Kategorier
McEwan, Ian

Nötskal

Nötskal av Ian McEwan är en väldigt annorlunda spänningsroman; Ett ofött barn förstår inifrån sin moders livmoder att hon planerar att mörda hans far. Det är en väldigt fängslande roman, trots en hel drös osympatiska karaktärer. Betyg: 5 fastighetsaffärer av 5.

Nötskal av Ian McEwan har en väldigt udda berättarröst; Boken berättas helt av ett ofött barn, som inifrån sin moders livmoder snappar upp samtal och får ledtrådar om vad som sker omkring honom. Det han upptäcker är inte vackert: hans mor är otrogen med hans egen farbror och de två planerar att mörda hans far. I det ofödda barnets position finns det inte mycket att göra åt saken. Det är över huvud taget inte mycket han kan göra. Mamma Trudy dricker sig full och det ofödda barnet har inte mycket till val annat än att själv få smaka vinet. Hon har sex med sin älskare och det ofödda barnet har inte mycket till val annat än att mot sin vilja finnas med i akten.

Trudy och hennes älskare planerar kallsinnigt hur de ska bli av med den man som står i vägen för deras relation och för det hus som de förväntar sig att få ärva och därefter kunna sälja dyrt. Det ofödda barnet är ingenting för dem; Tanken är att han ska lämnas bort. Kanske just därför undviker Trudy ingenting av det som gravida kvinnor förväntas undvika. Alkoholen flödar.

Trots att han är så oönskad och befinner sig mitt i något förfärligt så är det ofödda barnet en del av sin mors blodomlopp och han snappar upp alla hennes känslor. Sörjer hon? Drabbas hon av tvekan?

Nötskal är verkligen en udda berättelse och kanske just därför hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Ian McEwan har inte bara hittat en extremt annorlunda berättarröst, han har över huvud taget lyckats skildra oväntade karaktärer. Både Trudy, hennes älskare och, ärligt talat, hennes man är grovt osympatiska allihop. Och korkade. Och samtidigt är Trudy en urstark kvinna, på väg att när som helst föda ett barn till världen. Det är spännande att följa förloppet och jag njuter av språket och allt subtilt som skildras mellan raderna. Hela berättelsen måste av nödvändighet utspela sig lite mellan raderna: bokens huvudperson vet bara det kan hör och känner genom sin mor.

Det här är en verkligt originell roman och jag älskar den för det! Visst, man måste läsa den med ett öppet sinne och köpa att huvudpersonen är ett foster som resonerar avancerat och uppskattar tjusiga viner, men jag har i alla fall inget problem med det. Det är ju också en del av tjusningen att författare får ta sig friheten att fantisera fritt i romaner. För mig går det hem. Boken är både underhållande, spännande och bitsk i sina skildringar av den ytliga och giriga modern och hennes älskare. Här finns också många tjusiga paralleller till klassiker, där Hamlet kanske är den mest uppenbara.

“Trudy! Åh, herregud. Trudy!”

Snabba fotsteg dundrar uppför trappan och han ropar återigen hennes namn. Sedan hörs hans flåsande andhämtning i badrummet.

“Jag skar mig i foten på en löjlig liten glasbit.”

“Det är blod över hela sovrummet. Jag trodde…” Han berättar inte för oss att han hoppades att det var jag som hade fallit ifrån. I stället säger han: “Låg mig ta hand om det där. Borde vi inte tvätta det först?”

Ur Nötskal av Ian McEwan i översättning av Meta Ottosson
Nötskal av Ian McEwan

Originalets titel: Nutshell (engelska).
Översättare: Meta Ottosson.
Uppläsare: Olle Sarri.
Utgivningsår: 2016 (första brittiska utgåvan), 2017 (första svenska utgåvan, Brombergs), 2019 (den här Radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 216 (ca 9,5 h lyssning).
ISBN: 9789173378352.
Andra som läst: dagensbok.com, Carolina läser…, Lottens bokblogg.

Trudy är tjugoåtta år, höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans smider kärleksparet planer för att göra sig av med den blivande fadern. Men det finns någon som hör allt om deras onda avsikter: det lilla barnet i Trudys mage.

Ian McEwan har skrivit en smart, mörk och rolig thriller om mord och girighet berättad ur ett oväntat perspektiv. Romanens hjälte är ett häpnadsväckande intelligent ofött barn som väntar på exakt rätt ögonblick att äntra världsscenen.

