Ämnesarkiv: Tonår

Hungerflickan: en berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan

Postat av
Svara

Hungerflickan är den andra boken av Hillevi Wahls två böcker baserade på hennes egna uppväxt. Huvudpersonen har dock fått namnet Irmeli. När boken tar sin början är hon tonåring och precis på väg att åka på utbytesår i USA. I Sverige lämnar hon sin alkoholiserade pappa, men med sig tar hon sitt egna missbruk: mat. Maten är tröst och maten är ångest. I USA kommer hon på knepet för att kunna tröstäta: att kräkas. Hon spenderar många ångestfyllda nätter i värdfamiljens badrum: kräkandes och hysteriskt städandes.

En smal kropp framstår som en lösning på många problem, men inte ens när hon har fått den smala kropp hon längtat efter han hon komma ur den ensamhet hon ändå känner. Hon söker tröst hos man efter man – någon är missbrukare, någon är 40+ och nyss frånskild. Ingen stannar särskilt länge.

Det är en gripande uppväxtskildring: öppen och ärlig. Ingenting är sminkat eller dolt. Jag tycker att det är bokens styrka och svaghet på samma gång. På samma gång som den berättar inifrån hur det kan vara att leva med de här problemen så blir det ibland lite för mycket för mig som läsare. Tacksam är jag i alla fall för slutorden och att boken knyts ihop med positiva ord och en tydlig bild av att det går att ta sig ut på andra sidan. Jag tror inte att den som är där själv kan bli hjälpt av boken, men vilken tonåring som helst kan nog behöva bli påmind om att det alltid vänder de gånger det känns svårt.

Cirkeln

Postat av
Svara

Det känns inte riktigt rättvist att jämföra en bok med andra böcker, för det får det att låta som att boken är en efterapning och inte särskilt originell. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra den här boken med Rowlings böcker om Harry Potter och jag gör det utan att mena något annat än att den här boken är lika bra. Precis som i Harry Potter-böckerna blandas element från ”vanliga” ungdomsböcker och scener från ”vår” värld med element från något mer övernaturligt och magiskt. Det gör i mina ögon att boken lyfter från att vara en ”vanlig” fantasy till att göra det mer intressant och angeläget.

I huvudrollerna hittar vi ett gäng gymnasieungdomar. De är lika olika varandra som personligheterna i vilken gymnasieklass som helst. Här finns klassens populäraste tjej, klassens plugghäst, som förresten i hemlighet är kär i deras mentor, tjejen som har halkat snett och tar droger, två mobbade och utfrysta personer och deras mobbare samt en tjej som redan har flyttat hemifrån för att hon inte kommer överens med sin mammas nya kille. Det visar sig att just dessa personer, som aldrig skulle ha umgåtts eller kanske ens pratat med varandra i skolan, utgör en grupp som är en del i någonting så stort att de inte kan föreställa sig det. Tillsammans står de framför någonting riktigt mörkt och ont och det är upp till dem att glömma de roller de normalt har i skolan för att istället samarbeta tillsammans.

Det här är en riktigt spännande bok och samtidigt är den fantastiskt insiktsfull och lyckas beröra många av de problem man kan ställas inför och de känslor man kan känna i senare tonåren. Det känns trovärdigt och äkta. Nu läser jag visserligen inte ungdomsböcker så ofta längre, men jag måste ändå säga att det var länge sedan jag läste en bok med så hög igenkänningsfaktor. Precis såhär är det nog faktiskt att vara tonåring idag. Det är genialiskt att tvinga ihop de här personerna, med så totalt olika status i klassrummet, och göra en fantasyberättelse av det. Magin ser jag som en kul krydda. Den gör de välbekanta skolmiljöerna och hemmamiljöerna trots allt mer intressanta och lyfter boken till en högre nivå.

Jag hade möjlighet att läsa boken innan den ens var tryckt och jag hade absolut inga särskilda förväntningar när jag började läsa. Vid det här laget har boken hyllats i både press, på bloggar och i mikrobloggar och jag kan bara stämma in i hyllningskören. Det här är bra! Och jag längtar efter fortsättningen.

