Kategorier
Haushofer, Marlen

Väggen

Väggen av Marlen Haushofer är en lågmäld, tidlös och tänkvärd berättelse om en kvinna som plötsligt inser att hon lever ensam bakom en vägg och som återgår till ett enkelt liv, nära naturen. Betyg: 4+ kossor av 5.

Väggen av Marlen Haushofer är en modern klassiker och en tidlös berättelse om en kvinna som plötsligt inser att hon befinner sig bakom en osynlig vägg. Hon befinner sig i en jaktstuga i Alperna när hennes lilla stuga plötsligt blir avskärmad. På andra sidan väggen verkar allt liv ha förstenats och dött. Kvinnan gör ingen ansats att gräva sig ut eller att forcera väggen på något sätt. Istället börjar hon bruka jorden och göra det mesta av de små resurser hon har.

Hennes enda sällskap är hunden Lo samt en katt och en ko som också visar sig ha hamnat på hennes sida väggen. Hon månar verkligen om sina djur och de lever i ett ömsesidigt beroende.

Boken är skriven som en redogörelse som kvinnan gör ett par år efter det att hon först hamnade bakom väggen. Den är skriven i ett enda flöde och har ingen kapitelindelning. Inledningsvis tyckte jag att det var lite jobbigt att inte få några naturliga pausställen under läsningens gång, men jag vande mig snart och jag gillar också det här stilistiska greppet. Kvinnans tillvaro är klaustrofobisk och det är också texten, på sätt och vis.

Berättelsen lunkar på. Det antyds att något dramatiskt ska hända, men det är inte det som är berättelsens driv. Istället är det kvinnan och hennes dagliga slit som utgör hela handlingen. Det är lågmält, men ändå effektivt. Under läsningens gång hinner boken verkligen väcka många tankar om livet, livets tempo och vad vi väljer att göra med våra liv.

Trots att Väggen är en långsam berättelse och trots att den till stora delar har en märklig avsaknad av dramatik, så är det en bok som suger tag. Läser man den här boken vid rätt tillfälle i livet så tror jag verkligen att den kan ge en puff i en ny riktning. Vi läste den här boken i min bokcirkel och den gången råkade det vara mitt bokval. Inför bokcirkelträffen tänkte jag att jag kanske hade prackat på mina kompisar en riktigt seg och impopulär bok. Till min förvåning gav samtliga något av de högsta betygen till Väggen. Det här verkar vara en bok som många på något sätt kan relatera till eller känna något särskilt för. Det känns verkligen som kännetecknande för en riktig klassiker. 

Idag är det den femte november och jag börja skriva på min redogörelse. Jag kommer att skriva ner allt så detaljerat jag kan. Egentligen vet jag inte om det är den femte november idag. Under vintern som gått har flera dagar försvunnit; och jag vet inte ens vilken dag det är. Men jag tror inte det är särskilt viktigt. Jag har bara korta anteckningar att luta mig mot; korta eftersom jag ju aldrig planerat att skriva den här redogörelsen, och jag är rädd att mycket av det jag minns är annorlunda mot hur det verkligen var.

Ur Väggen av Marlen Haushofer i översättning av Rebecca Lindskog
Väggen av Marlen Haushofer
Väggen av Marlen Haushofer

Originalets titel: Die Wand (tyska).
Översättare: Rebecca Lindskog.
Utgivningsår: 1963 (första österrikiska utgåvan), 1988 (första svenska utgåvan i översättning av Per Erik Wahlund), 2014 (den här nyöversättningen av Rebecca Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog).
Antal sidor: 255.
ISBN: 9789186905224, 9789186905422.
Andra som läst: Bokföring enligt Monika, Booksessed, dagensbok.com, Litteraturkvalster & Småtankar.

En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött – djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom?

I sin mångbottnade klassiker, beskriver Haushofer en kvinnas hårda och spännande kamp för att överleva. Väggen, som filmatiserades 2012 och blev en stor succé i Europa, utkommer nu i nyöversättning som första bok i Thorén & Lindskogs moderna klassikerserie.

Marlen Haushofer föddes 1920 i Frauenstein i Österrike. Hon skrev ett femtontal romaner och novellsamlingar, där Väggen intar en central plats. Hon dog 1970 och älskas idag av läsare i Sverige och över hela världen.

Förlagets beskrivning

Marlen Haushofer

Marlen Haushofer (1920–1970) var en österrikisk författare som bland annat är känd för romanen Väggen, som också har filmatiserats.

