Teater x2

Fler än jag verkar peppade på att Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder går som teater. Bra info för oss som inte bor i Malmö (där föreställningen ges just nu och enligt vad jag har hört från läsare är i princip helt fullbokad!) är att teatern kommer att turnera nu i år. Den 14:e och 15:e mars är den i Umeå.

Det finns dessutom fler böcker att se på scenen framöver. Anna (med näsan i en bok) tipsade om Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset, som började gå redan i höstas på andra håll. Det är en makalöst bra och brännade bok om fattigdom, utanförskap och missbruk. Den 2:a mars kan den ses som teater i Umeå.

Hos Riksteatern finns turnéplaner för dig som inte har nöjet att bo i samma stad som jag.. 🙂

Håpas du trifs bra i fengelset - Susanna AlakoskiJag ringer mina bröder - Jonas Hassen Khemiri

Ajvide Lindqvist aktuell med oläskig pjäs

Skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist och regissören Tomas Alfredson, som tidigare regisserat filmatiseringen av Låt den rätte komma in, är nu aktuella med en pjäs, ”Ett informellt samtal om den nuvarande situationen”, på Dramaten. Jag läste om den i DN och blev nyfiken, men bor tyvärr för långt bort för att kunna se pjäsen, så jag får nöja mig med att tipsa andra.

John Ajvide Lindqvist är en fantastisk författare, men ibland är jag faktiskt lite besviken över att han håller sig till skräckgenren och inte skriver romaner med mer fokus på människorna och relationerna, för det anas i böckerna att han kan sätta ord på det på ett väldigt bra sätt. Den här pjäsen rör sig dock långt från hans vanliga monster. Pjäsen bygger på repliker och samtal från barn i intervjuer och lek. Över 500 sidor transkriberade samtal har bearbetats och stuvats om till en pjäs, där rollerna spelas av vuxna, som inte låtsas vara barn. Hur resultatet blev kan jag ju bara gissa, men jag läste om projektet i DN, och mycket av poängen ligger i språket och hur barn har en förmåga att hitta på nya ord och uttryck, att tala förbi varandra och utgå från att alla förstår sammanhanget. Det kan nog bli riktigt roligt och skruvat. =)

Väntar och väntar…

Jonas Hassen Khemiri belönas återigen för sitt författarskap. Nyligt har han tilldelats årets Henning Mankell-stipendium, som alltså delas ut till dramatiker som genom sitt arbete visat socialt och politiskt engagemang samt intresse för Sveriges förhållande till omvärlden. Motiveringen lyder:

”Sådana starka känslor och mänskliga tårar,
Sådan sanningslidelse och solidaritet med utsatta,
Sådana stormande ambitioner och passionerad målmedvetenhet,
Sådant politiskt engagemang och förmåga att tala med andras tungor,
Sådana lustfyllda textrader
Sådan intensiv närvaro och allvarlig humor,
Sådan risktagande anspråksfullhet och ursinnig konsekvens,
Sådan våldsam kreativitet och
Sådana mängder av olika konstnärliga uttryck
Samlade i ett och samma konstnärskap!”

Jonas Hassen Khemiri är i mitt tycke en av Sveriges främsta författare. Ingen annan vågar leka med språket som honom och varje text berör och fascinerar, men som vanligt undrar jag: NÄR ska han skriva en ny roman?! Det mesta jag läser av Jonas Hassen Khemiri är nu för tiden hans bidrag till DNs kultursidor, vilket i och för sig inte är särskilt illa, men man vill ju ha mer! Läste ni hans ”47 anledningar till att jag grät när jag såg Ruben Östlunds film Play”? En väldigt Khemirisk text…

Foto: Leif Hansen

Grattis Khemiri!

Jonas Hassen Khemiri är så himla bra och en riktig ordkonstnär! Läs bara hans Ett öga rött (skriven med brytning) eller Montecore, där han leker med svenska, franska och engelska. Jag har länge väntat och längtat efter fler romaner, men de verkar låta vänta på sig, förmodligen för att Khemiri främst jobbar med dramatik nu. Helt nyligt vann hans debutpjäs, Invasion, Obie award, vilket är off-Broadways finaste utmärkelse. Gratulerar, säger jag!

