Przewalskis häst av Maja Lunde är en tänkvärd cli-fi om en värld på väg att kollapsa och om tre livsöden som vävs samman kring vildhästar.
Przewalskis häst är den senaste i raden av Maja Lundes cli-fi-romaner. Jag hörde talas om ordet cli-fi, det vill säga romaner om klimatkatastrofer, första gången i DN tidigare i år och det gjorde mig faktiskt extra nyfiken att läsa just Przewalskis häst. Sci-fi är inte riktigt min grej, men cli-fi! Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Det finns många intressanta ingångar för att skriva om ämnet, helt klart. Annat som lockade med Lundes roman var givetvis framsidan, som såklart tilltalar en gammal hästtjej som jag. Sedan tyckte jag också väldigt mycket om Maja Lundes tidigare roman, Blå, och det bådade också gott.
Blå handlade om en värld som drabbats av katastrofer till följd av långvarig torka. I Przewalskis häst utspelar sig berättelsen på tre olika plan: 1880-tal, 1990-tal och år 2064, en tid efter händelserna i Blå. I delen som rör framtiden är det mer en ”efter katastrofen”-stämning än en pågående kris som i Blå. Mellan raderna förstår man att det uppstått brist på mat och att samhällen fallit samman. Här får läsaren följa Eva som lever ensligt vid det som en gång var en zoologisk park. Många av de exotiska och hotade arter som parken en gång stoltserade med är nu utsläppta och lämnade åt sitt öde. De kvarvarande djuren i parken riskerar ständigt att bli nästa offer för att Eva och dottern Isa ska överleva. Två av de djur de fortfarande försöker att behålla är de som förmodas vara världens sista Przewalskis häst.
Vid 1880-talet får läsaren följa zoologen Michail, som reser till Mongoliet för att fånga vildhästar, Przewalskis häst, och på 1990-talet är det Karin som står i fokus. Karin har vigt sitt liv åt att återinföra just Przewalskis häst, den häst som så länge betraktats som en urhistorisk häst och den enda kvarvarande vildhästen, till det vilda (nu läser jag dock på Wikipedia att den tydligen betraktas som en förvildad tamhäst).
Hästen blir en symbol för människans fåfänga försök att forma naturen och girigt gripa in bland djur och natur. Genom de tre livsödena som förenas kring hästen blir det också en bok om det sköra och viktiga samspel som ekosystemen faktiskt är och hur sårbart allting är när klimatet förändras. Det blir också tydligt hur livsvillkoren också påverkar människorna: expeditioner och stora projekt decimeras till den dagliga kampen för att överleva och hitta mat för dagen.
Jag tycker att Przewalskis häst är en riktigt bra och tänkvärd bok. För min del blir dystopiska romaner aldrig så berörande som när det är just cli-fi. Det känns skrämmande nära, just för att vi lever mitt i en tid av klimatförändringar som riskerar att tippa oss över kanten när som helst. Lundes roman är en smärtsam påminnelse om det.
Jag har förstått att Przewalskis häst är den tredje delen i en tänkt kvartett där de tidigare romanerna Binas historia och Blå ingår. Man behöver dock inte läsa de tidigare romanerna för att ha behållning av Przewalskis häst, men om man har läst dem så finns det en del blinkningar till åtminstone Blå (Binas historia har jag inte läst), vilket känns som en kul krydda.
Przewalskis häst
Przewalskis häst av Maja Lunde
Norsk titel: Przewalskis hest. Översättare: Lotta Eklund. Uppläsare: Maria Lyckow. Förlag: Natur och kultur (2021). Längd: 15 h 19 min. ISBN: 9789127170353.
Maja Lunde
Maja Lunde (född 1975) är en norsk författare och manusförfattare, bland annat känd för bästsäljaren Binas historia.
Praktika för blivande föräldrar av Cecilia Chrapkowska och Agnes Wold är en klok och lugnande bok om graviditet och föräldraskap – en bok om vad som är viktigt på riktigt och vad man kan strunta i.
