Bokens författare/redaktör: Malmsten, Bodil

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag: www.finistere.se: maj 2009 – juni 2010

Postat av
2

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är Bodil Malmstens fjärde loggbok. När hon började sammanställa dem bodde loggbokens Malmsten (som inte ska blandas ihop med författaren Malmsten!) i Finistère, i norra Frankrike, men i de senare böckerna har hon bott och vantrivits i en fuskrenoverad lägenhet nära Atlanten. Den sista boken från Finistère är redan skriven och det här blir den sista boken från staden vid Atlanten. Så kommer Malmsten tillbaka till Sverige: ett Sverige med en post som inte kan leverera paket, bussar som inte klarar av vinterväglag och läkartider som oavsett ärende maximalt får vara 12 minuter och som man måste vänta 2 månader på.

Malmsten skriver vasst och pricksäkert om vad hon betraktar som vansinne i vårt samhälle. Både Sverige och Frankrike, med sin Sarkozy, får sig en rejäl känga och det är både underhållande och tänkvärt presenterat. I varje precist nedtecknad mening ryms skarpa åsikter och stora känslor. De många fotona och bilderna adderar också till att skapa rätt stämning.

Bland alla åsikter och betraktelser över samhället rullas förstås också berättelsen om Malmstens flytt upp och hur hon arbetar och försöker slutföra den bok som hon har skrivit på i åratal och aldrig kan bli kvitt. Man blir nyfiken på om den finns på riktigt, men förmodligen gör den väl inte det, för den berättas indirekt i den här boken.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är verkligen en fin bok. Rolig, vass och välskriven, som man kan förvänta sig av Malmsten.

Den finns bl.a. hos Bokus och Adlibris.

Mitt första liv: Den gudarna älskar dör inte

Postat av
2

Undertiteln till Bodil Malmstens självbiografi är inte utan allvar. Den gudarna älskar dör inte. Hade någon annan än Malmsten skrivit boken hade den människan inte nöjt sig med att lämna det svåra med så korta ord, faktiskt mest med ett kapitel med titeln ”Jag har varit där och kommit tillbaks för att berätta om det”. Där står bland annat att läsa:

Kunde jag göra något för att övertyga en ung desperat människa om hur överflödigt det är att ta livet av sig skulle jag göra det. [...]

Jag bara säger till varenda ung människa som befinner sig i en olidlig situation – tänk inte tanken, tänk inte ens på det. Lid så länge du måste, så länge det varar, det går över, jag vet att det går över, stå ut.

Gör vad som helst utom det.

Jag har varit där och kommit tillbaka för att berätta om det, det var ingenting jämfört med livet, det var ingenting, ingenting alls.

Det är kanske bara Malmsten som har förmågan att kunna hitta precis rätt ord och att uttrycka allt så perfekt och komprimerat. Just därför blir det oändligt mer berörande än vad det blir i biografier och berättelser som är fyllda, sida upp och sida ner, med elände och sorg. Jag vet inte när en text grep mig så mycket som detta, och ändå är det endast ett kapitel i en bok som faktiskt inte alls är den snyftiga tonårsångestberättelse som många andra författare skulle ha kunnat skriva istället. Malmsten skriver inte för att skriva av sig om sitt självmordsförsök i tonåren. Hon nöjer sig helt lugnt med att berätta att det inte var värt det. Det imponerar stort på mig.

Boken i övrigt berättar och illustrerar resten av Bodil Malmstens första liv, de första tjugo åren. Boken tar sig inte fram i kronologisk ordning, vilket är precis som det borde. Istället kommer olika kapitel som var och en berättar om det Malmsten tror sig minnas från sitt första liv: hur det var att växa upp i Norrlands fjälltrakter och att sedan spendera tonåren hos fosterfärldrar i Vällingby. Det är inte utan humor, tvärtom, men det finns ändå en tanke bakom allt och mycket att fundera över och att ta med sig efteråt. Det var faktiskt länge sedan jag läste en bok som väcker så mycket tankar och känslor, skratt, ingenkänning, ibland rent av tröst. Jag älskar den här boken. Den är fantastiskt malmstensk och kanske det bästa, finaste, varmaste, roligaste och sorgligaste jag har läst av henne. Jag vill läsa den igen.

De från norr kommande leoparderna: www.finistere.se maj 2007 – april 2009

Postat av
Svara

Bodil Malmsten fortsätter att producera vackra små loggböcker där hon varvar poesi med foton, vardagsbetraktelser med politik. De från norr kommande leoparderna är den senaste och täcker upp maj 2007 till april 2009. Berättarjaget, Bodil Malmsten, bor nu i en lägenhet i en stad vid Atlanten, med ett grannpar som hon någonstans faktiskt inte riktigt kan med, men som ändå har en väldigt stor plats i hennes liv och ställer upp i alla lägen. Det kan behövas när man råkar ut för helvetet, l’enfer, med internetleverantören Orange, eller väntar förgäves på en hantverkare.

Vackert, roligt och tänkvärt! Som alltid när det gäller Malmsten!

För att lämna röstmeddelande tryck stjärna

Postat av
Svara

Det står rätt still på läsfronten nu, men jag är rätt upptagen av exjobb. Nu har jag i alla fall läst ut Bodil Malmstens lilla pärla För att lämna röstmeddelande tryck stjärna. Visste jag inte att det var Bodil Malmsten som hade skrivit den här boken hade jag trott att den var skriven av Gardell. Liksom Gardell har Malmsten nämligen vågat sig på att skriva om det som många faktiskt inte ens vågar prata om: att det finns ensamma och olyckliga människor. I den här boken får vi träffa fem människor och ta del av deras liv, deras olycka, deras vrede, deras tankar om framtiden. Det är enkelt, på pricken och väldigt ömt berättat och en riktigt fin bok! Varenda ord tycks noga avvägt för att passa in i sammanhanget och allt målar upp ett sverigeporträtt som känns alldeles autentiskt. Oj, vad Malmsten är bra!

