Vi mot er

Vi mot er av Fredrik Backman är den andra delen i serien Björnstad hockey, som utspelar sig i en småstad där det mesta kretsar kring hockeylaget. Det är en fantastiskt fin bok om hur sport kan ena och plocka fram det finaste i människor och en feelgoodbok att bli riktigt glad av! Betyg: 5 paintballgevär av 5.

Vi mot er av Fredrik Backman
Vi mot er av Fredrik Backman

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag gillar inte ens hockey, men jag kan ändå inte motstå Björnstad-böckerna. Det här är del två i Fredrik Backmans serie om småstaden Björnstad, ett litet samhälle där nästan allt kretsar kring ortens hockeylag. Vi mot er ska ses som en fristående uppföljare till första delen, Björnstad och den utspelar sig också månaderna efter de dramatiska händelserna som fick avsluta den föregående boken. Nu är det mesta i gungning. Lagets bästa spelare har slutat, Björnstads hockeylag är på väg mot nedläggning och osämjan med grannsamhället, Hed, tar nya proportioner. Det är inte bara i hockey som orterna konkurrerar. Som på så många andra mindre ställen armbågas det om jobb och kommunala satsningar.

Så kommer laget på fötter igen, men den här gången med en ny, kvinnlig, tränare och med en ny sponsor, som en populistisk politiker behändigt plockar fram för att använda i sitt eget fula spel för att spela ut personer mot varandra. För många i Björnstad sitter långt inne att acceptera den nya tränaren, och det kommer dessutom att bli fler fördomar att pröva. Snart kommer det nämligen ut att en av lagets skickligaste spelare, Benji, är homosexuell. De nya slagorden från Hed blir plötsligt ”bögar, horor, våldtäktsmän”.

Hat och fördomar flödar från alla möjliga håll, men det fina är att det mesta i Backmans värld går att ena och laga genom sporten. Själv har jag ingen bakgrund inom idrottsrörelsen och jag har aldrig haft något sportintresse, men jag tycker verkligen om tanken på att det genom sporten finns en arena där människor från olika bakgrunder, klasser och med olika erfarenheter i bagaget kan mötas och känna samhörighet. I den här boken sammanförs gaykillar med fullgubbar, förskolebarn med sportchefen och småkriminella med helylletjejer. Hockeytalanger hämtas från ungdomshem, från hem där folk far illa och från hem i stadens ”mindre fina” utkanter. Inget smuts behöver vara värre än att det kan putsas bort och ingen tröttsam gaphals eller gammal fiende är sämre än att hen kan ändra sig och visa sina goda sidor.

Mycket i den här boken är förutsägbart och det mesta snubblar längs den fina linjen till att bli outhärdligt sentimentalt. Och jag älskar det! Jag ser mig omkring och ser en värld där folk är självupptagna och intoleranta och där det blir mer och mer normaliserat att uttrycka rasistiska åsikter. Jag ser en värld där populism frodas, klimatfrågan håller på att gå åt helvete, folk dör på Medelhavet och där det i olika hörn av världen sitter olika dårar i närheten av sina små kärnvapenknappar. Vad är det här för jävla värld? Kanske skulle en del av lösningen finnas i att människor träffades oftare. Jag blev i alla fall genuint glad och upplyft av att läsa den här boken, där mångt och mycket faktiskt ordnar sig, tack vare hockeyn och tack vare att människorna i boken är öppna och generösa på ett sätt som människor i verkligheten sällan är. Och att de har någonstans att träffas. Jag vill gärna tro att människor kan förändras till det bättre och att hela samhällen kan veckla ut sig och bli lite mer inkluderande och trevliga ställen att vara på. I den här boken målar Backman upp precis en sådan liten drömvärld som man kan behöva föreställa sig för att bli glad och upprymd för en stund. Jag tycker fantastiskt mycket om varje liten karaktär i den här boken, även om många naturligtvis blir lite kliché, som ni kanske anar. Trots att jag själv har valt att flytta ifrån en småstad så känner jag också en stor värme inför Sveriges alla stackars små orter, där det kämpas så hårt med att få skattekronorna att räcka till både sjukhuset och förskolan och så det där himla hockeylaget.

Ja, jag kan inte annat än rekommendera den här boken, åtminstone för dig som är inställd på att läsa en härlig feelgood. Eftersom det här är en uppföljare finns det två obligatoriska frågor: 1) är den här boken bättre än den första delen? svar: den är minst lika bra i alla fall!, 2) kommer det någon mer bok i serien? ärligt talat känns det inte så, men jag hoppas!!

