Kategorier
Krusenstjerna, Agnes von Lindberg, Stefan Stig, Oline Woolf, Virginia

4 noveller: Förlorade sonens återkomst, Hägring, Lappin och Lapinova, Till havet

Här kommer några rader om några av de noveller som ingick i Novellix julkalender 2019. 🙂

Förlorade sonens återkomst

Förlorade sonens återkomst av Agnes von Krusenstjerna handlar om ett äldre och förmöget par som får besök av sitt barnbarn. Det lider mot jul och förberedelserna pågår för fullt: det bakas och lagas mat så att alla skafferier och källare ska bli fyllda. von Krusenstjerna lyckas verkligen levandegöra herrgårdslivet och julkänslan. Det finns dock något som kastar en skugga över tillvaron: sonen, barnbarnets pappa, har inte varit välkommen i huset på många år och kan därför inte komma på besök. Barnbarnet påminner dock starkt om den förlorade sonen och även det mest frusna hjärta börjar tina. En riktigt hjärtvärmande och fin berättelse!

Betyg: 4 julgranar av 5.

Utgivningsår: 1933 (första utgivningen, i Delat rum på Kammakaregatan, Bonniers), 2019 (den här utgåvan, Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-7589-331-0.

Hägring

Hägring av Oline Stig får mig att tänka på uttrycket “OK boomer”, som förmodligen peakade nu under hösten. Novellen kretsar nämligen kring ett gäng, ur baby boomer-generationen, som fumligt rör sig på sociala medier. De har alla en gemensam Facebookvän, en ung kvinna som de alla lyckas ha väldigt mycket gemensamt med, men vem är hon egentligen? Jag tyckte att den här novellen var sjukt rolig, faktiskt, trots att den också är förutsägbar. Det är sällan lätt att hålla ihop ett kompisgäng, särskilt om det rör sig om rätt ytligt bekanta som försöker att träffas regelbundet och hålla sams. Oavsett ålder och livssituation verkar det alltid uppstå slitningar, svartsjuka och skrattretande tjafs. Den här boken skildrar detta med humor och värme.

Betyg: 4 pizzerior av 5.

Hägring av Oline Stig

Utgivningsår: 2013 (Novellix). Antal sidor: 26. ISBN: 978-91-7589-025-8.

Lappin och Lapinova

I Lappin och Lapinova av Virginia Woolf har en ung kvinna precis gift in sig i en tjusig familj. Det finns bara ett problem: hon vet inte hur hon ska känna sig hemma i sitt nya sammanhang och hur hon ska vänja sig vid att vara makens fru. Det verkar över huvud taget inte finnas någon kärlek och passion. Räddningen blir en barnslig lek, där den unga frun och hennes make är de två kaninerna kung Lappin och drottning Lapinova. Jag tycker att det här är en riktigt berörande berättelse om att försöka hitta sin plats i en ny klass, i ett nytt sammanhang. Det kan inte ha varit lätt att vara kvinna under den tid då en kvinna var sin makes fru snarare än en egen person.

Betyg: 4 svärmödrar av 5.

Lappin och Lapinova av Virginia Woolf

Originalets titel: Lappin and Lapinova (engelska). Översättare: Alva Dahl. Utgivningsår: 1938 (första brittiska utgivningen, i tidskriften Harper’s Bazaar), 2019 (den här svenska utgåvan, Novellix). Antal sidor: 17. ISBN: 978-91-7589-128-6.

Till havet

Till havet av Stefan Lindberg kretsar kring Stina och hennes tre systrar. Stina lider av kronisk smärta och längtar till ett vilohem vid havet, men det är något hon bara kan drömma om. Hennes man är som en karikatyr från Lyxfällan och pengarna finns helt enkelt inte. Så är det någon i staden som vinner en stor Lottovinst och spekulationerna börjar, inte minst bland systrarna. Jag tycker att den här novellen bygger på en intressant och kul idé, men kände samtidigt att den var rätt krångligt berättad och förvånansvärt svår att hänga med i.

Betyg: 3 routrar av 5.

Till havet av Stefan Lindberg

Utgivningsår: 2014 (Novellix). Antal sidor: 27. ISBN: 978-91-7589-041-8.

