Ämnesarkiv: Tonår

Berättelser från Engelsfors

8 svar

Berättelser från Engelsfors - Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Kim W Andersson, Karl Johnsson, Lina NeidestamDet är nog fler än jag som spänt väntar på sista delen i Engelsforstrilogin: Nyckeln, som utkommer i höst. När jag läste första delen, Cirkeln, hade jag inga särskilda förväntningar åt något håll. Jag fick boken innan den ens var tryckt, så det rörde sig om ett lösbladssystem som jag bläddrade lite i vid matbordet. Jag hade inte läst några omdömen om boken eller hört något särskilt om den. Ändå blev jag fast direkt. Upplägget är genialt. Engelsforstrilogin är spännande fantasy förlagd vid en svensk bruksort. Ett gäng gymnasieungdomar med helt olika bakgrunder och helt olika verkligheter tvingas att närma sig varandra eftersom det är utvalda att bekämpa något stort och mörkt. Böckerna är på samma gång bra fantasy och insiktsfulla berättelser av hur det kan vara att vara tonåring idag. Uppföljaren, Eld, vågade jag knappt läsa för att jag var rädd för att bli besviken. Den visade sig toppa alla förväntningar. Nu tätnar verkligen spänningen inför upplösningen i den avslutande delen!

Engelsforstrilogin har en stor fanskara och fansidan på Facebook är välbesökt och uppdateras också ofta. Var och varannan dag postas t.ex. fanart, d.v.s. läsarnas bilder med tolkningar av berättelsen. Att författarna nu tillsammans med serietecknarna Kim W Andersson (som har tecknat framsidorna till Cirkeln och Eld), Karl Johnsson (som har tecknat kartan som finns i Eld) och Lina Neidestam har gjort det här seriealbumet känns otroligt kul och nästan som en present till alla fans.

Här finns 8 serier som utspelar sig före Cirkeln eller efter Eld (men innan Nyckeln, såklart). De första utspelar sig under niornas vårbal, när Rebecka och Gustav träffades. Där får läsaren också chans att lära känna Elias lite bättre, vilket säkert många har önskat eftersom han försvann ur handlingen så snabbt i böckerna. Mot slutet blir det också några hintar om vad som kommer att komma…

Berättelser från Engelsfors är en riktigt trevlig liten bok för den som är fast i trilogin. Jag skulle vilja påstå att den förutsätter att man har läst böckerna, faktiskt, men för oss som har gjort det så är boken verkligen godis. Den är fantastiskt snyggt tecknad och på något sätt har tecknarna lyckats pricka in precis hur jag föreställt mig karaktärerna. Färgerna i bilderna är fantastiska och kompositionerna perfekta. Uppslag efter uppslag är en explosion i dramatiska färger och bilderna är fulla av snygga detaljer. Såhär snyggt kan det vara:

Berättelser från Engelsfors, Inlaga(bild: Karl Johnsson)

Nu längtar jag ännu mer efter Nyckeln!

Söta pojkar är bara på låtsas

2 svar

Söta pojkar är bara på låtsas är en ungdomsroman som kom ut för något år sedan. Den bygger på författarens egna dagboksanteckningar, från slutet av 90-talet, vilket faktiskt märks. Det var snart tio år sedan jag själv var 16 år och lika gammal som huvudpersonen, Ella, men när jag läser boken känns berättelsen autentisk och trovärdig. Den är dessutom snyggt formgiven med randiga insidor av pärmarna, som om det vore ett skrivblock, och med en del tonåriga listor här och där mellan kapitlen (”Mina mål & löften”, ”Mina förebilder”…).

Ella är oskuld, men livet kretsar kring killar och tankar om att ha sex med någon. När hon väl träffar en kille blir inte första gången som hon hade tänkt sig och det dröjer dessutom bara några veckor innan förhållandet är över. Hon är dock snabbt på banan igen och flirtar, går på fester och testar gränserna. Killar och män passerar, men varför vill ingen vara tillsammans med henne på riktigt?

