Alltings början

Alltings början av Karolina Ramqvist
Alltings början av Karolina Ramqvist

Det är 90-tal och Saga, som bor i Stockholm med sin feministiska ”hippiemamma”, har börjat på gymnasiet. I klassen blir hon snabbt vän med Pauline och genom Pauline kommer hon också i kontakt med ”Stockholms vackraste man”, Victor Schantz. Till en början förstår inte Saga vad Pauline menar, men sedan ser hon och efter det kan hon inte riktigt släppa Victor Schantz från tankarna. Saga och Victor börjar träffas, men från Victors håll handlar det mest om att höra av sig när det passar honom, som när han är sjuk och ber Saga handla åt honom och komma förbi. Och Saga handlar och kommer förbi.

Alltings början är en bok om 90-talets nöjesliv och krogvärld i Stockholm och en ung kvinna som lär sig att navigera i detta universum. Men trots att Saga snabbt knäcker koden och listar ut hur hon kommer in på krogen och får det hon vill ha, så är och förblir Victor Schantz lite av den döda vinkeln. Saga saknar inte förmåga till feministisk analys. Hon äger ordet och lyckas tidigt etablera sig som en vass skribent, men när det gäller Victor så kan hon inte resonera och stå emot. Han tar och hon ger.

Karolina Ramqvist har förmågan att skriva så att det känns som att läsa någons dagbok eller biografi; allt känns autentiskt och äkta. I det här fallet går det såklart också att se paralleller mellan Saga och Ramqvist själv, men just det är kanske inte så intressant att spekulera i. Däremot gillar jag hur Ramqvist berättar. Hennes språk är lätt och formuleringarna är vassa. Hon fastnar aldrig i trist namedropping, utan kan verkligen få fram miljöerna och tidsandan. Dessutom gör hon det utan att göra det på en nostalgikers romantiska sätt. När bokens Saga köper en mobiltelefon så skriver hon om det precis så som man kan tänka sig att situationen och händelsen var, inte som vi som redan har ägt tio mobiltelefoner ser på 90-talets telefoner. Varje liten detalj är med och sätter tonen.

Jag tyckte verkligen om den här boken. Min egen uppväxt var helt väsensskild från Sagas tonårstid i Stockholms medievärld, men jag kan ändå läsa och känna att allt är på pricken. Det är också sympatiskt att låta en så mångfacetterad och klok person som Saga få vara i huvudrollen. Hon är både en talang och karriärkvinna samtidigt som hon är en helt vanlig tjej som begår misstag. Hon tänker och analyserar och jag håller inte alltid med, men jag tycker om att läsa vad hon tänker och känner, för det är alltid uppfriskande och intressant.

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa om en ung tjejs vuxenblivande i 90-talets medievärld och hennes eviga dragning till fel kille.

Betyg: 5 p-piller av 5.

Alltings början av Karolina Ramqvist
Alltings början av Karolina Ramqvist

Om Karolina Ramqvist och Alltings början

Karolina Ramqvist (född 1976) är en svensk författare och journalist. Hon har bland annat bidragit med en text i den feministiska bestsellern Fittstim, där hon hängde ut artisten Ulf Lundell genom att publicera ett brev som hon har fått från honom och där han på ett väldigt nedlåtande sätt visar sitt missnöje över en recension. Hon twittrar på @Ramqvist.

Uppläsare: Alexandra Drotz.
Utgivningsår: 2012 (första svenska utgåvan, Norstedts), 2013 (den här ljudboksutgåvan, Norstedts).
Antal sidor: 376 (ca 13 h lyssning).
ISBN: 978-91-1-304129-2, 9789113055695.
Andras röster: Bokhora, dagensbok.com, Ellens bokskafferi, Litteraturkvalster & småtankar, MarcusbiblioteketTonårsboken.
Köp hos t.ex. Adlibris eller Bokus.

Baksidestext

”Saga minns mycket väl hur själva födelseögonblicket såg ut. Konstigt vore det annars. Varenda gång hon fyller år visar hennes mamma filmen från förlossningen. Det ögonblick där det lilla barn som blir Saga själv krystas ut.