Vi mot er av Fredrik Backman
Vi mot er av Fredrik Backman

Vi mot er

Uppläsare: Marie Richardson.
Utgivningsår: 2017 (första utgåvan, Forum), 2017 (den här ljudboksutgåvan, Bonnier audio).
Antal sidor: 524 (ca 15 h lyssning).
Läs även: Björnstad.
ISBN: 9789137150925, 9789176515990.
Andras röster: Feministbiblioteket, Lottens bokblogg.

Fredrik Backman

Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och filmatiseringen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.

Förlagets beskrivning

Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.

Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

Fredrik Backmans Vi mot er, den fristående uppföljaren till Björnstad, är en intensiv skildring av drabbande mänskliga relationer i en liten stad. En berättelse om lojalitet, vänskap och kärleken som utmanar allt.”

 

Maten bakom resultaten

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman är en bok som grundligt går igenom vad, när och hur mycket en idrottare behöver äta för att prestera på topp. Betyg: 4 maratonlopp av 5.

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Jag är absolut inte den som har något intresse för olika dieter eller trendkost. Var och en får göra som de vill, men själv tycker jag att det alldeles för ofta blir polariserat och att det alldeles för ofta saknas trovärdiga argument och förklaringsmodeller för den ena eller andra ”läran”. Jag tycker någonstans att det känns rimligast att följa Livsmedelsverkets rekommendationer och att det i övrigt är vettigt att äta varierat. Eftersom jag är drabbad av celiaki måste jag också välja bort gluten i min kost. Gluten är förresten ett kapitel för sig. När jag läser om kändisar, som helt utan att ha celiaki ändå gör en stor poäng av att de äter glutenfritt, så kan jag inte annat än skaka på huvudet. De kan inte ha förstått någonting. Det är verkligen en djungel av kostråd och dieter där ute och det är uppenbart att många har svårt att förstå hur kost och hälsa hänger ihop. Inte heller jag är såklart någon expert.

Det här blev en lång inledning som inte direkt har så mycket med boken Maten bakom resultaten att göra, men det jag ville få fram är att det också finns goda exempel på personer som försöker att nyansera bilden och att underbygga med forskningsbaserade fakta. Linda Bakkman är en sådan person. När jag instagrammande den här boken så råkade jag kalla henne för dietist, men Linda Bakkman är egentligen näringsfysiolog och doktor i medicinsk vetenskap. Dessutom har hon i mer än ett decennium arbetat som kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté. Hon har alltså en stor kunskap om mat och (elit)träning och i Maten bakom resultaten delar hon med sig av den.

Boken riktar sig främst till den som tränar på en skapligt seriös nivå, men den kan säkert också vara intressant för den som helt enkelt vill lära sig mer om kost och hälsa. Det är dock skillnad mellan att äta för att träna och att träna för att äta och det är också något som Bakkman tar upp. Till skillnad från befolkningen i stort, som behöver äta och träna för att undvika en ohälsosam viktuppgång, så behöver idrottaren äta för att kunna prestera maximalt på tävling och för att bygga upp kroppen. För en hel del idrottare kan det därför ligga en utmaning i att äta tillräckligt mycket. Lite i samband med detta tar Bakkman också upp att det inte finns livsmedel som är nyttiga eller onyttiga i alla givna situationer. En morot, som så ofta betraktas som väldigt nyttigt, räcker t.ex. inte långt som bränsle för den som ska springa (eller för den som växer).

I Maten bakom resultaten går Bakkman noggrant igenom vilka kostutmaningar som idrottaren kan stå inför och hon aktar sig för att strössla onyanserade åsikter omkring sig. Tvärt om känns boken faktabaserad och trovärdig. Boken har fyra faktakapitel som handlar om att äta och dricka tillräckligt, att välja rätt sorts bränsle och näring, att anpassa måltiderna över tiden och optimering. I boken förklaras det ingående när och hur det är viktigt att fylla på med kolhydrater eller proteiner och när det kan finnas utrymme att äta mer fett. Hon förklarar när och varför kroppen använder kolhydrater eller fett som bränsle och i snygga bilder illustreras exempel på vilka mängder av olika livsmedel som behövs för att fylla på med olika energikällor. Fokus ligger på grunderna, d.v.s. att förstå hur träning och kost hänger ihop, men hon avslutar också med en liten del där hon tar upp tillskott som t.ex. kreatin eller koffein.

