Leken, av Jörgen Gassilewski, handlar om en dag ur en treårings perspektiv: förskolelämning, lek, lunch, vila och hämtning. Det är en dag fylld av rutiner och med en hel del obegripligheter.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 3.5 av 5.
Leken, av Jörgen Gassilewski, är en roman berättad ur treåriga Junis perspektiv. Läsaren får följa med henne genom alla hållpunkter under en dag på förskolan Fiskeboden: lämning, frukost, utelek, sångssamling, lunch, vila, sagostund, fri lek, mellanmål, hämtning – inte nödvändigtvis berättat kronologiskt. Direkt när jag hörde talas om den här boken blev jag nyfiken och såg till att köa den på biblioteket. Jag har själv en treåring och det är helt svindlande att få följa hennes tankegångar och låna hennes syn på världen. Hon får mig att häpna och skratta varje dag. Att, som författare, ge sig in i en treårings huvud och skildra en berättelse från dennes begränsade erfarenheter, begränsande språk och svajiga minne – ja, det kändes verkligen som att det fanns något där.
Juni förstår inte vad de pratar om. Eller varför de pratar. Eller varför de pratar om henne. Hennes namn. Det är många ord hon inte förstår. De som fröken Johanna säger. Och en del av de andra. Eller varför de säger det på det sättet. Vissa ord. Det känns som att de bråkar. Tyst bråk. Nästan tyst. Inte bra. Hon mår illa. Men inte som att hon ska spy. Mer inuti huvudet.
Ur Leken av Jörgen Gassilewski
Lyckas Gassilewski skriva fram en treårings värld? Ja, det går såklart inte att avgöra, men det känns på många sätt träffande. Berättelsen kan vara både hoppig och osammanhängande och någonstans tror jag väl att det är så det kan vara att vara treåring. Det är inte direkt en ålder som medger djupt fokus under långa stunder och heller ingen ålder då man brukar kunna ta in så mycket mer än en sak i taget. En scen återkommer flera gånger i boken, en för Juni helt obegriplig lek under en frökens ledning. Jag ser min egen lilla treåring framför mig: helt tyst och tar in varje millimeter av en ny situation – samlandes intryck som sedan bearbetas och återkommer i minnet. På så sätt kan man lilla dotter berätta i detalj om vad /hon upplevde att/ alla sa och gjorde när det uppstod något tjafs på förskolan, men hon kan egentligen aldrig svara på frågor i stil med ”åt du fisk idag till lunch?”. Så ja, jag upplever att boken är träffande, på många sätt, och på så sätt är den väldigt kul. Det är ju otroligt kul att vara nära en treåring och det finns mycket humor även i den här boken.
Sedan finns det väl några grejer som skaver, för min del. Inte ens nu när jag har läst ut boken känner jag att jag riktigt har greppat vad författaren vill säga. Det finns små stänk av kritik här och där: snack om privatiseringar, genusförskolor, skärmtid, vikarier, temaarbeten. Jag inser att inget av dessa ämnen skulle gå att diskutera med djup och samtidigt behålla treåringens perspektiv, men ändå: det känns lite malplacerat eftersom det nämns så flyktigt att jag inte ens listar ut vilken ståndpunkt författaren vill föra fram. För min del hade författaren gärna fått skippa det mesta av detta. Men att få låna en treårings blick ett tag, det uppskattade jag mycket!
Leken
Leken gavs ut av Albert Bonniers förlag 2024. ISBN: 978-91-0-080367-4.
Jörgen Gassilewski
Jörgen Gassilewski är en svensk poet och författare.
Trogna läsare kanske minns att jag bestämde mig för att läsa noveller i december. Här kommer de tre sista, som alltså blev utlästa i april. Jepp, det tog lite tid… Men det gör ingenting! Det var ingen brådska.