Jag vet inte vad jag hade tyckt om den här boken om jag hade läst den som 16-åring. Förmodligen hade jag inte känt igen mig ett dugg, utan mest tyckt att Ella var extrem, men nu, som vuxen, kan jag läsa den och verkligen uppskatta den. Jag tycker att författaren har lyckats ringa in det mörker och de tvära kast det kan innebära när man är tonåring. För tvära kast är det verkligen. I ena stunden kan hon bråka med sina föräldrar och vilja flytta hemifrån, men snart känns det skönt att de kan komma och hämta henne efter en misslyckad fest där hon har förlorat sin sovplats för att kompisen hon skulle sova hos har tagit hem ett ragg. I ena stunden kan hon vara ledsen och olyckligt kär, men i nästa kan hon av en händelse springa på någon av kärlekens kompisar och snart ligger hon och hånglar med honom istället. Jag tycker att känslan författaren förmedlar är intressant, för det är nog lite såhär bekräftelsesökande och jobbigt det kan vara att vara tonåring, men ibland kan jag tycka att det blir lite väl hastigt formulerat och lite väl många killar som passerar förbi. Jag förstår vad författaren vill förmedla, tror jag, men kanske kunde hon ha skurit ned lite på alla virriga fester där Ella springer från den ena killen till den andra och författaren knappt hinner uppehålla sig vid vilka känslor som snurrar innan kapitlet är slut.

Några andra som har läst boken är Barnboksprat, En bok om dagen och Unga böcker. Boken finns bl.a. att köpa hos Bokus och Adlibris.

Doktor Kessners hemlighet

Lämna ett svar

Tidigare i år läste jag en novell av Adam Hansson och nu är han aktuell med sin första ungdomsroman, Doktor Kessners hemlighet. Det här är verkligen något helt annat än novellen, men jag tycker också att det här är riktigt bra.

Boken handlar om 15-årige Finn, som inte precis lever ett Svenssonliv med sina föräldrar. De har nämligen en stor segelbåt, som de seglar med i Västindien med betalande gäster. Hans vardag består således av paradisöar och mycket sol och bad, men å andra sidan består den också till väldigt liten del av jämnåriga vänner. När jämnåriga Jen anländer med sina föräldrar känner han för första gången att han är bekväm med att umgås med en tjej och han vågar ta initiativ som han annars inte tar.

Hanssons beskrivning av den första, pirrande kärleken är klockren och det bästa jag läst i ämnet på länge, men boken är mer än en bok om den första kärleken. Det här är en riktigt spännande äventyrsbok om deras segelbåts mystiska historia, som verkar ha kopplingar till händelser under Andra världskriget, och om människor som verkar vara ute efter båten och dess hemlighet.

Några andra som har skrivit om Doktor Kessners hemlighet är Zachan och Jennys bokstavliga vardag. Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Missa heller inte att boken har en hemsida, S/Y Avalon.

Pride!

2 svar

Festivalen Stockholm Pride är inne på sista dagen imorgon, då det också är Prideparad. Därför kan det kanske passa extra bra att tipsa om några böcker som på ett eller annat sätt handlar om hbtq-frågor eller att komma ut. Jag har läst många bra böcker som kretsar kring temat och många av dem har Jonas Gardell skrivit. Han är ju aktuell med en ny bok, den första i en planerad trilogi som utspelar sig vid tiden när HIV blev känt. Jag är verkligen sugen på att läsa den, för jag har läst det mesta av det han har skrivit tidigare och jag älskar allt. Passionsspelet tycker jag är en av hans allra bästa. Det är en fin kärleksberättelse där huvudpersonen älskar en man.

Ett par böcker, som riktar sig mer till ungdomar, och som handlar om att komma ut, är I väntan på liv och Duktig pojke. I väntan på liv är en himla fin bok om en ensam tjej och den tränger sig verkligen på och berör. Det är en av mina favoriter bland de böcker jag läste i tonåren. Engelsforstrilogin, som framför allt är fantasyböcker, har också förälskade tonåringar bland huvudpersonerna. Alla scener i Eld, där huvudpersonen Linnea nästan spricker av kärlek till Vanessa, men inte vet var hon ska göra av den och all hennes ängslan över att Vanessa kanske inte ens vill vara med en tjej… det är helt fantastiskt skildrat (som allt annat i boken!). Jag tycker det är en oerhört bra bok, som trovärdigt ringar in hur det kan vara att vara tonåring idag.