Jag är en vanlig motionär och då kan man fråga sig vad jag har att hämta i den här boken. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig en hel del. Även om man inte tränar på professionell nivå, eller kanske just därför, kan det kännas kul att prestera så bra som möjligt under varje träningspass. Har man inte tid eller lust att träna flera gånger om dagen så finns det väl många anledningar att försöka få ut så mycket som möjligt av de pass man ändå ser till att fullfölja.

Det var tydligen länge sedan jag gick i skolan och lärde mig saker på hemkunskapen, så jag kan också erkänna att det var en hel del baskunskaper som jag inte (längre) kände till. Jag äter oftast vegetarisk kost och får ganska ofta kommentarer om det. Något som ofta kommer upp är att folk tänker att det är jättesvårt att få i sig protein om man inte äter kött. Jag har alltid vetat att det är fel, men nu vet jag hur fel det här påståendet är. Ska man tro Bakkman innehåller jordnötter mer protein än kött och 25 % av svenskarnas proteinintag kommer från bröd. Det är inte svårt för vegetarianer att få i sig protein (däremot kan det såklart finnas andra utmaningar i en vegetarisk kost!). Detta och mycket annat har jag blivit upplyst om.

Men kanske framför allt är jag glad åt en bok som inte handlar om att äta ”kalorisnålt”. Trots att jag inte brukar läsa de där andra böckerna med kostråd, så tycker jag ändå att man ofta prackas på idéer om vad som är nyttigt och onyttigt. Det kan räcka att man bläddrar lite i en recepttidning man fått från sin lokala matbutik så kanske det finns noterat vilka av recepten som är till ”nyttig” mat och det kan räcka att gå ut och äta på vissa typer av (lunch)restauranger så kan man också få förslag på ”hälsosamma” alternativ. Det är fint såklart. Men jag tränar 5-7 gånger i veckan och cyklar över en mil om dagen. Jag har fattat hur länge som helst att jag inte kan äta en liten sallad till lunch och nöja mig med typ ett äpple till mellanmål. Det är inte nyttigt för mig. Den här boken är skön eftersom den fokuserar på hur viktigt det är att fylla på med bra bränsle och här handlar det helt klart mer om att fylla på än om att undvika. Jag känner mig väldigt inspirerad faktiskt, inspirerad till att äta en massa bra saker.  Hittills har jag läst den del av boken som innehåller fakta. Den andra halvan innehåller en massa recept med tydliga förklaringar vad maten innehåller och hur lång tid det tar att svänga ihop måltiden. Receptdelen ska jag utforska härnäst!

Maten bakom resultaten av Linda Bakkman
Maten bakom resultaten av Linda Bakkman

Maten bakom resultaten

Foto och rekvisitastyling: Bianca Brandon-Cox.
Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 218.
ISBN: 978-91-1-308062-8.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Linda Bakkman

Linda Bakkman är näringsfysiolog, doktor i medicinsk vetenskap och kostrådgivare på Sveriges Olympiska kommitté. Hennes bok Maten bakom resultaten har också en blogg, en Facebooksida och ett Instagramkonto.

Förlagets beskrivning

”Sverige idrottar som aldrig förr. Det vardagliga motionerandet ökar och startplatserna till Vasaloppet och Vätternrundan säljer slut på nolltid. De flesta idrottare inser kostens betydelse för en snabbare, starkare och mer explosiv kropp, men många saknar verktyg för vad, när och hur mycket de bör äta. Linda Bakkman, kostrådgivare på Sveriges Olympiska Kommitté, presenterar här den senaste forskningen om hur vi ska äta för att få ut maximal effekt av vår träning. Pedagogiskt och lättillgängligt beskriver hon idrottarens näringsmässiga utmaningar. Teorin varvas med inspirerande recept och tips på vad du kan ta med i träningsväskan. Här finns de viktiga uppladdnings- och återhämtningsmålen, näringsberäknade luncher och kreativa tips.

Det här är kokboken för en aktiv livsstil, ett liv i spåret, i hallen, på gymmet eller planen. Oavsett om du siktar på världstopp, just anmält dig till ditt första Maraton eller behöver få din hårt tränande tonåring att äta mer – här är maten bakom resultaten.”

