Hejdå Finistère – nu kan jag inte läsa Bodil Malmstens blogg igen :'(

De som liksom jag älskar Bodil Malmsten har förmodligen någon gång tittat in på hennes blogg. Det är också bloggen som är grunden till de fem loggböcker som hon gav ut mellan åren 2006 och 2013. Där har hon med sina perfekt avvägda ord kommenterat livet och samtiden. Och skrivit om familjen Tejp.

Två av Bodil Malmstens loggböcker
Två av Bodil Malmstens loggböcker

Och nu har jag till min sorg sett att någon har låtit bloggen försvinna. Någon har förmodligen inte betalat för att ha den kvar och för att behålla domännamnet.

Jag vet inte om någon, t.ex. någon anhörig eller någon på något av Malmstens förlag, har sparat ner Malmstens digitala skatt någonstans nu när den är borta från nätet. Jag hoppas det. För mig känns det i alla fall som en förlust. Jag vet att mycket av materialet finns i loggböckerna, men allt gör inte det.

När Malmsten gick bort tyckte jag verkligen att det var sorgligt, men som alltid när en författare går bort så kan man ju trösta sig med att orden finns kvar. I det här fallet ser det dock tyvärr inte ut som att det gör det.

Jag kan tycka att Malmsten är en sådan viktig författare att hennes blogg borde ha bevarats. Det finns så mycket som arkiveras och sparas på olika sätt, men det verkar som att det digitala kan falla mellan stolarna.

5 böcker i höst: de jag längtar efter mest

Jag hade tänkt blogga om höstens böcker, men som jag redan har konstaterat så är hösten den tid på året då de mest spännande böckerna av de mer etablerade författarna ges ut. Jag ramlade därför över så mycket intressant att de inte ryms i ett inlägg. Idag bloggar jag om de fem böcker som jag är mest peppad på! Med peppad på menar jag att jag med kanske 80% sannolikhet kommer att läsa de här böckerna någon gång inom de närmsta 3 åren. 😉 Jag är inte så duktig på att läsa nya böcker, faktiskt. 🙂

Uppgång och fall av Liv Strömquist har jag redan bloggat om. Den hör till de böcker som jag längtar efter mest. Stömquist är så rolig och vass och hennes serier är alltid tänkvärda och lagom provocerande. Uppgång och fall handlar om pengar och makt. Det blir säkert en intressant läsning!

Uppgång och fall av Liv Strömquist
Uppgång och fall av Liv Strömquist

Norma av Sofi Oksanen känns också som en mycket intressant läsning. Jag har hittills bara hunnit med att läsa Utrensning av samma författare, men den var så bra, välskriven och viktig att jag inte kan tänka mig annat än att hennes övriga författarskap är riktigt, riktigt vasst. Förlaget beskriver den här boken som ”ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”.

Norma av Sofi Oksanen
Norma av Sofi Oksanen

En annan författare som har skrivit en så krossande bra bok att jag vill läsa mer är Therese Bohman. Hennes Den andra kvinnan håller jag för en av de bästa böckerna jag har läst i år. I höst kommer Aftonland, som enligt förlaget är ”en idéroman om kärlek, konst och ensamhet”. Det låter inte helt olikt Den andra kvinnan, om du frågar mig. Det är ju lovande!

Aftonland av Therese Bohman
Aftonland av Therese Bohman

Bodil Malmstens loggböcker kommer jag kanske inte att läsa om bara sådär, för jag har ju liksom redan läst alla när de var lite mer aktuella. Nu kommer de i alla fall i en ny samlingsvolym som innehåller alla fem titlarna: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Kom och hälsa på mig om tusen år, De från norr kommande leoparderna, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag och Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Enligt baksidestexten ska samlingsvolymen enbart innehålla text. Om jag har fattat det rätt? Det känns lite märkligt med tanke på att form och foto är en viktig ingrediens i originalutgåvorna. Men vad vet jag! Det blir säkert kanonfint på sitt sätt. Jag gläds i alla fall åt nyutgivningen.

