Fyra Astrid Lindgren-noveller från Novellix: I skymningslandet, Märit, Prinsessan som inte ville leka, Tu tu tu!

Astrid Lindgren har skrivit flera riktigt fina noveller. Vad som är slående är att de inte bara är sagor utan har många bottnar och även berör vuxna. Betyg: 5 grå lamm av 5.

I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren
I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren

Att Astrid Lindgren har skrivit en hel del noveller är det kanske en och annan som har missat. Somliga av novellerna, som Nils Karlsson Pyssling har filmatiserats, men det kanske inte är alla som vet att filmatiseringarna är baserade på just noveller. Jag är inte så kunnig i ämnet barnlitteratur, men någonting säger mig också att novellformatet idag är ovanligt i böcker som riktar sig till den yngre målgruppen. De riktigt korta berättelserna för barn brukar, vad jag kan se, snarare förpackas i bilderböcker.

Hur de här novellerna fungerar att läsa för ett barn (eller för ett barn att läsa själv, naturligtvis), vet inte jag, men det jag länge har fascinerats av när det gäller Lindgren är hennes fina tilltal. Alla berättelser känns nära barnens värld och föreställningar och när Lindgren skriver om rädslor, glädje, svårigheter och lycka, så tror jag att barn lätt kan leva sig in och förstå. Utan att ha ”testat” de här novellerna på barn så tror jag alltså att det här är fyra berättelser som barn kan uppskatta riktigt mycket.

För mig som vuxen vecklar det, som alltid när det gäller Lindgren, ut sig sig mångbottnade berättelser som både berör och engagerar. Det är inte svårt att se över huvudet på de barn som novellerna handlar om och se deras ensamhet och svårigheter och återigen känns det att Lindgren verkligen ser och kan skildra barns tillvaro.

De noveller jag har läst är ett urval av fyra berättelser som förlaget Novellix säljer en och en, men också förpackade i en fin liten presentask. Här ryms en historia om en ung pojke som inte kan gå längre, kanske på grund av polio, och som nu drömmer sig bort från den säng som han inte längre kan lämna utan hjälp (I skymningslandet). Här finns också en berättelse om en flicka, som trots ett enormt utbud av leksaker, inte alls förstår vad det ska vara för vits med att leka. Det krävs någonting helt annat än dyra dockor för att hon ska hitta glädjen i att sväva iväg i lekens fantasier (Prinsessan som inte ville leka). Tu tu tu! är en magisk liten berättelse om en familj som förlorar alla sina får och lamm, men där en flicka blir erbjuden att få dem åter mot ett pris som visar sig vara oerhört högt. Allra finast tycker jag dock om den ytterst sorgliga Märit. Märit är en flicka, grå som en mus, som inte blir mer än 8 år gammal och på något sätt är hennes död det enda som folk minns av henne, tills de inte heller minns detta.

Jag tycker att det här är fyra fantastiskt fina noveller. Trots att de är korta så rymmer de starka berättelser med både glädje och sorg. Det är verkligen berättelser som berör. Nu vill jag läsa alla Lindgrens novellsamlingar!

Citerat ur Märit

”Det var en prinsessa som var död. Åtta år var hon bara när hon dog. Och nu skulle hon begravas, denna heta, soliga majsöndag. Hennes små kamrater skulle sjunga vid graven. ”Blommande sköna dalar, hem för mitt hjärtas ro” skulle de sjunga. För den sången hade de övat i skolan hela vårterminen. Märit också.

Märit hette hon, prinsessan. Medan hon ännu levde bodde hon i en liten grå stuga alldeles invid vägkanten.

I en liten grå stuga – äsch, då var hon väl ingen prinsessa! Nej, hon var kanske inte det, när allt kommer omkring. Kanske var hon bara en vanlig liten flicka. Ibland kan det vara svårt att se någon skillnad.”

I skymningslandet av Astrid Lindgren Märit av Astrid Lindgren Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren Tu tu tu! av Astrid Lindgren

Om Astrid Lindgren och om novellerna

Astrid Lindgren (1907–2002) var en svensk författare och förlagsredaktör. Hon har skrivit några av vår tids mest uppskattade barnböcker, däribland böckerna om Pippi Långstrump, och hennes böcker finns översatta till fler än 95 språk. Astrid Lindgren har belönats med många hedersutmärkelser och priser för sina böcker och i hennes namn har världens kanske mest prestigefyllda barnbokspris, Astrid Lindgren memorial award (ALMA), instiftats. Mer om Astrid Lindgren finns att läsa på www.astridlindgren.se. Astrid Lindgren-sällskapet har också en hemsida.