Förlagets beskrivning

Ian McEwan

Ian McEwan (född 1948) är en brittisk författare. Han debuterade 1976 med novellsamlingen First love, last rite och har sedan dess etablerat sig som en av Storbritanniens främsta författare. Han har blivit rikligt prisbelönad genom åren och har bland annat nominerats till Bookerpriset hela sex gånger. Ian McEwan har en hemsida och en Facebooksida.

Kategorier
McEwan, Ian

Domaren

Domaren av Ian McEwan
Domaren av Ian McEwan

Fiona är domare och när hennes man berättar att han har en älskarinna och att han vill ha ett öppet förhållande så begraver hon sig själv i arbete. Hon har familjerätt som specialitet och måste hitta lösningar i komplicerade vårdnadstvister och andra dilemman. McEwan passar på att ta upp flera tänkvärda exempel där religion spelar en roll och där barn på olika sätt tvingas in i sina föräldrars tro.

Framför allt hamnar Fiona i ett svårt fall när hon måste ta ställning till om en svårt sjuk pojke med leukemi ska påtvingas blodtransfusioner. Hans föräldrar är Jehovas vittnen och pojken, som bara har veckor kvar till sin myndighetsdag, motsätter sig att ta emot blod. Hon bestämmer sig för att besöka pojken på sjukhuset för att försöka göra sig en bild av om han förstår vad som väntar honom.

Domaren är en långsam och välskriven bok är McEwan, som vanligt får man nästan säga, väcker tankar om aktuella frågor. Han har ju tidigare skrivit om t.ex. klimatfrågan (i romanen Hetta), men här är det barn, etiska frågor och religion som står i fokus. I bakgrunden utspelar sig också Fionas och hennes makes livskris.

Jag gillade den här boken. Jag vet inte mycket om juridik och rättegångar, men det var spännande att få följa Fiona i hennes arbete, faktiskt. McEwan är väldigt duktig på att berätta på ett lärorikt sätt om människor och deras yrken. Att det här är en karriärkvinna som är i huvudrollen blir jag faktiskt lite extra glad av. Det är också en väldigt tänkvärd bok, som sagt, och jag tycker om att den är så koncentrerad. Jag upplevde boken som väldigt kort, faktiskt. Jag blev förvånad när jag såg att pappersboken är på dryga 250 sidor för det här känns mer som en kortroman i och med att boken inte innehåller så många sidospår och andra utsvävningar. Sådant gillar jag!

I korthet

Rekommenderas för: Den som vill läsa en kort och koncentrerad roman som väcker många moraliska frågor och tankar kring barn och tro.

Betyg: 3+ flyglar av 5.

Domaren av Ian McEwan
Domaren av Ian McEwan

Om Ian McEwan och Domaren

Ian McEwan (född 1948) är en brittisk författare. Han debuterade 1975 med novellsamlingen First love, last rite. Sedan dess har han skrivit ett stort antal böcker och kommit att bli en av Storbritanniens mest uppskattade författare. 2008 placerade tidningen The Times honom på deras lista över “de 50 största brittiska författarna sedan 1945”. Hans senaste roman i svensk översättning är Domaren, som kom 2015. Ian McEwan har en hemsida och en fansida på Facebook.

Originalets titel: The children act (engelska).
Översättare: Niclas Hval.
Uppläsare: Kristina Adolphson.
Utgivningsår: 2014 (första brittiska utgåvan, Random house), 2015 (första svenska utgåvan, Brombergs), 2015 (den här ljudboksutgåvan, Brombergs).
Antal sidor: 257 (ca 7 h lyssning).
ISBN: 9789173376594, 9789173377652.
Andras röster: Bokboxen, Dagensbok.com, Lottens bokblogg.
Köp hos t.ex.: Adlibris, Bokus.

Baksidestext

“Fiona Maye är hovrättsdomare specialiserad på familjerättsfrågor och dömer i fall där man måste prioritera mellan barns välfärd och religiösa fri- och rättigheter. Hennes professionella framgångar förmörkas dock av att hennes barnlösa äktenskap håller på att gå i kras.

Fionas man har bett henne att överväga ett öppet äktenskap och har efter flera uppslitande bråk flyttat ut ur deras hem. Fiona flyr in i sitt arbete och fördjupar sig i ett svårt fall där ett sjukhus vill ha hennes tillstånd att genomföra en livsavgörande blodtransfusion som en ung man vägrar eftersom han är ett Jehovas vittne. Mötet med ynglingen utlöser en händelsekedja där Fiona tvingas välja mellan liv och död och samtidigt fundera kring sina egna prioriteringar i livet.

