Kategorier
Mankell, Henning

Mördare utan ansikte

Mördare utan ansikte - Henning MankellKanske är jag den enda som inte har läst en enda Wallanderdeckare förut och heller inte har sett någon filmatisering. Nu har jag i alla fall läst den första delen i Mankells serie om polischef Kurt Wallander. Den har några år på nacken, 22 närmare bestämt. Jag funderar på om den känns lite daterad och jag vet inte, men visst skriver man inte deckare såhär idag? Deckare är väl egentligen inte “min” genre, men jag föreställer mig att deckare nu för tiden måste vara lite överdrivna, tillspetsade och bjuda på överraskningar för att fungera. Det finns ju redan så många deckare och det är svårt att vara nyskapande. I Mördare utan ansikte är det inte särskilt mycket som känns överdrivet eller konstruerat. Tvärtom handlar den om en mordutredning – varken särskilt mycket mer eller mindre.

Det är ett äldre par som brutalt har mördats på sin gård på den skånska landsbygden. Ingen kan förstå motivet och ingen vill mena på att de ens har haft några pengar att tala om och som kunnat locka till sig rånare. Det är grannarna som slår larm en tidig morgon och när Wallander och hans kollegor är på plats så är mannen redan död och hustrun är svårt misshandlad och döende. När hon avlider på sjukhuset några dagar senare kan hon bara väsa fram ett enda ord: “utlänningar”. När informationen läcker ut till pressen går plötsligt en våg av hot och brott mot flyktingförläggningar, vilket i sin tur kräver ännu mer av utredarna, som nu tampas med flera ouppklarade fall.

Till en början så gillade jag verkligen den här deckaren skarpt. Det kändes så annorlunda, så ovanligt, att boken tycktes följa en “helt vanlig utredning”. Det ena vanliga dagen på jobbet följer på den andra, eller vad man ska säga. Visst, det är några jakten och biljakter, men det är ännu mer presskonferenser och skrivbordsjobb. Det kändes liksom ärligt, som om det är såhär det går till under polisutredningar. Men sedan var det som att det blev just det som fick boken att tappa mot slutet. Jag gillade lunket, men när brottet visade sig ha ungefär den förklaring man kunnat tänka sig så kändes det lite som att jag trots allt hellre hade velat haft det där spektakulära: att paret hade någon dunkel hemlighet och att det skulle finnas något extra där bakom. Icket.

Jag har lite blandade åsikter med andra ord, men jag är oavsett glad att jag läste boken. Det var en trevlig bekantskap och jag läser gärna fler böcker i samma serie.

Du hittar boken hos t.ex. Adlibris och Bokus.

Kategorier
Mankell, Henning

Tea-bag

Mankell är kanske mest känd för sina kriminalromaner om Kurt Wallander. De som har läst alla Wallander-böckerna och funderar på att läsa Tea-Bag har en klart annorlunda läsning framför sig och kommer till och med att få läsa om hur Mankell driver med kriminalromanfenomenet. Själv har jag bara läst Mankells ungdomsböcker tidigare, men det var ändå skojigt att läsa den här lite förmodat självironiska boken.

Boken handlar om en poet som mer eller mindre får i uppdrag att skriva en kriminalroman, men som istället dras in i ett gäng invandrarflickors liv. Ingenting blir plötsligt som han tänkt sig och den kriminalroman, som han i och för sig aldrig har velat skriva, blir aldrig påbörjad och de invandrarflickor, som han egentligen har i uppgift att undervisa i hur man skriver, skriver inte ett ord. Däremot får han höra deras minst sagt svåra berättelser om hur de kom till Sverige. Några av dem är till och med människor som inte finns: deras identitetshandlingar är sedan länge sönderrivna för att de ska få stanna kvar i Sverige lite längre och de har tvingats att gå under jorden.

Flickornas berättelser är angelägna och viktiga, men når inte alltid ända fram eftersom boken i övrigt har en sådan humoristisk ton. Det poängteras dock i efterordet att alla flickorna i boken finns på riktigt, även om det här är en roman och ingen dokumentär. Jag läser gärna om invandrarflickors situation och jag tycker om hur boken beskriver deras liv. Istället för att vara svaga människor att tycka synd om framställs alla invandrartjejerna i boken som starka och fulla med stolthet. Det finns helt klart intressanta delar i den här boken, men boken som helhet får bara ett medelbetyg eftersom jag trots allt inte tycker att ett så allvarligt ämne passar att skriva en sådan här bok av. På ett sätt skulle man kanske kunna tänka sig att en satir har lättare att nå fram eftersom man tänker till när det blir lite skruvat, men i det här fallet blev det inte riktigt så.

Kategorier
Mankell, Henning

Eldens gåta

När jag var lite yngre läste jag den gripande boken Eldens hemlighet som handlar om Sofia, från Moçambique, som miste sina ben när hon trampade på en mina. Det här är den fristående fortsättningen.

Sofia har nu hunnit bli femton år och bor med sin mamma och sina syskon i en liten by. De är mycket fattiga och mamman sliter på deras åker varje dag. Sofia har anpassat sig ganska bra till ett liv utan ben och hon kan gå med sina proteser. Om dagarna går hon i skolan och drömmen är att bli läkare.

Sofias liv vänds dock upp och ned när storasystern, Rosa, tappar sin hacka. Rosa är trött och orkeslös och påminner Sofia om en tjej som hon träffade medan hon låg på sjukhuset. Den tjejen led av aids. Sofia blir alldeles kall av rädsla för att mista sin syster. Rosa och hon kan prata om nästan vad som helst med varandra, men nu ser det ut som om systern ska ryckas ifrån henne alldeles för tidigt.

Det här är en minst lika gripande och viktig bok som Eldens hemlighet. Den handlar om en fruktansvärd sjukdom som fattiga inte kan bromsa, men den handlar också om en stark och ung flicka som är på väg att bli vuxen.

Kategorier
Mankell, Henning

Resan till världens ände: den fjärde och avslutande delen av berättelsen om Joel

Det är i slutet av 50-talet och Joel Gustafson fyller snart femton. Det sista året i skolan börjar lida mot sitt slut och skolavslutningen närmar sig. Vad händer efter den? Ska han läsa vidare på realskolan? Ska han följa i sin pappas fotspår och bli skogshuggare? Ska han förverkliga sin dröm om att bli sjöman eller ska han göra något helt annat? Frågorna är många och det är inte lätt att veta vad man ska göra.

Helst vill Joel att både han och pappa Samuel ska ge sig av till sjöss och arbeta på någon båt och drömmen är att åka till den lilla ön Pitcairn Island. Planerna om att gå till sjöss skjuts dock på framtiden när Joel får ett brev från sin sedan länge försvunna mor i Stockholm. Nu blir det dit som resan går, men vad ska hända i Stockholm? Kommer Joel att träffa sin mamma, som lämnade honom och Samuel när Joel bara var en liten bebis?

Det här är en riktigt härlig och bra bok om att växa och fatta avgörande beslut. Jag har läst ett par av de tidigare böckerna i den här serien, men boken kan absolut läsas fristående.