Loggböckerna 2005-2013 av Bodil Malmsten
Loggböckerna 2005-2013 av Bodil Malmsten

Slutligen såg jag att Nanna Johansson är aktuell med en novellsamling: Paradise. Kul! Jag har läst inte mindre än tre av Johanssons tidigare noveller och jag har faktiskt tyckt riktigt, riktigt bra om alla tre. Missa inte Vargar, Körsbärsflickan och Det är nog dags nu. I den nya samlingen finns enligt förlaget ”tio berättelser om obehagliga kvinnor, nästan helt utan självinsikt”. Spännande! Och framsidan! Wow! Älskar framsidan. Det är något med gamla hyreshus som väcker känslor. 😉

Paradise av Nanna Johansson
Paradise av Nanna Johansson

Nostalgitorsdag: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig

I dagens nostalgitorsdag plockar jag upp en av Bodil Malmstens loggböcker ur arkivet. Malmstens loggböcker innehåller bilder och betraktelser. Det är vardag, politik och tänkvärdheter i en fin blandning. Varje ord sitter dessutom perfekt. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är kanske den som har tjusigast titel. Jag tycker i alla fall att den är så vacker att det typ gör ont. Dessutom kommer den från en av de kanske mest berörande dikter jag vet: Nära ögat av Wislawa Szymborska. Dikten finns för övrigt längst bak i Den osynliga bron, som handlar om några judiska ungrares öde under Andra världskriget. Efter att ha läst denna tegelsten till roman och levt med huvudpersonerna i deras fruktansvärda situation så kom Szymborskas dikt plötsligt och summerade alltihop, hela romanen. Det var helt överrumplande.

Nära ögat

Här hittar du mitt inlägg från 2009. Inlägget om Malmstens loggbok alltså. 😉 Tror jag svävade iväg lite denna vecka…

Nostalgitorsdag - Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig

Dags att nominera till Bokbloggarnas litteraturpris!

Nu är det dags att nominera till Bokbloggarnas litteraturpris! Alla med en bokblogg kan nominera titlar som getts ut i Sverige under året och av nomineringarna röstar förra årets nominerare (nominerare är nog inget ord, men ni fattar…) fram en vinnare.

Jag tänker avvakta med nomineringar tills jag har läst Nyckeln… 😉 Kan annars säga att Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är en solklar nominering från mig. Årets bästa!

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig - Bodil Malmsten

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig: www.finistere.se: juli 2010 – juni 2013

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten
Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten

Jag blir tårögd av att läsa Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Det här är nämligen den sista och avslutande delen i Bodil Malmstens loggbokserie, där hon sedan 2006 har samlat bilder, texter och utdrag från bloggen, som ett sätt att skildra nutiden. Jag vet ingen som kan skriva så precist och pricksäkert som Malmsten. Texten är på samma gång lätt och koncentrerad. Med noga avvägda ord lyckas hon förmedla precis rätt känsla. Jag älskar hennes språk! Med exakthet ringar hon in vansinnigheter i samhället (privatiseringar, skatteparadis, hemlöshet…), men gör det också med en humor som träffar precis rätt.

I Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig har Malmsten återvänt till Sverige och Stockholm och dessutom vänt sin andrahandslägenhet ryggen till förmån för en bostadsrätt i ett gårdshus. Hon skriver:

”De rymliga andrahandsrummen är tomma, flyttstädade, det är rent, tomt, fridfullt – en buddhistisk balans som bara finns när jag själv och mina saker inte längre är där.

Allt jag äger är packat i en flyttbil på väg till bostadsrätten där jag ska bo resten av mitt liv, andrahandsboendet var en transportsträcka från mitt franska liv och till mitt liv som svensk i Sverige igen.”

Jag älskar hennes texter, som alltid känns angelägna och viktiga, även om hon till synes skriver om vardagsdetaljer som… tandborstning. Malmsten har alltid något viktigt att säga om samtiden, politik och att vara människa. Att läsa hennes böcker är att få en tankeställare, samtidigt som det är lite av en njutning att bara få bläddra i böckerna och ta in det eleganta och lätta språket.

Mycket i Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är direkt hjärtskärande. Titeln är från Sjörövar-Jennys sång i Tolvskillingsoperan, men anspelar kanske också på att en dag försvinna, att gå bort. I den här sista av Malmstens böcker uppehåller hon sig särskilt mycket vid åldrande och döden: att se åldrandet som en flyttstädning, att flytta för sista gången, att förlora någon man älskar. Malmsten är inte en sådan författare som skriver 700 sidor om ett tungt ämne, men när hon med några allt omfattande rader berättar om hennes förlust, när hon blir uppringd innan kl 9 en morgon, ”Det ringer aldrig före klockan nio på morgonen hos mig.”, och har förlorat sitt livs kärlek så vill man bara gråta över livets förgänglighet.