Praktika för blivande föräldrar är en bok om graviditet, förlossning och föräldraskap, skriven av Cecilia Chrapkowska, som är specialistläkare och forskare inom barn- och ungdomsmedicin, och Agnes Wold. Agnes Wold har kommit att bli en av Sveriges kanske mest folkkära folkbildare under Coronapandemin, men framför allt är hon överläkare och professor och forskar bland annat om allergier. Det är alltså två mycket kunniga och kompetenta forskare, som här har skrivit en faktabok om att vänta och att ta hand om barn. Idén är att utgå från aktuellt forskningsläge och författarna duckar verkligen inte för att ifrågasätta gamla sanningar och slå hål på myter. Jag tror att en del som läser den här boken kan bli provocerade och arga. För mig, som själv är forskare (inom ett helt annat område, ska kanske tilläggas), slår boken dock in öppna dörrar, eller vad man ska säga. Jag tycker den är uppfriskande och känner mig närmast lättad av att läsa. Det finns många uppfattningar om vad man borde och inte borde göra som (blivande) förälder. Den här boken försöker att ringa in vad som är viktigt på riktigt enligt dagens forskningsläge (eller 2017:s forskningsläge om man ska vara noga – boken har några år på nacken) och hela boken är skriven med en generös ton. Alla ”måsten” är faktiskt inte ens måsten. För mig och många andra säger nog den här boken det vi vill höra, helt enkelt.
Här finns bra information om vaccinationer och allergier, vad som beror på arv och miljö, och vilka infektioner man (inte) behöver oroa sig över. Författarna skriver om sömn, matning, förlossning och mycket annat – bra och viktig fakta, helt enkelt! Boken känns pålitlig, men är samtidigt mestadels lättläst. När det gäller forskning finns det aldrig några tvärsäkra svar, så är det ju. Ändå lyckas författarna vara tydliga och försöker komma med enkla råd och tips. Om man vill ta till sig av dem eller ej är såklart upp till var och en.
Jag tycker som sagt att den här boken är kanonbra, men som jag också har sagt går den delvis på tvärs med vad folk i allmänhet brukar tycka & tänka och till och med vad man kanske får höra hos mödravården. Det retar säkert en del. Det gäller kanske framför allt amning, där författarna ifrågasätter en hel del påståenden kring bröstmjölkens fördelar framför modersmjölksersättning. Författarna för fram att den information som vården är skyldiga att ge är vinklad och grundar sig i en gammal WHO-deklaration som utgår från förhållanden och omständigheter som inte är särskilt aktuella för Sverige. Även tiden för när det är dags att börja ge annan mat än mjölk är något som nyanseras i boken, där det faktiskt ges en hel del vettiga argument för att inte vänta 6 månader innan man börjar ge smakportioner (att börja tidigare kan nämligen minska risken för att utveckla vissa typer av allergier).
Det jag tror kan uppröra mest är dock kapitlet om vad man bör undvika att äta & dricka under graviditeten. Det känns som något som väcker mycket känslor och som ett område där det är lätt att känna skam – eller i värsta fall skamma andra. Några av de få saker som författarna menar är oomtvistligt skadligt och riskfyllt är att röka & snusa eller att ha ett aktivt missbruk. I övrigt har författarna en väldigt förlåtande ton och trycker på den gravidas personliga integritet och rätt att få bestämma själv. Efter att ha radat upp resultat från ett antal större studier framstår det inte ens som särskilt självklart att små mängder alkohol är speciellt skadligt för ett foster, åtminstone inte senare i graviditeten när risken för missfall är låg. Många blir nog upprörda av att läsa detta. Det sitter hårt att det är strikt 0-tolerans mot alkohol som gäller under en graviditet.
För egen del har jag ingen som helst plan att dricka alkohol de närmaste månaderna (och författarna förespråkar såklart inte detta heller), men jag måste säga att boken många gånger har gett mig en tankeställare. När man inte själv är så kunnig eller känner sig som en expert så är det lätt att lita på den information man får från myndigheter och vården, men det kan såklart finnas anledning att vara källkritisk. Myndigheter sitter sällan på någon ytterligare information än alla andra och inom många områden, inte minst graviditeter och förlossningskomplikationer, är forskningen helt klart eftersatt och kunskapsläget därmed ganska dåligt underbyggt. Då blir råden vad de är. Jag tror att det är bra att påminna sig om att många ”måsten” bygger på osäker kunskap, som kan se helt annorlunda ut imorgon. Gör man ”fel” spelar det i många fall ingen större roll i det långa loppet.