Kategorier
Strömquist, Liv

Den rödaste rosen slår ut

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist är ett tänkvärt och roligt seriealbum om kärlek och varför Leonardo DiCaprio och andra verkar ha så svårt att känna något på riktigt. Betyg: 4 strandfynd av 5.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist är ett seriealbum om kärlek, ett ämne som Strömquist har berört förut i sina serier. Många med mig har förmodligen läst Prins Charles känsla, ett seriealbum som inte direkt trycker på det romantiska och härliga med kärlek. Därför blev jag faktiskt lite förvånad, och uppfriskad, av att läsa den här uppföljaren, där Strömquist tar sig an frågan från en helt annan vinkel än i tidigare. Liksom tidigare är boken något av en essä i serieform och det strösslas generöst med fotnoter och källhänvisningar medan Strömquist leder läsaren vid handen genom litteraturhistorien och modern sociologisk forskning för att föra fram sina tankar kring kärlek och varför den kanske inte ens uppstår.

En stor del av det jag minns från Prins Charles känsla var att Strömquist ifrågasatte idén om att en parrelation ska hålla ett helt liv, oavsett vad, och att seriealbumet också över huvud taget drev rätt friskt med den heteronormativa tvåsamheten. På något sätt talade det till mig. När jag läser Den rödaste rosen slår ut förstår jag varför Prins Charles känsla gjorde ett så starkt intryck. Nu skriver nämligen Strömquist om kärlek som en magisk kraft och det är bland annat “moderna människor” (sådana som jag) som det skojas om. Som modern människa har jag alltid tyckt att det är helt sjukt med den där superromantiska kärleken så som den beskrivs i många filmer och böcker, den där någon kanske trånar efter en olycklig kärlek ett helt liv eller där någon kanske ger upp allt i livet för att ge sig in i en relation med någon de känt i några minuter. För mig har allt sådant känts orimligt, irrationellt, rent sjukt. Som modern människa tycker jag att det är naturligt att hålla lite distans till kärlek: tar det slut så får man helt enkelt sörja det en stund och sedan komma igen och gå vidare i livet. En hel del av de här tankegångarna var också sådana jag tyckte mig känna igen i Prins Charles känsla.

Nu är tongångarna, som sagt, något helt annorlunda. Med utgångspunkt från Leonardo DiCaprio (min favoritskådespelare, by the way) och hans många förhållanden med baddräktsmodeller söker Strömquist en förklaring till varför kärlek för somliga inte riktigt uppstår. Är vi för upptagna av oss spegla oss själva i andra? Har vi fastnat i för rationella uppfattningar om kärlek och fått den att tappa det mystiska och det som gör att den har ett högre syfte? Handlar det om att det har blivit högstatus att hålla distans till starka känslor? Har vi blivit oförmögna att lova något så absolut som evig kärlek? Plötsligt finns en mycket mer romantisk och gullig bild av kärlek. Strömquist lanserar rent av att det kan vara ett självbedrägeri att se det som att kärlek är något som går att bestämma över och något som går att uppleva helt smärtfritt och rättvist.

Som vanligt håller jag inte med Strömquist i allt hon säger, men jag gillar hur hon ständigt lyckas hitta nya och intressanta vinklar. Det finns få ämnen som är så uttjatade som kärlek, men ändå lyckas hon verkligen skriva något som känns nytt och överraskande. Här finns mycket som går på tvärs med “moderna människors” tankar och känslor kring vad kärlek kan vara. Det är lätt att glömma att vi alla, hela tiden, lever och agerar i en kultur där det finns “sanningar” som verkligen inte alltid har varit sanningar och som säkerligen inte kommer att vara sanningar för all framtid heller. Det är spännande att Strömquist ofta lyckas peta på just sådana föreställningar. Hon får mig inte att helt ändra världsbild, men visst är det en tankeväckande bok. Den rödaste rosen slår ut är helt klart intressant och vass, samtidigt som att den är underhållande. Den kanske är lite torrare än somliga av Strömquists tidigare seriealbum, på så sätt att serierna är långa och ganska textdrivna, men den är väl värd mödan att läsa.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist

Illustratör: Liv Strömquist.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Galago).
Antal sidor: 169.
ISBN: 9789177750918.

Leonardo DiCaprio har dejtat femtioelva svinheta baddräktsmodeller men blir aldrig kär i någon. Varför? Beror det på konsumtionssamhället? Narcissism? Biologi? Eller har han bara inte träffat den rätta? Och: börjar vi alla mer och mer bli som Leo?