Pauls flicka av Guy de Maupassant
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Pauls flicka är en av Guy de Maupassants många noveller. Enligt förordet skrev han över trehundra stycken. I Pauls flicka och många andra noveller skriver de Maupassant lätt och levande om livet i Paris med omnejd vid 1800-talets slut. Det är inte fy skam att få följa med honom dit. Pauls flicka utspelar sig vid Seine, där människor träffas, festar och inleder kärleksaffärer. I den här berättelsen blir det dramatik när Pauls dejt börjar snegla åt ett tjejgäng. Det går att läsa delar av novellen som en uppfriskande berättelse om att lämna en trist och konservativ snubbe och istället följa sin egen väg, men någonting säger mig att det inte var det de Maupassant tänkte. Jag förstår faktiskt inte syftet. Det är överdrivet dramatiskt och jag förstår inte vem man ska sympatisera med. Det känns som en berättelse som inte direkt funkar i vår tid.
La femme de Paul översattes av Hjalmar Söderberg och gavs ut första gången i samlingen Huset Tellier (1927). Jag har läst en utgåva från Novellix (2014). ISBN: 978-91-7589-056-2.
Diomedes hästar av Agatha Christie
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Diomedes hästar är en av Agatha Christies många berättelser om den kvicktänkte detektiven Hercule Poirot. Den här gången är det en läkare som vänder sig till honom med stor oro över en ung kvinna som verkar ha hamnat i dåligt sällskap och är på väg in i narkotikamissbruk. Kan Poirot hjälpa henne och hennes systrar? Det blir mer än så: han gör ett avslöjande längs vägen. Som alltid är det klurigt och snyggt berättat. Christie kan det här med pusseldeckare!
The Horses of Diomedes gavs ut i sin första svenska översättning 1947 i samlingen Herkules storverk. Jag har läst en nyöversättning av Helen Ljungmark, utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-077-7.
Snigeln & flickan av Agnes von Krusenstjerna
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
I Snigeln & flickan, av Agnes von Krusenstjerna, är en liten flicka på väg mot familjens sommarställe. Favoritdockan håller hon i ett stadigt tag. Det är bara det att hösten har kommit och när de är framme är ingenting sig likt: det är kallt och träden är kala. När jag läser tycker jag att von Krusenstjerna fångar åldern så himla fint: en ålder där man som vuxen inte alltid kan förutse vad som kan te sig skrämmande eller obegripligt och där starka känslor kan komma fram i de mest oväntade situationer. Det kanske finns något annat och något mer von Krusenstjerna vill säga med den här novellen, men det är det jag framför allt tar med mig från denna fina lilla berättelse.
Snigeln och flickan gavs ut första gången i novellsamlingen Delat rum på Kammakaregatan (1933). Jag har läst en nyutgåva utgiven av Novellix 2015. ISBN: 978-91-7589-095-1.
Aggression, av familjeterapeuten Jesper Juul, är en bok som frågar sig om aggression betraktas som ett tabu och som varnar för vad det tabut kan leda till under ett barns uppväxt.
⭐⭐⭐
Betyg: 3 av 5.
Aggression, av familjeterapeuten Jesper Juul, handlar om precis det boken heter: Aggression. Tesen är också densamma som bokens underrubrik: att aggression har blivit ett nytt och farligt tabu. Jag skulle vilja börja med att säga att jag inte upplever att mitt barn (eller någon annan i min närhet, för den delen) någonsin har varit aggressiv. Anledningen till att jag har läst den är för att den har varit månadens bokcirkelbok i mars. Det kändes emellertid väldigt intressant att läsa något av Juul, för jag vet många som, oberoende av varandra, har tipsat om Jens Juul. Jag vet inte hur många delningar från FamilyLab jag sett på Facebook genom åren, eller hur många som läst och uppskattat bästsäljaren Ditt kompetenta barn.
Visst finns det mycket i Aggression som känns angeläget och intressant. Jag tvekar inte kring att Jesper Juul hade mycket klokt att säga om hur man bör bemöta barn. Mycket i boken känns självklart för mig. Kärnan, som jag tagit till mig, är att barn måste tillåtas att visa känslor, av alla sorter, och måste få möta andras känslor, för att lära sig att hantera dem. Boken innehåller också många tankar om vikten av att visa intresse, nyfikenhet, empati snarare än att skälla eller skuldbelägga.
En del tankar tycker jag går i klinch med metoder jag alldeles nyligen råkade läsa i Barn som bråkar, vilket såklart påminner mig om att världen aldrig är svart eller vit och att det saknas universalmetoder som fungerar för precis alla människor, i precis alla situationer.