Kom och hälsa på mig om tusen år

Postat av
3

Årets första utlästa bok blev Bodil Malmstens fantastiskt fina lilla karamell till bok: Kom och hälsa på mig om tusen år. Malmsten har ett sådant vackert språk och ett så fint sätt att uttrycka sig på. Boken är vad hon själv kallar loggbok:

”Kom och hälsa på mig om tusen år är en fristående fortsättning på Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, min loggbok, dagslägesberättelse, journal. Fristående för att ingenting som har hänt förut har hänt igen, fortsättning för att ett nytt år har följt på det förra.”

Låter det tråkigt? Nej! Det är riktigt, riktigt bra. Här blandas vardagsbetraktelser och (då) aktuella nyheter med boktips och texter hon skrivit till olika tillfällen (en novell, en dikt), allting med Malmstens fantastiska, ibland lite poetiska, språk. Jättefin liten bok, vackert illustrerad med passande foton och illustrationer.

Och titeln! Varför har Malmsten snott alla vackra titlar man kan komma på till en bok? Kom och hälsa på om tusen år, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Priset på vatten i Finistère… Någon av de titlarna skulle jag också vilja ha haft om jag hade skrivit en bok, men det krävs förmodligen en Bodil Malmsten för att kunna använda språket på det sättet, att hitta så uttrycksfulla titlar och skriva böcker med ett så enkelt, kärnfullt och vackert språk.

Titeln är tydligen vad Majakovskij svarade när någon sa att hans dikter var tillfälliga och snart bortglömda: Kom och hälsa på mig om tusen år, så får vi se. Om Malmstens lilla bok, Kom och hälsa på om tusen år, fortfarande lever om tusen år, är väl kanske inte så troligt. Men jag läser den hemskt gärna och njuter av språket, bilderna och betraktelserna. Det räcker för mig.

Sista boken från Finistère

Postat av
1

I sju år har Bodil Malmsten bott i Finistère och därifrån har hon berättat om den ständiga kampen mot mullvadarna, om sin eleganta granne Madame C och om vardagen i denna franska, pittoreska stad, där man kan köpa flera sorters ostron nere vid hamnen. Hon avslöjar att det är fiktion, att platsen inte finns på riktigt, lika lite som Madame C gör det. Och nu är det dags att lämna detta. Anledningen berättar hon inte, bara att hon måste. Det här är alltså den sista boken från Finistère, precis som titeln avslöjar. Det är dags för Bodil Malmsten att packa, ta avsked från sitt hem och bege sig till en stad nära Nantes, där hon har köpt en fuskrenoverad lägenhet av tre personer som hon kallar för ”De tre onda männen i staden nära Nantes”.

Det fina språket och det härliga berättandet känns igen från tidigare böcker. Det är ingen humorbok, men boken är fylld av fyndiga formuleringar och bjuder inte sällan på leenden. Men någon humorbok är det som sagt var inte. Det var faktiskt länge sedan jag läste en sådan bitter berättelse som detta och jag vet inte hur många gånger bokens huvudperson beklagar sig över att behöva lämna allt hon älskar i Finistère till förmån för ”staden nära Nantes”. Det är djup ånger och ett oändligt antal avsked, men som tur är blir det inte allt för deprimerande och det slutar till och med ganska ljust. Det tackar jag för! Jag valde att lyssna på boken och ska jag vara ärlig hade jag nog hellre läst den själv. Jag fastnar inte riktigt för Bodil Malmstens uppläsning och det är ju lite dumt med tanke på att hon, om någon, borde kunna läsa upp sin egen bok. För mig stämmer hur som helst inte rösten med det lätta språket och även om jag gillade ljudboken tror jag att jag hade gillat pappersformatet mer.

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig: www.finistere.se juni 2005 – feb 2006

Postat av
Svara

Man kanske inte ska döma en bok efter omslaget, men när det gäller Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är just framsidan, eller egentligen hela utformningen, verkligen härlig. Själva boken innehåller texter och anteckningar som baserar sig på Malmstens blogg, så det är som en liten anteckningsbok, vilket också avspeglar sig i designen: en fin liten bok med tjocka sidor, komplett med ett band att använda som bokmärke och rikligt illustrerad med vackra bilder.

Att boken är baserad på just en blogg är något som hade kunnat vara förödande eftersom jälva bloggformatet ger utrymme för länkar, nyheter, bilder och kortare texter; något som kanske inte alltid fungerar lika bra i en bok, men det här är bra! Jag gillar verkligen att få titta in i Bodil Malmstens värld i Finistère och läsa om hur hon åker på författaruppläsningar, ojar sig över mullvadarna i trädgården och funderar kring upploppen i Paris förorter. Dessutom är språket helt fantastiskt och varje ord känns perfekt avvägt för att passa in.

Priset på vatten i Finistère

Postat av
1

Finistère är platsen där jorden tar slut – fin des terres och det är dit Bodil Malmsten flyttar efter att ha tappat tron på systemet i det land hon flyttar från. Med knappa franskkunskaper och intentioner att anlägga en trädgård i sitt nya paradis kommer hon så till Finistère.

Språket är underbart och berättandet är ömsom roligt och ömsom lite bittert. Jag gillade den här boken, men känner inte att den gav mig så mycket. Kanske är det fel att börja läsa just den här boken om man vill börja läsa något av Bodil Malmsten. Kanske är jag i fel situation i livet för att riktigt kunna gilla den här boken. Kanske är det något annat. Språket och berättandet är i alla fall så trevligt att jag blir sugen på att läsa fler av Malmstens böcker.