Några noveller av Astrid

Astrid Lindgren, vår kanske mest älskade ”sagotant” är alltid aktuell, men sedan julens finfina dokumentärserie så tror att jag hon är lite extra i tankarna hos många. Hennes barnböcker upptäcks ständigt av nya generationer och funkar faktiskt riktigt bra att läsa även som vuxen. Själv har jag bland annat läst novellsamlingen Sagobok, där riktiga pärlor som Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng finns med. Jag minns inte exakt vilka fler titlar som ryms i sagosamlingen som jag har. Några av de är kanske de noveller som nu är på gång att ges ut av Novellix. Novellix ger nämligen ut fyra barnnoveller och en vuxennovell av Astrid Lindgren. Vill gärna ha dem faktiskt! Särskilt vuxennovellen känns lockande eftersom jag främst har läst Lindgrens barnböcker sedan tidigare.

Astrid Lindgren-noveller från Novellix

(Lånade bilden från Novellix webbshop; hittade inga andra pressbilder faktiskt).

Sagan om häxan Märta: och om trollen och spöket

Sagan om häxan Märta - Stina Nilsson

Sagan om häxan Märta är en bilderbok som riktar sig till åldrarna 6-9 år. Jag fick en e-boksversion skickad till mig från författaren när den var nyutkommen för ett par år sedan. Jag har inga barn, så boken har blivit liggande, faktiskt, men nu har jag bläddrat igenom den! Det är en fin liten bok med söta illustrationer av Ulricha Kindler. Storyn är ganska klassisk: en häxa som är ond (åtminstone ibland) och ett par barn som kommit vilse.

En sak jag reagerade på emellanåt är att det är en del avancerade ord med i berättelsen. Jag tyckte det var lite märkligt med ord i stil med ”rättrådig” i en bok för små barn. Sedan läste jag på baksidan att det är ett medvetet grepp, tänkt att inspirera till att diskutera vad orden betyder.

Jag har lite svårt att recensera den här boken. Jag vet inte alls hur den tas emot av ett barn, liksom. Av samma författare har jag hur som helst läst ett par romaner, riktade till vuxna, och särskilt Andetag kan jag rekommendera. Jag har förstått att författaren, Stina Nilsson, har belönats med ett stipendium från Sveriges författarfond, så förhoppningsvis blir det fler böcker framöver.

Några andra som skrivit om boken är Kultursidan och Mest Lenas godsaker. Du kan hitta den hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

Text av H.C. Andersen upphittad, men mitt bästa tips är att läsa Granen

Det händer lite nu och då att det plötsligt dyker upp bortglömda eller försvunna manus från kända och bortgångna författare. T.ex. hittades ju så sent som tidigare i år ett manus, tidigare aldrig utgivet i Sverige, författat av Astrid Lindgren. Här om veckan dök det också upp en tidig text från Danmarks stolthet, Hans Christian Andersen. Berättelsen heter Talgljuset och har legat gömd i en arkivlåda. Tydligen är det en väldigt, väldigt tidig text, ”närmast ett skolarbete”, och vi lär inte kunna se fram emot en utgivning… Men visst är det en spännande grej!

Jag har ett par rejäla volymer med H.C. Andersens sagor. Det finns mycket som är riktigt bra, även om det kanske ligger i genren att moralen ska vara tydlig, lite så att man blir skriven på näsan. Bland de stora favoriterna finns Granen. Det kanske är en passande saga såhär års… 😉 Det är en fin berättelse faktiskt, så läs den om du kommer över den! 🙂

JulgranFoto: Streuli Silvan/stock.xchng

Tusen och en natt II

Den andra delen av Tusen och en natt innehåller ytterligare ett antal sagor från Orientens rika sagoskatt. Ingen av sagorna i just den här volymen har kanske, som Aladdin, Ali Baba och de 40 rövarna eller Sinbad, sjöfararen, spritt sig till Västvärlden i någon form utanför Tusen och en natt, men det är läsvärda berättelser i alla fall. Ramberättelsen om Sjeherazade och kung Sjahriar, för vilken hon måste berätta en berättelse varje natt för att inte bli dödad, får också sitt slut, vilket känns kul eftersom den annars inte ges onödigt mycket utrymme mellan de andra berättelserna.

Jag har inte mycket att tillägga efter att ha skrivit om Tusen och en natt I. Det här är en fullt lika bra samling med berättelser som är allt annat än västerländska. Spännande och läsvärt!

Tusen och en natt I

När kung Sjahriar blir bedragen av sin fru nöjer han sig inte bara med att döda henne utan bestämmer sig för att varje kväll hädanefter våldta en oskuld och sedan ta hennes liv. De unga flickorna i riket försvinner en efter en och en dag är det Sjeherazades tur att gå sitt oundvikliga öde till mötes. Sjeherazade lyckas dock att spara sitt liv genom att varje kväll, när hon är nära att utsättas för Sjahriars våld, berätta en historia som kungen vill höra fortsättningen på.