Jag tycker att Aggression har varit en tänkvärd och intressant läsning. Med det sagt måste jag erkänna att det finns några saker jag inte kommer riktigt överens med. För det första tycker jag att Juul uttrycker sig svepande och raljant. Det räcker inte för författaren att skriva att han uppfattar det som en dålig idé att som förälder ”curla” och låta barn alltid få som de vill, han måste också i stort sett skriva att den förälder som beter sig så är en barnmisshandlare. Han uttrycker sig tvärsäkert och bestämt, ofta helt utan källhänvisning eller noter. Delar känns dessutom otroligt mossiga. Juul skriver att pojkar behöver komma hem och bråka & slåss med sina pappor. På otaliga ställen påpekas att flickor och kvinnor har ett helt annat sätt att uttrycka aggressivitet, men det ges aldrig någon förklaring till varför det kan ha blivit så eller hur man bör bemöta flickor.
Nja, nej, precis allt känns inte klockrent i den här boken, men visst finns det mycket att ta med sig och ha i tankarna när man lever med ett känslostarkt barn.
Aggression
Aggression finns översatt till svenska av Ulrika Junker Miranda och utgiven av Wahlström & Widstrand (2013). ISBN: 9789146224303.
Jesper Juul
Jesper Juul (1948–2019) var en dansk familjeterapeut och författare. Han grundade också utbildnings- och rådgivningsorganisationen FamilyLab.
Barn som bråkar är en lärorik och användbar bok för oss föräldrar till känslostarka barn. Här finns verktygen till lågaffektivt bemötande, ett sätt att undvika kaos.
⭐⭐⭐⭐
Betyg: 4 av 5.
Barn som bråkar är en bok om lågaffektivt bemötande, skriven av psykologen Bo Hejlskov Elvén och skribenten Tina Wiman. Jag måste börja med att säga att jag absolut inte har ett bråkigt barn. Jag har aldrig upplevt att vår dotter har bråkat. Däremot är hon en mycket viljestark snart-tvååring och hon har alltid haft starka känslor. Mycket starka känslor. Det är inte helt lätt att hantera, ärligt talat – en helt vanlig dag kan innehålla en närapå ändlös räcka situationer som kan resultera i att det blir för mycket, vilket inte är kul för någon.
Barn som bråkar har varit en mycket lärorik och bra bok för mig. Den har gett många nya tankar om vad man kan förvänta sig av ett barn och hur påverkade vissa individer blir av andras känslor. Barn som bråkar är lättläst och ger handfasta råd och verktyg för att undvika att situationer drar iväg och att det blir onödiga och jobbiga känsloutbrott. Eftersom boken är uppbyggd kring exempel från familjer med barn i alla möjliga åldrar, finns det förmodligen något att hämta för alla föräldrar till känslostarka barn.
Jag har inte följt debatten, men jag har noterat att det någon gång har svävat förbi kritik mot lågaffektivt bemötande i skolan. Jag vet inga detaljer om det. Kanske är inte lågaffektivt bemötande den optimala metoden för alla i alla situationer. Jag upplever dock att den funkar mycket bra hos oss. En mycket läsvärd bok för föräldrar!
Barn som bråkar
Barn som bråkar finns utgiven av Natur & kultur (2015). ISBN: 9789127141988.
Mats kamp av Mats Jonsson är en fantastisk serieroman om att bli förälder – att drabbas av en så stor rörelse att man svimmar och att nästan gå sönder i försöken att räcka till.
Mats kamp är en självbiografisk serieroman av Mats Jonsson. Den tar sin början kring millennieskiftet på Södermalm. Mats har precis träffat sin blivande fru, Vicki, och livet kretsar kring indiemusik och utekvällar. Allt är ljust, även när de 36 kvadratmetrarna känns trånga och när pengarna tar slut. Åren går och snart närmar de sig en punkt när det börjar bli läge att bestämma sig: barn eller inte barn? Fördelar vägs mot nackdelar. Plötsligt är Vicki gravid.