En bok som jag läste nyligt och som delvis handlar om homofobi är deckaren Corpus Delicti. Ett intressant ämne, men boken blev ingen favorit.

Eld

9 svar

Innan jag började läsa Eld, del två i Engelsforstrilogin, funderade jag lite på hur författarna, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, skulle lyckas följa upp dundersuccén Cirkeln. Obefogad oro! Eld överträffade till och med mina förväntningar.

För den som inte har påbörjat trilogin ännu är det här alltså berättelsen om ett gäng tonårstjejer, bosatta i en typisk bruksort, som trots sina olika bakgrunder och status i klassrummet tvingas närma sig varandra. Tjejerna har fått veta att de är häxor med magiska förmågor och att de är utvalda att bekämpa demoner, som annars kommer att förgöra samhället i en apokalyps.

Det geniala i trilogin är inte fantasyinslagen och spänningen, som i och för sig får en att sträckläsa och längta efter boken när man tvingas lägga den ifrån sig, utan hur väl miljöerna och handlingen passar för att skildra hur det kan vara att vara tonåring i ett litet samhälle, där det är lätt att sticka ut och lätt att längta bort. Att läsa Cirkeln eller Eld är att kasta sig tillbaka till sin egen gymnasietid och, om inte känna igen sig själv, känna igen före detta klasskompisar i bokens karaktärer. Den ambitiösa, som längtar bort, den osäkra, som trycker ned andra för att slå sig fram och få höra till, den ensamma, som gömmer sig i bylsiga tröjor, den som tvingades växa upp för tidigt och bor själv i en soc-lägenhet, den med äldre och ändå en väldigt omogen kille… Alla finns de här. Åh, vad jag gillar bokens karaktärer! Jag älskar att följa dem i deras tonårsvåndor och kärlekstrassel.

Visst märks det att författarnas egna uppfattning och upplevelser av att växa upp i en småstad skiner igenom, ibland på ett lite överdrivet sätt med öde lokaler och allmän futtighet, men jag förlåter det. Brukssamhället Engelsfors är en intressant fond för en fantasyberättelse och det är det greppet som gör att boken står ut från annat i genren.

Helt klart bland det bästa jag har läst i år! Nu längtar jag verkligen efter den avslutande delen i trilogin: Nyckeln, som utkommer nästa år.

Boken finns bland annat hos Bokus och Adlibris.

Välja själv

4 svar

En av årets bästa ljudböcker hittills är i mitt tycke Arkan Asaads Stjärnlösa nätter, som är den delvis självupplevda berättelsen om en ung man som blir bortgift mot sin vilja. Den visade mig hedersproblemtik från en ny, den manliga, synvinkeln.

Nu kommer det en ny ungdomsbok som tar upp en fråga som delvis anknyter till Asaads berättelse: tvångsgifte av barn. Asaads bok handlar om en ung, men faktiskt myndig, man som tvingas att gifta sig i föräldrarnas hemland. Christina Wahldéns aktuella bok, Ingen du känner, handlar om en ung tjej som tvingas att gifta sig mot sin vilja. Visste ni att Ungdomsstyrelsens kartläggning från 2009 som visade att 8 500 personer mellan 16 och 25 år kände oro över att inte få välja sin partner och att Sydsvenskans undersökning från samma år visade att skånska skolor varje år upptäcker minst 25 fall av barn och ungdomar som gifts bort mot sin vilja. Inte okej! Tur att frågan blir belyst i t.ex. den här boken.

Det här är inte Wahldéns första ungdomsbok som tar upp samhällsproblem. Jag kan varmt rekommendera t.ex. Kort kjol, som handlar om våldtäkt, och Cell grön, som handlar om en tjej som dras med i kriminella aktiviteter i ett vegannätverk.