Novellerna I skymningslandet och Prinsessan som inte ville leka publicerades ursprungligen i novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling som gavs ut första gången 1949 av Rabén & Sjögren. Nils Karlsson Pyssling finns också i en nyutgåva, från 2003, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus  eller CDON (annonslänkar).

Märit publicerades första gången i novellsamlingen Kajsa Kavat, utgiven av Rabén & Sjögren 1950. Kajsa Kavat finns också i en nyutgåva, från 2003, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

Tu tu tu! publicerades första gången i novellsamlingen Sunnanäng som gavs ut av Rabén & Sjögren 1959. Sunnanäng finns också i en nyutgåva, från 2004, som kan köpas hos t.ex. Adlibris, Bokus eller CDON (annonslänkar).

De utgåvor jag har läst är utgivna av Novellix  2015.
ISBN: 9789175890869, 978-91-7589-065-4, 978-91-7589-066-1, 978-91-7589-064-7, 978-91-7589-067-8.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”4 noveller av Astrid Lindgren i fin presentbox!

Märit är en av Astrid Lindgrens sorgligaste berättelser. Där en åttaårig flicka, obetydlig i mångas ögon, lever sin sista tid med en förhoppning om att få uppmärksamhet från Jonas Petter, pojken som gav henne en liten presentask. Novellen gavs ut för första gången 1950 i novellsamlingen Kajsa Kavat och visar Lindgrens skicklighet att beskriva dödens betydelse genom barns handlingar.

När vargen en natt river fåren i den lilla byn Kapela, vaknar folket upp i sorg, inte minst Stina Maria och hennes farfar. Inte långt därpå dras den lilla flickan ner bland de underjordiska och återförenas med fåren, men nu är Stina Maria fånge bland de mystiska varelserna. De underjordiska återkommer sedan i Astrid Lindgrens välkända berättelse om Ronja Rövardotter. Tu tu tu! gavs ut för första gången 1959 i samlingen Sunnanäng.

Prinsessan Lise-lotta tycker att det är tråkigt att leka. Det är inte förrän hon träffar Maja, och hennes träklump till docka, som hon förstår att hon inte är den enda i hela världen som är så liten, och att det finns något bättre än alla de fina leksaker som hon fått av drottningen. Prinsessan som inte ville leka kom ut för första gången 1949 i samlingen Nils Karlsson Pyssling.

I Skymningslandet, föregångaren till Astrid Lindgrens berättelse Karlsson på taket, får vi tillsammans med Göran, flyga ut genom fönstret med herr Liljonkvast på ett äventyr i Skymningslandet, där inget spelar någon roll och allt är möjligt. Det är en berättelse om ett barns smärta och fantasi i en välbekant Stockholmsmiljö som Astrid Lindgren från början skrev för radio, men som gavs ut i novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling 1949.”

Några noveller av Astrid

Astrid Lindgren, vår kanske mest älskade ”sagotant” är alltid aktuell, men sedan julens finfina dokumentärserie så tror att jag hon är lite extra i tankarna hos många. Hennes barnböcker upptäcks ständigt av nya generationer och funkar faktiskt riktigt bra att läsa även som vuxen. Själv har jag bland annat läst novellsamlingen Sagobok, där riktiga pärlor som Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng finns med. Jag minns inte exakt vilka fler titlar som ryms i sagosamlingen som jag har. Några av de är kanske de noveller som nu är på gång att ges ut av Novellix. Novellix ger nämligen ut fyra barnnoveller och en vuxennovell av Astrid Lindgren. Vill gärna ha dem faktiskt! Särskilt vuxennovellen känns lockande eftersom jag främst har läst Lindgrens barnböcker sedan tidigare.

Astrid Lindgren-noveller från Novellix

(Lånade bilden från Novellix webbshop; hittade inga andra pressbilder faktiskt).