Slag

Slag av Lena Bezawork Grönlund är en berättelse om en ung boxare med rötter i Eioptien. Det är en brännande bok om rasism och att hitta fokus i sporten. Betyg: 4 kalvar av 5.

Slag av Lena Bezawork Grönlund
Slag av Lena Bezawork Grönlund

Slag är en kortroman om en den unga boxaren Fikirte, som har rötter i Etiopien. I poetiska kapitel berättar hon om boxningen, Etiopien och om det Sverige och den rasism som som hon möter här. Det är en koncentrerad bok, nästan som en dikt, men bilderna som målas upp är tydliga och brännande. Som läsare möter man samma frostiga, svenska landskap och kvinnans känslor, rädslor, fokus känns alldeles nära. Boxningen blir något att fokusera på, satsa på, delvis för att stänga ute sina förföljare.

Texten är koncentrerad och precis. Jag brukar verkligen falla för texter där varje ord har en betydelse och där det mesta utspelar sig mellan raderna. Samtidigt kräver det här formatet en läsare som är på hugget och som vågar stanna upp och låta berättelsen sjunka in. Det här är en verkligt stark berättelse och den är fint berättad. Jag hoppas verkligen att många vågar ta sig an den!

Citerat ur Slag

”De brukar följa efter mig på vägen hem från skolan, det spelar ingen roll vart jag låtsas att jag ska någonstans, de ska alltid dit jag ska. De ropar efter mig, jag hör dem inte riktigt längre, inte på samma sätt. När jag var yngre började jag skaka, det var som om det alltid var vinter och jag alltid bara hade en tunn klänning, men det där har försvunnit. Jag bryr mig inte, aydelem. Det spelar ingen roll, de fortsätter ändå. Ibland låter de mig komma en bit innan de kastar.”

Om Lena Bezawork Grönlund och om Slag

Lena Bezawork Grönlund (född 1975) är en svensk författare, född i Addis Abeba i Etiopien, men uppvuxen i Umeå i Sverige. Hon är bibliotekarie och arbetar även med mångfaldsfrågor. Slag är hennes debutroman på svenska, men hon har även sedan tidigare publicerat poesi på engelska.

Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 109.
ISBN: 978-91-1-307379-8.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

”Fikirte och hennes etiopiske far håller båda på med boxning, i den förenas de. Med boxningen som fond berättar de växelvis om mötet med Sverige på åttiotalet, om det Etiopien de lämnade och ständigt förhåller sig till, om de historiska sammanhang som format deras öden, om vänskap och kärlek, men också om rasismen de utsätts för. Och naturligtvis om boxningen.

Med en lågmäld, lyrisk prosa skildrar Lena Bezawork Grönlund i sin debutroman vardagliga händelser, dramatiska livsöden och historiska skeden i exakta ögonblicksbilder och talande episoder.”

Björnstad

Björnstad av Fredrik Backman
Björnstad av Fredrik Backman

Björnstad är en litet samhälle där det mesta kretsar kring hockeyn. Hockeykillarna i A-laget är som upphöjda gudar och på den småsjaskiga puben samlas folk från alla samhällsskikt och vars enda gemensamma nämnare är intresset för hockeyn. Vilka som spelar och vilka som tränar är angelägenheter som berör alla.

Den största talangen och den mest upphöjda av alla spelare är Kevin, lagets stora stjärna som förväntas ta laget till final och till seger. I laget finns också vännen som Kevin försvarar i vått och torrt: Benji. Benji är kanske den starkaste spelaren, och kanske just därför även den mest mest nonchalanta, som emellanåt tar droger utan att det går ut över spelandet. Det nyaste tillskottet i laget är Amat – den enda i laget som kommer från Sänkan – stadsdelen där hyreshusen står tätt och lyxvillorna lyser med sin frånvaro. Amat har en helt annan bakgrund än de andra spelarna, men på planen är det viktigast vad du presterar och Amat har tränat och kämpat sig till sin plats. Sådan är sporten i Backmans bok – enande och förenande. Själv är jag inte det minsta intresserad av sport i allmänhet och kanske hockey i synnerhet. Ändå förstår jag verkligen grejen med sport när jag läser den här boken. Sport ger gemenskap och är någonting som alla kan engagera sig i och där vad du gör väger tyngre än vem du är eller vad du kommer ifrån.