Hungerflickan: en berättelse om matmissbruk, ensamhet och pappalängtan

Lämna ett svar

Hungerflickan är den andra boken av Hillevi Wahls två böcker baserade på hennes egna uppväxt. Huvudpersonen har dock fått namnet Irmeli. När boken tar sin början är hon tonåring och precis på väg att åka på utbytesår i USA. I Sverige lämnar hon sin alkoholiserade pappa, men med sig tar hon sitt egna missbruk: mat. Maten är tröst och maten är ångest. I USA kommer hon på knepet för att kunna tröstäta: att kräkas. Hon spenderar många ångestfyllda nätter i värdfamiljens badrum: kräkandes och hysteriskt städandes.

En smal kropp framstår som en lösning på många problem, men inte ens när hon har fått den smala kropp hon längtat efter han hon komma ur den ensamhet hon ändå känner. Hon söker tröst hos man efter man – någon är missbrukare, någon är 40+ och nyss frånskild. Ingen stannar särskilt länge.

Det är en gripande uppväxtskildring: öppen och ärlig. Ingenting är sminkat eller dolt. Jag tycker att det är bokens styrka och svaghet på samma gång. På samma gång som den berättar inifrån hur det kan vara att leva med de här problemen så blir det ibland lite för mycket för mig som läsare. Tacksam är jag i alla fall för slutorden och att boken knyts ihop med positiva ord och en tydlig bild av att det går att ta sig ut på andra sidan. Jag tror inte att den som är där själv kan bli hjälpt av boken, men vilken tonåring som helst kan nog behöva bli påmind om att det alltid vänder de gånger det känns svårt.

Cirkeln

3 svar

Det känns inte riktigt rättvist att jämföra en bok med andra böcker, för det får det att låta som att boken är en efterapning och inte särskilt originell. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra den här boken med Rowlings böcker om Harry Potter och jag gör det utan att mena något annat än att den här boken är lika bra. Precis som i Harry Potter-böckerna blandas element från ”vanliga” ungdomsböcker och scener från ”vår” värld med element från något mer övernaturligt och magiskt. Det gör i mina ögon att boken lyfter från att vara en ”vanlig” fantasy till att göra det mer intressant och angeläget.

I huvudrollerna hittar vi ett gäng gymnasieungdomar. De är lika olika varandra som personligheterna i vilken gymnasieklass som helst. Här finns klassens populäraste tjej, klassens plugghäst, som förresten i hemlighet är kär i deras mentor, tjejen som har halkat snett och tar droger, två mobbade och utfrysta personer och deras mobbare samt en tjej som redan har flyttat hemifrån för att hon inte kommer överens med sin mammas nya kille. Det visar sig att just dessa personer, som aldrig skulle ha umgåtts eller kanske ens pratat med varandra i skolan, utgör en grupp som är en del i någonting så stort att de inte kan föreställa sig det. Tillsammans står de framför någonting riktigt mörkt och ont och det är upp till dem att glömma de roller de normalt har i skolan för att istället samarbeta tillsammans.

Det här är en riktigt spännande bok och samtidigt är den fantastiskt insiktsfull och lyckas beröra många av de problem man kan ställas inför och de känslor man kan känna i senare tonåren. Det känns trovärdigt och äkta. Nu läser jag visserligen inte ungdomsböcker så ofta längre, men jag måste ändå säga att det var länge sedan jag läste en bok med så hög igenkänningsfaktor. Precis såhär är det nog faktiskt att vara tonåring idag. Det är genialiskt att tvinga ihop de här personerna, med så totalt olika status i klassrummet, och göra en fantasyberättelse av det. Magin ser jag som en kul krydda. Den gör de välbekanta skolmiljöerna och hemmamiljöerna trots allt mer intressanta och lyfter boken till en högre nivå.

Jag hade möjlighet att läsa boken innan den ens var tryckt och jag hade absolut inga särskilda förväntningar när jag började läsa. Vid det här laget har boken hyllats i både press, på bloggar och i mikrobloggar och jag kan bara stämma in i hyllningskören. Det här är bra! Och jag längtar efter fortsättningen.