Kategorier
Oz, Amos

Vänner emellan

Vänner emellan av Amos Oz är en novellsamling som utspelar sig på ett kibbutz där invånarna är förvånansvärt ensamma. Betyg: 3 esperanto-kurser av 5.

Vänner emellan av Amos Oz
Vänner emellan av Amos Oz

Vänner emellan av Amos Oz är en samling berättelser från ett kollektivt jordbruk, ett kibbutz, i det sena 50-talets Israel. Den kan läsas som en novellsamling, men en rolig detalj är att alla berättelser i boken utspelar sig på samma kibbutz och kretsar kring samma människor. Det är ett intressant och samtidigt väldigt enkelt grepp. Jag blir faktiskt förvånad över att inte fler novellförfattare har gjort något liknande.

I åtta små berättelser skildrar Amos Oz livet på kibbutz: sammanhållningen och den paradoxala ensamheten och utanförskapet, de stränga reglerna och de som försöker rucka på dem, begränsningarna och de som ändå vågar drömma om något större. En del berättelser är berörande. Det är särskilt en novell som kändes särskilt sorglig: den om en orolig pojke som tvingas sova i den gemensamma sovsalen med alla andra barn, trots att han verkligen skulle behöva vara med sin pappa. Kibbutzens barn var, precis som allt annat, något som tillhörde alla. Inte mycket är individuellt på det här stället.

Oz har inte skrivit någon skarpt kritisk berättelse, snarare en varm och humoristisk historia, men det är verkligen en bok som på ett tankeväckande sätt berättar om livet på kibbutz och de fallgropar som finns när människor försöker att leva tätt tillsammans och leva efter höga ideal.

Jag tyckte helt ärligt att det var lite svårt att komma in i Vänner emellan, men det var värt besväret. Jag tycker att boken gav en väldigt fin inblick i livet på kibbutz.

Vänner emellan

Originalets titel: Be’in khaverim (hebreiska).
Översättare: Rose-Marie Nielsen, som har översatt den engelska översättningen, Between friends, översatts från hebreiska av Sondra Silverston).
Uppläsare: Staffan Göthe.
Utgivningsår: 2012 (första hebreiska utgåvan), 2013 (första svenska utgåvan, Wahlström & Widstrand), 2014 (den här Radioföljetongen, producerad av Thomas Lunderquist för Sveriges radio).
Antal sidor: 164.
ISBN: 9789146223979.

Amos Oz

Amos Oz (född 1939 som Amos Klausner) är en israelisk författare som ständigt är på tapeten när det spekuleras kring nästa nobelpristagare. Han har skrivit ett 20-tal romaner, varav de flesta är översatta till svenska. Hans senaste bok i svensk översättning är Judas (2015). Oz har själv levt på kibbutz under många år och det var också under sin tid på kibbutz som han bytte till namnet Oz, vilket betyder “styrka” på hebreiska.

Förlagets beskrivning

“I Vänner emellan öser Amos Oz ur sina egna erfarenheter om livet på en kibbutz i slutet av 1950-talet. Här möts människor från olika skeden i livet. Det är åtta historier om människor som alla bär på sitt eget öde. Historier om kärlek, längtan och sorg. Och historierna handlar om ensamhet, på det enda stället man inte ska kunna känna sig ensam – kibbutzen. Här finns Zvi Provizor, en pessimistisk och butter trädgårdsmästare; Henya Kalish, vars rika broder vill betala för hennes son Yotams studier i Italien, medan Yotam själv bara tänker på hur han ska våga lämna kibbutzen och ge sig ut i världen; och historien om Martin Vandenberg, skomakare och överlevare från Förintelsen, som vigt sitt liv åt världsspråket esperanto. De åtta berättelserna bildar tillsammans ett pärlband av historier som inte bara handlar om enskilda människoöden, utan det blir också en bok om en tid, en plats och en idé om hur vi i humanismens namn skulle arbeta och leva tillsammans, trots olika bakgrunder, olika politiska uppfattningar och olika synsätt på livet. “

Kategorier
Nors, Dorthe

Blicken, pilen, filen

Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors är en roman om en kvinna som har hamnat på lite avvägar här i livet och som förgäves försöker att lära sig att köra bil. Betyg: 4+ svenska deckare av 5.

Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors

Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors är en liten roman om en kvinna som försöker att ta körkort. Det är bara två problem: dels kan hon inte lära sig att växla och dels gäller det att ingen får reda på att hon lider av lägesyrsel, för det skulle kunna äventyra hennes körkortstillstånd. Huvudpersonen, Sonja, är äldre än de andra eleverna på bilskolan och det verkar som att hennes ålder är enormt distraherande för hennes körlärare. Lektion efter lektion åker Sonja omkring med en körlärare som inte kan sluta småprata med körskolans enda jämnåriga elev. Det är så mycket prat och skvaller att körläraren inte har tid att låta Sonja växla på egen hand. Ingenting får stoppa körlärarens aldrig sinande flöde av prat. Det är dråpligt och kul att läsa om Sonja och hennes hopplösa körlektioner och den konflikträdsla som hela tiden skaver.

Det är inte bara relationen med körlärare som är lite kantig. Det ges lite mellan raderna att Sonja faktiskt är rätt ensam: hon lever utan en partner, har bosatt sig en bra bit från sin egen familj och hon verkar ha märkligt svårt att kommunicera med folk runt omkring, inte minst sin syster. Jag anar att ensamheten kanske inte är fullt ut självvald, men samtidigt måste jag säga att det känns skönt och uppfriskande att läsa om en 40-årig kvinna som lever själv: det är en förvånansvärt udda huvudperson.

Jag tyckte verkligen att det var uppfriskande att läsa Blicken, pilen, filen. Den är rolig och vass, skriven med finess och känsla. Det går att läsa boken rakt upp och ner och njuta av den, roas av den, men om man vill är det inte svårt att läsa den och samtidigt hitta symboliken i hennes hopplösa rattande och de avvägar som livet på sätt och vis verkar ha hamnat på. Om man vill kan man läsa boken och verkligen skala av lager efter lager, bli rent av överraskad över Sonja, vem hon är, vad hon har i bagaget och vart hon är på väg. En riktigt bra bok! Jag älskar noveller och det här är en berättelse som lånar många välbekanta element från just novellformatet, även om den har fått svälla ut över närmare 200 sidor. Det är någonting avskalat och rakt på sak som verkligen tilltalar mig och som sällan går att få till utanför novellformatet. Dorhte Nors har lyckats. Det här är en koncentrerad berättelse, en riktig pärla.

Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors
Blicken, pilen, filen av Dorthe Nors

Blicken, pilen, filen

Originalets titel: Spejl, skulder, blink (danska).
Översättare: Ninni Holmqvist.
Uppläsare: Pia Johansson.
Utgivningsår: 2015 (första danska utgåvan), 2016 (första svenska utgåvan, Ordfront förlag), 2018 (den här Radioföljetongen, producerad av Ludvig Josephson för Sveriges radio).
Antal sidor: 187.
ISBN: 9789170379147.

Dorthe Nors

Dorthe Nors (född 1970) är en dansk författare som debuterade 2001 med romanen Soul. På svenska fick hon stort genomslag sju år senare med den hyllade novellsamlingen Kantslag. Blicken, pilen, filen är hennes senaste roman. Dorthe Nors har en hemsida och twittrar under @DortheNors.

Förlagets beskrivning

“Sonja kan inte växla. Hon är äldre än alla andra på bilskolan och det är högst oklart om hon överhuvudtaget kan lära sig köra bil. Körläraren Jytte har så mycket på hjärtat att hon helt enkelt inte har tid att lära Sonja att växla det blir enklare om hon bara sköter det åt henne.

Sonja bor ensam i Köpenhamn och översätter svenska kriminalromaner, men hennes eget liv är tämligen ospännande. Dessutom lider hon av yrsel om hon rör för mycket på huvudet börjar världen att gunga. Sonjas syster tycks aldrig ha tid att svara i telefon och nu är det som om tillvaron kantrar alltmer. Men Sonja är en fighter, det har hon i alla fall alltid blivit itutad. Till slut tar hon mod till sig och ber att få byta bilskollärare.

Ska det vara så förbannat svårt att lära sig köra bil!

Blicken, pilen, filen är en tragikomisk och öm skildring av en kvinna som försöker hitta dragläget i sitt eget liv. Dorthe Nors skriver med humor, svärta och en skarp blick för det absurda i tillvaron.”

Kategorier
Winterson, Jeanette

Det finns annan frukt än apelsiner

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson är den smärtsamma, men samtidigt förvånansvärt roliga och varma, berättelsen om hur Jeanette växer upp i ett frikyrkligt hem och hur allting sedan raseras när hon blir kär i en tjej. Betyg: 3+ onda andar av 5.

Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson
Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

När jag började lyssna på Det finns annan frukt än apelsiner trodde jag att det var en självbiografi, men jag har sedan förstått att det är en roman, även om den, precis som alla romaner, har självbiografiska drag. I huvudrollen hittas i alla fall en tjej med samma namn som författaren själv: Jeanette. Hon växer upp som adoptivbarn i en frikyrklig familj. Uppväxten präglas av uppfattningen att Jeanette ska bli missionär och Jeanette ger sig också entusiastiskt in i församlingsarbetet med den naivitet som bara barn kan uppvisa. Väckelsepredikandet får dock ett abrupt slut när Jeanette som tonåring blir förälskad i sin första, stora kärlek – Melanie. Homosexualitet är ingenting som accepteras i församlingen och Jeanette blir plötsligt stämplad som besatt av satan och måste överge allt.

Det här är en smärtsam bok om en udda uppväxt, där uppfattningen om vad som går an, och vad som inte gör det, är oerhört snäv. Det måste vara väldigt speciellt, för att inte säga fruktansvärt, att växa upp i en sådan miljö. Hur kan någon hitta sig själv i en sådan miljö? Ändå är det en bok med förvånansvärt mycket värme och humor och jag känner mig närmast upplyft av att det uppenbarligen går att spränga sig fri även när förutsättningarna ser ut som de gör i boken.

Det finns annan frukt än apelsiner kom ut första gången 1985 och har kommit i flera svenska översättningar sedan dess. Jag kan mycket väl förstå att den här bokens popularitet består – Winterson berättar verkligen en helt egen berättelse och har en speciell humor som verkligen funkar ihop med denna uppväxtskildring.

Om Jeanette Winterson och Det finns annan frukt än apelsiner

Jeanette Winterson (född 1959) är en brittisk författare, som liksom huvudpersonen i hennes debutroman Det finns annan frukt än apelsiner, växte upp som adoptivbarn i ett frireligiöst hem, ett hem som hon tvingades lämna efter att ha inlett en relation med en kvinna. Hennes senaste roman på svenska är Tidsklyftan (The gap of time). Jeanette Winterson har en hemsida.

Originalets titel: Oranges are not the only fruit (engelska).
Översättare: Lena Fries-Gedin.
Uppläsare: Ulla Skoog.
Utgivningsår: 1985 (första brittiska utgåvan), 1990 (första svenska utgåvan, i översättning av Caj Lundgren, Gedin),  2015 (första utgåvan i den här översättningen, Wahlström & Widstrand), 2017 (den här inlästa versionen, Radioföljetongen i Sveriges radio).
Antal sidor: 238.
ISBN: 91-7964-059-1, 9789146228981.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

“Jeanette Wintersons klassiska, numera kultförklarade och ständigt efterfrågade debutroman i nyöversättning.

Liksom folk i allmänhet bodde jag länge hos min mor och far. Min far gillade att se på brottning. Min mor gillade att brottas.

Det här är berättelsen om Jeanette, adopterad och uppfostrad som vore hon en av Guds utvalda i en strängt religiös, frikyrklig arbetarfamilj i norra England. Hon verkar vara förutbestämd att bli missionär, och redan vid unga år är hon en framgångsrik väckelsepredikant. Men 16 år gammal möter hon en annan flicka, och eftersom varken kärlek eller sex ingår i den utstakade planen så tvingas Jeanette lämna kyrkan, hemmet och familjen för att kunna leva med den hon älskar.”

Kategorier
Ståhl, Isabelle

Just nu är jag här

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl är en relationsroman från här och nu – någonstans där bokens huvudperson har märkligt svårt att befinna sig. Betyg: 4 selfies av 5.

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Just nu är jag här är en ironisk titel på den här boken, för bokens huvudperson, Elise, är överallt utom just här. Hon är egentligen aldrig här och nu. Det finns inte en situation som inte kan motas iväg med någon distraktion. Föreläsningar, middagar, romantiska promenader försvinner medan hon kollar på Tinder eller instagrammar. Utekvällar, arbetspass, egentligen vilken stund som helst, kan dövas med Sobril eller andra droger. Elise är aldrig här, men hon är märkligt nog sällan i det förflutna heller – hennes familj är inga människor som hon direkt har någon kontakt med och hennes bakgrund är inte precis något som hon vill prata om. Framtiden tar hon inte heller tag i. Hon jobbar några timmar här och där och lever i någon slags fantasi om att hon skriver på något och att hon ska bli författare. Egentligen gör hon just ingenting av sitt liv och tycks inte ha någon som helst idé om hur framtiden ska te sig, hur hon ska försörja sig, var hon ska bo. Allting i hennes liv är löst och tomt. Hon tycks inte ens ha någon endaste verklig vän, förutom den vän som inte längre finns i hennes liv: den ständigt saknade Sofia, som nu för tiden lever en vanligt svenssonliv och har skaffat sambo.