Sagas mamma är konstnär och radikalfeminist. Hon lär Saga att det viktigaste av allt är att bli en stark och självständig kvinna som inte behöver någon man. Kort sagt, en sådan kvinna som Sagas mamma är. Och som dotter till en sådan får man också räkna med att klara sig på egen hand. Saga har längtat efter allt som vuxenlivet innebär. Hon vill ut i staden, erövra dagen och natten.

Första steget är gymnasiet på Södra Latin, nya vänskaper, café au lait, cigaretter och klubbar. Det är Stockholm, det är 90-tal, och Saga tar sig snabbt in i de inre kretsarna. Hon och hennes kompis Pauline lär känna de rätta människorna, får ligga, festa och vara fria. Det är nu allt ska hända och alla vill ha en ung tjej. Samtidigt plågas Saga av en gnagande känsla av leda. Och känslan av att hon borde GÖRA någonting. Som 40-talisterna gjorde vid Grupp 8:s stencileringsapparater och i demonstrationerna för fri abort och dagis. De hade mål och mening. Men vad blev över till kvinnorna i nästa generation? Hur blir man Kvinna?

Ur tomheten försöker Saga vaska fram en egen karta över vilka slag som finns kvar att utkämpa. Saga har länge spanat in Victor Schantz, Stockholms vackraste man. Han är äldre, han känner alla och alla vill framför allt känna honom. De inleder ett förhållande. Eller: hon får i alla fall ligga med honom. Han befaller och hon följer. Deras relation är hemlig, destruktiv, förnedrande. Ett förhållande som står i rak motsats till allt Saga fått lära sig att hon ska vara. Till allt det hon till synes är.

I Karolina Ramqvists nya roman får vi följa en ung kvinna genom ungdomens alla stadier, från de första stegen ut ur barndomen och fram till klivet in i ett självständigt vuxenliv. Det är skrivet med nerv och klarsynthet om en generation pressad mellan uttalade och outtalade krav och en känsla av övergivenhet.”

Alvklingan

Alvklingan - Nick PermovNär jag tänker på fantasy så tänker jag sällan att det är en genre jag gillar, men faktum är att flera av mina favoritböcker är just fantasy! Hit hör ju Harry Potter-böckerna, som är underbart spännande, och de fenomenala böckerna i Engelsforstrilogin, som utöver att vara bladvändande fantasy också är klockrena beskrivningar av livet som tonåring på en bruksort. Det jag lurar mig med är att tänka på fantasy som enbart Härskarringentrilogin och superduperlånga fantasyserier med stora krig och en massa olika folkslag som slåss mot varandra och mot diverse magiska väsen. Sådant lockar mig väldigt lite. Oavsett genre, så vill jag ha lite element av känslor och relationer. Annars blir det platt och ointressant för mig.

Sagan om ringen är en typiskt ointressant bok i min värld. I den boken, och de efterföljande delarna i trilogin, händer i stort sett ingenting och även sedan man läst ut böckerna har man inte en susning om hur varelserna i dem är som personer. Jag hade inte det i alla fall. Allt och alla är bara platta figurer, där de enda särdragen och egenskaperna är att några är onda och andra är goda (oklart hur de blivit som de blivit, dock). Det enda böckerna ger är väl lite fantasifulla miljöer och ett hittepåspråk. Så nej, Sagan om ringen har  skrämt mig från att läsa mer ”typisk” fantasy, d.v.s. fantasy som inte innehåller stora portioner av ”ungdomsbok”, ”kärleksroman”, ”relationsdrama” eller ”uppväxtskildring”.

Nu har jag dock tagit mig en bit ur min comfort zone och läst Alvklingan, första delen i Mörkrets ring-trilogin av den ryske författaren Nick Perumov. Böckerna utspelar sig i Midgård, d.v.s. samma värld som Härskarringentrilogin, men 300 år efter Tolkiens böcker. Även samma folkslag som i Härskarringen finns med: hobbitar, dvärgar, orcher, alver, enter… Jag hör ju inte till Sagan om ringens fanskara, men jag tycker det är kul när jag känner igen namn och platser från Tolkiens värld.

