Gangsters

Idén är genialisk. Tjugofem år efter Gentlemen ger Klas Östergren ut en uppföljare där bokens huvudperson, som bär samma namn som författaren själv, berättar om vad som har hänt under de år sedan den fiktiva personen Klas och den riktiga författaren gav ut den tidigare boken. Hela Gentlemen rörs till när bokens berättare, Klas Östergren, berättar om vad som hände egentligen och varför han skrev Gentlemen som han gjorde.

Den fortsättning som jag önskade efter att ha läst Gentlemen finns alltså, men den som trodde att Gangsters skulle handla mer om bröderna Morgan tror dock fel. Bröderna Morgan är snabbt ute ur bilden och allt utrymme ges istället till att berätta om en del skumma affärer. Det är stundvis spännande, men jag är mer intresserad av personerna i boken och när det gäller dem får man läsa mycket mellan raderna och en del lämnas helt ouppklarat.

Den största behållningen med Gangsters tycker jag är att man kan se Gentlemen på ett annat sätt efter att ha läst de båda böckerna. Själva berättelsen i Gangsters engagerar mig inte så mycket. En stor del av boken är berättad av en person som inte har nämnts i den tidigare boken och det tas upp en massa saker ur hans liv som jag inte riktigt tycker fyller någon funktion för att driva berättelsen framåt.

Det är trots allt en spännande bok, men jag hade väntat mig lite mer efter att ha läst Gentlemen

Gentlemen

Klas Östergren har låtit bokens berättare låna hans egna namn. Således handlar boken alltså om Klas Östergren, som kommer hem en dag och möts av en lägenhet som plundrats av inbrottstjuvar. I samma veva träffar han den charmante Henry Morgan, som erbjuder honom att hyra ett rum i hans våning på Hornsgatan och med en tom lägenhet låter det som ett bra förslag att börja på ett nytt liv. Så kommer det sig att Klas dras in i bröderna Morgans liv.

Det är Henry och Leo som utgör bröderna Morgan. Henry sysslar med ett evigt pianospelande, som han hoppas kommer att leda till en föreställning snart. Leo lever ett miserabelt och spritindränkt liv och försvinner lite då och då från lägenheten. Klas passar ganska bra in i brödernas våning och han kämpar för fullt med att skriva en roman.

Boken lunkar på i ett ganska makligt tempo och man får veta mer om Henrys och Leos liv och man får följa de tre huvudpersonerna i deras liv, som inte sällan inbegriper festligheter och penningbekymmer. Det är sympatisk läsning, men säger inte mycket. Först i slutet händer det grejer och i de sista kapitlen byggs det upp en spänning som kulminerar i ingenting. Efter att ha tagit sig igenom de drygt 500 sidorna tänkte jag mest ”och nu då?!”. Det finns en fortsättning till boken, Gangsters, som kom ut för ett par år sedan (och för övrigt 25 år efter denna roman). Kanske ska man läsa den för att fatta. Jag blev mest förvirrad och kände att något fattades.