Trots att boken är inriktad på att bygga på vetenskapliga studier och att gå igenom forskningsläget så måste jag säga att det finns åtminstone en grej som faktiskt känns mer som författarnas åsikt än fakta. Det handlar om hur man väljer att dela på föräldraledigheten. Författarna visar och förklarar på många sätt hur ekonomiskt och karriärmässigt dåligt det är att ta ut en lång föräldraledighet och det är ingenting jag ifrågasätter en sekund. Själv kan jag heller inte tänka mig att dela på något annat sätt än 50/50. Min ambition är att vara föräldraledig maj–december. Men det måste ju ändå vara upp till var och en! Allt är inte pengar. Man kan värdesätta annat i livet. Så länge man är medveten om vad en lång föräldraledighet kan innebära för ekonomin och pensionen så måste man ju ändå som vuxen person få göra det som känns bäst för en själv. Jag gillar författarnas feministiska idé om att dela lika, men hur mycket jag än instämmer i deras resonemang så känns det ändå mest som en åsikt.
Med det sagt: jag tycker fortfarande att det här är en kanonbra bok för de som väntar barn. Jag kan verkligen rekommendera Praktika för blivande föräldrar som ett intressant komplement till all annan information man översköljs av när man väntar barn.
Praktika för blivande föräldrar
Praktika för blivande föräldrar av Cecila Chrapkowska och Agnes Wold
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är den roman jag alltid velat att han skulle skriva: en varm och fantastisk roman om människor och vänlighet. Och bara lite, lite skräck…
Vänligheten är den bok jag alltid hoppats på att John Ajvide Lindqvist skulle skriva. Ajvide Lindqvist är förmodligen att betrakta som Sveriges bästa skräckförfattare, men för mig är han framför allt en helt otrolig författare när det kommer till att skriva om att vara människa. Han är fenomenal på att skriva om vanliga svenssons, udda fåglar, barn, sympatiska människor, osympatiska människor, missförstådda människor – alla möjliga människor. Han hittar alltid rätt, får det att kännas autentiskt och levande. I sina böcker hittar han sådant som vem som helst kan relatera till och känna igen, inte minst lyckas han skriva väldigt precist om rädsla. Det går bra ihop med skräck, men för mig har skräckelementen alltid varit sekundärt och något jag fått på köpet.
Vänligheten är en roman där skräcken är nedtonad. Visst, det är en bok med övernaturliga inslag och paranormala förmågor, men det finns väldigt mycket annat, inte minst just det: vänlighet.
Boken utspelar sig i Norrtälje, en småstad jag själv har besökt många, många, många gånger och kan känna igen mig i. Även det är såklart en extra krydda för min del. I Norrtälje får läsaren följa vännerna Siw och Anna, som precis börjat på Friskis & Svettis för att bli av med sina extrakilon, vännerna Max och Johan, som är hängivna Pokémon GO-spelare, syskonen Maria och Marko, som har allt möjligt trassel i bagaget att ta hand om. Det är sex helt vanliga, ovanliga människor som jobbar på bowlinghall, har haft karriär som fotomodell, sitter i kassan på Flygfyren, är parkskötare, är löjligt rik och jobbar på äldreboende. Deras vägar möts, vänskap och förälskelser uppstår, de bli vänner, ovänner och anförtror varandra sina hemligheter. Insprängt mellan deras berättelser skildras andra snabba nedslag från småstadslivet: människor som omtänksamt hjälper till, plockar upp tappade saker, visar vänlighet.
Sedan dyker det upp en container från ingenstans, en gul container som rymmer något fruktansvärt: liken efter människor som försökt fly över havet. Containern innehåller också något mer, något som sipprar in i Norrtäljeån. Sakta men säkert börjar något förskjutas och de snabba nedslagen i vardagens Norrtälje får en annan ton: folk tränger sig före, är vresiga och själviska.
Här finns skräck, absolut, men för mig är det mest en superhärlig bok om människor, relationer och vänlighet. Det är verkligen en varm bok. Jag blev väldigt glad av den!
Lyssna gärna på den som ljudbok. Den är uppläst av författaren själv och John Ajvide Lindqvist är verkligen en bra uppläsare, tycker jag.
Vänligheten
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront (2021). ISBN: 9789177751373.
John Ajvide Lindqvist
John Ajvide Lindqvist (född 1968) är en svensk författare som främst gjort sig känd för sina skräckromaner och skräcknoveller. Några av dem har också filmatiserats: Låt den rätte komma in och Gräns.
Ararat av nobelpristagaren Louise Glück är en personlig och vacker diktsamling om smärtsamma familjerelationer.