Men nu kan du väl börja skriva på en ny roman? 🙂 Snälla?

(fotograf ©Leif Hansen)

The Importance of Being Earnest

Det är inte så ofta jag läser dramatik, men nu har jag läst Wildes härliga komedi The Importance of Being Earnest. Wilde är på sätt och vis nästan mer känd för de bevingade uttryck som han har lämnat efter sig, än för sina verk. Åtminstone är det nog fler som har läst citat från Wilde än som har läst hans böcker eller pjäser. Läser man dem märker man dock att hans fyndiga sätt att formulera sig återfinns i verken. The Importance of Being Earnest kan jag tycka är lite överdriven, men ändå väldigt underhållande och otroligt charmig!

Titeln på den här pjäsen är verkligen klockren. Huvudpersonen är en man som lever dubbelliv. På landet kallar han sig vid sitt riktiga namn, Jack, och lever ett ordningssamt liv tillsammans med en ung tjej, Cecily, som han är förmyndare åt, men på helgerna åker han in till stan under förevändningen att se till sin slarver till bror, Ernest. Där lever han om under detta namn och där har han också träffat en kvinna, som han vill fria till, men som han inte har vågat avslöja sin riktiga identitet för. Allting blir väldigt rörigt när denna kvinna kommer på ett oanmält besök till hans ställe på landet, samtidigt som en av Jacks/Ernests vänner åker dit för att träffa Cecily och påstår sig vara Jacks bror Ernest.

Det är lite överdrivet, såklart, men också roligt och med många fyndiga repliker. Naturligtvis varar ärlighet längst, men saningen kan också vara en nog så stor överraskning. Det här är det bästa jag har läst hittills av Wilde!

Vill man inte läsa boken finns den i en helt okej filmatisering från 2002. På svenska har filmen, liksom boken, faktiskt, den obegripliga titeln Mister Ernest, en titel som helt har tappat bort hela ordleken med namnet Ernest och ordet Earnest. Ibland blir översättningar riktigt tokiga, kan jag tycka.

Invasion!: pjäser, noveller, texter

Oj, vad jag gillar Jonas Hassen Khemiri! Han är helt fenomenal på att använda språket, att leka med språket, att kanske inte alltid hålla sig till språkliga regler, men ändå ha ett flyt i det. En del kanske bara känner till Khemiri som författaren som skrev en roman på ”rinkebysvenska” (Ett öga rött), men Khemiri är mycket mer än så, även om hans texter inte sällan innehåller karaktärer som talar förortsslang. Hur som helst; oavsett vilken dialekt han använder i sina berättelser gillar jag verkligen allt han skriver.

I Invasion! har han samlat ihop ett par pjäser och ett antal noveller och kåserier. Själv fastnade jag nog mest för novellerna. Det är sällan noveller blir riktigt bra, för de riskerar att bli förkrympta längre berättelser och där saknas alltid något. Novellformatet är faktiskt ett alldeles eget format och Khemiri är av de som behärskar att förmedla något i det.

Men inte bara novellerna är läsvärda. Jag slukar allt och längtar efter nästa roman!

Köpmannen i Venedig

Bassanio behöver pengar för att ta sig till den vackra Portia, som han ska fria till och det blir berättelsens köpman, Antonio, som är vänlig nog att gå i borgen för det lån hans vän behöver. Personen som lånar ut pengarna heter Shylock och är jude. Han kräver en mycket ovanlig säkerhet: en bit kött ur Antonios bröst. När återbetalningen av lånet blir försenad, på grund av förlista handelsskepp och därmed uteblivna inkomster, har inte Antonio så lätt för sig.

Det här är en av Shakespeares mest omtyckta komedier. Det är en lättsam historia, men såhär 400 år efter verkets uppkomst kan man inte tycka att det är annat än lite sorgligt hur Shylock behandlas av de kristna. Hur som helst är det en intressant läsning och i denna översättning knappast tungläst heller. Jag saknar dock de fotnoter, som jag uppskattade så mycket i Hamlet, som kan behövas för att få en djupare förståelse för hur saker kan tolkas eller vad som egentligen menas.