I Den rödaste rosen slår ut undersöker Liv Strömquist hur det går för kärleken i senkapitalismens tid. Med hjälp av Beyoncé, Sören Kierkegaard, smurfarna, sociologisk teori, missnöjda dokusåpadeltagare, Platon och många fler söker hon svar på frågan om varför vi känner så lite. Kan vi styra förälskelse? Och vad är det egentligen som händer när kärlek tar slut?

Den rödaste rosen slår ut har lånat sin titel från en dikt av poeten H.D. vars liv präglades av hennes stora fallenhet för förälskelse. Boken berättar också historien om hur Sokrates cockteasade en kille för 2 400 år sedan, funderar över vad som hände när Theseus slutade vara kär i Ariadne, samt lyfter fram historiens allra mest crazy girlfriend: Lord Byrons exflickvän Lady Caroline Lamb.

Förlagets beskrivning

Liv Strömquist

Liv Strömquist (född 1978) är en svensk serietecknare och (podd)radiopersonlighet. Hon medverkar bland annat i podcasten En varg söker sin pod, som hon driver tillsammans med Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Som serieskapare slog hon igenom 2005 med albumet Hundra procent fett och sedan dess har hon gett ut en rad hyllade seriealbum. Flera av dem har tolkats på scenen.

Kategorier
Alakoski, Susanna

Bomullsängeln

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är en intressant, men kanske lite väl lång, bok om kvinnoliv och finskt 1900-tal. Betyg: 3 rökerier av 5.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är den första delen i en planerad serie om kvinnors liv i 1900-talets Sverige och Finland. Mina tankar leds till Per Anders Fogelström och hans fantastiska Stad-böcker, men i Alakoskis tappning finns ett tydligt kvinnligt fokus, vilket känns välkommet. Ambitionen är att skriva om fyra generationer kvinnor och samtidigt skildra hur samhället utvecklas. I Bomullsängeln är det Hilda, en karaktär inspirerad av Alakoskis mormor, som står i fokus. Hon föds vid 1900-talets början in i en brokig familj, där hennes egen moder lider av psykisk sjukdom, men där den utökade familjen med mostrar och “mostermän” ändå ger en varm uppväxt. Allt tar dock abrupt slut när Hilda som tonåring blir oplanerat gravid. Hon tvingas att lämna gården med sin nyfödde pojke på armen och hamnar så småningom i Vasa, där hon blir spinnerska på bomullsfabriken.

Boken följer Hilda (och hennes barn) genom livet och i bakgrunden skildras också vad som sker i samhället, som Finlands självständighet och de två världskrigen. Det är ett ambitiöst verk, inte minst i arbetarskildringen och hur den berättar om kvinnors liv, villkor och vänskap under tidigt 1900-tal. Mest ömmande och intressant tycker jag att det blir när vi får följa Hilda under hennes tid på gården: pigors slit, kvinnors villkor, hur förödande det kunde bli att bli kär..! Sedan tycker jag tyvärr att det tappar lite. Det är en lång bok och jag förstår att det krävs många sidor för att skildra alla lager som Alakoski vill ha med. Det blir lite för långt för min smak, men jag älskar initiativet och kommer säkerligen att läsa fortsättningen.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski
Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Uppläsare: Katarina Everlöf.
Utgivningsår: 2019 (första utgåvan, Natur och kultur), 2019 (den här ljudboksutgåvan, Natur och kultur).
Antal sidor: 430 (ca 14 h lyssning).
ISBN: 9789127165908, 9789127160491.

Hilda är alls inte ensam. Hon har katten Kisuli. Hon har Sanna-täti, som tar hand om allt och som föddes för en halv evighet sedan, samma dag som elden brände gamla Vasa till aska. Och hon har mor, som fått stirrsjukan och är bortom allt. Far är någonstans i Amerika.

Men när Hilda har vuxit till sig hamnar hon i olycka, får lämna mostrarna, mostermännen och tryggheten på gården Sorola för att tjäna piga, koka lut, byka, sätta potatis, räfsa hö.

Hennes mer oförvägna vän Helli förstår inte varför man ska slita så ont för någon annan och får med sig Hilda till Vasa, till den orangefärgade bomullsfabriken med pipa högre än Trefaldighetskyrkan.

Här ska de arbeta. Här ska de bo och leva. Här ska de bli bomullsänglar.