Sagan om häxan Märta: och om trollen och spöket

Sagan om häxan Märta - Stina Nilsson

Sagan om häxan Märta är en bilderbok som riktar sig till åldrarna 6-9 år. Jag fick en e-boksversion skickad till mig från författaren när den var nyutkommen för ett par år sedan. Jag har inga barn, så boken har blivit liggande, faktiskt, men nu har jag bläddrat igenom den! Det är en fin liten bok med söta illustrationer av Ulricha Kindler. Storyn är ganska klassisk: en häxa som är ond (åtminstone ibland) och ett par barn som kommit vilse.

En sak jag reagerade på emellanåt är att det är en del avancerade ord med i berättelsen. Jag tyckte det var lite märkligt med ord i stil med ”rättrådig” i en bok för små barn. Sedan läste jag på baksidan att det är ett medvetet grepp, tänkt att inspirera till att diskutera vad orden betyder.

Jag har lite svårt att recensera den här boken. Jag vet inte alls hur den tas emot av ett barn, liksom. Av samma författare har jag hur som helst läst ett par romaner, riktade till vuxna, och särskilt Andetag kan jag rekommendera. Jag har förstått att författaren, Stina Nilsson, har belönats med ett stipendium från Sveriges författarfond, så förhoppningsvis blir det fler böcker framöver.

Några andra som skrivit om boken är Kultursidan och Mest Lenas godsaker. Du kan hitta den hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

Text av H.C. Andersen upphittad, men mitt bästa tips är att läsa Granen

Det händer lite nu och då att det plötsligt dyker upp bortglömda eller försvunna manus från kända och bortgångna författare. T.ex. hittades ju så sent som tidigare i år ett manus, tidigare aldrig utgivet i Sverige, författat av Astrid Lindgren. Här om veckan dök det också upp en tidig text från Danmarks stolthet, Hans Christian Andersen. Berättelsen heter Talgljuset och har legat gömd i en arkivlåda. Tydligen är det en väldigt, väldigt tidig text, ”närmast ett skolarbete”, och vi lär inte kunna se fram emot en utgivning… Men visst är det en spännande grej!

Jag har ett par rejäla volymer med H.C. Andersens sagor. Det finns mycket som är riktigt bra, även om det kanske ligger i genren att moralen ska vara tydlig, lite så att man blir skriven på näsan. Bland de stora favoriterna finns Granen. Det kanske är en passande saga såhär års… 😉 Det är en fin berättelse faktiskt, så läs den om du kommer över den! 🙂

JulgranFoto: Streuli Silvan/stock.xchng

Tusen och en natt II

Den andra delen av Tusen och en natt innehåller ytterligare ett antal sagor från Orientens rika sagoskatt. Ingen av sagorna i just den här volymen har kanske, som Aladdin, Ali Baba och de 40 rövarna eller Sinbad, sjöfararen, spritt sig till Västvärlden i någon form utanför Tusen och en natt, men det är läsvärda berättelser i alla fall. Ramberättelsen om Sjeherazade och kung Sjahriar, för vilken hon måste berätta en berättelse varje natt för att inte bli dödad, får också sitt slut, vilket känns kul eftersom den annars inte ges onödigt mycket utrymme mellan de andra berättelserna.

Jag har inte mycket att tillägga efter att ha skrivit om Tusen och en natt I. Det här är en fullt lika bra samling med berättelser som är allt annat än västerländska. Spännande och läsvärt!

Tusen och en natt I

När kung Sjahriar blir bedragen av sin fru nöjer han sig inte bara med att döda henne utan bestämmer sig för att varje kväll hädanefter våldta en oskuld och sedan ta hennes liv. De unga flickorna i riket försvinner en efter en och en dag är det Sjeherazades tur att gå sitt oundvikliga öde till mötes. Sjeherazade lyckas dock att spara sitt liv genom att varje kväll, när hon är nära att utsättas för Sjahriars våld, berätta en historia som kungen vill höra fortsättningen på.

På så sätt får man som läsare ta del av en enormt rik skatt av berättelser från Orienten. De är alla spännande berättade och ganska annorlunda mot vad man kanske är van vid från västerländsk litteratur. De flesta berättelserna följer samma mönster och liksom ramberättelsen innehåller varje historia mystik och lustiga andeväsen, en rejäl dos våldsamheter och ganska mycket sex.