Boken inleds med att hobbiten Folco och dvärgen Thorin möter varandra. Någonting är fel i underjorden och Thorin passerar Folcos hemby, Fylke, på resa för att försöka bringa klarhet i vad som är på gång. Folco är en hemkär hobbit, men, oväntat, kommer han ändå att slå följe med Thorin. De kommer tillsammans att ge sig ut på en lång resa, som leder dem ner till Morias grottor och mot Isengård. Hela tiden visar sig tecken på att något ont har kommit tillbaka.

I mycket tycker jag att boken liknar Sagan om ringen (inte så oväntat kanske), men ändå finner jag den mer lättläst än Tolkiens böcker. Det är inte lika många sega och innehållslösa passager, även om boken helt klart mest består av en lång resa och inte så jättemycket action. Jag kan erkänna att boken inte tog mig med storm, för den är fortfarande lite för mycket resor hit och dit och yxor som svingas omkring, men det finns ändå en lite större omsorg om karaktärerna som gör att boken känns snäppet bättre än just Sagan om ringen.

Jag tror att boken egentligen är tänkt för riktigt inbitna Tolkienfans som vill förlänga berättelsen med en ambitiös fan fiction, men jag är ju egentligen motsatsen, d.v.s. en person som suckar högt över Sagan om ringen och inte ens har pallat att se klart filmerna. Lite ironiskt att jag har läst det här! Men jag gillade den faktiskt och den har väckt en viss nyfikenhet över Tolkiens värld. Kanske är inte Härskarringentrilogin så stentråkig som jag minns den?

Fast en grej förresten. Det är svårt att ha överseende med att böcker, utgivna i modern tid, helt saknar intressanta, kvinnliga karaktärer. Det här är en sådan bok. Helt obegripligt och tröttsamt.

Du kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är SF-bokhandeln, Bokstävlarna och Bokmalande.

Tematrio: Naturskildringar

Veckans Tematrio handlar om naturskildringar:

Berätta om tre romaner med läsvärda naturskildringar.

Det här temat tycker jag är svårare än vad man kanske kan tro! Nog finns det många böcker med välskrivna miljöskildringar, men det känns som att det aldrig är just de som jag ser som en behållning när jag har läst en bok. Snarare tvärtom. Sagan om ringen-böckerna hade jag t.ex. väldigt svårt att ta mig igenom just p.g.a. alla extremt tjatiga miljöbeskrivningar och en handling som därför flöt på som… sirap.

Den första bok jag spontant kommer på är i alla fall Pagnols La gloire de mon père, som är en enda stor kärleksförklaring till Provence. Här doftar det timjan och mejram när man går och det karga landskapet breder ut sig. I buskarna gömmer sig alla möjliga fåglar, som man som svensk inte har en aning om hur de ser ut. Det är i alla fall väldigt detaljrikt berättat av någon som verkligen har varit där!

Den andra boken som jag vill nämna lånar jag lite från Lyran själv. Hon nämnar Ut och stjäla hästar i sin Tematrio och jag kan bara instämma i att det norska landskapet är väldigt välberättat i den här stillsamma boken om en far-sonrelation.

Som tredje bok väljer jag att nämna en ungdomsbok som jag tyckte hemskt mycket om när jag läste den som yngre: Vinter i vildmarken. Bokens huvudperson hamnar i Kanadas vildmark efter en flygkrasch och tvingas överleva på det han hittar i naturen. Kanske inte en bok jag skulle älska om jag läste den idag, men jag tyckte den var spännande och bra och naturskildringar saknas inte. Här är en författare som inte rör sig i okända marker!