Den hemliga historien

2 svar

Den hemliga historien är lite av en moden klassiker och det är lätt att förstå varför. Den suger sig fast redan från prologen, som börjar med den olycksbådande meningen: ”Snön uppe i bergen smälte och Bunny hade varit död i flera veckor innan vi började inse vilken allvarlig situation vi befann oss i.”. Sedan rullas en spännande berättelse upp om ett gäng collegestudenter som ganska brutalt splittras när de efter en tragisk händelse samt ganska mycket sprit och droger kommer fram till den vansinniga lösningen att en i gänget måste mördas.

Gruppen består av sex studenter som också råkar vara de enda studenterna som studerar klassiska språk. Tillsammans utgör de en sluten, liten värld och det är fascinerande att följa hur gruppen utvecklas och söndras och hur allt leder fram till det mord som redan prologen skvallrar om. Just gruppdynamiken och hur de formar sin egen värld, sina egna regler, sin egen etik och moral och hur de till och med har ett ”eget” språk (grekiska) att använda mellan sig är verkligt intressant och väcker mycket tankar för den som vill dra paralleller till hur vår egna värld ser ut.

Boken är skruvad och knappast en berättelse om typiska tonåringar som gör typiska tonårsgrejer, men det är inte det som är grejen. Här är allt närmast surrealistiskt och det är det som gör att man dras in i det och vill läsa mer. Boken tappade nog lite fart ungefär halvvägs, men jag tycker ändå riktigt bra om den.

Nattens lekar

Lämna ett svar

Vampyrböckerna är nu så många att de utgör en egen genre, men för mig har de ändå aldrig lyckats fånga mitt intresse förrän nu. Jag fick Nattens lekar som ett recensionsexemplar och tänkte att det kunde vara ett bra tillfälle att ge vampyrböckerna en chans.

Nattens lekar är skriven av Sherrilyn Kenyon, som enligt förlaget kallas för ”vampyrromanernas drottning” i hemlandet USA. Den handlar om en ”mörkrets jägare”, Talon, som är odödlig och bara existerar för att kunna ta hämnd på en keltisk klan, som har skadat honom i det förflutna, och för att döda daimoner, en slags ondskefulla varelser som stjäl folks själar. I boken träffar han Sunshine, en snygg och sexig tjej, som drömmer om en karriär som konstnär. De dras till varandra på ett närmast övernaturligt sätt och snart kommer det fram vad det är som gör det: Sunshine har i ett tidigare liv varit Talons fru. Deras förhållande hotas dock av Talons ”jobb” och att han har fiender som vill göra allt för att skada honom och de som står honom nära.

På sätt och vis är det en rolig och charmig bok, med både spänning och humor. Problemet för mig är att jag inte riktigt förstår vem den riktar sig till. Den känns på många sätt som en ungdomsbok, men stora delar av den är riktigt tantsnusk. Det kanske är så vampyrromaner är som mest, men i sådana fall är det nog inte min grej. Jag tror säkert att det finns många yngre tjejer som kan älska den här typen av böcker, men själv fastnade jag inte riktigt, trots allt.

Emmy Moréns dubbla liv

1 svar

Emmy Morén är en alldeles vanlig tonåring som går i ettan på gymnasiet. Hon känner sig ensam, är olycklig kär, grubblar över ifall hon är den enda oskulden på jorden och vantrivs hemma sedan hennes mamma flyttade för att förverkliga sig själv. Mitt i allt tonårstrassel hittar hon en annan Emmy Morén, en vuxen Emmy, som jobbar som skådespelare. De börjar skicka e-post till varandra och tonårs-Emmy delar med sig av sitt liv, som är precis så upp och ner och på liv och död som jag själv minns att tonåren var, medan den vuxna Emmy Morén så gott hon kan försöker dela med sig av sina erfarenheter och ge goda råd. Det visar sig dock snabbt att vuxen-Emmys liv också är problematiskt och fullt av grubbel och att vuxen-Emmy och tonårs-Emmy kanske inte är på så olika nivåer i livet som man skulle kunna tro.

