Kategorier
-

Extremt högt och otroligt nära – filmen

För evigheters evigheter sedan så skrev jag om filmatiseringen av Extremt högt och otroligt nära. Nu har jag äntligen sett filmen… 😉 Vid det här laget hade jag uppenbarligen glömt mycket av boken… Jag tyckte hur som helst att filmen var bra, men kanske lite väl långsam. Det är alltid en svår avvägning att bestämma hur troget boken ska följas i en filmatisering och här har man kanske inte fått till ett bra tempo i filmen.

Det är en fin berättelse i alla fall och mycket bra skådespeleri av pojken som spelar i Oscar i hans sorgearbete sedan han förlorade sin far i 11:e september-attacken.

Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer

Kategorier
Waldman, Amy

Paradisträdgården

Paradisträdgården - Amy WaldmanDet har gått några år sedan 11:e september-attacken och nu har en anonym tävling utlysts för vilket minnesmonument som ska byggas på tvillingtornens plats. I juryn sitter bl.a. Claire, som är änka efter en av de som miste livet i attacken.

Efter många om och men enas juryn om bidraget “Trädgården”: ett bidrag som främst promotats av Claire. När vinnarens namn blir känt så väcker det dock många känslor, inte minst hos de anhöriga. Det vinnande bidraget är nämligen inskickat av Mohammed Khan, som är muslim. Islamofober och anhöriga protesterar kraftigt mot att att en “islamisk trädgård” ska byggas som minnesmonument. Att Mohammed Khan inte har något med terrorism att göra spelar ingen roll. Juryns val blir kraftigt ifrågasatt och en utfrågning arrangeras och sänds i internationell TV.

Som icke-amerikan har jag svårt att förstå allt ståhej. Jag minns mycket väl 11:e september och ser det som en väldigt tragisk händelse, men utan att förminska de anhörigas rätt att sörja så anser inte jag att 11:e september är en större händelse än alla andra terrordåd, krig och skit i världen. Jag vet inte om en sådan här tävling skulle kunna bli en världsangelägenhet, men jag hoppas inte det.

Man kan försöka läsa boken som en bok om främlingsfientlighet, rasism och islamofobi och försöka se förbi att den kretsar kring 11:e september, men ärligt talat tycker jag inte att det lyfter och blir intressant. Boken består av ungefär 350 sidor dialog och karaktärerna är svåra att lära känna, kanske för att författaren har sparat in på ungefär all text som inte är tjatig dialog. Den enda karaktär som jag har någon direkt tanke kring är Claire, som jag kommer på mig med att blanda ihop med den tröttsamma huvudpersonen i Presidentens hustru – som är jävligt svår att tycka om.

Nej, tyvärr blev jag besviken över den här boken. Jag har svårt att relatera till den och tycker att masspsykosen kring det där monumentet känns orealistiskt. Rent språkmässigt känns boken ointressant och har för lite variation. Det förutsätts nog att man är amerikan för att kunna bli berörd av det här.

Några andra som skrivit om Paradisträdgården är DN, Bokhora och Fiktiviteter. Den kan köpas hos t.ex. Bokus eller Adlibris.

Kategorier
-

För 10 år sedan

Idag är det så årsdagen för 11:e september-attacken, 10 år. Jag minns den dagen väldigt väl. Jag var 14 år och kom hem från skolan när jag fick veta att det hänt ett terroristdåd, men ingen verkade ha något grepp om vad som hänt. TV:s rapportering bara pågick, men det de rapporterade var för oerhört. Där bodde jag, på en helt annan kontinent än där attacken inträffade, men ändå kändes det nära. Jag minns att jag skulle åka till ridskolan och jag funderade på om det skulle bli världskrig nu. Så blev det inte. Inte är just jag den som har påverkats hårt av händelsen, men vårt samhälle har ju ändå, trots allt, förändrats mycket sedan den dagen vi påmindes om hur sårbara vi kan vara.

Hur som helst. Jag tänkte tipsa om en bok som anknyter lite till 11:e september-attacken: Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Boken handlar om 11-årige Oscar, som har förlorat sin pappa i samband med 11:e september. Jag tycker otroligt mycket om den boken, inte minst för att den är så fascinerande skriven.

Kategorier
Foer, Jonathan Safran

Extremt högt och otroligt nära

Jag gillar verkligen den här boken! Det bästa jag vet hos böcker är när språket används mer än för att bara föra berättelsen framåt, när språket används som en del av berättelsen. Jonathan Safran Foer gör det och i den här boken är det inte bara språket som är en del av berättelsen, utan här skildras också känslor med hjälp av bilder. Ibland är texten inte ens läslig. Ibland är den inringad med rött. Jag gillar det! Det är annorlunda och det tillför något till den här berättlesen, med lilla Oscar Schell som huvudperson.

Oscar har förlorat sin pappa i 11:e september-attacken. Sorgearbetet består bland annat av att i hemlighet lyssna på de meddelanden som pappan talade in på telefonsvararen när olyckan hände, men kanske framför allt tar det sitt utryck i ett hopplöst letande efter ett visst lås. Oscar har nämligen hittat en nyckel som har tillhört pappan och på kuvertet som nyckeln låg i det står namnet “Black”. Nu går sökandet över hela New York hos alla som heter Black i efternamn. Det blir ganska många möten med helt vanliga och alldeles excentriska människor.

Parallellt med berättelsen om Orscar berättas historien om Oscars farfar, som aldrig har träffat sin son eller sitt barnbarn. Det är en märklig man, som har förlorat sitt tal och istället skriver allt han vill säga i en bok. Det mest märkliga är kanske förhållandet, till farmodern, som är så kantat av regler och överenskommelser att de alldeles har lyckats undvika att komma varandra nära. Trots detta står de varandra otroligt nära och kan nästan intiutivt kommunicera trots att farfadern inte kan tala och trots att farmodern ser dåligt.

En riktigt bra bok!