Jonsson tar läsaren med genom graviditet, kaotisk förlossning, den skakiga tiden efteråt och de första åren som förälder. Att bli förälder är någonting otroligt. Jag påstår inte att det är meningen med livet, men det är i vart fall något omvälvande och något som förändrar allt i grunden. Och denna helt otroliga erfarenhet är samtidigt en helt allmängiltig erfarenhet, som delas med de flesta andra. Jag tror att Mats kamp kan vara det finaste jag läst om att få barn: att närmast gå sönder av pressen som kommer från alla håll och att svimma av rörelse för att det är så fantastiskt. Boken spänner över allt. Det är fint, roligt, sorgligt och varmt i en fantastiskt skickligt avvägt blandning.
Jag älskar den här boken! Den har stått oläst i hyllan i många år och inte för att man måste ha barn för att kunna uppskatta Mats kamp, men för mig, som snart fyller 1 år som förälder, passade den alldeles särskilt fint att läsa just nu. Det finns mycket igenkänning i den här boken, både när det gäller föräldraskapet och i annat.
Mats Jonsson har en fin känsla för detaljer som definierar tiden och situationen. Tiden: ett Stockholm där kvarter efter kvarter gentrifieras och där bopriserna skenar, en värld som strax ska skakas till av en global finanskris, ett samhälle där lärare blir utbrända på löpande band och där kulturarbetare får streta på i en högst osäker värld där projekt kan avblåsas från en dag till en annan. Situationen: att lämna bekymmerslösa, barnfria år, med all tid i världen, bakom sig och kliva in i en ny värld med en kärlek så stor att den knappt går att hantera och prioriteringar som kastas om. Mitt i allt detta gäller det att försöka räcka till. Mats kämpar hårt med jobbet, konflikterna på jobbet, jobbet på den föräldrakooperativdrivna förskolan, jobbet med att hålla allt glänsande rent hemma, ja, nästan onödigt välstädat, och så Ellen, dottern som egentligen är allt, allt, allt. Går ekvationen ihop? Nej. Boken är också en fin påminnelse om vad som är viktigt på riktigt och det finns passager i den där jag verkligen hade svårt att hålla tårarna borta. En så otroligt fin bok!
Och rolig. Så vansinnigt rolig!
Mats kamp
Förlag: Galago (2011). ISBN: 978-91-7037-710-5.
Mats Jonsson
Mats Jonsson(född 1973) är en svensk serietecknare och skribent.
Nu har jag hunnit vara mamma ett tag och jag tänkte att det kunde vara på sin plats att göra en liten sammanfattning av de böcker, om graviditet och förlossning, som jag plöjde i våras.
Måste man förbereda sig genom att läsa böcker? Absolut inte! Naturligtvis. Själv råkade jag dock vänta barn under brinnande pandemi och föräldrautbildning och föräldragrupper etc. uteblev. För mig kändes det därför skönt att läsa böcker (och att läsa på 1177, som har riktigt bra information om graviditet och barn, tycker jag). Visst kan man söka och finna en massa information på nätet, men då måste man 1) veta vad man ska söka efter och 2) kunna avgöra om källan är pålitlig (man måste såklart vara källkritisk även när man läser böcker, men där brukar det i alla fall finnas källhänvisningar och böckerna är dessutom ofta författade av experter). Med böcker får man det mer elegant serverat, tycker jag. Här är mina favoriter!
Bästa boken om att vara gravid
Den bok som var bäst för mig var helt klart Praktika för blivande föräldrar, inte för att den är speciellt omfattande eller bra på att beskriva graviditeten vecka för vecka, eller något åt det hållet, men för att den var som en snäll kompis som klappade en lite på axeln. Jag tycker att jag fick så mycket graviditetsinfo på MVC, 1177 och i diverse graviditetsappar att jag inte direkt kände att jag behövde en bok också. Det Praktika för blivande föräldrar kompletterade med var en lite mer nyanserad bild av de ”sanningar” som finns kring graviditeten (samt förlossningen och småbarn) och en bakgrund till de rekommendationer som gäller. I boken har författarna gått igenom forskningsläget och redogör för de vetenskapliga publikationer som ligger till grund för kostråd, hälsoråd etc. Boken är bra på att ringa in vad man kan strunta i och vad som är viktigt på riktigt. Det enda man önskar är en uppdaterad version (boken kom ut 2017).