Det är en fin liten bok med hög igenkänningsfaktor. Jag är inte säker på att jag tycker att e-postväxlingen känns 100%-igt trovärdig, åtminstone skulle jag själv aldrig ha hittat orden så säkert när jag var i Emmys ålder, men det gör ingenting. Jag tror att vilken femtonåring som helst kan läsa boken med stor behållning och bli lite glad av att få titta in i Emmy Moréns värld, med alla dalar och toppar, om vartannat. Jag tyckte det var trevligt att få göra det i alla fall! Boken bjuder också på ett inte helt väntat slut, vilket är kul!

Kiffe kiffe demain

Lämna ett svar

Doria är femton år och bor i en förort till Paris med sin mamma. Pappan har lämnat dem för att hitta en ny fru i hemlandet Marocko. Tillvaron är inte helt lätt. Mamman är analfabet och har ett skitjobb som hotellstäderska, så Dorias kläder är inga hippa jeans utan kläder från loppmarknader eller second hand och Doria och mamman får regelbundet besök från socialarbetare, som vill väl men som inte lyckas riktigt.

Kiffe kiffe demain är en charmig ungdomsbok. Doria har många tonårstankar om kärlek och livet och framtiden. När jag läser den minns jag hur det kunde kännas att vara tonåring. Samtidigt berättar den om det inte alltid lätta livet i förorten med all den kriminalitet och andra problem som finns där. Jag tror att Kiffe kiffe demain kan skapa debatt i Frankrike, men som svensk läsare är den största behållningen att det är en charmig, rolig och träffsäker ungdomsbok. Det är ingen dålig behållning. Jag tycker jättemycket om den här boken!

Harry Potter och dödsrelikerna

Lämna ett svar

Så var det äntligen dags att läsa slutet på denna berättelse, om kampen mellan det onda och goda i trollkarlsvärlden. De sex föregående böckerna har sakta men säkert byggt upp en spänning. I de första böckerna kan man inte riktigt förstå vad som händer och vad allt syftar till. Huvudpersonen är en liten kille, som upptäcker att han kan utöva magi. Han dras in i trollkarlsvärlden, som existerar lite parallellt med den värld vi känner till, och börjar i bok efter bok att inse att det finns en stor ondska som han kanske är utsedd till att förgöra. Jag ska erkänna att jag inte blev frälst till en början, men ju äldre den lilla killen blev, desto råare blev världen omkring honom och när jag vände det sista bladen i den sjätte boken kunde jag inte göra annat än att känna mig rejält fast i denna berättelse. Jag vet inte om någon annan bok har väckt en sådan nyfikenhet hos mig och fått mig att vilja sträckläsa så mycket.

Spänningen var alltså rejält uppskruvad från sida ett och hela den närmare 800 sidor tjocka boken, den sista boken om Harry Potter, har jag nu läst ut i en rasande fart. Det känns närmast tomt nu. Frågetecken från tidigare böcker har rätats ut. Kanske är den här sista boken om Harry Potter lite väl pretentiös på sina ställen, men jag ser gärna förbi det. Det här var en underbar läsuppelvelse! Och till min lycka är inte den här sista boken en snabb redogörelse för hur Harry Potter steg för steg går till väga för att slutföra det uppdrag han getts. Tack och lov hinner den nämligen ta en del svängar så att det är nervkittlande ända till slutet.

Jag har inte så mycket mer att skriva. De flesta bokintresserade har nog provat Harry Potter och gillar man de här böckerna så gör man. Gillar man de inte kan man kanske tycka att de är töntiga, att en del personer blir lite väl glorifierade och att en del saker är förutsägbart eller avhandlas för snabbt. Själv har jag verkligen fastnat för Potter. Det är den enda fantasy hittills som jag faktiskt tycker har varit läsvärd. Som vanligt är jag mycket glad åt att den handlar om människor med känslor och med både dåliga och bra egenskaper istället för om abstrakta sagofigurer. Man kan leva sig in i böckerna och känna igen sig, trots att den utspelar sig på en skola som lär ut trollkonst, samtidigt kan man också drömma sig bort till den magiska värld boken utspelar sig i. De flesta kan nog hitta något i de här böckerna.