På så sätt får man som läsare ta del av en enormt rik skatt av berättelser från Orienten. De är alla spännande berättade och ganska annorlunda mot vad man kanske är van vid från västerländsk litteratur. De flesta berättelserna följer samma mönster och liksom ramberättelsen innehåller varje historia mystik och lustiga andeväsen, en rejäl dos våldsamheter och ganska mycket sex.

Trots att berättelserna, som sagt var, är ganska likartade i sin uppbyggnad blir det aldrig tråkigt. Det här är en rik och fantastisk samling som är värd att läsas. Just den här volymen innehåller kända berättelser som t.ex. Historien om Ali Baba och de 40 rövarna och Alladin och den underbara lampan, men det finns mycket mer än så att upptäcka. Framför allt tycker jag att Tusen och en natt är fascinerande för att den utspelar sig för så länge sedan. Det är en helt främmande värld, med slavar och kalifer och den ständigt närvarande Allah, som dessa historier utspelar sig i. I många av historierna finns Harun al-Rasjid med, vilket skvallrar om att det handlar om sent 700-tal. Boken är dock betydligt yngre än så, men det är ändå en historiskt kul bok.

Sagobok

Det finns böcker som jag önskar att jag hade upptäckt mycket tidigare. Det här är en sådan bok. Sagobok är en samlingsvolym som innehåller Lindgrens två relativt okända novellsamlingar: Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng. Somliga noveller har filmatiserats, medan andra är riktiga pärlor som jag aldrig har läst eller sett förut. Dock är det inte så illa att läsa de här böckerna när man inte är ett barn längre. Som vuxen kan man nämligen se saker som ett barn kanske inte tänker på. För ett barn är det här förmodligen bara fantasifulla sagor, men är man lite äldre är det inte svårt att se att många av novellerna egentligen handlar om barn som fantiserar och drömmer för att tränga undan en mörk och svår verklighet.

I Nils Karlsson-Pyssling är novellerna något kortare, men i gengäld fler, och alla innehåller på ett eller annat sätt berättelser om småfolk. Sunnanäng innehåller lite längre noveller om fattighet och andra svårigheter.

Ingen av novellerna är direkt ljusa och glada rakt igenom, men Lindgren kan verkligen konsten att skriva om svåra saker på ett avdramatiserat och fint sätt som jag verkligen beundrar. Det här är inga hemska berättelser utan sagor fyllda av hopp och värme. Det är allvarligt utan att bli pretentiöst och det är spännande utan att bli svårt eller otäckt. En fantastisk och underbar bok att läsa högt ur! Boken är också fylld av vackra illustrationer av Ilon Wikland.

Grimm’s Fairy Tales

Grimm's Fairy Tales - Bröderna GrimmDet finns väl ingen som har missat ”Rödluvan”, ”Hans och Greta” och de andra sagorna av bröderna Grimm? Som liten fick åtminstone jag höra historierna ett otal gånger och nu har jag läst dem på nytt i denna engelska version.

Boken gjorde mig riktigt förvånad på många sätt. Bland annat pryds framsidan av en bild på Rödluvan trots att ingen saga i boken ens liknar den gamla klassikern. Hans och Greta har också försvunnit, eller åtminstone bytt namn till ”Roland and May-bird” och ändrats en hel del från hur jag minns den. De sagor som finns om Hans och Greta handlar om helt andra saker. Självklart är det fel att säga att sagorna har ändrats i den här boken eftersom sagorna finns i sin originalform i den, men det känns lite tråkigt att inte känna igen sig.

Det är mycket i boken som har bytt namn och ändrats om och många av sagorna är väldigt lika varandra. Samma tema kommer åter om och om igen. Sagorna känns också förlegade och ganska trista med dessa evigt vackra, snälla prinsessor och IQ-befriade hemmafruar.

Fast nu ska jag inte vara allt för kritisk. Man måste kanske säga att sagorna hör till vår kultur och är väldigt gamla. Sedan riktar de sig kanske inte till min målgrupp direkt (?). Själv har jag fått en överdos av sagor efter den här boken och kan kanske inte riktigt uppskatta dem.

Något annat underligt med sagorna är att de i början kan handlar om något för att sedan raskt byta handling och handla om något helt annat. Ibland hänger man inte alls med, men engelskan i boken är gammaldags och svår att förstå, så mina problem att inte följa med i handlingen kan mycket väl bero på mig.

Hur som helst kan det här vara en ganska trevlig bok att läsa om man vill öva lite på att läsa engelska och visst är det lite nostalgiskt med dessa sagor.