Praktika för blivande föräldrar av Cecila Chrapkowska och Agnes Wold
Bästa boken för att förbereda sig inför förlossningen
Det enda man kan vara hyfsat säker på är förmodligen att en förlossning inte kommer att bli som man tänkt sig, men förhoppningsvis blir det bra ändå! Jag kan ärligt säga att ingen bok förberedde mig på vad som komma skulle… Mina bästa förberedelser var 1) profylaxkurs (som jag och min sambo gick hos Birth in Harmony – ingen reklam, utan ett genuint tips på en riktigt bra kurs!), 2) information från MVC och 1177, 3) Asabea Brittons blogg och instagramkonto. Trist svar kanske (eftersom inget av detta involverar någon bok)!
Av de böcker jag plöjde innan förlossningen är Susanna HelisFöda utan rädsla hur som helst den bok som fokuserar mest på just förlossningen. Boken är lite av en klassiker inom ämnet och används på profylaxkurser (hos Föda utan rädsla själva, men tänket används också hos andra, t.ex. på den profylaxkurs som jag och min sambo valde att gå). Ska jag välja någon bästa bok i den här kategorin får det bli Föda utan rädsla, just för att mycket i den kändes igen från kursen vi gick. Hade jag jobbat mer med övningarna i boken och haft en bättre bild av hur förlossningen skulle vara så hade jag kanske haft större nytta av boken också. I praktiken var jag livrädd och hade så ont att jag egentligen inte stod ut. Då låg i och för sig bebisen fel, så jag kanske hade mer ont än vad jag hade behövt. Vad vet jag. Det går i alla fall inte att inte vara rädd när man i princip vill dö för att det gör så ont. Så kände i alla fall jag. Men jag gläds med de som kan föda harmoniskt och utan medicinsk smärtlindring.
Föda utan rädsla av Susanna Heli
Bästa boken om barn
Okej, nu är vårt barn fortfarande en liten spädis, så jag kan inte säga så mycket om hur bra boken är som stöd om man har ett lite större barn, men när det gäller den bästa boken om barn måste jag ändå säga att Stora boken om barn känns som mitt toppval. Det är en rejäl tegelsten som går igenom allt möjligt och omöjligt som man kan undra om barn (och mycket som man inte ens visste att man undrade). Jag lärde mig jättemycket om nyföddhetstiden genom att läsa den här boken. Hade jag inte läst den så hade jag verkligen haft noll koll på vad som väntade.
Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten och Mia Coull
Bästa boken om amning
Den här titeln måste jag lämna blank, för jag läste ingen bok om amning. Jag läste inte ens det informationsmaterial jag fick från MVC. Det enda jag trodde att jag visste om amning var att det kan vara svårt/omöjligt och att brukar vara extremt kämpigt i början. Jag hade därför en bild av att det var 50/50 om jag alls skulle kunna amma. Synd att jag inte hade bättre koll, för om jag hade haft bättre koll hade det säkert inte varit så kämpigt att komma igång. Det som hände var alltså att min bebis till min stora förvåning kunde börja amma omedelbart och verkade ha en medfödd supertalang för detta. Så vi åkte hem från BB med mitt självförtroende på topp. Tills vi kom hem och vår vrålhungriga bebis, som rasat i vikt utan att vi visste om det, helt enkelt inte fick tillräckligt. Hej då, självförtroendet! Allt löste sig – bebisen rusade snart i vikt och blev en riktig knubbis, mjölkproduktionen kom igång etc. Men tack och lov för modersmjölksersättning och alla gulliga personer på BB Hemvård… Mitt tips är alltså att, om inte läsa en bok, så i alla fall förbereda sig på något sätt, även om man inte är säker på om man kommer att helamma, eller amma över huvud taget. Jag kan tipsa om bloggen Babybaby, där det finns så många bra videor och information om amning (och om att bära barn i sjal/sele). Där finns boktips och länktips också. Och har du ett boktips får du gärna del med dig i kommentarsfältet!