Nu hoppas jag bara att Rowling sätter punkt på historien på riktigt och inte får för sig att skriva en till serie om häxor och trollkarlar på Hogwarts. Det skulle förta ganska mycket av grejen för mig. De här böckerna var bra och liknar inte riktigt några andra och för mig ska det vara så.

Nu heter jag Nirak

Lämna ett svar

Nu heter jag Nirak - Peter PohlPohl har fått en hel del vass kritik för denna bok (kanske har han fått en del bra kritik också, men den har jag i sådant fall missat). I DN kallades boken till och med för ”en gubbsjuk fantasi”. Jag visste knappt om jag skulle våga läsa boken eftersom Pohl är min tonårstids favoritförfattare och hans tidigare böcker har betytt mycket för mig. Jag valde ändå att läsa boken och försökte att inte låta recensionerna färga mitt omdöme om boken allt för mycket.

Efter att ha läst den kan jag tycka att en del saker är väl starkt. Den handlar om en trettonårig tjej, som blir sexuellt utnyttjad av sin mammas nya kille. Jag vet faktiskt inte vad alla, i detalj beskrivna, sexscenerna egentligen tillför, men å andra sidan är det ingen ovanlig ingrediens i Pohls böcker. De handlar ofta om utsatta barn och det är inte första gången Pohl beskriver barns sexuella upptäckter i klartext (även om det i det här fallet är första gången det rör sig om övergrepp efter vad jag minns från tidigare böcker).

Det är en ganska tung läsupplevelse. Man är nästan tvungen att lägga den ifrån sig ibland för att smälta den eftersom det faktiskt är jobbigt att läsa om vad bokens huvudperson, den trettonåriga tjejen Karin, utsätts för. Karin har verkligen hamnat i kläm mellan mamman, totalt blind för vad som händer hennes dotter, och pappan, som också har skaffat en ny familj. I Karin finns också en till huvudperson, Nirak, som finns inuti Karin, som en låtsaskompis, och som förgäves försöker att rädda Karin undan det förhållande hon dras in i med mammans nya kille.

Det hade kunnat vara en väldigt bra bok, men när den var slut kunde jag inte förstå vad Pohl egentligen ville säga med den. Jag kanske inte ska avslöja bokens slut, men en hel del i boken anspelar på att Karin frivilligt drar sig till den här mannen, som faktiskt skadar henne. Boken känns mest som ett diskussionsunderlag. Efter att ha läst den känns berättelsen långt ifrån avslutad och det som återstår är att diskutera hur Karin egentligen kunde hamna i den här situationen och vad som lockade henne till den här mannen.

Ämnet är tungt och värt att våga lyfta fram i en bok och diskutera kring. Jag vet dock inte om Pohl lyckas nå fram. En gubbsjuk fantasi skulle jag inte vilja kalla den, men jag frågar mig verkligen vad poängen med den är och jag slutar läsa med en undran över vad som hände Karin sedan.

Jenny

Lämna ett svar

Ännu en gång återvänder Jonas Gardell till Juha, Jenny och de andra som växte upp i Sävbyholm på 70-talet. Återigen är det Juha som ser i backspegeln och glimtar från det som varit varvas med en berättelse om hur Juha åker runt och besöker gamla klasskompisar för att ta reda på vad som hände på skolavslutningen i nian, då han själv lämnade Sävbyholm för att aldrig mer komma tillbaka. Det är Jennys berättelse som han vill ta reda på. Vad var det som hände Jenny? Äckel-Jenny, Jenny med det flottiga håret, Jenny som aldrig har fått vara med.

Det är en obehaglig historia som rullas upp, men som vanligt är Gardells böcker aldrig fria från hopp och styrka. Jenny känns som en bra bok att avsluta den här trilogin med. Som läsare får man se hur vuxenlivet ter sig för de tonåringar som tidigare böcker har handlat om och man får se hur märkta alla är efter vad de varit med om under åren i Sävbyholm, paradiset på jorden. Tyvärr känns dock inte boken lika berörande som tidigare böcker. Kanske för att den är lite splittrad mellan nutid och återblickar. Det är dock en mycket bra bok, där Gardell som vanligt tar upp utanförskap och ensamhet på ett sätt så att vem som helst kan känna igen sig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...