Ararat av Louise Glück är en diktsamling om en familj där det finns mycket sårigheter och svårigheter att nå fram till varandra. I Stewe Claesons efterord står att läsa att den är att betrakta som Glücks mest personliga diktsamling och då får man ju också konstatera att den är ganska utlämnande. Här skonas ingen. Föräldrarna skildras som känslokalla och tomma. Syskonen i familjen rivaliserar.
Kanske är det just det personliga som gör att diktsamlingen känns så lättillgänglig. Ararat är faktiskt inte svår eller tillkrånglad, vilket man annars kanske förväntar sig av nobelpristagare, om jag får låta fördomarna flöda. Jag har läst många nobelpristagare vars böcker har flugit långt över huvudet på mig. I Ararat kretsar hela boken kring samma personer, samma smärtpunkter och problem. Det är koncentrerat och precis, men inte svårt att ta till sig. Jag tycker det här är en riktigt fin diktsamling.
Vänta barn är en lättläst bok om graviditet och förlossning. Trots att den inte är så lång rymmer den det mesta. En klassiker som brukar delas ut på MVC. Betyg: 4 av 5.
Vänta barn är en klassisk vänta barn-bok som utkommit i olika utgåvor sedan 80-talet. Vi fick vårt exemplar från barnmorskan på vårt inskrivningssamtal, men jag har också sett att den finns i nätbokhandeln. Eftersom jag har ett litet projekt att plöja böcker om barn och graviditet så kan det väl passa att också skriva några rader om Vänta barn!
Vänta barn är en riktigt bra bok: lättläst och komprimerad, men ändå förvånansvärt omfattande. Största delen handlar om graviditeten: vad om händer i kroppen, vad som händer hos mödravården, graviditetsbesvär och livsstil. Det finns också kapitel om förlossningen, amning och eftervård. Allt är varvat med berättelser från föräldrar, något som känns väldigt välkommet eftersom graviditet, förlossning och föräldraskap faktiskt kan se väldigt olika ut, vilket är bra att påminna sig om.
Kort och gott är det en riktigt bra bok för den/de som väntar sitt första barn och kanske känner sig lite lost, så som man lätt gör, ärligt talat. Att vänta barn kan vara helt omtumlande och även om man har många runt omkring som gärna pratar om sin vänta barn-tid, så finns det ändå aspekter som folk inte gärna pratar om. Det kändes skönt att tidigt ha en bok att läsa i, faktiskt. Man kan ju alltid kolla på 1177, men ibland är det skönt att ha en bok. Det här känns som en seriös och saklig bok som går att lita på.
Författare till nuvarande upplaga: Hanne Fjellvang, Linn Richter samt Eva Berggren Broström, föreningen SHEDO, Sara Hultman. Faktagranskning: Lotta Herling. Redaktör: Linnéa Isheden. Illustratör: Maria Källström. Foto: Karin Alfredsson. Utgivningsår: 2019 (trettonde upplagan, Gothia fortbildning). ISBN: 978-91-7741-114-7.
Hölje av Pooneh Rohi är en kort, tät och klaustrofobisk roman om en kvinna som förlorar sig själv efter förlossningen.
Pooneh Rohi har skrivit Araben, som jag håller för en av de mest drabbade romaner jag läst. Jag har väntat länge på att författaren ska bli aktuell med något nytt – och nu har det hänt: i januari kom kortromanen Hölje.
Boken börjar väldigt direkt och omedelbart. En kvinna befinner sig i ett smärtfyllt och förvirrat tillstånd. Rohi låter läsaren och kvinnan, Mona, upptäcka samtidigt att Mona precis har blivit förälder, mörbultad och med ett litet barn vid sitt bröst. Allting är dock fortsatt vagt och förvirrat under de 17 klaustrofobiska dagar läsaren får följa Mona, som fortfarande inte riktigt förstår var hon har hamnat eller vem hon är och har varit. Allt är henne främmande: mannen, situationen, hemmet, hon själv. Hon smyger runt i sitt eget hem och försöker förstå vem hon var. Kvinnan på bröllopsfotot? På semesterbilderna? Vad har hon med Mona att göra?