Om våren av Karl Ove Knausgård är en fin liten bok om livet och vardagen – en bok riktad till Knausgårds vid den tiden 3 månader gamla dotter.
Om våren är den tredje delen i Karl Ove Knausgårds ”årstidssvit” – fyra böcker skrivna till den yngsta dottern, som i den första boken ännu inte är född. Jag har kastat mig rakt in i serien tack vare Radioföljetongen och har inte läst de tidigare delarna, men jag tror inte att det har någon direkt betydelse, faktiskt; Det går alldeles utmärkt att börja läsa vilken som helst av Knausgårds böcker – så är de ju också skildringar av Knausgårds liv och vardag, rakt upp och ned.
I Om våren är det en vardag och ett livspussel som ska hanteras medan den dåvarande frun är inlagd på sjukhus. Större barn ska rastas på äventyrsbad, minstingen ska hållas nöjd. Det barn som vid romankvartettens inledning ännu inte var född är nu tre månader gammal. I boken har Knausgård packat in sig själv och det lilla barnet i bilen och reser över Skånes platta landskap för att ta sig till sjukhuset där frun/modern befinner sig. Det är vår. För det lilla barnet börjar världen veckla ut sig. Knausgård funderar över livet samtidigt som vardagens bestyr ska skötas.
Jag måste erkänna att jag har ett kluvet förhållande till Karl Ove Knausgård. Han är en ikonisk nutidsförfattare som brukar stå symbol för den åtråvärda kulturman som alla kulturtanter trånar efter. Minsta steg han tar gör kultursverige galna av fascination. Han har även själv gjort sig lustig över detta – han har bland annat påtalat att han skulle kunna skriva en bok om att skita och folk skulle kasta sig över den. Skit-scenen finns för övrigt i den här boken. Det här är alltså en författare som skriver om att tömma tarmen och som folk hyllar som den störste (och sexigaste?!) vi skådat i Norden. Det är något med det som andas hysteri och som gör mig väldigt, väldigt tveksam. När han var aktuell med sin romansvit Min kamp läste jag den första boken i serien och tyckte att den var ”helt okej”, men kände samtidigt: varför skriver någon flera tusen sidor om sig själv och varför vill ”alla” läsa dem? Min kamp är förvisso ett imponerande projekt, ett snyggt bygge, och det är ett stort verk som dessutom har fått personliga konsekvenser för den store Knausgård själv, så som det blir när man utlämnade skriver om sig själv och sitt liv ned till exkrementer; Man blir lite imponerad, naturligtvis. Men varför vill ”alla” läsa? Jag har inte orkat gå vidare med Min kamp del 2–6 och kommer inte göra det heller. Trots att kultursidor, kulturprogram och bokmässor tappade andan i flera år i sin beundran över Knausgård och hans magnus opus så orkar jag bara inte plöja flera tusen sidor självbiografi.
Nu har jag alltså, trots allt, läst Om våren: en del i nästa självbiografiska verk. Hur mycket Knausgård, med blöjbyten och tankning av den stora familjebilen, kan bokmarknaden bära? Förmodligen mycket mer! För jo, jag kan förstå. Det kanske är för att jag själv snart blir förälder. Livet: det stora och det lilla i det som utgör livet, det kanske inte är så många andra än Knausgård som kan skildra det på ett intressant sätt idag? Jag tyckte faktiskt om att lyssna på den här lilla boken, trots allt. I all sin enkelhet är det fint komponerat och jag tycker väldigt mycket om idén att skriva till sitt barn på det sätt som Knausgård har gjort, hur han ger en bild av hur den första tiden i hennes liv var. Fint!
Men Knausgård som fenomen kommer jag aldrig att förstå.
Om våren
Norsk titel: Om våren. Översättare: Staffan Söderblom. Uppläsare: Magnus Roosmann. Bilder: Anna Bjerger. Förlag: Norstedts (2017), Sverige radio (radioföljetong 2021). ISBN: 9789113072012.
Karl Ove Knausgård
Karl Ove Knausgård (född 1968) är en norsk författare. Han är bland annat känd för den rosade självbiografiska romansviten Min kamp.