Trots att berättelserna, som sagt var, är ganska likartade i sin uppbyggnad blir det aldrig tråkigt. Det här är en rik och fantastisk samling som är värd att läsas. Just den här volymen innehåller kända berättelser som t.ex. Historien om Ali Baba och de 40 rövarna och Alladin och den underbara lampan, men det finns mycket mer än så att upptäcka. Framför allt tycker jag att Tusen och en natt är fascinerande för att den utspelar sig för så länge sedan. Det är en helt främmande värld, med slavar och kalifer och den ständigt närvarande Allah, som dessa historier utspelar sig i. I många av historierna finns Harun al-Rasjid med, vilket skvallrar om att det handlar om sent 700-tal. Boken är dock betydligt yngre än så, men det är ändå en historiskt kul bok.

Sagobok

Det finns böcker som jag önskar att jag hade upptäckt mycket tidigare. Det här är en sådan bok. Sagobok är en samlingsvolym som innehåller Lindgrens två relativt okända novellsamlingar: Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng. Somliga noveller har filmatiserats, medan andra är riktiga pärlor som jag aldrig har läst eller sett förut. Dock är det inte så illa att läsa de här böckerna när man inte är ett barn längre. Som vuxen kan man nämligen se saker som ett barn kanske inte tänker på. För ett barn är det här förmodligen bara fantasifulla sagor, men är man lite äldre är det inte svårt att se att många av novellerna egentligen handlar om barn som fantiserar och drömmer för att tränga undan en mörk och svår verklighet.

I Nils Karlsson-Pyssling är novellerna något kortare, men i gengäld fler, och alla innehåller på ett eller annat sätt berättelser om småfolk. Sunnanäng innehåller lite längre noveller om fattighet och andra svårigheter.

Ingen av novellerna är direkt ljusa och glada rakt igenom, men Lindgren kan verkligen konsten att skriva om svåra saker på ett avdramatiserat och fint sätt som jag verkligen beundrar. Det här är inga hemska berättelser utan sagor fyllda av hopp och värme. Det är allvarligt utan att bli pretentiöst och det är spännande utan att bli svårt eller otäckt. En fantastisk och underbar bok att läsa högt ur! Boken är också fylld av vackra illustrationer av Ilon Wikland.

Grimm’s Fairy Tales

Grimm's Fairy Tales - Bröderna GrimmDet finns väl ingen som har missat ”Rödluvan”, ”Hans och Greta” och de andra sagorna av bröderna Grimm? Som liten fick åtminstone jag höra historierna ett otal gånger och nu har jag läst dem på nytt i denna engelska version.

Boken gjorde mig riktigt förvånad på många sätt. Bland annat pryds framsidan av en bild på Rödluvan trots att ingen saga i boken ens liknar den gamla klassikern. Hans och Greta har också försvunnit, eller åtminstone bytt namn till ”Roland and May-bird” och ändrats en hel del från hur jag minns den. De sagor som finns om Hans och Greta handlar om helt andra saker. Självklart är det fel att säga att sagorna har ändrats i den här boken eftersom sagorna finns i sin originalform i den, men det känns lite tråkigt att inte känna igen sig.

Det är mycket i boken som har bytt namn och ändrats om och många av sagorna är väldigt lika varandra. Samma tema kommer åter om och om igen. Sagorna känns också förlegade och ganska trista med dessa evigt vackra, snälla prinsessor och IQ-befriade hemmafruar.

Fast nu ska jag inte vara allt för kritisk. Man måste kanske säga att sagorna hör till vår kultur och är väldigt gamla. Sedan riktar de sig kanske inte till min målgrupp direkt (?). Själv har jag fått en överdos av sagor efter den här boken och kan kanske inte riktigt uppskatta dem.

Något annat underligt med sagorna är att de i början kan handlar om något för att sedan raskt byta handling och handla om något helt annat. Ibland hänger man inte alls med, men engelskan i boken är gammaldags och svår att förstå, så mina problem att inte följa med i handlingen kan mycket väl bero på mig.

Hur som helst kan det här vara en ganska trevlig bok att läsa om man vill öva lite på att läsa engelska och visst är det lite nostalgiskt med dessa sagor.