När hon läser en strökurs på universitetet får hon en fix idé om att inleda en relation med en viss Victor, som går på samma kurs. Vad han ser hos henne är en gåta som jag grubblar på boken igenom och inte riktigt kan släppa, men någonting ser han i alla fall, för på väldigt kort tid hinner de både träffas och flytta ihop och bli ett etablerat par. Victor är en typisk medelklassig akademiker som ägnar fritiden åt uppbyggliga aktiviteter som löpning och konstutställningar och som kan laga mat, diskutera litteratur och inreda innerstadslägenheten med de rätta inredningsdetaljerna (Elfahyllor istället för String, ni vet).

Förhållandet är dock lite av en kuliss. Elise är ju aldrig här och i samma stund som hon “får” Victor är han precis lika ointressant som allt annat runt omkring henne. Victor dras snart ner av hela den miserabla situationen han hamnar i genom Elise. Hon parasiterar på honom, gnäller om allt och inget, och hon är aldrig någonsin här, aldrig någonsin äkta, aldrig någonsin ärlig.

Det här är som en Egenmäktigt förfarande (Lena Anderssons bok om olycklig kärlek), men från “den andra” sidan, så att säga. Här är det inte “offrets” sida av situationen som skildras, utan huvudrollsinnehavaren är den som låter sina egna problem och tillkortakommanden tynga den andra. Det märkliga är att boken inte ger någon ny förståelse eller insikt. Det går liksom inte att läsa den här boken och sympatisera med Elise eller förstå henne. Man läser bara och tycker att hon är äcklig och vidrig rakt igenom.

Det är ingen behaglig läsning. Samtidigt kan jag inte säga någonting annat än att boken är riktigt, riktigt bra. Hur ofta kan berättelser väcka så mycket känslor? Även om den främst väcker avsky så får den verkligen läsaren att känna. Berättelsen är också kryddad med extremt mycket tidsmarkörer och lyckas verkligen ta pulsen på samhället – Kent ska ha sin sista spelning, lägenheter är inredda med femtiotalsmöbler och affischer från Fotografiska, unga stockholmare sitter på parmiddagar och pratar om hur stressade de är. Ibland tycker jag att författaren droppar lite för många kommentarer om medelklassig Stockholmstillvaro; det känns nästan lite sökt, men boken är ändå en verkligt intressant skildring av vår tid och vår huvudstad. Det är faktiskt en riktigt tankeväckande bok, som är svår att skaka av sig.

Citerat ur Just nu är jag här

“Min psykolog sa att jag ska känna efter hur marken känns mot fötterna och hur luften känns i lungorna, det är en mindfulnessövning.

Jag blundar och försöker känna hur luften känns när jag andas in den. Jag känner hur kroppen fylls av tomhet och hur tiden bara går.

När jag öppnar ögonen är jag fortfarande där, kvar med mig själv.

Jag tittar på min spruckna mobilskärm. “73 personer har gillat dig sedan du senast kollade. Tryck för att kontrollera vilka” Hej Elise, hur mår du idag? skriver någon på Tinder. Det känns obehagligt intimt att han använder mitt namn, som om vi kände varandra.”

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Om Isabelle Ståhl och Just nu är jag här

Isabelle Ståhl (född 1988) är en svensk skribent och författare, som bland annat har skrivit för Expressen och Svenska dagbladet. Hon är också doktorand i idéhistoria på Stockholms universitet. Just nu är jag här är hennes debutroman. Isabelle har en blogg och twittrar under @isabellestahl.

Utgivningsår: 2017 (första svenska utgåvan, Natur och kultur).
Antal sidor: 294.
ISBN: 978-91-27-15241-0, 978-91-27-15242-7.
Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON (annonslänkar).

Förlagets beskrivning

“Elise läser på universitetet och dejtar på Tinder. Hon har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst.
När hon träffar Victor verkar hon bli lycklig på det där omedelbara sättet, trots att han är i hennes egen ålder. Lyckan går snart över i en känsla av tomhet.

“Just nu är jag här” handlar om hur man ska kunna säga »jag älskar dig« i en avförtrollad tid där alla ord har förlorat sin mening, men där längtan efter närhet är ofrånkomlig.
En Stockholmsskildring som är medveten om traditionen tillbaka till Hjalmar Söderberg, och samtidigt är en relationsroman i högsta grad för och i vår egen tid.”