Stora boken om barn är en rejäl och pålitlig bok om allt man vill veta (och allt man inte ens visste att man ville veta) om att vänta barn och att leva med barn.
Stora boken om barn är en riktig koloss till bok. Den täcker in allt möjligt man kan tänkas vilja veta om graviditet och förlossning, men ger också otroligt mycket tips och råd om livet med barn. Vi väntar just nu vårt första barn, så jag har läst det som har känts relevant och aktuellt för oss, men det finns även ett långt kapitel som går igenom barn 2–6 år.
Graviditetsbesvär, gravidyoga, förlossningens faser, det nyfödda barnet och utvecklingen under det första året, amning och flaskmatning, råd om vad man bör tänka på när man köper barnprylar, barnsjukdomar och skador, sömn… Det är bara några av de ämnen som tas upp på ett enkelt sätt. Trots sitt rika innehåll håller boken en lagom nivå – det skrapas inte bara på ytan, känns inte för översiktligt.
Idag finns den mesta informationen på nätet, men jag måste säga att jag tycker att det är skönt att ha en riktig bok att bläddra i. Ska man hitta information på nätet måste man dels veta vad man ska söka efter och dels försöka förstå om källan är pålitlig. Stora boken om barn har getts ut i sju upplagor sedan 1995 och i min upplaga finns det en hel, tätskriven sida om faktagranskningen, vilket helt klart talar för att den känns pålitlig (även om utvecklingen såklart går framåt och kunskapsläget kan förändras över tid). Här har jag dessutom fått massor av information av sådant jag inte ens förstått att undra över och aldrig hade hittat på nätet.
Man kan knappast förbereda sig inför livet med barn genom att läsa en bok, men nog kan jag känna att det är skönt att ha läst på lite och funderat en del. Ska man bara läsa en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap är Stora boken om barn en bra kandidat, just för att den är så omfattande och rejäl. Det här är en riktigt bra bok, tycker jag! Den enda nackdelen är väl att formatet inte direkt är det bästa om man vill ligga och läsa i sängen. 😉
Stora boken om barn
Stora boken om barn av Lena Lidbeck, Kristina Hofsten, Mia Coull
Vänta barn är en lättläst bok om graviditet och förlossning. Trots att den inte är så lång rymmer den det mesta. En klassiker som brukar delas ut på MVC. Betyg: 4 av 5.
Vänta barn är en klassisk vänta barn-bok som utkommit i olika utgåvor sedan 80-talet. Vi fick vårt exemplar från barnmorskan på vårt inskrivningssamtal, men jag har också sett att den finns i nätbokhandeln. Eftersom jag har ett litet projekt att plöja böcker om barn och graviditet så kan det väl passa att också skriva några rader om Vänta barn!
Vänta barn är en riktigt bra bok: lättläst och komprimerad, men ändå förvånansvärt omfattande. Största delen handlar om graviditeten: vad om händer i kroppen, vad som händer hos mödravården, graviditetsbesvär och livsstil. Det finns också kapitel om förlossningen, amning och eftervård. Allt är varvat med berättelser från föräldrar, något som känns väldigt välkommet eftersom graviditet, förlossning och föräldraskap faktiskt kan se väldigt olika ut, vilket är bra att påminna sig om.
Kort och gott är det en riktigt bra bok för den/de som väntar sitt första barn och kanske känner sig lite lost, så som man lätt gör, ärligt talat. Att vänta barn kan vara helt omtumlande och även om man har många runt omkring som gärna pratar om sin vänta barn-tid, så finns det ändå aspekter som folk inte gärna pratar om. Det kändes skönt att tidigt ha en bok att läsa i, faktiskt. Man kan ju alltid kolla på 1177, men ibland är det skönt att ha en bok. Det här känns som en seriös och saklig bok som går att lita på.
Författare till nuvarande upplaga: Hanne Fjellvang, Linn Richter samt Eva Berggren Broström, föreningen SHEDO, Sara Hultman. Faktagranskning: Lotta Herling. Redaktör: Linnéa Isheden. Illustratör: Maria Källström. Foto: Karin Alfredsson. Utgivningsår: 2019 (trettonde upplagan, Gothia fortbildning). ISBN: 978-91-7741-114-7.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