Hamlet

Hamlet är ett av de första verk som jag har sett uppfört på teater och jag blev helt såld direkt. Det var inte nog med att språket var vackert och annorlunda utan berättelsen var också fascinerande. Berättelsen om Hamlet och hans försök att hämnas för sin fars skull stannar inte vid att bli en mörk historia om svek och falskhet utan den innehåller så mycket mer. I Hamlet finns ju t.ex. en lite lätt förvirrande kärlekshistoria och i den finns också en och annan satir eller ordlek att le åt.

Vad som också är intressant med Hamlet är att den stundvis är så svårtolkad. Jag tycker att det är kul att sitta och läsa kommentarerna till de olika scenerna och se hur olika människor har uppfattat saker och ting. Minsta ord i den här tragedin har människor genom de senaste århundrandena vänt och vridit på och det är kul att se vad folk tolkar in i Shakespeares olika formuleringar. Själv hade jag knappast reflekterat så mycket över texten om jag inte hade läst kommentarerna, som är guld värda. Parallellt med att läsa den här boken läste jag dessutom en engelsk version och fick ännu mer kommentarer att tänka över.

Engelska har aldrig varit min grej, så jag förstår egentligen inte varför jag gav mig på att läsa en bok som Hamlet, som ju inte är skriven på världens mest moderna och okomplicerade engelska. Det gick bra att läsa de första akterna, men jag kan avslöja att jag egentligen bara uppfattade huvuddragen av vad det var som utspelade sig. Den svenska utgåvan gjorde det mycket enklare och roligare att läsa boken.

Jag ångrar mig dock inte alls att jag inte nöjde mig med att läsa Hamlet på enbart svenska. Hamlet är ett väldigt svåröversatt verk eftersom den innehåller så många ordelekar och ord som är tänkta att tolkas på flera olika sätt. Därför är det rätt kul att läsa både den engelska och den svenska versionen och se hur boken har översatts. I den engelska utgåvan finns det både intressanta och bra kommentarer och en ordlista om man skulle köra fast.

Innan jag började att läsa Hamlet trodde jag att det skulle vara så tungläst att jag skulle storkna, men det här visade sig vara allt annat än en seg och jobbig berättelse. Hamlet är förmodligen en av de mest uppförda pjäserna och det förvånar mig inte. Jag tycker väldigt mycket om historien om Hamlet och det var kul och inte alls så svårt som jag hade trott att läsa boken.

Mormor gråter och andra texter

Det är med sorg jag lägger ifrån mig Jonas Gardells böcker och lite extra tråkigt känns det sedan den här boken har blivit utläst. Nu har jag nämligen plöjt igenom i stort sett alla böcker skrivna av Jonas Gardell . Vem ska nu störa och beröra på det där sättet som bara Gardell kan? Vem ska nu beskriva livet idag på ett sådant sätt att man blir tagen över hur lätt det är att känna igen sig? Vem ska peta på alla problem i samhället?

Jag antar att jag måste fösöka hitta en till favoritförfattare nu när både Gardells och Pohls böcker i princip är utlästa allihop, men det blir nog inte lätt.

I Mormor gråter och andra texter kommer Gardell verkligen till sin rätt. I hans böcker är kapitlen ofta korta och lite fyndigt skrivna. Ibland är varje kapitel nästan som en liten historia för sig, som ett kortare textstycke lagom att citera. I den här boken är de olika texterna i samma storlek som kapitlen i hans böcker oftast brukar vara och det känns ganska lagom.

Full av ironi och med glimten i ögat behandlar Gardell svåra ämnen som längtan efter att höra till och att bli sedd och om ämnen som, när de ursprungligen skrevs, var högst aktuella. Varenda text är tillräckligt bra för att jag skulle vilja citera dem i sin helhet. Citerat ur boken har jag också gjort och vissa texter har jag dessutom läst om flera gånger. Det här är en helt fantastisk bok. Kanske är det här till och med en av de absolut bästa gardellböckerna.