Men Backman gläntar också på dörren och släpper in en del mörker. Vad händer när lagets stjärna plötsligt pekas ut som en våldtäktsman? Och vem tar den 15-åriga flickan, i medierna kallad ”den unga kvinnan”, i försvar när hon till synes frivilligt följde med an A-lagsspelare upp på övervåningen under en lagfest i hans familjs lyxvilla? Och Amat, underdogen, som råkar se delar av förloppet, vad ska han våga ge för vittnesmål när han precis har fått en åtråvärd plats i laget? Vad är ens ett lag utan sina spelare, alla spelare? Och vad är en hockeystad utan sitt lag?

Backman väver in många intressanta lager och berättelser till en fin helhet och trots att boken verkligen tar upp allvarliga ämnen så känns den ändå på något sätt som en feelgoodberättelse. Trots att Backman inte tramsar bort något så lyckas han sätta tonen med ständigt snärtiga och precisa formuleringar som träffar helt rätt och gör att boken faktiskt känns riktigt rolig. Det finns mycket att gilla med den här boken.

En av de saker som jag uppskattar mest är att Backman har hittat på så underbara och komplexa karaktärer att man blir helt pirrig av lycka. Ja, faktiskt. Jag älskar att Backman på ett befriande sätt (ja, det tycker jag!) vågar vara så politiskt korrekt och röra till alla trista förutfattade meningar och stentråkiga könsroller. I Backmans berättelse finns tonårstjejer med ett stort intresse för jakt och Benji, den i laget som har störst ledaregenskaper av alla och som alla har sådan respekt för att det gränsar till rädsla, hänger med i den ”grabbiga” jargongen i omklädningsrummet, men är i hemlighet bög och har precis träffat en kille som han är upp över öronen förälskad i. Jag tycker om att Backmans världar får vara precis såhär komplexa och överraskande som verkligheten faktiskt är om man öppnar ögonen lite.

En annan sak som jag älskar med Björnstad är att den utspelar sig i en småstad. Jag har flera gånger efterlyst positiva skildringar av mindre orter. Det finns ju redan så många berättelser om Stockholm, om förorten och om människor som på ett eller annat sätt vantrivs i eller flyttar från småstaden. Allting framställs inte som rosenskimrande eller enkelt i Björnstad, men det känns ändå överraskande och skönt att det är en bok där det inte ältas så mycket att det skulle vara trist att bo på landet och att folket där skulle vara inskränkta.

Ja, och så tycker jag om, trots allt, att det är en bok om sport. Det är överraskande att jag skriver detta, för jag kan liksom inte se mig själv kolla på hockey, men det känns ändå som att Backman är något på spåren. I en tid när klyftorna ökar allt mer och människor går omkring och är misstänksamma och rädda, inte minst för det som är annorlunda, så behövs det något som kan engagera och ena människor från olika bakgrunder. Det här är knappast en ny tanke, såklart, för just det där är väl att betrakta som en av grundpelarna i idrott, men ändå. I all samhällsdebatt som ändå pågår så tycker jag att det pratas förvånansvärt lite om positiva exempel på gemenskap över gränser, t.ex. sport.

Fast det är ju inte bara sport som behandlas i boken och jag måste säga att våldtäktsfrågan naturligtvis också blir lyft på ett intressant sätt.

Det finns med andra ord mycket att gilla i boken. Jag har i princip ingenting att invända mot den; Jag lägger mig helt platt och konstaterar att det här är briljant på så många plan! Boken är första delen i en tänkt serie och ja, man kan invända att det blir lite väl mycket presentation av olika karaktärer, och ett kanske lite väl hafsigt ”slut”, men jag tänker inte haka upp mig på något av detta. Jag tycker att det här är en mycket läsvärd bok. Den är lättläst, roande, oroande, hjärtevärmande och sorgsen – allt på samma gång.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en lättläst, roande, oroande, hjärtevärmande och sorgsen bok om en stad där det mesta kretsar kring hockey och vad som händer när A-lagets stora stjärna blir anklagad för att ha våldtagit en flicka.

Betyg: 5 hängivna supporters av 5.

Björnstad av Fredrik Backman
Björnstad av Fredrik Backman

Om Fredrik Backman och om Björnstad

Fredrik Backman (född 1981) är en svensk författare och bloggare som slog igenom med dunder och brak 2012 med romanen En man som heter Ove. Boken blev en stor bestseller och den blev också filmatiserad. Filmen är en av de mest sedda filmerna någonsin i Sverige. Fredrik Backman har en blogg, twittrar under @backmanland och instagrammar under @backmansk.