Jag hoppas att Malmsten inte slutar att skriva, trots att loggbokserien nu är avslutad. Bodil Malmsten är en stor författare, mycket stor. Jag känner mig tom efter att ha avslutat läsningen av den här boken. Jag kan inte med tanken på att det inte skulle bli fler böcker.

I korthet

Rekommenderas för: Alla som vill dras med i Bodil Malmstens precist och vackert formulerade texter och ta del av Malmstens tankar om tiden och tillvaron, livet och åldrandet.

Betyg: 5 tandborstar av 5.

Citerat ur Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig

”Jag ser på den lilla grå pallen, det var inte pallens fel att jag föll, jag har alltid varit steget före mig själv, alltid fallit, men hittills alltid rest mig igen.

Den här gången ligger jag kvar på golvet och på hela sommaren kan jag inte gå.

Någon lust att sparka på möbler känner jag inte dock.

Kryckorna står vid dörren, men det dröjer innan jag törs ge mig ut.

Tre trappor utan hiss, jag valde det själv, jag ville ha bostadsrätten i gårdshuset, skolgården utanför, träden, balkongen, månen när det är månsken, regnet när det regnar. Snön.

Att förutsättningen för att bo här är att man kan gå, tänkte jag inte på.

Jag tog gående för givet, man går, jag gick.

Utan en tacksamhet för att jag kunde det.”

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten
Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten

Om Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig och Bodil Malmsten

Bodil Malmsten (född 1944) är en svensk författare och dramatiker. Hon debuterade 1970 med barnboken Ludvig åker, som hon skrev tillsammans med Peter Csihas. Hennes stora genombrott kom dock 14 år senare med diktsamlingen Damen, det brinner!. Den först romanen, Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, kom 1994. Malmsten har sedan dess etablerat sig som en av vår tids mest älskade författare. Inte minst har hon uppmärksammats föra sina böcker om franska Finistère, där hon bodde mellan åren 1999 och 2008. Malmsten bloggar på www.finistere.se och twittrar på @BodilMalmsten.

Utgivningsår: 2013 (första utgåvan, Modernista).
Antal sidor: 188.
Läs även: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Kom och hälsa på mig om tusen år, De från norr kommande leoparderna, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag.
Andras röster: dagensbok.com, Kulturbloggen och SvD.

Baksidestext

”Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig är uppföljaren till den kritikerhyllade Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag, och är den efterlängtade femte boken i serien. Sedan den förra loggboken har Bodil Malmsten även rönt stora publik- och kritikerframgångar med sin bok om läsandets och skrivandets konst, Så gör jag: Konsten att skriva.”

Malmstens sista loggbok har hittat hem till mig!

Åh, vad glad jag blev när jag kom hem och hittade Bodil Malmstens senaste loggbok, som jag liksom hade glömt skulle komma ut redan nu. Vill läsa, läsa, läsa! Tydligen är den den sista i en serie. Det känns lite trist faktiskt att det inte kommer fler, men jag hoppas och tror att det kommer ut en massa andra böcker av Malmsten framöver. Hon är verkligen en av Sveriges bästa författare: en sådan där ovanlig författare som sätter varje ord och där varje text är alldeles lätt och ändå så koncentrerad.

Och titlarna! Titlarna till hennes loggböcker är verkligen underbara. Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig… Ja, ni hör ju!

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag: www.finistere.se: maj 2009 – juni 2010

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är Bodil Malmstens fjärde loggbok. När hon började sammanställa dem bodde loggbokens Malmsten (som inte ska blandas ihop med författaren Malmsten!) i Finistère, i norra Frankrike, men i de senare böckerna har hon bott och vantrivits i en fuskrenoverad lägenhet nära Atlanten. Den sista boken från Finistère är redan skriven och det här blir den sista boken från staden vid Atlanten. Så kommer Malmsten tillbaka till Sverige: ett Sverige med en post som inte kan leverera paket, bussar som inte klarar av vinterväglag och läkartider som oavsett ärende maximalt får vara 12 minuter och som man måste vänta 2 månader på.

Malmsten skriver vasst och pricksäkert om vad hon betraktar som vansinne i vårt samhälle. Både Sverige och Frankrike, med sin Sarkozy, får sig en rejäl känga och det är både underhållande och tänkvärt presenterat. I varje precist nedtecknad mening ryms skarpa åsikter och stora känslor. De många fotona och bilderna adderar också till att skapa rätt stämning.