Den hemliga historien

Postat av
2

Den hemliga historien är lite av en moden klassiker och det är lätt att förstå varför. Den suger sig fast redan från prologen, som börjar med den olycksbådande meningen: ”Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i.”. Sedan rullas en spännande berättelse upp om ett gäng collegestudenter som ganska brutalt splittras när de efter en tragisk händelse samt ganska mycket sprit och droger kommer fram till den vansinniga lösningen att en i gänget måste mördas.

Gruppen består av sex studenter som också råkar vara de enda studenterna som studerar klassiska språk. Tillsammans utgör de en sluten, liten värld och det är fascinerande att följa hur gruppen utvecklas och söndras och hur allt leder fram till det mord som redan prologen skvallrar om. Just gruppdynamiken och hur de formar sin egen värld, sina egna regler, sin egen etik och moral och hur de till och med har ett ”eget” språk (grekiska) att använda mellan sig är verkligt intressant och väcker mycket tankar för den som vill dra paralleller till hur vår egna värld ser ut.

Boken är skruvad och knappast en berättelse om typiska tonåringar som gör typiska tonårsgrejer, men det är inte det som är grejen. Här är allt närmast surrealistiskt och det är det som gör att man dras in i det och vill läsa mer. Boken tappade nog lite fart ungefär halvvägs, men jag tycker ändå riktigt bra om den.

Nattens lekar

Postat av
Svara

Vampyrböckerna är nu så många att de utgör en egen genre, men för mig har de ändå aldrig lyckats fånga mitt intresse förrän nu. Jag fick Nattens lekar som ett recensionsexemplar och tänkte att det kunde vara ett bra tillfälle att ge vampyrböckerna en chans.

Nattens lekar är skriven av Sherrilyn Kenyon, som enligt förlaget kallas för ”vampyrromanernas drottning” i hemlandet USA. Den handlar om en ”mörkrets jägare”, Talon, som är odödlig och bara existerar för att kunna ta hämnd på en keltisk klan, som har skadat honom i det förflutna, och för att döda daimoner, en slags ondskefulla varelser som stjäl folks själar. I boken träffar han Sunshine, en snygg och sexig tjej, som drömmer om en karriär som konstnär. De dras till varandra på ett närmast övernaturligt sätt och snart kommer det fram vad det är som gör det: Sunshine har i ett tidigare liv varit Talons fru. Deras förhållande hotas dock av Talons ”jobb” och att han har fiender som vill göra allt för att skada honom och de som står honom nära.

På sätt och vis är det en rolig och charmig bok, med både spänning och humor. Problemet för mig är att jag inte riktigt förstår vem den riktar sig till. Den känns på många sätt som en ungdomsbok, men stora delar av den är riktigt tantsnusk. Det kanske är så vampyrromaner är som mest, men i sådana fall är det nog inte min grej. Jag tror säkert att det finns många yngre tjejer som kan älska den här typen av böcker, men själv fastnade jag inte riktigt, trots allt.

Emmy Moréns dubbla liv

Postat av
Svara

Emmy Morén är en alldeles vanlig tonåring som går i ettan på gymnasiet. Hon känner sig ensam, är olycklig kär, grubblar över ifall hon är den enda oskulden på jorden och vantrivs hemma sedan hennes mamma flyttade för att förverkliga sig själv. Mitt i allt tonårstrassel hittar hon en annan Emmy Morén, en vuxen Emmy, som jobbar som skådespelare. De börjar skicka e-post till varandra och tonårs-Emmy delar med sig av sitt liv, som är precis så upp och ner och på liv och död som jag själv minns att tonåren var, medan den vuxna Emmy Morén så gott hon kan försöker dela med sig av sina erfarenheter och ge goda råd. Det visar sig dock snabbt att vuxen-Emmys liv också är problematiskt och fullt av grubbel och att vuxen-Emmy och tonårs-Emmy kanske inte är på så olika nivåer i livet som man skulle kunna tro.