Med Bomullsängeln inleder Susanna Alakoski en svit romaner om kvinnors liv, arbete och längtan i Finland och Sverige under hela nittonhundratalet. En berättelse om fred och krig, där vardagsliv och världspolitik är trådar i samma väv.

Förlagets beskrivning

Susanna Alakoski

Susanna Alakoski (född 1962) är en sverigefinsk författare som fick sitt stora genombrott med den augustprisbelönade romanen Svinalängorna 2006. Susanna Alakoski har en hemsida.

Kategorier
Willumsen, Dorrit

Marie: en roman om Madame Tussauds liv

Marie av Dorrit Willumsen är en intressant roman om Marie Tussaud och om att vara karriärkvinna på 1700-talet. Betyg: 4 dödsmasker av 5.

Marie av Dorrit Willumsen är en roman baserad på Marie Tussauds liv. Det är inte helt gott att veta vad som är sant och vad som är uppdiktat, men det är verkligen en fascinerande historia. Boken följer Marie genom livet. Som ung flicka lär hon sig att göra vaxporträtt. Det är hennes morbror, som har ett vaxkabinett i Paris, som blir hennes läromästare. Marie blir snabbt skicklig och får stor uppskattning. Det leder henne också till Versailles, där hon bor och arbetar under många år. Så småningom blir hennes koppling till hovet en belastning. Det är 1700-tal och den franska revolutionen förändrar samhället i grunden. En kort period sitter Marie till och med i fängelse för sin koppling till kungahuset, men hon släpps snart ut och har mycket jobb framför sig. Huvudena rullar och det finns många dödsmasker att gjuta.

Förhållandevis sent i livet (för att vara 1700-tal) träffar Marie sin blivande make. Vid det laget har Marie sedan länge drivit morbroderns vaxkabinett på egen hand samtidigt som hon har skapat nya verk att ställa ut. Hon arbetar hårt och har näsa för affärer. När hon träder in i äktenskapet förväntas hennes roll bli en annan. Hon blir mor och barnen kommer tätt. Utbudet av preventivmedel är inte direkt stort och hennes make har ingen större förståelse för Maries känsla av att förlora sin frihet. Maken är dessutom usel på att hantera pengar, vilket lägger på en ytterligare stress i livet. Marie känner sig kvävd samtidigt som att ekonomin går allt sämre. Hon lockas då till London för att ställa ut vaxporträtt. Det vaxkabinett som Marie Tussaud faktiskt grundade i London är igång än idag och världskänt. Själv har jag dock inte haft någon aning om vem den där madame Tussaud egentligen var. Förrän nu då!

Med Marie har Dorrit Willumsen skildrat madame Tussauds livshistoria. Oavsett hur mycket som är tillrättalagt för romanens skull så måste jag säga att det skiner igenom vilken speciell person Marie måste ha varit. Hade hon levt idag hade hon på många sätt varit normbrytande och provocerande, inte minst i hur hon försöker balansera mellan sin mamma-roll och jobb-roll och ofta låter sig absorberas av just jobbet och skapandet. På 1700-talet måste det ha varit något oerhört. Det har verkligen varit spännande att läsa den här boken, en verkligt intressant bok om en udda kvinna.

Marie av Dorrit Willumsen
Marie av Dorrit Willumsen

Originalets titel: Marie : en roman om Madame Tussauds liv (danska).
Översättare: Sven Christer Swahn.
Uppläsare: Anna Persson.
Utgivningsår: 1984 (första danska utgåvan), 1984 (första svenska utgåvan, Alba), 2019 (den här radioföljetongen, Sveriges radio).
Antal sidor: 273 (ca 13 h lyssning).
ISBN: 9174586521.

Dorrit Willumsen

Dorrit Willumsen (1940) är en dansk författare, bland annat känd för sin genombrottsroman, Marie.

Kategorier
Haushofer, Marlen

Väggen

Väggen av Marlen Haushofer är en lågmäld, tidlös och tänkvärd berättelse om en kvinna som plötsligt inser att hon lever ensam bakom en vägg och som återgår till ett enkelt liv, nära naturen. Betyg: 4+ kossor av 5.