Bland alla åsikter och betraktelser över samhället rullas förstås också berättelsen om Malmstens flytt upp och hur hon arbetar och försöker slutföra den bok som hon har skrivit på i åratal och aldrig kan bli kvitt. Man blir nyfiken på om den finns på riktigt, men förmodligen gör den väl inte det, för den berättas indirekt i den här boken.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är verkligen en fin bok. Rolig, vass och välskriven, som man kan förvänta sig av Malmsten.

Den finns bl.a. hos Bokus och Adlibris.

En annan Malmsten

Här om dagen läste jag ut Bodil Malmstens nya loggbok: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Den var riktigt svår att hitta på Boktipset när jag sedan ville betygsätta den. Till slut hittade jag rätt baksidestext  och en framsida med rätt titel (och ett annat foto) under rubriken Som när en ångare passerar. Det är nog inte så lätt att få ihop alla detaljer i en roman. Förmodligen ändrade sig Malmsten och hennes förläggare i sista stund och bytte både titel och framsida. Slutresultatet blev på pricken i alla fall:

Första recensionsdag är om några dagar, så jag postar ett inlägg om boken då. Redan nu kan jag dock avslöja att den avhandlar den mödosamma skrivprocessen (inga sista sekunden-titeländringar dock!) och varför loggböckerna heter som de heter. Jag brukar ofta tjata om hur fina titlar Malmstens böcker har, så det var kul att hon skrev om det. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Kom och hälsa på mig om tusen år

I min jakt efter rätt bok på Boktipset hittade jag förresten en hel drös Malmstenböcker som inte var den jag sökte, t.ex. Surfactants and Polymers in Drug Delivery av Bodil Malmsten. Det är nog en annan Malmsten… 😉 Men det är säkert en intressant bok det med… Den ligger faktiskt inte så långt från mitt yrke. Hehe.

De från norr kommande leoparderna: www.finistere.se maj 2007 – april 2009

Bodil Malmsten fortsätter att producera vackra små loggböcker där hon varvar poesi med foton, vardagsbetraktelser med politik. De från norr kommande leoparderna är den senaste och täcker upp maj 2007 till april 2009. Berättarjaget, Bodil Malmsten, bor nu i en lägenhet i en stad vid Atlanten, med ett grannpar som hon någonstans faktiskt inte riktigt kan med, men som ändå har en väldigt stor plats i hennes liv och ställer upp i alla lägen. Det kan behövas när man råkar ut för helvetet, l’enfer, med internetleverantören Orange, eller väntar förgäves på en hantverkare.

Vackert, roligt och tänkvärt! Som alltid när det gäller Malmsten!

Kom och hälsa på mig om tusen år

Årets första utlästa bok blev Bodil Malmstens fantastiskt fina lilla karamell till bok: Kom och hälsa på mig om tusen år. Malmsten har ett sådant vackert språk och ett så fint sätt att uttrycka sig på. Boken är vad hon själv kallar loggbok:

”Kom och hälsa på mig om tusen år är en fristående fortsättning på Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, min loggbok, dagslägesberättelse, journal. Fristående för att ingenting som har hänt förut har hänt igen, fortsättning för att ett nytt år har följt på det förra.”

Låter det tråkigt? Nej! Det är riktigt, riktigt bra. Här blandas vardagsbetraktelser och (då) aktuella nyheter med boktips och texter hon skrivit till olika tillfällen (en novell, en dikt), allting med Malmstens fantastiska, ibland lite poetiska, språk. Jättefin liten bok, vackert illustrerad med passande foton och illustrationer.

Och titeln! Varför har Malmsten snott alla vackra titlar man kan komma på till en bok? Kom och hälsa på om tusen år, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Priset på vatten i Finistère… Någon av de titlarna skulle jag också vilja ha haft om jag hade skrivit en bok, men det krävs förmodligen en Bodil Malmsten för att kunna använda språket på det sättet, att hitta så uttrycksfulla titlar och skriva böcker med ett så enkelt, kärnfullt och vackert språk.

Titeln är tydligen vad Majakovskij svarade när någon sa att hans dikter var tillfälliga och snart bortglömda: Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se. Om Malmstens lilla bok, Kom och hälsa på om tusen år, fortfarande lever om tusen år, är väl kanske inte så troligt. Men jag läser den hemskt gärna och njuter av språket, bilderna och betraktelserna. Det räcker för mig.