Det är en fin liten bok med hög igenkänningsfaktor. Jag är inte säker på att jag tycker att e-postväxlingen känns 100%-igt trovärdig, åtminstone skulle jag själv aldrig ha hittat orden så säkert när jag var i Emmys ålder, men det gör ingenting. Jag tror att vilken femtonåring som helst kan läsa boken med stor behållning och bli lite glad av att få titta in i Emmy Moréns värld, med alla dalar och toppar, om vartannat. Jag tyckte det var trevligt att få göra det i alla fall! Boken bjuder också på ett inte helt väntat slut, vilket är kul!

Kiffe kiffe demain

Postat av
Svara

Doria är femton år och bor i en förort till Paris med sin mamma. Pappan har lämnat dem för att hitta en ny fru i hemlandet Marocko. Tillvaron är inte helt lätt. Mamman är analfabet och har ett skitjobb som hotellstäderska, så Dorias kläder är inga hippa jeans utan kläder från loppmarknader eller second hand och Doria och mamman får regelbundet besök från socialarbetare, som vill väl men som inte lyckas riktigt.

Kiffe kiffe demain är en charmig ungdomsbok. Doria har många tonårstankar om kärlek och livet och framtiden. När jag läser den minns jag hur det kunde kännas att vara tonåring. Samtidigt berättar den om det inte alltid lätta livet i förorten med all den kriminalitet och andra problem som finns där. Jag tror att Kiffe kiffe demain kan skapa debatt i Frankrike, men som svensk läsare är den största behållningen att det är en charmig, rolig och träffsäker ungdomsbok. Det är ingen dålig behållning. Jag tycker jättemycket om den här boken!

Harry Potter och dödsrelikerna

Postat av
Svara

Så var det äntligen dags att läsa slutet på denna berättelse, om kampen mellan det onda och goda i trollkarlsvärlden. De sex föregående böckerna har sakta men säkert byggt upp en spänning. I de första böckerna kan man inte riktigt förstå vad som händer och vad allt syftar till. Huvudpersonen är en liten kille, som upptäcker att han kan utöva magi. Han dras in i trollkarlsvärlden, som existerar lite parallellt med den värld vi känner till, och börjar i bok efter bok att inse att det finns en stor ondska som han kanske är utsedd till att förgöra. Jag ska erkänna att jag inte blev frälst till en början, men ju äldre den lilla killen blev, desto råare blev världen omkring honom och när jag vände det sista bladen i den sjätte boken kunde jag inte göra annat än att känna mig rejält fast i denna berättelse. Jag vet inte om någon annan bok har väckt en sådan nyfikenhet hos mig och fått mig att vilja sträckläsa så mycket.

Spänningen var alltså rejält uppskruvad från sida ett och hela den närmare 800 sidor tjocka boken, den sista boken om Harry Potter, har jag nu läst ut i en rasande fart. Det känns närmast tomt nu. Frågetecken från tidigare böcker har rätats ut. Kanske är den här sista boken om Harry Potter lite väl pretentiös på sina ställen, men jag ser gärna förbi det. Det här var en underbar läsuppelvelse! Och till min lycka är inte den här sista boken en snabb redogörelse för hur Harry Potter steg för steg går till väga för att slutföra det uppdrag han getts. Tack och lov hinner den nämligen ta en del svängar så att det är nervkittlande ända till slutet.

Jag har inte så mycket mer att skriva. De flesta bokintresserade har nog provat Harry Potter och gillar man de här böckerna så gör man. Gillar man de inte kan man kanske tycka att de är töntiga, att en del personer blir lite väl glorifierade och att en del saker är förutsägbart eller avhandlas för snabbt. Själv har jag verkligen fastnat för Potter. Det är den enda fantasy hittills som jag faktiskt tycker har varit läsvärd. Som vanligt är jag mycket glad åt att den handlar om människor med känslor och med både dåliga och bra egenskaper istället för om abstrakta sagofigurer. Man kan leva sig in i böckerna och känna igen sig, trots att den utspelar sig på en skola som lär ut trollkonst, samtidigt kan man också drömma sig bort till den magiska värld boken utspelar sig i. De flesta kan nog hitta något i de här böckerna.