La gloire de mon père - Marcel PagnolVinter i vildmarken - Gary PaulsenUt och stjäla hästar - Per Petterson

Sagan om konungens återkomst

Sagan om konungens återkomst - JRR TolkienDet kändes lite tröttsamt att påbörja den sista delen i trilogin om härskarringen. Jag har nämligen väldigt svårt för sådana här sega böcker som man kan läsa många sidor ur bara för att upptäcka att man inte ens har läst så noggrant att man uppfattat vad som står i texten man just läst. Det här är verkligen ett praktexempel på en bok som får mig att tappa intresset. Ändå får jag väl säga den här boken var överraskande bra och mycket lättare att ta sig igenom än de två tidigare böckerna i trilogin. Jag vet inte vad detta beror på, men jag kanske skådade ljuset i tunneln eftersom trilogin gick mot sitt slut. Vad vet jag?

I denna sista bok är det dags för det lilla följet av goda hober, alver och andra figurer att slutföra sitt uppdrag: det är dags att förgöra den onda, maktfulla ring som skapats av den onda sidan. Det är också dags att utkämpa det krig som trollkarlen Sauron har rustat för.

För att inte såga boken helt måste jag erkänna att det här är en helt klart spännande bok, som man faktiskt inte ska avskräckas från att läsa. Det här är böcker som man förmodligen inte kommer att läsa ut på några dagar, men när man väl har tagit sig igenom hela trilogin har man också tagit sig igenom några av de mest kända och spridda fantasyböckerna genom tiderna.

Sagan om de två tornen

Sagan om de två tornen - JRR TolkienDet här är del två i trilogin om härskarringen. Boken handlar om ett litet följe med varelser som har beslutat sig för att ta sig till det onda landet Mordor för att förgöra en ring. Denna ring har en enorm kraft och den kan vara mycket farlig om den hamnar i fel händer. Den onda trollkarlen Sauron är ute efter ringen och han rustar samtidigt till ett krig. Förrädaren Saruman är också på jakt efter denna ring.

Det lilla följet blir under den här resan splittrade. De så kallade orcherna kommer och tar de två hoberna Pippin och Merry tillfånga. De dödar också krigaren Boromir. Frodo och hans eviga följeslagare, Sam, ger sig av med ringen innan orcherna hinner komma, medan resten av deras lilla sällskap ger sig iväg för att rädda Merry och Pippin och för att utkämpa kriget. Nu får Frodo och Sam en mycket svår uppgift framför sig. Hur ska de klara av att förgöra ringen alldeles ensamma? Och kommer de andra i sällskapet att vinna kriget? Svaret på de frågorna ges egentligen inte i denna bok utan i den tredje och avslutande delen.

Boken är visserligen spännande och innehållsrik, men den faller mig ändå inte i smaken. Den största anledningen till detta är att boken är tungläst och jobbig. Kapitlen är långa och det kan gå åt många, många sidor, fyllda av miljöbeskrivningar, bara för att beskriva att de går uppför ett berg. Hade jag inte bestämt mig för att läsa dessa klassiker hade jag aldrig tagit mig igenom den, men det största felet ligger nog hos mig, som inte gillar fantasy.

Sagan om ringen

Sedan trilogin om härskarringen filmatiserades har de här böckerna förvandlats till böcker som alla måste läsa. Själv kan jag inte riktigt förstå Sagan om ringens populäritet. Jag har aldrig varit svag för fantasy och efter den här sömniga läsupplevelsen känner jag mig allt annat än inspirerad till att läsa mer från denna genre.

Boken handlar om en speciell och mäktig ring, Härskarringen, som kan bli fruktansvärt farlig om den hamnar i de ondas händer. Denna ring har genom mystiska tillfälligheter hamnat i Fylke, som är ett landområde där det kortväxta och vänliga folkslaget hoberna bor. När den onde trollkarlen Sauron får reda på vart denna ring befinner sig skickar han ut svarta ryttare som ska hjälpa honom att få tag på den.

Man förstår att ringen måste förgöras och det blir den lilla hoben Frodo och hans sällskap som får ge sig av med ringen. I den här boken tar sällskapet, som ska förstöra ringen och ta sig igenom alla svårigheter, form. Så mycket mer hinner inte hända på de 483 sidorna, men så är det här också en bok med otroligt komplicerade miljöbeskrivningar och irriterande långa berättelser om saker som inte ens för handlingen framåt.

Försöker man bortse från att boken är tungläst kanske man åtminstone kan säga att den är spännande.