De får besök av svärföräldrarna och Mona kan se gratulationer i sin mobiltelefon, men hennes egen familj låter inte höra av sig. Har hon ingen egen familj? Världen blir allt mer skrämmande och mannen och svärföräldrarna är obehagliga främlingar som vill henne något. Själv vill hon nå tillbaka och förstå vem hon var. På gården hittar hon den enda som är en möjlig nyckel till det förflutna: en flicka som är ovillig att berätta. Mona blir allt mer desperat.
Hölje är verkligen en skrämmande bok. Den är skrämmande för att Monas rädsla är beskriven så att det känns närvarande och levande hela tiden. Den är också skrämmande för att situationen stegvis blir alltmer otäck. På många sätt är det alltså en mycket berörande och smärtsam bok, skickligt komponerad. Samtidigt är det en bok som främst handlar om att förmedla en känsla. Allt är filtrerat genom huvudpersonens egna förvridna verklighet. Som läsare lämnas man inte med många svar om vad som egentligen händer och sker. Spelar det någon roll? Kanske. Det är ingen självklar och lättläst bok precis. Däremot är den oerhört stark och framkallar mycket känslor och ibland behöver en roman inte ha en tydlig berättelse med början och slut. Det här är 165 sidor om skräcken i att ha förlorat sig själv, något som är fruktansvärt i varje andetag för den som drabbas, även om världen inte är speciellt mycket större än det vardagsrum där huvudpersonen sömnlöst går runt med sitt spädbarn om nätterna.
Hölje
Förlag: Ordfront (2021). ISBN: 9789177751380.
Pooneh Rohi
Pooneh Rohi (född 1982) är en svensk författare och forskare.
Heiman av Ann-Luise Bertell är en fin, österbottnisk släktkrönika att riktigt sjunka in i.
Ibland är det härligt att läsa en släktkrönika. Jag tycker verkligen att det kan vara fint att få följa några huvudpersoner över lång tid, följa dem genom livet i medgång och motgång, glädje och sorg. En sådan bok behöver inte ens innehålla någon stor dramatik eller följa något visst händelseförlopp. Ibland är det skönt att bara hänga med några människor genom livet. Om du också gillar släktkrönikor är Heiman av finlandssvenska Ann-Luise Bertell ett tips. Den bygger på berättelser i hennes egen släkt: hennes farmor och farfars historia.
Boken utspelar sig i Österbotten och följer Elof, som tidigt blir föräldralös och flyttar till sin mormor. Hemmanet står kvar, heiman, och dit återvänder Elof så småningom och bildar familj med sin Olga som han träffat under kriget. Äktenskapet är inte helt enkelt och friktionsfritt. Åren går, samhället förändras, det sups och uppstår små och stora konflikter. Livet går, helt enkelt, och Bertell skriver verkligen precist och fint om detta liv i efterkrigstidens finska landsbygd.
Framsidan pryds av en hare, ett djur som följer genom berättelsen. Haren, som också är laddad med så många egenskaper i vår kultur: ”räddharen”, som kanske också liknar Elof någonstans, han som tidigt förlorade så mycket.
Heiman har mötts av många hyllningar på kultursidorna och har nominerats till flera fina priser, däribland Finlandiapriset. Jag kan förstå varför! Är du sugen på att läsa kan jag särskilt rekommendera ljudboken, som så passande är inläst av författaren själv. Finns det någon finare dialekt än finlandssvenska?
Stark, glad, gravid av Maria Wigbrant är en lättillgänglig och informationsrik bok om träning och hälsa under graviditeten. Betyg: 4+ pilatesbollar av 5.
Stark, glad, gravid av Maria Wigbrant är en träningsbok för gravida. Den går enkelt och pedagogiskt igenom vad som händer i kroppen, graviditetens olika skeden, vanliga besvär och hur och varför man bör träna under graviditeten. Här finns också tips på övningar och hela träningsprogram som passar bra i början, mitten och slutet av graviditeten.
Jag är gravid och vi väntar vårt första barn i slutet av maj. Att bli gravid är såklart en stor omställning för de flesta och även för mig har det varit ganska omtumlande, inte minst för att jag inte riktigt har vetat vad som väntar. Ett tidigt orosmoln var träningen, som är en stor del av mitt liv. Jag sysslar med både dans och löpning och har dessutom en hyfsat aktiv vardag med mycket vardagsmotion, som jag tycker att jag mår bra av och inte vill vara utan. Tidigt i graviditeten snurrade många tankar kring just träningen, samtidigt som jag inte blev så mycket klokare av vare sig barnmorskan eller 1177. Alla trycker på att man bör träna som gravid, helst 30 minuter per dag. Exakt vad och hur man bör träna är dock lite mer luddigt. I princip verkar man kunna köra på som vanligt ”så länge det känns bra”, men vad innebär det? Jag har aldrig varit särskilt bra på att känna efter. Börjar man googla får man plötsligt alla möjliga och omöjliga råd om vad man ska och vad man absolut inte ska göra som gravid.
