har väntat i tusen och åter tusen år på hans ankomst. Nu har Mio kommit, men ska han vinna striden mot riddar Kato?

Det här är en vacker saga om en modig pojke. En rätt klassisk saga: det onda som strider mot det goda, men det gör inte boken dålig. Tvärtom! Det här är en mycket bra bok som man aldrig tröttnar på. Spännande och sådär typiskt Astrid Lindgren-härlig.

Bröderna Lejonhjärta

Karl Lejon är nio år och bor tillsammans med sin mamma och sin bror, Jonatan. Han tycker mycket om den prinslika Jonatan, som är så modig att han borde heta Jonatan Lejonhjärta, och Jonatan tycker så mycket om Karl att han tycker att Karl borde kallas för Skorpan eftersom Jonatan tycker så mycket om skorpor.

Livet varar dock inte för evigt: en dag dör man och då kan man inte vara tillsammans längre. Skorpan, som är sjuk och mest ligger hemma i kökssoffan, vet att han ska dö, men Jonatan tröstar honom med berättelsen om Nangijala. När man dör kommer man till Nangijala, där det fortfarande är sagornas och lägereldarnas tid, och då kommer Skorpan att bli frisk och få det bra. I Nangijala är det inte samma tid som här på jorden, så det kommer inte alls att dröja länge förrän Jonatan också kommer dit.

När de båda bröderna skiljs åt är det dock inte Skorpan som flyttar till Nangijala utan Jonatan. När huset brinner räddar Jonatan sin bror genom att ta honom på ryggen och hoppa ut från fönstret. Jonatan klarar inte fallet, men det gör Skorpan, men så är ju också Jonatan så modig att han offrar sitt liv för sin brors skull.

När de båda bröderna återförenas i Nangijala blir inte alls så bra som de hade tänkt sig. Sagorna där är inte goda och lyckliga. Där finns nämligen Tengil, som är ond och som folket lever i skräck för, och där finns Katla – vidundret som bara lyder Tengil.

Det här är den helt underbara berättelsen om Skorpan och Jonatan och deras kamp mot det onda i Nangijala. Det är en bok om mod och syskonkärlek och rädsla. Den handlar om att det finns saker som man faktiskt måste ha mod att göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort. Det här är också en bok om det allra svåraste ämnet: döden. Astrid Lindgren kan verkligen skriva om det och andra svåra saker på ett fint sätt. I mitt tycke är det här den absolut bästa Astrid Lindgren-boken. Man kan läsa den hur många gånger som helst och den är fortfarande lika fantastisk.