Uppläsare: Marie Richardson.
Utgivningsår: 2016 (första svenska utgåvan, Piratförlaget), 2016 (den här ljudboksutgåvan, Piratförlaget).
Läs även: Kommande delar i serien Björnstad hockey.
Antal sidor: 472 (ca 15 h lyssning).
ISBN: 9789164222848, 9789164204967.
Andras röster: Carolina läser…, Fantastiska berättelser, Feministbiblioteket, Just här – just nu.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON.

Förlagets beskrivning

”Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?

Bara allt. Den betyder bara allt.

Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.

Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.

Björnstad är Fredrik Backmans allvarligaste roman hittills. En berättelse om kärleken till en folkrörelse, men även om manlighet, identitet och längtan efter att få visa vem man verkligen är.

Fredrik Backman debuterade 2012 med En man som heter Ove. Björnstad är hans fjärde roman.”

Bokcirkel, löpning, Murakami

Idag har det bokcirklats om More fire – en bok som jag både tyckte var riktigt bra och som inbjuder till diskussion. Tyvärr kunde jag inte vara med den här gången, för det krockade med ett lopp som jag faktiskt prioriterade före. Så kan det gå! Vad jag tyckte om boken har jag i alla fall skrivit lite mer utförligt i ett ett eget inlägg. Nu hoppas jag verkligen att jag kan gå på nästa bokcirkel för jag saknar ju mina bokcirkelkompisar och så är jag nyfiken på att höra vad de tyckte om More fire. Det är långt ifrån alltid som vi håller med varandra om det vi läser… 🙂

More fire

Loppet då? Jodå, tackar som frågar. 😉 Jag hade som mål att ta nytt personbästa och det gjorde jag också, men ärligt talat så var det väl ingen övertygande persning, utan jag lyckades bara putsa några sekunder från mitt tidigare rekord. Jag har haft ont i ryggen och haft andra grejer i veckan som gjort att jag knappt trodde mig kunna springa idag, men jag hade en jätteskön känsla i hela kroppen. Trodde jag skulle gå in på 48 min – eller ännu snabbare. Men nej.

Löpning

En gång i tiden var det lätt att bli snabbare och snabbare. En gång i tiden var det såklart en utmaning att bara lyckas jogga 1 mil utan att pausa och gå. När jag väl tagit mig över den tröskeln så var det som att rusa utför en nedförsbacke. Varje nytt lopp gav en ny bättre tid. Jag kunde förbättra min miltid med 5 minuter från en månad till en annan – bara sådär! Jag tror de flesta som börjat springa delar min upplevelse. Det är tacksamt att träna om man inte är speciellt tränad från början.

Men ja, sedan börjar man peaka, som det känns. 😉 Jag vet inte om ja någonsin kan springa på 45 minuter. Jag har ingen känsla av att det skulle vara realistiskt. Jag kan springa milen på 48:30 och det är jag stolt över, men så mycket bättre blir det nog aldrig.

Det får mig att tänka på Haruki Murakamis memoarer Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, som (surprise!) kretsar ganska mycket kring just löpning. I boken skildrar Murakami hur det är att springa ultramaraton och att gradvis inse att det inte längre går att ta några personliga rekord. Tiderna blir bara sämre och sämre. Löpningen blir ett obevekligt bevis på tidens gång och åldrandet. Jag tycker att det är en helt fantastisk bok. Murakami skriver med sin löparberättelse så himla sakligt och fint om hur han blir äldre och hur han förhåller sig till det.

Nu är ju inte jag ens 30 år, så jag har väl tiden på min sida. Kanske. Om inte annat får jag väl börja med något nytt, nu när milen är gjord, så att säga. Maraton kanske? 😉

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning - Haruki Murakami

Sport och böcker kan mycket väl vara en bra kombo

För några veckor skrev jag ett blogginlägg om var alla läsande män håller hus och jag frågade mig om det är så att pojkar kanske inte uppfostras till ”lugna” aktiviteter som att läsa, utan snarare uppmuntras att sporta och vara mer ”aktiva”. Sport och böcker behöver inte nödvändigtvis vara väsensskilda (tänk bara på alla hästböcker!) och det påmindes jag om nyligt när jag hörde talas om förlaget Pintxo, som kallar sig ”förlaget med bollkänsla”. Verkligen skoj att det finns förlag som satsar lite extra på ”sportiga” böcker.