Jag gick alltså tidigt i höstas och lånade den här boken på biblioteket. Stark, glad, gravid är skriven av Maria Wigbrant, som är barnmorska och träningsinstruktör. Både hon och bokens andra medarbetare känns trygga och kunniga och boken är också faktagranskad av en docent och överläkare i obstetrik och gynekologi. Att boken har kommit i tre upplagor genom åren talar också för att den har något.
Jag tycker att Stark, glad, gravid på ett bra sätt ger en klarare bild av hur man bör träna och varför när man är gravid. Här finns inte bara tips och råd kring lämpliga övningar och träningsupplägg, här finns också handfasta råd vad man faktiskt inte bör träna. En del träning att undvika finns såklart även på 1177 och andra ställen. Det är till exempel lätt att förstå att dykning inte är någon bra idé eller att situps med delade magmuskler är helt orimligt. I den här boken finns även mer specifika råd, t.ex. vilka gruppträningspass och andra populära träningsformer som kan vara mer eller mindre lämpliga. Löpning? Japp, fram till den sista trimestern, då det blir tuff belastning på bäckenbotten. Cykla? Japp, men kanske inte mountainbike. Dans? Japp.
Det var mycket bra för mig att läsa den här boken tidigt i graviditeten. Jag kände mig både klokare och lugnare och tyckte att jag fick många handfasta råd. Boken är verkligen fylld med bra information om vad som händer i kroppen under en graviditet och hur det kan påverka träningen. Här finns dessutom en hel del tips på hur man kan lindra vanliga graviditetsbesvär och tips på lämplig kost. Ett kapitel handlar också om avslappning och förlossningsförberedelse.
Jag kan verkligen rekommendera den här boken till andra träningsintresserade gravida. Det är många som tränar, så det är egentligen konstigt att det inte finns fler böcker kring ämnet. Det finns några olika titlar i genren, men faktiskt inte så många som man kunde tro. Just den här boken kom ut 2014, men verkar fortfarande vara populär. Det märker man inte minst när man kollar vad den kostar att köpa. Cirka 300 kr får man ge för den på antikvariat.
Jag skrev ett utkast till det här inlägget när boken var utläst för några månader sedan, men det kändes för tidigt att posta det, så jag har dammat av inlägget nu. Nu är jag mer än halvvägs i graviditeten och känner mig väldigt avslappnad kring träningen. Jag drabbades nämligen tidigt av bäckensmärta (foglossning) och blev bedrövad. Där någonstans började jag också, för kanske första gången i mitt liv, lyssna på min kropp. Träningen är ingenting jag kan ta för givet längre och jag kan helt enkelt inte bekymra mig om det. Det är ändå ingenting jag kan kontrollera. Jag är i alla fall glad varje gång jag lyckas köra ett pass och än så länge har jag lyckats få till fem pass i veckan vilket jag är mycket tacksam över. Jag är till och med jätteglad varje gång jag är ute och joggar, trots att jag aldrig har varit långsammare i hela mitt liv. Jag är bara så otroligt tacksam över att jag ens kan jogga! Bäckensmärta är ingenting som brukar ”gå över” förrän efter förlossningen, men för mig har problemet faktiskt blivit helt otroligt mycket bättre genom en del ändrade vanor, vilket alltså gör att jag kan jogga några gånger i veckan utan problem. Jag är så glad för det! När jag var i vecka 12 hade jag vid ett tillfälle så ont att jag blev stående i hallen, gråtandes, med ytterkläderna på utan att kunna röra mig för att det gjorde så ont. Då hade jag varit på en promenad. Men det kan alltså vända. Jag kan inte utesluta att styrketräningsprogrammen i den här boken har gjort sitt till för att stabilisera upp kroppen och minska problemen med bäckenet. Det är såklart väldigt anekdotiskt att utgå från sin egen upplevelse av något, men jag skulle ändå vilja tipsa om att försöka träna styrka om du är gravid och har möjlighet att göra det. Det kan göra skillnad! För mig känns det som en viktig pusselbit i alla fall.