Väggen av Marlen Haushofer är en modern klassiker och en tidlös berättelse om en kvinna som plötsligt inser att hon befinner sig bakom en osynlig vägg. Hon befinner sig i en jaktstuga i Alperna när hennes lilla stuga plötsligt blir avskärmad. På andra sidan väggen verkar allt liv ha förstenats och dött. Kvinnan gör ingen ansats att gräva sig ut eller att forcera väggen på något sätt. Istället börjar hon bruka jorden och göra det mesta av de små resurser hon har.

Hennes enda sällskap är hunden Lo samt en katt och en ko som också visar sig ha hamnat på hennes sida väggen. Hon månar verkligen om sina djur och de lever i ett ömsesidigt beroende.

Boken är skriven som en redogörelse som kvinnan gör ett par år efter det att hon först hamnade bakom väggen. Den är skriven i ett enda flöde och har ingen kapitelindelning. Inledningsvis tyckte jag att det var lite jobbigt att inte få några naturliga pausställen under läsningens gång, men jag vande mig snart och jag gillar också det här stilistiska greppet. Kvinnans tillvaro är klaustrofobisk och det är också texten, på sätt och vis.

Berättelsen lunkar på. Det antyds att något dramatiskt ska hända, men det är inte det som är berättelsens driv. Istället är det kvinnan och hennes dagliga slit som utgör hela handlingen. Det är lågmält, men ändå effektivt. Under läsningens gång hinner boken verkligen väcka många tankar om livet, livets tempo och vad vi väljer att göra med våra liv.

Trots att Väggen är en långsam berättelse och trots att den till stora delar har en märklig avsaknad av dramatik, så är det en bok som suger tag. Läser man den här boken vid rätt tillfälle i livet så tror jag verkligen att den kan ge en puff i en ny riktning. Vi läste den här boken i min bokcirkel och den gången råkade det vara mitt bokval. Inför bokcirkelträffen tänkte jag att jag kanske hade prackat på mina kompisar en riktigt seg och impopulär bok. Till min förvåning gav samtliga något av de högsta betygen till Väggen. Det här verkar vara en bok som många på något sätt kan relatera till eller känna något särskilt för. Det känns verkligen som kännetecknande för en riktig klassiker. 

Idag är det den femte november och jag börja skriva på min redogörelse. Jag kommer att skriva ner allt så detaljerat jag kan. Egentligen vet jag inte om det är den femte november idag. Under vintern som gått har flera dagar försvunnit; och jag vet inte ens vilken dag det är. Men jag tror inte det är särskilt viktigt. Jag har bara korta anteckningar att luta mig mot; korta eftersom jag ju aldrig planerat att skriva den här redogörelsen, och jag är rädd att mycket av det jag minns är annorlunda mot hur det verkligen var.

Ur Väggen av Marlen Haushofer i översättning av Rebecca Lindskog
Väggen av Marlen Haushofer
Väggen av Marlen Haushofer

Originalets titel: Die Wand (tyska).
Översättare: Rebecca Lindskog.
Utgivningsår: 1963 (första österrikiska utgåvan), 1988 (första svenska utgåvan i översättning av Per Erik Wahlund), 2014 (den här nyöversättningen av Rebecca Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog).
Antal sidor: 255.
ISBN: 9789186905224, 9789186905422.
Andra som läst: Bokföring enligt Monika, Booksessed, dagensbok.com, Litteraturkvalster & Småtankar.

En kvinna ska tillbringa några dagar i en stuga i bergen med sin kusin och hennes man. Strax efter att de kommit fram, åker paret till närmaste by men de kommer aldrig tillbaka. När kvinnan går ut för att leta efter dem, stöter hon emot en osynlig vägg, bakom vilken allt är dött – djur, människor, allt stelnat som vore de statyer. Kvinnan förstår att en katastrof har drabbat världen och att hon är den enda överlevande. Eller är det tvärtom?

I sin mångbottnade klassiker, beskriver Haushofer en kvinnas hårda och spännande kamp för att överleva. Väggen, som filmatiserades 2012 och blev en stor succé i Europa, utkommer nu i nyöversättning som första bok i Thorén & Lindskogs moderna klassikerserie.

Marlen Haushofer föddes 1920 i Frauenstein i Österrike. Hon skrev ett femtontal romaner och novellsamlingar, där Väggen intar en central plats. Hon dog 1970 och älskas idag av läsare i Sverige och över hela världen.

Förlagets beskrivning

Marlen Haushofer

Marlen Haushofer (1920–1970) var en österrikisk författare som bland annat är känd för romanen Väggen, som också har filmatiserats.