Nu hoppas jag bara att Rowling sätter punkt på historien på riktigt och inte får för sig att skriva en till serie om häxor och trollkarlar på Hogwarts. Det skulle förta ganska mycket av grejen för mig. De här böckerna var bra och liknar inte riktigt några andra och för mig ska det vara så.

Jenny

Postat av
Svara

Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.

Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.

Sekten: En sann historia

Postat av
Svara

Den ena flickan i det tio månader gamla tvillingparet får glassplitter i ögat och verkar inte kunna bli hjälpt av sjukvården. Istället söker sig föräldrarna till en healer, som lovar att hjälpa dem. Det är så det går till när hela familjen blir indragen i en sekt med healern som sektledare. Åren går och sektledaren utövar maktmissbruk och hjärntvättar alla familjemedlemmarna. Till slut är hela familjen splittrad och när mamman lyckas dra sig ur startar en omständlig vårdnadstvist.

Enligt bokens titel är det här en sann historia och den berättas också mycket trovärdigt. Det är en gripande och upprörande historia om en familj som söndras efter att ha sökt hjälp via alternativa vägar. Vad jag kan ogilla i den här boken är att den har en sådan dokumentär karaktär utan att följas upp med ett efterord eller liknande som berättar hur mycket som är sant och vad som hände sedan. Kanske hade den varit ännu bättre om den istället hade berättats som en helt skönlitterär bok istället för att låta delar av den bestå av skrivelser och annat som tar fokus från huvudpersonerna och deras känslor i den svåra situationen som de befinner sig i.

Vad man än tycker om den saken är det här ofrånkomligen en mycket bra bok, där Pohl som vanligt använder sitt underbara språk väl för att berätta en svår historia.

I taket lyser stjärnorna

Postat av
Svara

Det är inte så vanligt att ungdomsböcker är trovärdiga och riktigt bra, men I taket lyser stjärnorna är ett exempel på en bok som jag tror att vilken tonårstjej som helst kan känna igen sig i. Det här känns inte som en bok som en vuxen har skrivit genom att försöka minnas hur det var eller genom att försöka studera hur ungdomar talar och beter sig. Det här är istället en bok som jag tror speglar en tonårings liv väldigt mycket bättre än sådana böcker och det märks att författaren själv är ung.

Boken handlar om en vanling trettonåring som heter Jenna. Precis som för de flesta i den åldern har Jenna en ganska svår period i livet. Hon har hamnat i en situation då mycket händer både i kroppen och i livet. Det är t.ex. inte längre självklart att hon ska hänga med den bästa kompisen och hon har också blivit förälskad i en äldre kille, som hon inte vet hur hon ska våga närma sig.

Även om Jenna är ungefär som vilken tjej i sjuan som helst finns det någonting som skiljer henne från klasskompisarna. När hon kommer hem möts hon inte av en alldeles vanlig familj utan av en cancersjuk mamma som stapplar fram på kryckor och bär peruk. Sorg och skuldkänslor blandar sig med faktumet att hennes mamma inte är som andra mammor och att mamman kanske inte kommer att leva så länge till.

Det här är en väldigt fin ungdomsbok som med ett modernt språk berättar om livet som tonåring idag och samtidigt berättar om en av de värsta saker man kan råka ut för. Det bästa med boken är att det finns så mycket att känna igen sig i. Framför allt är det lätt att känna igen sig i att alla elever i klassen har olika status: vissa är kungar & drottningar och andra är osynliga. På så sätt har den lite samma tema som Sandor slash Ida, men skillnaden är att I taket lyser stjärnorna är mycket mer trovärdig. Bra med boken är också att den är väldigt hoppingivande – man kan faktiskt byta status och man kan faktiskt överleva det svåra i livet.