Den kompletta hälsoboken för dig som väntar barn, nu i tredje, utökade upplagan! Läs om träning, hälsa, mat och avslappning under nio viktiga månader.
Träning kan ge en friskare graviditet, en smidigare förlossning och lättare återanpassning efter graviditeten. Boken innehåller tre träningsprogram för graviditetens olika faser och ett kom-igång-program för tiden efter förlossningen.
Dessutom hittar du ett särskilt kapitel om mat för dig som är gravid av dietisten Lotta Brinck medan ProfylaxGruppens Anna Frisk har bidragit med tips kring avslappning och förlossningsförberedelser.
Bokens författare Maria Wigbrant är legitimerad barnmorska och träningsinstruktör. Hon utbildar också både träningsinstruktörer (via SAFE) och barnmorskor om träning och graviditet. Boken har faktagranskats av Pelle Lindqvist, docent och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
Förlagets beskrivning
Medförfattare: Lotta Brinck och Anna Frisk. Textbearbetning: Boel Stier. Faktagranskning: Pelle Lindqvist. Fotograf: Mikael Gustavsen och Nisse Peterson. Illustartör: Linus Johanson. Utgivningsår: 2014 (den tredje uppdaterade upplagan, Miro förlag). Antal sidor: 184. ISBN: 978-91-871810-8-5.
Maria Wigbrant
Maria Wigbrant (född 1964) är en svensk barnmorska och träningsinstruktör. Maria Wigbrant har en hemsida.
Madonna i päls av Sabahattin Ali är en roman om en förälskelse som drabbar huvudpersonen resten av livet.
Madonna i päls av Sabahattin Ali är en roman om Raif, som lämnar Turkiet till förmån för Berlin. Han ska lära sig mer om tvåltillverkning för att så småningom kunna ta över familjeföretaget i hemlandet. I Berlin är det dock annat som lockar, inte minst kulturen. På en utställning blir han helt förtrollad av självporträttet Madonna i päls. När han dessutom träffar konstnären uppstår en passionerad förälskelse som kommer att drabba honom resten av livet.
Jag måste erkänna att jag har lite svårt för berättelser om starka förälskelser. Alla som har varit förälskade vet att det är övergående – i bästa fall kan förälskelsen istället övergå i något djupare: kärlek. Att vara förälskad är att vara upptagen av sig själv: förmodligen har man inte hunnit lära känna föremålet för förälskelsen, åtminstone inte på djupet. Hela förälskelsen bygger istället på fantasier och förväntningar, som kanske inte stämmer med verkligheten. Kalla mig gärna oromantisk, men jag tycker att det är osunt att gå omkring ett helt liv och älta vad som hade kunnat bli av en gammal förälskelse. Det går liksom inte att på förhand veta om en häftig förälskelse kommer att leda till kärlek eller inte. Jag ser det som helt meningslöst som att gå omkring och tänka ”tänk om…”, ”om bara…”… Ingen vet något om ”om”.
Jag är helt enkelt lite för fyrkantig för att beröras av sådana här berättelser, även om jag i och för sig tyckte att det var en fin roman på många sätt. Jag är mycket förtjust i Orhan Pamuks skildringar av 1900-talets Turkiet och även Sabahattin Alis roman ger en bild av landets situation. Det är också en mycket fin roman om hur drabbande det kan vara att få uppleva kultur efter en tillvaro i ett land med begränsningar.
Något som är lite kul med Madonna i päls är att den kom ut första gången 1943, men fick sitt stora genomslag långt senare. Det finns en del romaner som råkar ut för just det, Stoner av John Williams t.ex. Det finns någonting vemodigt i det, att tänka sig att författarna har skrivit något som var långt före sin tid, men att berättelserna kan leva kvar fast författarna själva har gått ur tiden. Det, om något, säger något om dessa romaners sprängkraft, även om just Madonna i päls kanske inte golvade just mig.
Vill du lyssna på boken kan jag tipsa om att den finns som Radioföljetong ett tag till. Uppläsare är Jonas Kruse.
Sabahattin Ali (1907–1948) var en turkisk författare. Han fängslades flera gånger, bland annat anklagad för att i sin poesi ha förolämpat presidenten. Han blev mördad 1948 under oklara omständigheter när han försökte lämna landet.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