Domaren är en lika underhållande som välskriven roman där Ian McEwan lyckas koka ner moraliska frågor till en riktigt spännande och fartfylld berättelse.”

Kategorier
McEwan, Ian

Hetta

Michael Beard tilldelades Nobelpriset i fysik för ett antal år sedan, men nu har han inte någon större gnista kvar för sitt arbete. Han gör bara en och annan föreläsning och ser till att dra nytta av sitt namn. Privat har han det rörigt och är ständigt otrogen, så nu har det börjat knaka i fogarna i hans femte äktenskap. Plötsligt får han en nytändning och bestämmer sig för att satsa på ett ambitiöst projekt inom artificiell fotosyntes. Klimatfrågan ska lösas, men i vägen står relationstrassel, mordanklagelser med mera.

Det är inte helt enkelt att sympatisera med Beard med alla sina kvinnoaffärer och allmänt självgoda stil, men man kan åtminstone skratta åt och med honom ibland. Boken är bitvis rolig, men klimatfrågan engagerar mig, så skrattet fastnar i halsen ibland och jag tyckte också att boken var ganska svår att hänga med i, kanske för att jag lyssnade på den som ljudbok och att det ibland gick flera dagar mellan lyssningarna. Hur som helst känns den som en väldigt annorlunda bok. Bara en sådan sak som att huvudpersonen är fysiker och Nobelpristagare ställer ju ganska höga krav på författarens kunnighet i ämnet, så det är kanske inte så konstigt att boken sticker ut i mängden. Jag tror faktiskt att jag kommer att komma ihåg den ett bra tag, trots att den var lite småseg att lyssna sig igenom och trots att jag aldrig riktigt blev klok på professor Beard.

Du hittar boken hos bl.a. Adlibris och Bokus. Några andra som skrivit om Hetta: DN, Bokomaten, Mimmimariesböcker och Böcker, böcker, böcker.

Kategorier
McEwan, Ian

Lördag

Lördag är en roman som utspelar sig under en och samma lördag i neurokirurgen och londonbon Henry Perownes liv. Han ser fram emot kvällen, då hela familjen, även dottern, som bor på annan ort, samt svärfadern, ska samlas för middag. Under dagen gör han ett antal ärenden i stan, som sjuder av aktivitet eftersom det pågår stora protestdemonstrationer mot kriget i Irak. Bland annat tar han sig till gymmet för att spela en squaschmatch mot en kollega. På vägen dit råkar han köra in i en annans bil och hamnar i ett otrevligt gräl med bilens ägare, Baxter. Perowne förstår snabbt att någonting inte är som det ska med Baxter. Med sin erfarenhet från neurokirurgin misstänker han direkt att Baxter lider av Huntingtons sjukdom, en obotlig och dödlig neurologisk sjukdom, som bland annat leder till personlighetsförändringar. Han lyckas ta sig ur den hotfulla situationen, men inte helt oväntat visar det sig att Perowne och Baxter kommer att möta varandra under ett par tillfällen till under dagen.

Det är en väldigt speciell bok, som nog hade varit en ren stilstudie i naturalism om den hade getts ut för 100 år sedan. Här ges verkligen utrymme att ge en fysiologisk förklaring till Baxters beteende. Det blir också väldigt ingående beskrivningar. Av allt! Inte minst komplicerade kirurgiska ingrepp, med sina facktermer. Jag tycker att det är lite vackert faktiskt. Det märks att författaren har satt sig in i hur neurokirurger arbetar och vad ingreppen består i. Som läsare hänger man sällan med i facktermerna, men man köper det ändå och rycks med i det närmast magiska som hjärnan utgör. Det är så oerhört fascinerande med neurologi; de komplicerade nervkopplingarna, som vi vet så lite om, men som utgör allt det vi är. Det var min största behållning av boken att följa Perowne i sitt arbete. Själva berättelsen om hans lördag var lite lätt förutsägbar för min del, men var för all del väldigt bra den också. Det är ett spännande grepp att den inte bara skildrar Perownes liv utan också säger en hel del om det samhälle vi lever i och de hot som upplevdes under den här tiden, då kriget i Irak var på väg att bryta ut. Boken säger ganska mycket om hur skör världen är, både det samhälle vi lever i, och livet för varje enskild liten människa.